Print Friendly

Folkomröstningen i Norge

Av Redaktionen | 31 december 1972


1972


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FRANK BJERKHOLT:
Folkomröstningen i Norge
Den 22 april höll det norska arbetarpartiet ett extra landsmöte för att taga
ställning i EEC-frågan. statsminister
Bratteli fick med 227 röster mot 73 stöd
för sin positiva politik. I denna artikel
redogör Svensk Tidskrifts norske medarbetare redaktör Frank Bjerkholt för
läget i Norge inför folkomröstningen i
september. Denna blir ej beslutande
utan endast rådgivande. En majoritet
för EEC kommer att underlätta beslutet
i Stortinget. En sådan utgång är enligt
författaren säker: svaret blir ja,
skriver han.
Striden om norsk opinion i frågan om anslutning eller ej till EEC närmar sig sin
höjdpunkt. Den 24 och 25 september går
folkomröstningen av stapeln, och då kommer det att visa sig om Stortinget får en
klar anvisning i ena eller andra riktningen.
EEC har för övrigt blivit EF i Norge. Sedan de tre gemensamma organisationerna
EEC, Kol- och stålunionen och Euratom
sammanförts under en kommission i Bryssel, har man i Norge följt de nya beteckningarna och talar om EF, den Europeiska gemenskapen, medan det egentliga
EEC förkortas EöF, den Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Det organiserade arbetet för att vinna
omröstningen om Gemenskapen följer i
stort sett vanliga politiska skiljelinjer. Det
är ingen bred tvärpolitisk rörelse. Arbetarpartiet och LO menar att de är bäst betjänta av att få övertala sina medlemmar
själva, utan att blanda in folk från högern.
Näringslivet uppträder samlat med en aktionskommitte som har gott om pengar
och som informerar alla anställda. Den
gamla Europarörelsen är i full verksamhet,
inte minst med att organisera besöksresor
för nyckelpersoner till Bryssel. En ny organisation av center- och vänsterfolk, ”Ja
till Europa”, avrundar bilden. Viceordföranden där är känd som motståndare
till NATO, men han vill gärna in i EF.
statsminister Bratteli får alltmer beröm
för sin fasta proeuropeiska hållning. Bland
de allra mest konservativa kretsar utpekas
han som en framstående statsman. Där vet
man ju att bara en socialdemokratisk regering kan bringa medlemskapet i hamn,
els därför att det inte finns något grundag för en borgerlig regering, trots de bor- ~erligas majoritet i stortinget, eftersom
:enterpartiet har vänt och nu säger nej
:ill Gemenskapen. Men dels har också
l.rbetarpartiet långt större möjlighet att
;amla en uppslutning kring ett ja, när det
;itter i regeringsställning. Om det befann
;ig i opposition, skulle medlemmarna inte
(änna samma lojalitet.
Brattelis starka kort är när allt kommer
>mkring just appellen om fortsatt arbetar- :tyre. Han avser att göra klart att han går
.om statsminister, om han får majoriteten
:mot sig i denna fråga. Detta kommer att
>etyda mycket för många i partiet som
mnars tvekar eller som av instinkt skulle
1ilja säga nej till Gemenskapen.
E.n förtroendefråga
~är regeringen Bratteli gör EF-frågan till
:n förtroendefråga, är orsaken att den an- .er saken så viktig att den inte kan taga
msvaret för en annan politik. Detta betyler att det inte föreligger något regeringsLiternativ om folkomröstningen skulle ge
:n klar majoritet mot medlemskap. Då
nåste man bilda en koalition av centerJartiet, venstre och kristliga folkpartiet,
nen i de två senare är ordföranden, resp
•iceordföranden för medlemskap.
Man räknar med att slutresultatet skall
1li en knapp majoritet för medlemskap,
:anske också med en rätt stor procent av
olk som inte röstar. Ju svagare resultatet
llir, ju friare blir stortinget i det slutliga
.vgörandet. Men eftersom det finns 37
tortingsmän som går emot medlemskap –
239
och det behövs 38 för att blockera ett
inträde på grund av kravet på tre fjärdedels majoritet – hoppas regeringen att
folkomröstningen får ett klart positivt utfall, så att en del av de 37 ändrar ståndpunkt.
Inom de politiska partierna har de extra landsmötena visat solid uppslutning hos
högern och arbetarpartiet för medlemskap
i EF, medan det i venstre och kristliga
folkpartiet har varit två tredjedels majoritet mot. Centerpartiet går praktiskt taget
enigt emot.
Förutsättningen är alltså att folkomröstningen går bra. Men det behövs ingen
stor majoritet. Den är rådgivande, och
Stortinget har att taga det slutliga ansvaret. Blir det 50-50 med ett valdeltagande
på omkring 60 procent kommer stortinget
att anse sig stå fritt. Troligen blir det samma sak om majoriteten mot medlemskap·
skulle bli knapp. Hemmasittarna kommer
nämligen att tolkas som ett ”vet inte”,
med andra ord så att de överlåter åt stortinget att fatta beslut. Norge kommer att
bli medlem även om det blir en svag majoritet emot i folkomröstningen.
Svaret blir ja
Förhållandet blir naturligtvis annorlunda
om det blir ett stort deltagarantal i folkomröstningen och stor övervikt av nejröster. Då skulle Stortinget inte kunna gå
emot. Men det finns ingen anledning att
tro att så blir fallet.
Vid sidan av Brattelis appell till partilojaliteten finns en del andra faktorer
som kommer att säkra majoriteten. Den
240
viktigaste är slagordet om ”att säkra arbetsplatserna”. Det pågår en intensiv kampanj både från LO-håll och från industrins sida för att göra klart att norsk ekonomi, och därmed arbetsplatserna, är beroende av ett medlemskap. Man hänvisar
i detta sammanhang till de svårigheter,
som de neutrala länderna har med att säkra tillfredsställande handelsavtal. Regeringen menar att Norge just med hänsyn
till de neutrala måste få sitt medlemskap
i ordning. Gemenskapens inbjudan går ut
på att den skall komma att få tio medlemmar. Om denna förutsättning inte blir
verklighet, måste EF taga upp hela problemet till ny prövning.
Det tredje viktiga argumentet gäller utrikespolitiken. Från regeringens sida framhålles, att medlemskap i EF är ett logiskt
och naturligt steg längs den utrikespolitiska väg som Norge gått efter kriget, det
vill säga att Norge brutit mot neutralitetslinjen och trätt in i det västliga säkerhetspolitiska systemet. Det är känt att regeringen lägger stor vikt vid detta argument,
även om den inte talar mycket om saken
offentligt. Ett norskt nej till EF kan betyda en ny situation, ett-steg tillbaka till neutraliteten med all den ovisshet som detta
innebär, inte bara för Norge utan för hela
Norden.
På många sätt är folkomröstningen om
medlemskap i Gemenskapen en kontroll av
den norska samhörigheten med västmakterna. I verkligheten är det norska folket
av naturen neutralistiskt. Det har betraktat kontinenten på avstånd och har inte
velat blanda sig i någon maktkamp där.
Då Norge gick in i NATO, var det först
och främst USA och England, dvs Atlantmakterna, som avtalet slöts med. Kontinenten var bara händelsevis med i samma allians. När frågan om medlemskap i
Gemenskapen därför dyker upp, kommer
också den gamla oviljan och misstanken
mot kontinenten fram. Helst vill man stå
på avstånd och se på, alltså som åskådare.
Det ligger inte i norrmännens natur att
vilja engagera sig i europeiska frågor. Därtill kommer, att detta sjöfarande folk är
mera intresserat av frihandel än av unioner. På det hela taget är ordet union ett
skällsord i Norge. Det vet ju Sverige nå-
got om!
Mot framtiden
Det råder inget tvivel om att folkomröstningen i september är av utomordentlig
vikt för Norge. Den gäller mer än medlemskapet i EF; den gäller Norges utrikespolitiska orientering för framtiden.
Arbetarpartiet innehade regeringsmakten också 1949, då Norge gick in i NATO.
Detta ledde till en kraftig avgång ur partiet och till att det socialistiska folkpartiet bildades. Också vid korsvägen i dag
finns en betydande opposition inom partiet och inom arbetarrörelsen. En grupp
partifolk har bildat sin egen organisation
mot ett medlemskap. Faran för nya sprickbildningar inom partiet föreligger.
Men Bratteli avser inte att gå med på
någon kompromiss för att hindra en sådan
utveckling. Han vill stå i spetsen för en
regering som med full övertygelse går in ·
Gemenskapen. Då hans fiskeriministe
-Ioem hade svårigheter att acceptera förtandtingsresultatet för fisket, meddelade
lratteli honom att han måste avgå om han
nte övertygat kunde stå för EF. Efterträ-
laren gör detta, liksom för övrigt också
ordbruksministern på sitt område.
När det gäller förhandlingsresultaten
nåste det noteras, att Norge har fått gola villkor. Böndernas inkomster blir säk- -ade, fiskegränsen kommer att kunna biJehållas också efter 1982. Ty den politis- :a garanti, som givits, är ”vattentät”, enigt chefsförhandlaren, ambassadör Somnerfelt. Långt viktigare ur nationalekowmisk synpunkt är naturligtvis det fakum, att industrin genom medlemskapet
äkrar en bas för fortsatt utveckling. Nor- ~e har i stort sett producerat råvaror, men
len fortsatta välståndsutvecklingen är avlängig av en ökande grad av förädling.
)enna kommer bäst att rymmas inom en
tor gemenskap. EF har visat, att den aver att beskydda sin egen förädlingsindutri gentemot icke-medlemmar genom tular och kvoter.
)en nordiska frågan
~tt tema som står centralt i bilden i den
wrska debatten är den nordiska frågan.
~aturligt nog önskar man behålla och
1elst också utveckla det nordiska samarbe- :et. Men det är givet att ett norskt medernskap i EF efterhand måste komma att
>rioriteras på den nordiska samhörighetens
>ekostnad på sådana områden, där de två
ntressena kan komma i konflikt. Detta
~äller t ex samarbetet på valutamarkna- 241
den och ifråga om utrikespolitiska överläggningar. Det nordiska gemensamrna
uppträdandet i internationella sammanhang kommer det att bli svårt att upprätthålla.
Om Nordek hade blivit realiserat kan
man tänka sig att den nordiska gemenskapen skulle ha blivit prioriterad. Kanske
hade den rent av förhindrat ett norskt
medlemskap i EF. Motståndarnas svaghet
nu är att de inte kan föreslå något alternativ till medlemskap. Om de haft Nordek
att hänvisa till, skulle de ha stått mycket
starkare.
Men den norska regeringen tänker inte
att på något sätt svika den nordiska tanken. Tvärtom anser den, att den kommer
att vara till nytta för Norden genom att
gå in i EF. Där kan Norge tjäna som
brobyggare och tala de andra nordiska
ländernas sak. Dessutom finns det ett vitt
spektrum av fält där det nordiska samarbetet kan fortsättas och utvecklas. Det gäller särskilt vissa typer av regionala gemensamrna uppgifter och intressen. I varje fall
har Norge varken från finskt eller svenskt
håll hört något beklagande av medlemskapet. Tvärtom har regeringen blivit uppmuntrad från dessa båda håll.
Kampen om folkmeningen kommer att
bli hård. Känslorna är engagerade och argumenten är inte alltid sakliga. Ett exempel: Det har fallit smutsig snö över Norge
denna sistlidna vinter. Där kan man se
vad EF sänder till oss, säger motståndarna, och det blir ändå värre då vi blir medlemmar. Nej, svarar anhängarna av ett
medlemskap, den smutsiga snön är det
242
bästa argumentet för medlemskap, ty nu
kan vi få stoppat den förorening på kontinenten som gör att snön blir gul. I våra
dagar kan ett land bara kontrollera utvecklingen genom att gå in i ett förpliktande regionalt samarbete.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner