Print Friendly

Folke Henschen; Jämlikhetsproblemet

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FOLKE HENSCHEN:
Jämlikhetsproblemet
Det är ett biologisktJaktum att varje individ
är ett unicum, som är övervägande genetiskt
betingat. Så skriver professor emeritus Folke
H ensehen i sin artikel. Detta faktum påverkas inte av politiskt betingadefloskler. Samtidigt har det ända sedan Rousseau förts en
jämlikhetsdiskussion. Författaren redogörför
vissa drag i denna i olika länder. Inte minst
hans litteraturhänvisningar blir av betydande värdeför den som vill ägna sig åt allvarliga idehistoriska studier av jämlikhetsprinciper.
I sin berömda ”Discours sur l’origine de
l’inegalite parmi les hommes” (om ursprunget till ojämlikheten bland människor) av
1754 skiUer Rousseau mellan två slag eller
former av ojämlikhet. Den ena kallar han naturlig eller fysisk, dvs kroppslig, då den har
sin grund i individens egenart, i olikhet i ålder, hälsa, kroppskrafter och särskilt i intellektuella och andra psykiska egenskaper.
Den andra formen kan kallas politisk eller
moralisk och består i vissa överenskommelser eller konventioner, som har sin grund i
eller är auktoriserade av det samhälle vari vi
lever. Genom att klart skilja mellan dessa två
inkomparabla slag av ojämlikhet har Rousseau i själva verket lagt grunden till all senare diskussion om vad begreppen jämlikhet
och dess motsats ojämlikhet innebär.
Det dröjde emellertid ej mer än en mansålder, förrän franska revolutionen 1789 höjde sitt flammande stridsrop: Liberte Egalite
Fraternite, tre stora ord som blivit ett uttryck
för all sann demokrati. Redan tidigare hade
dock Amerikas unga Förenta Staters kongress av den 4 juli 1776 enhälligt deklarerat:
”Vi hålla dessa sanningar för självklara, att
alla människor äro skapade lika – – – av
Naturen och Naturens Gud”. Rousseaus distinktion mellan två slag av ojämlikhet tycktes
ha råkat i glömska.
I de tre stora kulturländerna England,
USA och Västtyskland har dock dessa problem på nytt väckt livligt intresse och i USA
lett till praktiska förslag att lösa problemen.
I vårt land har P E Fahlbeck 1922 på tyska
givit ut ett på sin tid mycket uppmärksammat arbete ”Die Klassen und die Gesellschaft” med en undertitel som på svenska lyder ”Studie över klassväsendets uppkomst
och betydelse”. Ivar Sundbom har 1959 på
svenska och 1962 på tyska publicerat ett verk
”Om jämlikhetsprincipen som politiskt och
ekonomiskt problem” med en utredning av
begreppen jämlikhet och frihet, där det ej
saknas kritiska ord om vårt dåvarande samhälle. På ett ställe läser man de tänkvärda orden: ”Pressar man jämlikheten för hårt, går
friheten förlorad.” Varken Fahlbeck eller
Sundbom har dock ägnat grundläggande
biologiska fakta någon större uppmärksamhet, ehuru man t ex hos Sundbom möter så-
dana utmärkta satser, som ej nog kan betonas, som ”naturen har föga sinne för jämlikhet” och ”strävan efter jämlikhet måste göra
halt inför sådana realiteter som t ex variationerna i de mänskliga anlagen”.
Det är först under de allra sista åren som
de biologiska delarna av det stora problemet
blivit belysta i vårt land, bl a i utmärkta artiklar i SvD av Marianne Rasmuson och av Sture Eriksson. Något större allmänt intresse
tycks dessa viktiga frågor knappast ha väckt.
Men det suggestiva ordet och begreppet
järnlikhet har blivit en myt, en dogm, och
därtill ett mycket användbart politiskt slagord. Vår föregående statsminister har i SvD
besvarat en fråga om vad han menar med
jämlikhet genom att citera ur sitt partiprogram: ”Socialdemokratin vill förverkliga
jämlikheten som ett uttryck för allas lika värde.” Ja, tänk så enkelt är det! Inför Vår Herre är vi ju alla smålänningar.
Jämlikhetsprincipens konsekvenser
När det gäller att klarlägga jämlikhetsprincipen och dess konsekvenser, har England
287
gått i spetsen. Redan 1890 publicerade den
kände biologen och Darwin-förkämpen T H
Huxley en artikel ”On the natural inequality
of man”, givetvis utan kännedom om Mendels ärftlighetslagar, vari han kom till principiell överensstämmelse med Rousseau. Den
berömde biologen J B Haldane kom i sina
undersökningar, senast 1932, till liknande
resultat. Själv kommunist, betonade Halda~
ne, att man vid konflikter mellan politiska
doktriner och biologiska fakta obetingat
måste ge de senare företrädet. Den tysk-engelske psykologen och biologen Hans J Eysenck har i en uppseendeväckande bok ”The
inequality of man” (1973) gjort en ingående
analys av jämlikhetsproblemet ur biologiska
och sociala aspekter, ett verk som livligt kan
rekommenderas.
l en starkt personlig artikel i januarinumret 1975 av ”Illustrated London News” har
Sir Arthur Bryant diskuterat problemet
”Economic equality and liberty”. ”l sista
hand är det”, säger han, ”vår frihet, ännu
mycket mer än vår ekonomiska framtid, som
är hotad av den dominerande chimären att
tvinga fram ekonomisk jämlikhet.” Beroendet av staten, fortsätter han, växer allUämt,
lagstiftningen konstruerar nya skacklar för
medborgaren, och en makthungrig byrå-
krati är alltid villig att spänna fast skacklarna
på frihetsälskande individer. statsmaskineriet har blivit en gud, som det är en hädelse att
kritisera och brottsligt att obstruera.” slutligen har den nyligen bortgångne humanisten
och biologen Julian Huxley, sonson till den
ovannämnde T H Huxley, i marsnumret
1976 av UNESCOs tidskrift Courier lämnat
ett lysande bidrag till jämlikhetsproblemet.
288
I Förenta Staterna med dess stora blandning av raser och folkgrupper och enorma
skillnader mellan ociala klasser och mellan
fattiga och rika har jämlikhetsproblemet blivit allt mer tillspetsat. l en redaktionell artikel i tidskriften U S News & World Report
av 9/4 1973 med titeln: ”Can all Americans
be made equal?” får man en god översikt
över frågan. Saken är den, att den gamla, allmänt omfattade demokratiska principen
”equal opportunity” för alla, vilken generationer av amerikaner hyllat alltsedan 1700-
talet, ingalunda ger de resultat i form av en
viss ekonomisk och social jämlikhet som man
eftersträvar. l dess ställe har man börjat krä-
va en ”new equality” med målet ”equal
result” för alla.
Det är, som man förstår, framför allt entusiaster för ”black power” samt vita kommunistiska ”intellektuella” som driver propaganda för denna ”new equality”, vilken i vissa kretsar fått en ej ringa framgång. För att
genomföra den har man måst tillgripa sådana medel som hjälpklasser, allmän sänkning
av kunskapsnivån i skolor och andra läroanstalter med sänkning av kompetensfordringarna för tillträde till universitet och ett kvoteringssystem vid tillsättning av alla lärarbefattningar, alltså ett betänkligt avsteg från
gängse demokratiska principer. Jämlikhet i
ekonomiskt hänseende skulle skapas genom
drastisk stegring av progressionen vid beskattning och genom fixering av högsta tilllåtna förmögenhet.
l Västtyskland har jämlikhetsproblemet
varit föremål för artiklar i pressen, broschyrer och böcker. En bok av Bolte-Kappe-Neidhardt, ”Soziale Ungleichheit” (1975), ger en
bred översikt. Ett häfte av den bekante Ralf
Dahrendorf med titeln ”Uber den Ursprung
der Ungleichheit unter den Menschen”
(1975) ger en utmärkt överblick över frågan,
särskilt från social synpunkt.
Jämlikhet bakom järnridån
T o m bakom järnridån har man börjat diskutera dessa problem. En polsk marxistisk filosof, Fritzhand, har i Warszawa 1975 givit
ut en bok på tyska: ”Einige Eigenschaften
der marxistischen Ethik”, där han även diskuterar jämlikhetsproblemets ställning till
marxismen och hur ”medfödd ojämlikhet”
skall behandlas från marxistisk synpunkt.
Ur ett referat i Frankfurter allgemeine Zeitung 23/4 1976 kan här anföras: Kommunismens motståndare har förebrått marxismen,
att den tvångsmässiga utjämningen av livsbetingelserna skulle medföra stora nackdelar i
form av förlust av individuell spontanitet
och uppfinningslust, arbetsenergi och ansvarskänsla. Detta är endast ett obevisat antagande. Se blott på Fidel Castros socialistiska
Elysium. För marxismen existerar icke nå-
gon motsättning mellanjämlikhet och frihet,
marxismen bekämpar i själva verket den
”primitiva egalitarismen”: det är alls icke de
individuella olikheterna, som måste bekämpas, utan klasskillnaderna, klassprivilegierna.
Varje kamp för jämlikhet som går utöver
detta, slutar med nödvändighet i det absurda. ”Åt envar efter hans förutsättningar, åt
envar efter hans prestation” slutar Fritzhand. Det låterju bra, men hur ter sig marxismen i verkligheten?
Ett biologiskt faktum
slutligen kommer man fram till det stora
problemet, som måste lösas nu, av vår generation: Hur skall man bringa våra dagars
jämlikhetstes i samklang med det biologiska
faktum, att varje individ är ett unicum, som
är övervägande genetiskt betingat? Denna
människans stora variabilitet är något så vä-
sentligt, att varje försök att uniformera, egalisera, indoktrinera särskilt det uppväxande
släktet är vetenskapligt oförsvarligt och på
289
sikt ett hinder för människans vidare utveckling. Det är ojämlikheten människor emellan
som vi har att tacka för de stora framstegen.
När Kant hade läst Rousseaus ”Discours sur
l’inegalite” skrev han : Ojämlikheten har varit en källa till mycket ont, men också källan
till allt gott.
I ett s k demokratiskt samhälle med dess
krav på jämlikhet förblir den biologiska
ojämlikheten ett faktum och en faktor vars
värde aldrig kan överskattas.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner