Print Friendly

Folk med ungdom

Av Redaktionen | 31 december 1936


1936


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

”FOLK MED UNGDOM”
DE FÖRSTA RESULTATEN AV TYSKLANDS
POSITIVA BEFOLKNINGSPOLlTIK
Av jil. kand. GURAN JIEDIN, Uppsala
l BERLIN har under de senaste åren det allmänna födelsetalet
blott utgjort 40 % av vad som erfordras för att befolkningen, utan
vare sig in- eller utflyttning, skulle hålla sig konstant. Om detta
förhållande fortsatte oförändrat, skulle redan om trettio år folkmängden ha nedgått från fyra till tre miljoner. Och efter ytterligare en sådan period skulle den senare siffran ha reducerats till
hälften för att fem generationer senare ha sjunkit ned ända till
ett hundra tusen. När vi i våra dagar stå öga mot öga inför en
sådan process, endast skymd av en inflyttningsström till storstaden,
behöva vi verkligen icke längre förvåna oss över, hur det stolta
romarriket en gång kunde gå under på så kort tid. Den gången
kunde man ana sig till den ödesdigra utvecklingen först när det
redan var för sent. Nu har den moderna vetenskapliga demograflen kunnat ge folket en allvarlig varning. Denna kom dock i
elfte timmen, och statistiken visar fortfarande biologisk underbalans.
Med reflexioner av denna andemening inleder den tyske befolkningsstatistikern Friedrich Burgdörfer den nyutkomna kompletteringen till sitt verk »Volk ohne Jugend», tyskarnas speciella fanfar
i befolkningsfrågan. I och för sig vore Burgdörfers »Bevölkerungsentwicklung im dritten Reich» naturligtvis inte värd större uppmärksamhet än andra skrifter i ämnet, om den ej väsentligen
byggde sina kommentarer på den tyska befolkningsstatistiken för
1933 och 1934. Dessa siffror, kompletterade med preliminära siffror
för första halvåret 1935 ur novemberhäftet av »Wirtschaft und
statistik», ge emellertid möjlighet att bilda sig en uppfattning om
den effekt, som starkt positiva ingripanden kunna ha på ett lands
befolkningsutveckling. Sannolikt ha åtgärderna varit enastående;
med säkerhet har deras effekt varit det. Det torde utan vidare vara
188
»Folk med ungdom»
klart, att tillgången till sådana erfarenheter måste vara värdefull
för alla dem, som själva spekulera i följderna av det ena eller
andra slagets befolkningspolitiska åtgöranden.
Det iir allmänt känt, att den nya tyska regimens män hade sin
bestämda mening också om landets befolkningsutveckling, vilken i
stora drag tett sig lika hotfull som vår. För att påverka denna i
positiv riktning tillgreps en serie kraftåtgärder. Dels realiserades hastigt åtskilliga förslag till ekonomiska och sociala ingrepp
till förmån för ökad äktenskapsfrekvens och barnalstring, främst
då lån till nygifta, vilka lån avskrivas alltefter antalet inom äktenskapet födda barn. Dels igångsattes en kraftig propaganda i samma
syfte, vädjande till människornas känsla för nation, ras och folk,
framhållande hur den enskilde inför hotet av befolkningens utdöende måste visa sin vilja till liv. I sin helhet torde denna statliga aktion sakna sitt motstycke. Skulle den leda till avsedd, till
någon effekt – det var frågan både för skeptiker och entusiast.
Såvitt man vågar döma utvecklingen efter de två första årens
resultat, föreligger nu ett det mest intresseväckande svar.
Visserligen är det svårt att avgöra, i vilken utsträckning man
skall våga tillskriva den ena eller andra åtgärden den eller den
effekten. Men århundradets eller i varje fall krigs- och efterkrigs
tidens symbol, den fallande kurvan, är inte längre representativ.
Dess gamla bild är visserligen omöjlig att helt utplåna, men dess
växande, fria ände pekar uppåt. Fruktsamheten, ur vilken synvinkel man än betraktar den, har börjat stiga igen.
Den förändring, som är avgjort mest iögonfallande, är giftermålstalet, den siffra som anger antalet ingångna äktenskap per år
och tusen invånare. Dess förskjutningar kvartalsvis 1930-1935
framgå av följande tabell:
Kvartal 1930 1931 1932 1933 1934 1935
l 6,D 6,o 6,2 5,s 8,5 7,7
2 10,1 9,1 8,3 9,7 12,o 11,5
3 8,3 7,6 7,4 9,7 lO,il
4 9,7 9,2 9,:; 13,5 13,3
· Genomsnitt 8,s 8,o 7,9 9,7 11,1
Såsom framgår av tabellen, VIsar talet ingångna äktenskap
mellan första och andra kvartalet 1933 en ökning från 5,s till 9,7
mot föregående års 6,~-8,3. En motsvarande säsongförändring kan
iakttagas för 1930 och 1931. Tredje kvartalet 1933, då låneunder- 189
………..
Göran Hedin
stöden började lämnas, visar samma giftermålstal som andra
kvartalet, i motsats till de föregående åren, vilka brukat uppvisa en
nedgång under tredje kvartalet. Sista kvartalet 1933 visar slutligen
en siffra, som vida överstiger varje annan under nämnda år och
hela perioden överhuvud. Och hela året 1934 uppvisar samma utveckling, fastän ännu tydligare. Siffrorna under första halvåret
1935 ligga över samtliga motsvarande siffror för åren före revolutionen men visa en liten sänkning under samma siffror för 1934.
En sådan yttre påverkan, som det här är fråga om, måste lättast,
hastigast och tydligast resultera i ökad äktenskapsfrekvens.
Giftermålsbidragen ha icke blott den effekten, att de påskynda ingående av äktenskap, de ha också lett till, att en mängd av ekonomiska skäl uppskjutfia eller till äventyrs helt »inställda>; äktenskap
bli verklighet. Detta belyses också indirekt av den lilla minskningen av procenttalet för de tre sista kvartalen, vilken delvis
torde kunna förklaras av att de höga siffrorna för föregående
fyra kvartal tillkommit genom den stora men snart delvis uttömda reserven av »Ausfälle», d. v. s. uppskjutna äktenskap. Till
ökningen av giftermålstalen har sannolikt även arbetslöshetens
tillbakagång bidragit, men observeras bör dock, att ett stort antal
av dem, som strukits ur arbetslöshetsrullorna, fått sysselsättningar,
vid vilka de kasernerats. Detta till trots torde den mening vara
riktig, som hävdar, att dessa ekonomiska åtgärder ej ensamma
förmå höja giftermålstalet från 1932 till 1933 med 24 procent och
från 1932 till 1934 med ytterligare 16. Visserligen är det sant, att
antalet utbetalda lån (500-1,000 Rmk) uppgår till ungefär samma
antal som överskottet nya äktenskap 1932-34, omkring 220,000.
Men ändå kunna dessa yttre omständigheter inte ensamma förklara detta »rekord i giftermålsstatistiken för alla länder». Åktenskapet är en förtroendesak, inte bara makarna emellan, utan också
gentemot det samhälle, där det legitimeras. Sålunda skulle man
enligt Burgdörfer kunna tillmäta dessa siffror värdet som en
»oavsiktlig folkomröstning» till förmån för det nya rikets regering.
Hur förhåller det sig då med de härav beroende och i sista hand
avgörande födelsetalen~ Håller man sig till äktenskapliga fruktsamhetstal, d. v. s. antalet födda på tusen gifta kvinnor i åldern
15-45 år, får man för åren 1930-1934 talen 118,3, 107,3, 100,6, 99,5
och 121,5. ökningen är sålunda icke så betydande, helst som fruktbarhetssiffran bör ses i jämförelse med 1913 års nästan dubbelt så
höga tal eller 202,3. Tar man återigen det vanliga födelsetalet,
190
»Folk med ungdom>>
d. v. s. antalet födda per tusen invånare, framträda de förmånliga
verkningarna av den stegrade äktenskapsfrekvensen. Födelsetalet
utgör kvartalsvis åren 1930-1935:
Kvartal 1930 1931 1932 1933 1934 1935
l 18,4 17,2 16,o 16,2 17,2 19,o
2 18,4 16,5 15,4 14,o 18,1 19,7
3 17,o 15,6 14,6 14,6 18,3
4 16,3 14,::; 14,1 14,o 18,6
Genomsnitt 17,::; 16,o 15,3 14,7 18,o
1933 års skrämmande bottensiffror ha sålunda förbytts i tal, lig- ~ande konstant över motsvarande siffror för 1930-talets första år
och visande en tendens till oavbruten stegring. Då dödstalet 1934
var 10,9, var födelseöverskottet 7,1 eller i människor räknat ungefär
460,000.
Av principiellt intresse är att söka fastställa det inflytande, som
lånestödda äktenskap kunna tänkas ha haft på ökningen i antalet
födda barn. Av de 276,000 av dessa äktenskap, som kommit till
Htånd mellan augusti 1933 och juni 1934 hade med utgången av
mars 1935 jämnt en tredjedel resulterat i barn, en siffra, som sannolikt med fog betecknas som hög. Vidare observerar man, att av de
224,000 födelser, varmed 1934 överskjuter 1933, 130,000 eller 58 proc.
komma på lånestödda äktenskap. Hur man överhuvud taget skall
taxera ett dylikt värde, kan naturligtvis endast diskuteras, detta
:c1Ilrahelst som man saknar jämförelsematerial.
Som gynnsam måste i alla fall hetraktas den omständigheten,
att ökningarna av födelserna kommit praktiskt taget helt på inomäktenskapligt konto, en för övrigt ganska naturlig följd av utvecklingen med hänsyn till att den förda politiken medfört legitimering av en mängd förbindelser, som även eljest sannolikt i många
fall fått barn till följd.
En annan högst anmärkningsvärd observation göres, då man
granskar fördelningen av antalet födelser på månader under åren
1932 och 1933. Här visar sig nämligen en gränslinje redan mellan
april och maj 1933, alltså några månader efter det Hitler blivit
kansler. Före denna tidpunkt uppvisar 1933 månadsvis färre födelser
iin 1932, efter densamma i stället allt fler. Omsvängningen är så
uppenbar, att den nödvändigt tarvar en särskild förklaring. Den
enda möjliga och en mycket acceptabel sådan synes vara nedgången i ahortfrekvensen. I varje fall är det ytterligt sannolikt,
191
14- :ltl7X . .”rensk ‘J’idsk!·ift 1986.
Göran Hedin
att en omedelbart efter regimförändringen igångsatt intensiv
propaganda kunnat få bland annat den effekten, att antalet avbrutna havandeskap sjunkit och antalet levande födda sålunda
stigit i motsvarande grad. Ett sådant antagnde styrkes också bestämt därav, att en stor sjukkassa i Berlin, som 1929 uppvisade
något flera »Fehlgeburten» än »Normalgeburten», i augusti 1934
hade fått antalet »F» nedbringat till 31,r; procent av antalet »N11
och i april1935 till 14,3 procent. Utslaget är onekligen så kraftigt,
att det tål också en mycket bred felmarginal. Och ett indirekt bevis för betydelsen av aborteringens avtagande ligger däri, att fö-
delseökningen är relativt mycket starkare i storstäderna än pa
landsbygden, där fosterfördrivningen aldrig torde ha haft så stor
omfattning.
Slutligen bör tilläggas, att intet tyder på att det system, som h~ir
tillämpas, skulle framkalla en högre födelsefrekvens för förstabarn än senare födda och därför skulle ha en större skenbar ~in
verklig effekt. De uppgifter, som Burgdörfer lämnar från Hamburg
visa t. o. m. något större ökning för antalet födda andra och tredje
barn. Lånevillkoren plus skatteformerna premiera ju också flerfödslar.
Medan Tysklands födelsetal på ovan angivet sätt stegrats, visa
födelsetalen i andra europeiska stater ingen tendens till höjning
under år 1934, på sina håll snarare motsatsen. Mot denna bakgrund framstår resultatet av den tyska befolkningspolitiken desto
märkligare.
Det, som i Tyskland skrivs i befolkningsfrågor, skiljer sig trots
den agitatoriska jargongen åtminstone i ett avseende fördelaktigt
från det mesta, som framkommer under vår egen diskussion. Den
sedliga och den socialekonomiska reformlinjen – för att använda
dessa etiketter– dras absolut parallellt. Någon motsättning dem
emellan skymtar aldrig; det framhålles dessmera, hur de naturnödvändigt komplettera varandra.
Burgdörfer avslutar sitt arbete med en »Kritik», som givetvis ej
avser den nationalsocialistiska regimens befolkningspolitik. »Kritiken» inskränker sig till en granskning av det tyska folkets framtid i demografiskt hänseende med hänsyn till nuvarande åldersuppdelning. Tyskland står inför samma situation som Sverige, blott
förvärrad av krigsårens hämningar av befolkningstillväxten. De
senaste årens ljusning kan ej fördölja de svarta molnen vid horiJ92
))Folk med ungdom))
sonten. Det är nämligen uppenbart, att de höga giftermålstalen
under i övrigt oförändrade omständigheter inte kunna hålla sig
uppe mer än ett fåtal ar framåt. I första hand måste en sänkning
inträda, när de från världskriget stammande abnormt fåtaliga årskullarna inträda i giftasåldern. Och efter kriget, särskilt då kring
år 1930, följer den allmänna nedgången i födelsetalen med dess
framtida återverkningar. Giftermålstalet kan knappast stiga till
sin nuvarande nivå, förrän de stora årskullar, som nu komma till
världen, själva nått upp till giftasåldern. Dessutom måste man
räkna med fördröjningen av äktenskapsbildningar på grund av
den allmänna värnpliktens genomförande. Säkerligen· kommer i
Tyskland liksom i övriga krigförande länder att visas ett tydligt
exempel på, hur grupper av årskullar, vilkas storlek mera väsentligt avviker i ena eller andra riktningen från de angränsandes, i
framtiden låta sig spåras i storleken av de barnkullar, som de i sin
tur giva upphov till. Sintsatsen blir otvivelaktigt den, att man
för de närmaste årtiondena måste räkna med en äktenskapsfrekvens avsevärt lägre än de båda gångna årens. En höjning under
de närmaste åren utav befolkningen från nuvarande 67 till omkring 70 milj. synes ej osannolik. Men med hänsyn till den troliga
nedgången i äktenskapsfrekvensen torde det möta de största svå-
righeter att utan ett extra uppbåd av livsvilja hos folket kunna
bevara detta invånaretal för framtiden. För att stabilisera de
70 miljonerna fordras i runda tal, att 1934 års absoluta födelsetal
1,160,000 barn trots minskningen av äktenskapens antal varaktigt
höjes till 1,4 milj. En högst betydande stegring av fruktsamheten
inom äktenskapet utöver den jämförelsevis ringa, som redan kunnat iakttagas, utgör följaktligen den obetingade förutsättningen
för att Tyskland skall i framtiden undgå en befolkningsminskning.
Sker så, ))skulle för första gången i historien lämnas ett bevis för
att ett folk, som redan står i begrepp att självt undergräva sin
framtid, ja sin ‘tillvaro’ genom stark födelseminskning, ännu vore
i stånd att under målmedveten ‘Fiihrung’ återvända tilllivets väg)).
Det demokratiska Sverige, vilket brottas med samma problem,
har all anledning att ej blott studera befolkningspolitiken i Tyskland utan även visa samma positiva livsinställning som folket i
den stora diktaturstyrda nazistaten.
193

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner