Print Friendly

Finansiella nyheter
Så ökade möjligheterna till eget sparande med Alliansen

Av Andreas Vedung | 21 november 2014

För hushållen har förutsättningarna för sparande och låntagande förändrats på ett och ett halvt decennium. Det mesta som skett är positivt. Nu måste hushåll aktivt arbeta med spar- och lånefrågor på ett sätt som de förr var bedrägligt förskonade från.

Det är få förunnat att slippa spara. En majoritet av alla personer måste spara till pensionen, för inkomstbortfall vid arbetslöshet eller långvarig sjukdom, för oväntade eller förväntad utgifter, till utbildning, boende, resor eller julklappar. För denna majoritet är det viktigt att förstå hur samhället förändras och vad som numera krävs av alla.

Men ett villkor för att hushåll överhuvudtaget ska kunna spara är att skatten på förvärvsinkomster är låg. Om kommunala inkomstskatter är höga, om statliga marginalskatter tas ut vid låga inkomstnivåer med höga procentsatser eller om fastighetsskatten är hög så spelar det ingen roll om kapitalskatterna är låga eftersom hushåll ändå inte har några inkomster att spara ifrån.

Det är därför skattereduktionen på förvärvsinkomster (jobbskatteavdraget) och höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt har möjliggjort ett ökat hushållssparande. Jobbskatteavdragets främsta syfte är att öka drivkrafterna att söka och acceptera jobb hos arbetslösa. Det ska löna sig att arbeta. Men i detta – att det ska löna sig att arbeta – ligger inte enbart perspektivet att man ska få råd att konsumera mer i nuet – man ska också kunna spara sin höjda disponibla inkomst för att kunna konsumera i framtiden.

I diagrammet visas storleken på jobbskatteavdraget för olika inkomstnivåer. Jobbskatteavdragets konstruktion – störst skattereduktion i procent till de med låga löner – gör att låginkomsttagares möjlighet att spara har förändrats mer än höginkomsttagare. För en person som till exempel tjänar 25 000 kronor i månadslön har skatten på förvärvsinkomster reducerats med 25 procent, medan för en person som tjänar 52 000 kronor (värnskattenivå) har skatten endast reducerats med 11 procent sedan jobbskatteavdraget introducerades år 2007. I kronor har skatten reducerats med knappt 1 700 kronor per månad eller 20 400 kronor per år för en person som tjänar 25 000 kronor i månaden.

För personer över 65 år har skatten sänkts med nästan dubbelt så mycket som för de under 65 år. Det förhöjda grundavdraget och det förenklade jobbskatteavdraget gör det mycket lönsamt att arbeta efter 65 år, vilket också borgar för ett högt sparande bland äldre människor, till exempel till barn och barnbarn.

tabell_20141121

Även brytpunkten för statlig inkomstskatt har höjts, vilket ökat utrymmet att spara för de som tjänar över brytpunkten (se diagram nedan). För cirka 960 000 personer har höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt möjliggjort ett högre personligt sparande.

För personer som tagit studielån är brytpunktens nivå viktig. Fyra års heltidsstudier vid ett svenskt universitet ger cirka 300 000 kronor i studielån. Denna skuld löper med en ränta som motsvaras av statslåneräntan. Räntekostnaderna får inte kvittas mot kapitalinkomster, vilket gör att räntekostnader måste betalas med beskattade inkomster direkt.

Låt oss göra ett kontrafaktiskt exempel som belyser värdet av höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt. År 2006 låg brytpunkten vid 26 475 kronor per månad. År 2014 ligger den på 37 400 kronor. Det är en höjning om 10 945 kronor per månad eller 131 340 kronor per år. Om inte brytpunkten hade höjts så skulle dessa 131 340 kronor ha beskattats med 20 procents statlig inkomstskatt, vilket är 26 268 kronor per år.

tabell_2_20141121

Till sist, den statliga fastighetsskatten som gjordes om till en begränsad kommunal avgift år 2008. Numera är maximal avgift för villaägare 7 112 kronor medan skatten före reformen kunde kräva 30–40 000 kronor från normala villaägares disponibla inkomster i storstadsområdena. Istället för att kunna amortera sina bolån eller underhålla sina villor tvingades villaägare betala skatt. Skatten betalades inte av bostadsrättsägare och många villaägare – barnfamiljer och pensionärer – gick ur Svenska Kyrkan, tvingades köpa svarta hantverkstjänster och kände sig allmänt otrygga i sina hem varje år som Lantmäteriet skickade ut nya, alltid stigande, taxeringsvärden. Teoretiskt klassificeras fastighetsskatt till kapitalskatter, men värdeökningar på villor ger inga disponibla inkomster och därför måste fastighetsskatter i praktiken betalas med förvärvsinkomster.

Individuellt pensionsparavdrag trappas av och försvinner

Det individuella pensionsparavdraget om 12 000 kronor per år ser ut att försvinna. Ett förslag om att fasa bort avdraget föreslogs av Alliansen 2014 inför budgetåret 2015. Redan då kritiserades förslaget med att det skulle minska drivkrafterna för att spara, samt att individen skulle bli än mer beroende av den allmänna pensionen och tjänstepensionen. Men Alliansen hade studerat statistiken och den sa att låginkomsttagare inte använde sig av avdraget. Tillsammans med det tveksamma i att hushåll låser in sparande, som avkastningsbeskattas under hela spartiden, som sedan inkomstbeskattas till framtida, sannolikt högre, kommunalskatter, fanns det skäl för Alliansen att ta trappa ned avdraget. I Alliansens motivering till varför avdraget borde tas bort lyftes dock det progressiva inslaget i reformen fram som reformens främsta skäl. Höginkomsttagare (det vill säga de som tjänade över brytpunkten för statlig inkomstskatt) skulle missgynnas.

Även om avskaffande av pensionssparavdraget har en progressiv fördelningsprofil finns det skäl att fundera över vad avskaffningen innebär. Det första man kan konstatera är att behovet av att spara till sin ålderdom inte försvinner för att en del i skattesystemet förändras. Den person som tjänar lägre inkomster ska inte förvänta sig att tillvaron som pensionär kommer att bli bättre bara för att de som tjänade mer än honom för tjugo år sedan fick ett avdrag borttaget. De extra skatteinkomster som avtrappningen av pensionssparavdraget år 2015 innebär kommer inte att fonderas hos staten för att på något sätt återföras till just honom år 2025.

Det andra man kan konstatera är att 12 000 kronor per år inte är överdrivet mycket pengar. Ingen person bör bedra sig själv genom att tro att pensionärstillvaron blir behagligt bara för att hon sparat 12 000 kronor per år under sitt yrkesliv. En person som sparar 1 000 kronor per månad i 25 år med en genomsnittlig avkastning om 6,2 procent har en fond om drygt 1 700 000 kronor. Det kan tyckas som mycket. Men pengarna ska spridas ut över många år och varje uttag beskattas med minst 32 procents kommunal skatt.

Investeringssparkontot bäst för aktier, inte räntepapper

Även inom kapitalskatten har det skett viktiga förändringar. Det viktigaste är investeringssparkontot.

Medel som investeras inom ramen för investeringssparkontot antas ge en schablonavkastning som motsvarar statslåneräntan. Denna schablonavkastning läggs till övriga kapitalinkomster som personen har och beskattas med den normala kapitalskatten. Medel på investeringssparkontot schablonbeskattas alltså inte. Istället är det avkastningen som är schabloniserad, vilket är viktig information i sammanhanget. Det innebär att avkastningen på investeringssparkontot läggs till andra kapitalinkomster- och utgifter innan summan eventuellt beskattas med den normala kapitalskatten.

En annan viktig aspekt är att över tid måste avkastningen på investeringssparkontot överstiga statslåneräntan annars går spararen back. Med andra ord, investeringssparkontot lämpar sig för investeringar i aktier, inte räntepapper.

Investeringssparkonton har en förmånlig kapitalskattesituation, vilket följande exempel illustrerar. Enlig Riksgälden är statslåneräntan som används vid schablonavkastning 2,09 procent. Den genomsnittliga aktieavkastningen på lång sikt är 6,2 procent enligt Ibbotson Associates. Vi kan då göra följande kalkyl. En person som investerar 100 kronor i aktier inom investeringssparkontots hägn kan förvänta sig att få 6,2 kronor i faktisk avkastning. Samtidigt kommer en schabloninkomst rapporteras till Skatteverket om 2,09 kronor. Om personen inte har några skulder och inga andra kapitalinkomster kommer dessa 2,09 kronor att beskattas med 30 procent, vilket är 0,63 kronor i skatt. Men personen har ju sannolikt fått en faktisk avkastning om 6,2 kronor. Den effektiva kapitalskatten är därför 10,11 procent (=0,63/6,2). Att betala 10,11 procent i kapitalskatt får anses vara en konkurrenskraftig kapitalskatt.

Budskapet i denna artikel är att Alliansen reformerat skattesystemet på ett sätt som gör att hushållens möjlighet att spara expanderat.

Nästa del i artikelserien kommer att handla om varför det är viktigt att ta vara på den möjligheten.

Andreas Vedung

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner