Print Friendly

Eva Gustavsson; Vad händer efter Fidel

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

VAD HÄNDER EFTER FIDEL?
EVA GUSTAVSSON
Oavsett om Fidel Castro avgår eller inte och om han efterträds av sin likasinnade bror
Raoul, skulle det få positiva effekter för demokratiseringen av Kuba om USA hävde sitt
embargo . Eva Gustavsson rapporterar från ett besök i kommunismens sista utpost .
tanfor Kuba,
bland politiska ledare och exilkubaner spekuleras
det om att Fidel
Castro lider av prostatacancer och
parkinsons sjukdom.
Å andra sidan ryktades det om svår
sjukdom redan for knappt ett år sedan. Vid partikongressen i oktober
hade Fidel varit osynlig i närmare ett
halvt år. Men på kongressen var han i
högsta grad närvarande. Hans konCastro själv, men bara i en antydan:
”Min bror Raoul kommer att vara
en stark ledare att räkna med långt
längre än jag själv.”
Om Fidel har rätt kommer knappast någon forändring att ske. Åtminstone inte på medellång sikt.
Brodem Raoul är med sin militära
bakgrund minst lika dogmatisk som
Fidel själv.
När vi träffar talmannen i Kubas
Nationalförsamling, Ricardo Alarcon
hävdar han bestämt att han blivit felgresstal var ett kraftfullt tal på över citerad den gång han påstods ha sagt
två timmar. Så ryktena kan var falska.
Trots det kommer naturligtvis även
Fidel en dag att dö. Och många spekulerar i om det är av hälsoskäl som
han tog emot påven.
Men ingen på Kuba talar om vad
som kommer att hända efter diktatoms död. Utom möjligen Fidel
EVA GUSTAVSSON är internationell
sekreterare hos moderaterna och biträ-
dande chef för Jarl HJalmarson
Stiftelsen.
24
sig vara beredd att ta över efter Fidel
Castro.
Regimens beteende när det gäller
demokratifrågor och mänskliga rättigheter antyder inte heller att någon
forändring är på gång. Förenta
Nationernas specielle sändebud, den
svenske ambassadören Groth släpps
inte ens in i landet.
”Det är en skymfmot regimen och
Kuba att Förenta Nationerna önskar
sända oss ett speciellt sändebud for
bevakning av de mänskliga rättigheSVENSK TIDSKRIFT
tema. Kuba har inga problem med de
mänskliga rättigheterna. Vi kränker
dem inte” säger vice utrikesminister
Isabel Allende irriterat.
Vi möter henne i ett konferensrum
på departementet. Utanfor är det
närmare 30 grader och 100 procentig
luftfuktighet. Inne i rummet är det ca
17 grader. Luftkonditioneringen susar. Softborden vid de exklusiva
skinnmöblerna är riktiga akvarier. Jag
frågade mig om inte de tropiska fiskarna hade det lite väl kallt.
Sen Breschnev?
Ekonomi- och planeringsministeriet
är däremot inte rustat till tänderna for
utländska besök. Visserligen ligger
det vid Revolutionsplatsen, bredvid
den kända byggnaden som bär upp
det klassiska monumentet med Che
Guevara. Men stilen är välbekant.
Öststatsbetong, stål, brun lineoleum,
beiga, noppiga möbler.
Viceminister Mirta Villanueva är
liten och rund vilket möjligen bidrar
till intrycket av en något mindre rigid regerings~änsteman. Hon medger att f<iretagsamhet i mycket liten
skala numera accepteras, men att landet ännu inte är moget för större förändringar.
Småf<iretagsamheten som tolereras
är t ex att enskilda kan ra tillstånd att
driva restaurang med upp till tolv
sittplatser eller att hyra ut ett rum till
turister. Vidare tillåts småskaligt privat jordbruk och taxikörning. Men
de privata förarna är bara de som kör
bilar äldre än 1959 års modell eller de
som har cykeltaxi. Alla nyare bilar ägs
enligt lag av staten.
”Men vi har ännu inga som helst
planer på mer omfattande privat fö-
retagande. Först och främst måste de
statliga företagen urvecklas och bli
lönsamma.
Dessutom är vi mycket stolta över
vår fina välfärd och sociala rätrvisa.
Alla har det lika bra. Kuba är unikt.
Om vi tillät mer privat företagande
skulle klyftorna öka.”
Embargot stort problem
De fataliga utländska investeringarna
förklarade hon med det amerikanska
embargot.
Och embargot är verkligen ett
problem för kubanerna. Vi besökte
ett apotek som drevs av katolska kyrkans hjälporganisation Caritas. Det
saknade mediciner med undantag för
ett fatal preparat som nunnorna hade
lyckats sanila ihop i form av gåvor eller som man förmått besökare ta med
sig in i landet.
Vi besöker ett ECHO-stött sjukhus i Matanzas. ECHO är EUs hjälporganisation. Nästan alla i personalen
är kubaner, i vissa fall utbildade utonilands. Kuba är det land i världen
som har flest läkare per capita.
På kirurgavdelningen saknar man
bedövningsmedel. Framsteg har dock
gjorts med akupunktur som smärtlindring. Penicillin finns knappt och inte heller vanliga smärtstillande medel.
Och trots personalens goda kunskaper var det flera behandlingar som
inte gick att utföra, p g a föråldrad
utrustning.
Kuba är ett skolexempel på hur fattigdom skapas. Kubanerna är på flera
områden ett synnerligen välutbildat
folk. Analfabetismen är nästan obefintlig. Landet är enormt bördigt,
förutsättningarna för turism är goda.
Men ändå är kubanerna fattiga.
Inte bara industrin lider av alla planekonomins symptom på föråldring
som ger i bästa fall låg produktivitet
men ofta ren resursf<irstöring. Även
jordbruket är sönderreglerat och regimen styr huvuddelen mot exportprodukter som socker, tobak, rom,
och skaldjur.
Regimen erkänner inte att de har
politiska fangar. Men faktum är att de
fyra viktigaste regimkritikerna sedan
augusti ÄR fångslade utan rättegång.
Regimkritiker förlorar i allmänhet
sina arbeten och blir därmed helt beroende av bistånd från vänner och
exilkubaner.
En regimkritiker försökte ställa
upp i valet i januari. Men det visade
sig omöjligt att ens anmäla sig som
kandidat. Breven besvarades inte ens.
Det är värt att påpeka att ingen av
SVENSK TIDSKRIFT
den handfull oppositionella vi träffade ansåg att embargot var av godo.
Tvärtom gör det medelkubanen aggressivt inställd till den store demokratiske grannen, och ger Castro en
trovärdig förklaring till landets ekonomiska misslyckanden.
Vi var där veckan före påvens besök. Regimen menar att besöket stärker dem. De oppositionella hoppas
på större öppenhet bl a beroende på
internationell uppmärksamhet och
att många exilkubaner fick möjlighet
att resa hem på besök till släktingar
och vänner. Och katolska kyrkan
menade att påvens besök kommer att
bidra till att kyrkan stärks och rar
större möjligheter att verka.
Hänger inte bara på Castro
Mitt intryck är att en förändring inte
kommer att ske bara fOr att Fidel
Castro dör, ens om detta inte leder
till att Raoul Castro tar över.
Maktapparaten fungerar väl och alltför många har intresse av att den fortsätter att ha kontroll.
Jag tror att det enda som kan hjälpa
är att USA häver embargot. Om
Kuba översvärnmas av västerländska
investeringar, kultur, konsumtionsvaror och turism från USA, kommer
välståndet att öka. Det kommer
oundvikligen leda till en mer eller
mindre gråsvart sektor befolkad av
ekonomiskt inflytelserik medelklass.
Och då eroderas både den okunskap
och den fattigdom som är regimens
styrka och ursäkt.
25

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner