Print Friendly

Europa och Latinamerika

Av Redaktionen | 31 december 1964


1964


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

515
EUROPA OCH LATINAMERIKA
– Intresset vaknar
Docent Magnus Mörner, välkänd Latinamerikaexpert, vistas sedan 1963 i USA, där
han för närvarande upprätthåller en gästprofessur vid
Cornell University. Han ägnar
sig i denna artikel åt det nyvaknande europeiska intresset för Latinamerika och ger
en redogörelse för de olika
europeiska ländernas insatser
beträffande studiet av Latinamerika.
Dagspressens notiser om ADELA,
det stora internationella investeringsbolag för Latinamerika som
just bildats med dr Marcus Wallenberg som ordförande och med
ett även i övrigt markant svenskt
inslag ger anledning till åtskilliga
reflexioner. Det förtroende för ett
”sunt investeringsklimat” i åtminstone vissa av Latinamerikas länder som tongivande element inom
både europeiskt och amerikanskt
näringsliv därmed ådagalägger
kontrasterar på ett intressant sätt
mot det tillbakadragande av en del
Av docent MAGNUS MöRNER
utländskt privatkapital från Latinamerika som ägde rum under 60-
talets första år. Det har också sitt
intresse att konstatera att ADELA
enligt pressen klart sagt ifrån att
jämte den ekonomisk-monetära
stabiliteten också den politiska är
ett villkor för investeringar. Förhållandet är visserligen ganska
självfallet men för den skull inte
alltid utsagt i dylika sammanhang. Deklarationen leder också
oundvikligen fram till det kvistiga
problemet vad som skall menas
med en ”godtagbar politisk stabilitet”. För den som sedan längre tid
sysslat med Latinamerika står det
givetvis klart att de ekonomiska
och politiska ekvationerna där är
oupplösligt förenade. Liksom att
det fordras en ganska ingående
kunskap om hela den mångfasetterade Latinamerikanska samhällsstrukturen (dessutom så varierande från land till land) för att
med någon grad av sannolikhet
bedöma även det mest näraliggande framtida skeendet.
Är detta antagande riktigt, följer
därav automatiskt att de ekonomisk-kommersiella intressen som
516
engagerar sig i Latinamerika är
betjänta av en utbildning av specialister på detta område, vilkas
förutsättningar för sina uppgifter
i dessa intressens tjänst inte är begränsade till vad företagsekonomisk metodik och geografisk handbokskunskap kan erbjuda. Och för
att meddela en utbildning av denna art behövs då en stab av särskilt kvalificerat folk som det endast är möjligt att få fram i samband med vetenskaplig forskning.
Även när det gäller sådan regional
specialisering är alltså sambandet
mellan forskning, utbildning och
den praktiska användbarhet som
näringslivet efterlyser intimt och
omöjligt att i längden blunda för.
Att intresset för Latinamerika
håller på att vakna i Europa visas
inte bara av president de Gaulles
uppmärksammade turne och av en
serie intressanta ekonomiska initiativ till vilka också ADELA hör.
Vad som med tiden kan bli en verklig Latinamerika-offensiv håller
redan i flera länder på att sorgfälligt förberedas genom en expansion av forsknings- och studiemöjligheter rörande Latinamerika.
Även om vissa länder i Afrika och
Asien alltjämt tilldrar sig de forna
kolonialmakternas speciella uppmärksamhet också i detta hänseende, är det alldeles tydligt att
man nu vill komma ifrån denna
av en numera avbruten politisk
tradition betingade koncentration.
Latinamerika ter sig mot ett längre
perspektiv som mer intressant och
samhällsproblematiken där syns
trots allt inte vara lika komplicerad som i många av de nya airoasiatiska staterna.
Frankrike
Särskilt imponerande förefaller utvecklingen av de latinamerikanska
studierna i Frankrike att vara.
Nyckelinstitutionen är Institut des
Hautes .Etudes de l’Amerique Laline som 1954 upprättades vid Sorbonne. Från detta centrum i Paris
koordineras åtskilligt av den latinamerikanskt inriktade verksamheten i olika delar av landet. De studier som bedrivs inom institutets
ram kan leda fram till doktorsgraden. Både lärarstaben och studenterna utgörs av såväl fransmän
som latinamerikanare. Ur det
franska näringslivets synpunkt
torde det centrum vid institutet
som sysslar med Latinamerikas
politiska, ekonomiska och sociala
problem vara av särskilt värde. Ett
internationellt symposium om agrara problem i Latinamerika som
av institutet utsatts till sommaren
1965 kommer sannolikt att hållas
på mycket kvalificerad nivå. Andra
institut med latinamerikansk specialisering finns också, både i Paris
och en del landsortsstäder, liksom
ett antal lärarbefattningar vid universiteten med denna specialisering. J ag var för ett par år sedan
med på en konferens om latinamerikansk nutidshistoria som organiserades av universitetet i Bordeaux och blev verkligt imponerad av
den högt kvalificerade grupp franska kollegor som jag där träffade.
Antalet spanskstuderande och de
olika kurser om de spansk- och
portugisisktalande länderna som
erbjöds vid universitetet var för en
skandinav direkt överväldigande.
Liknande utbildningsmöjligheter
tycks också finnas vid flera andra
franska universitet såsom de i
Toulouse och Strassbourg. Men det
franska vetenskapliga intresset och
studiemöjligheterna rörande Latinamerika är inte uttömda med en
hänvisning till dessa speciella institutioner och akademiska tjänster. Det är också slående i hur hög
grad Latinamerika kommer in i
bilden vid forskningsinstitutioner
och organisationer av mer allmän
karaktär. Exempel härpå är Ecole
Pratique des Hautes Etudes vars
samhällsvetenskapliga sektion ägnar ett intensivt intresse åt Latinamerika, och Institut d’Etude du
Developpement Economique et Social där också ett stort antal latinamerikaner bedriver studier. På-
fallande är att de franska institutionerna i regel bemödat sig om att
få till stånd ett intimt och systematiskt samarbete med motsvarande institutioner i Latinamerika.
Detta har underlättats av det faktum att inte bara ett stort antal
latinamerikaner studerar i Frankrike utan också av att så många
franska lärare och stipendiater får
tillfälle att vistas i Latinamerika
och där kan knyta värdefulla personliga kontakter.
517
Tyskland
Före andra världskriget var de
latinamerikanska studierna i Tyskland mycket omhuldade även om
de efter det nazistiska maktövertagandet också var utsatta för politisk pervertering. Särskilt verksamma var instituten i Hamburg
och Berlin. Även om flera av de
latinamerikanska centra överlevde
världskriget dröjde det åtskilligt
innan en återhämtning ägde rum
på detta liksom på andra forsknings- och studiegebiet. När jag
1953 besökte de västtyska institutionerna var de bedövande följderna av kriget ännu mycket märkbara. Under senare år har emellertid situationen kommit att påtagligt förändras. Ibero-Amerikanisches Institut i Berlin, vars bibliotek om nära en halv miljon volymer torde vara det bästa och största i sitt slag i Europa, har sedan
några år tillbaka fått sin existens
ekonomiskt tryggad tack vare samarbete mellan staden Berlin och de
federala myndigheterna. Att gå in
på den rika floran av övriga tyska
organisationer med latinamerikansk specialisering i olika delar
av förbundsrepubliken skulle föra
för långt. Som ett exempel på hur
man i Tyskland inser sambandet
mellan kommersiell verksamhet i
Latinamerika och regional forskning på avancerad nivå vill jag
emellertid nämna det år 1962 i
Hamburg upprättade Institut fur
Iberoamerika-Kunde. Tyskarnas
”approach” till Latinamerika före- 518
faller att vara kyligt realistisk. Det
hindrar emellertid inte att man
också har förståelse för studier
vilkas samband med affärsverksamhet och politik i Latinamerika
är mera subtil. Vid universitetet i
Köln finns sålunda ett välutrustat
och ansett centrum för latinamerikansk historia vars specialisering
till yttermera visso gäller tiden
före 1825.
England
England har ännu inte hunnit lika
långt när det gäller latinamerikanska studier men också där håller intresset på att vakna. Sedan
halvtannat år tillbaka dryftar en
akademisk kommitte på toppnivå
hur man skall kunna bygga ut och
intensifiera latinamerikastudierna
vid universiteten. Dess betänkande
väntas endera dagen och kommer
troligen snart att medföra upprättandet av en rad nya professurer
och andra tjänster. Som bekant har
den engelska universitetsvärlden
hårt träffats av akademikerflykten
till Förenta staterna. Även när det
gäller latinamerikastudierna torde
man därför vara angelägen om att
genom snabba åtgärder försäkra
sig om att den lilla gruppen latinamerikaspecialister inom landet
finns till pass för den väntade utbildningsexpansionen.
Utan att uppehålla mig vid vad
som också görs i länder som Italien, Belgien, Nederländerna och
Schweiz – eller inom öststaterna – måste jag som mitt allmänna
intryck redovisa en liknande tendens, även om dessa länders mindre potential självfallet påverkar
själva omfattningen av fenomenet.
Skandinavien
Vad som är slående när man i stället vänder blickarna mot skadinavien är att tendensen där just nu
när det gäller latinamerikastudier
snarast är den motsatta. Undantaget skulle vara Finland där ett
litet Ibero-amerikanskt centrum
just satts upp på grundval av bidrag från både stat och näringsliv.
Liknande institutioner existerar
sedan ganska länge i Sverige och
även i Danmark fanns i början av
50-talet en ibero-amerikansk institution som dock måste nedläggas. Det ibero-amerikanska institutet i Göteborg grundades 1939
och har sedan dess så gott som uteslutande haft bidrag från ett antal
företag i Sydvästsverige att tacka
för sin existens. Vad detta institut
trots många svårigheter förmått
uträtta till näringslivets och allmänhetens information om Latinamerika är framförallt ett verk av
dess föreståndare alltsedan starten, lektor Nils Hedberg. Om institutet skall kunna fortsätta verksamheten i liknande banor som hittills även sedan denne om cirka tre
år pensioneras torde ännu vara
ovisst.
Medan institutet i Göteborg med
dess 25.000 volymer omfattande
bibliotek är starkast på det kulturella ämnesområdet, har systerinstitutet i Stockholm en samhällsvetenskaplig inriktning. Institutet
upprättades vid handelshögskolan
1951 men har nyligen måst inrymmas i andra lokaler. Samtidigt som
detta institut med tiden blivit alltmer känt internationellt sett och
alltmer anlitat av myndigheter,
företag och allmänhet, har emellertid dess ekonomiska situation
blivit alltmer prekär. Ur stånd att
garantera sin ordinarie föreståndare säkra anställningsvillkor och
utan att längre kunna disponera
en vikarie måste institutet från och
med hösten 1964 hålla denna post
obesatt En följd härav är att både
föreläsningsverksamhet, mer kvalificerad informationsverksamhet
och den om också hittills mycket
blygsamma forsknings- och publikationsverksamheten nu måste
nedläggas. Med tanke på den närmast oförtjänt stora goodwill som
institutet lyckats förvärva i Latinamerika är ”goodwilleffekten” av
detta tyvärr ofrånkomliga steg lätt
att inse. Kvar står alltså endast
den rena bibliotekstjänsten. Men
institutets f. n. relativt välförsedda
bibliotek (15.000 volymer) om
Latinamerikas ekonomiska och
politisk-sociala förhållanden blir
snabbt föråldrat om inte accessionen sköts av en vetenskapligt
skolad specialist. Ett bibliotek som
sköts efter kontinuerliga och seriösa normer ökar snabbt i värde,
men avbrott i en normal accession
medför kanske ännu snabbare en
värdeminskning.
519
J ag har uppehållit mig så pass
länge vid dessa båda institutioner
just därför att Latinamerika praktiskt taget lyser med sin frånvaro
i andra forsknings- och undervisningssammanhang i Sverige och är
relativt illa tillgodosett även i våra
större vetenskapliga bibliotek. Visst
finns det en handfull vetenskapsmän som är specialiserade på
Latinamerika, särskilt etnografer
och arkeologer, men det är illa beställt med deras möjligheter till
undervisning. Och deras ständiga
bekymmer med att finansiera sin
forskning och att vinna förståelse
för den, uppmuntrar knappast en
yngre generation till att gå in för
en dylik ”exotisk” specialisering.
Det finns en del svenska ekonomer
som varit i Latinamerika som FNexperter, men var kommer de latinamerikanska ländernas speciella
utvecklingsproblematik på ett seriöst sätt in i den akademiska undervisningen i ekonomiska discipliner? Det spanska språket har lyckligtvis med åren tillkämpat sig ökat
rum inom våra skolor och universitet. Ur näringslivets speciella
synpunkt är tillkomsten av en
praktiskt-merkantil linje inom den
akademiska undervisningen i moderna språk också när det gäller
spanskan ett levande tecken. Men
var finns de lärare som kan undervisa i ett så krävande ämne som
”latinamerikanska realia”? Utan
att förbindas med möjligheter till
en seriös regional forskning och
utan nära kontakt med Latiname- 520
rika självt är försök till sådan undervisning dömda till ytlighet. Och
ytlighet leder snubblande lätt till
farligt missledande generaliseringar.
den ses i sitt internationella och
europeiska sammanhang, direkt
genant. För ett land som så ofta
visar sin beredvillighet till insatser
i det internationella samarbetets
t jänst och vidare är så beroende av
sin utrikeshandel, är denna situation dessutom obegriplig.
situationen när det gäller de
latinamerikanska studierna i Sverige är med andra ord, särskilt när
Men om det också skulle vara så, att kvantitativt sett en tillräcklig
rekrytering av lärarkandidater, trots de dåliga utsikterna, fortfarande
äger rum, så lär det dock icke vara tvivel underkastat, att en kvalitetsförsämring skett under det sista decenniet och att denna kommer fortfarande att göra sig märkbar, i samma mån som insikten
om sakläget blir mera allmänt spridd bland dem som efter avlagd
studentexamen ställas inför valet av levnadsbana. Det kommer väl
-lyckligtvis, kan man säga – alltid att finnas ideellt anlagda och
därjämte tillräckligt opraktiska unga män, för vilka andra synpunkter än de ekonomiska bestämma valet av levnadsbana – – –
Professor A. G. Högbom i Svensk Tidskrift 1924

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner