Print Friendly

Europa behöver reformer

Av Gunnar Hökmark | 17 maj 2013

Diskussionen om EU har fastnat alltför mycket i vilka former unionen ska ha. Istället borde vi ägna mer tid åt de reformer som faktiskt behöver genomföras, menar Gunnar Hökmark.

Det vilar ett misslyckande över europeisk samhällsdebatt och svensk debatt om EU. Istället för att diskutera utvecklingen av det europeiska samhället och Europeiska unionen präglas nästan all debatt om Europa av frågor som gäller hur EU ska fungera snarare än vad EU ska göra.

Därför har vi en ständig debatt om unioner inom unionen, fördragsförändringar och förändringen av institutioner inom EU. Men debatten om hur det europeiska samhället ska utvecklas och reformeras, hur konkurrenskraften ska kunna stärkas för unionen i sin helhet och hur medlemsstaterna måste genomföra marknadsekonomiska reformer för att förverkliga en fungerande inre marknad saknar vi.

Det sägs att det tog 30 år efter att den elektriska glödlampan uppfanns innan belysning riktades neråt. Så stark var bilden av att ljus, i form av stearinljus, alltid riktades uppåt. På motsvarande sätt kan sägas om hur bilen tog form efter hästdragna kärror. Och det är som att dagens Europadebatt handlar om de senaste 30 årens diskussioner om hur vi förhåller oss till EU snarare än till dagens utmaningar om vad Europeiska Unionen bör göra. Det leder till att reformer av EU som struktur framstår som lösningen på dagens och morgondagens problem snarare än reformer av europeisk ekonomi.

Därför har EU de senaste fem åren varit dominerat av frågorna om nytt fördrag, efter en fördragsförändring, nya regelverk för budgetpolitisk och ekonomisk stabilitet, efter de nya regelverk som har beslutats, nya skatter som finansiell transaktionsskatt som ska ge EU egna inkomstkällor, Eurobonds som ska ge gemensam upplåning på EU-nivå och nya EU-myndigheter för finansiell tillsyn och bankkrishantering.

Samtliga dessa förslag skapar betydande politiska konflikter, kommer knappast att bli verklighet och kan i vilket fall som helst inte påverka de underskott som är källan till den ekonomiska krisen. De är kanske svar på de senaste 30 årens frågor om hur EU ska utvecklas men inte på dagens och morgondagens frågor om hur Europa ska kunna stå starkt i världen. Vägen till europeisk förnyelse går inte via fördragsförändringar utan via beslut som förändrar och utvecklar våra samhällen, i medlemsstaterna och på europeisk nivå. Många beslut behöver fattas på europeisk nivå men inga beslut blir bättre eller enklare bara för att de fattas gemensamt.

Samtliga beslut som Europa behöver fatta kan vi redan idag besluta om, utan några fördragsförändringar och utan några nya regelverk.

EU-budgeten kan fasa ut jordbrukssubventionerna mycket snabbare än med den långtidsbudget som nu är överenskommen mellan medlemsstaterna. Det kan göras genom årliga beslut där forskning och infrastruktur får mer medel.

Den inre marknaden för tjänster kan genomföras genom att samtliga tjänster får full frihet inom EU. Det behövs ingen särskild ny tjänsteunion för det och inga särskilda nya beslutsformer.

Europa kan bli världens mest ledande digitala ekonomi. Det krävs bara att vi fullföljer redan fattade beslut om att öppna upp mer utrymme för mobil datatrafik, investerar mer i bredband som kopplar upp alla till ett nät som är snabbare och har mer kapacitet än i andra delar av världen. Och det kräver att vi genomför en gemensam lagstiftning för copy-right och konsumentskydd på nätet.

Europa kan bli världens ledande kunskapsekonomi. Det kräver förutom en öppen tjänstekonomi inom alla sektorer och världsledande bredbandskapacitet en större satsning på forskning och europeiska forskningsinstitutioner som kan attrahera forskare världen över liksom kunskaps- och forskningsintensiva investeringar.

Europeiska unionen är världens största ekonomi men kan och måste bli världens största marknad. Det kräver att vi fullt ut genomför den inre marknaden för tjänster men också för finansiella marknader, energimarknaderna, telekom och transporter. Det kräver att gamla nationella monopol och offentliga välfärdsverksamheter kan möta konkurrens från privata och gränsöverskridande alternativ.

Europeiska unionen kan bli ett nav för den globala ekonomin genom att vara världens ledande frihandelsaktör. Därmed kan företag i Europa, med närheten till världsledande forskning, med ultrasnabba bredband och världens största hemmamarknad bli till nav i internationell handel och i den globala ekonomin.

Varje medlemsstat måste genomföra de reformer som de beslutade reformerna för den inre marknaden innebär men de måste också öppna upp sin ekonomi för konkurrens och för nytt företagande inom alla områden.

De budgetpolitiska ramarna måste ligga fast för att inte skapa nya skuldfällor samtidigt som agendan för reformer ger tillväxt och attraherar investeringar i den europeiska ekonomin.

De kluster för tillväxt som vi ser i norra Europa och kring Östersjön är ett viktigare fokus på hur man kan besluta förändringar som leder ur krisen istället för i dagens södra Europa där politiker sitter fast i att hantera symptomen på krisen snarare än dess grundäggande orsaker. Vi måste kunna lita på att medlemsstaterna tvingas genomföra de reformer som vi gemensamt har fattat beslut om.

Istället för att antingen sitta fast i den gamla nationalstatens våndor inför att lämna över makt till gemensamt beslutsfattande i frågor som är gemensamma eller vara förtrollade över hur den Europeiska unionen kan bli ännu mer europeisk, ännu mer överstatlig och fatta ännu mer beslut kan vi börja med att fatta de beslut som lägger grunden för morgondagen. Det kommer för många politiker som lockats av debatten om europeisk arkitektur inte vara lika roligt men det ställer större krav på tuffa beslut.

gunnar_frontGunnar Hökmark är EU-parlamentariker och vice-ordförande i EPP-gruppen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

Läs mer

webshop_banner