Print Friendly

flag_yellow_lowEU-val 2014
EU:s största utmaning är nu

Av Carl-Oskar Bohlin | 21 februari 2014

I tider då Nya Moderaterna blir alltmer mjuka i skattefrågor är det viktigt att definitivt avfärda gemensamma EU-skatter. Det skriver Carl-Oskar Bohlin, fyra på Moderaternas EU-valsedel och först ut i vår serie om EU-valet.

En finansiell kris utan motstycke, ett mullrande Ryssland i demokratisk regression och en förflyttning av världens tillväxtcentrum från väst till öst. Europasamarbetet står inför svårare utmaningar än någonsin tidigare. I en miljö där fler länder talar om att begränsa den fria rörligheten riskerar samarbetets kärna att erodera. Nationalister och socialister kan koppla greppet om Europa och i en ohelig allians urvattna samarbetet. Om den fria rörligheten beskärs återstår en administrativ koloss till ingen nytta.

När moderaterna fastlade sin lista till europaparlamentsvalet och gav mig fjärdeplatsen beskrevs jag av många medier som en hårdför EU-kritiker som inte lade två fingrar emellan mot unionens tillkortakommanden. En sådan etikettering är delvis felaktig. Begreppet EU-kritiker i en svensk kontext betyder EU-motståndare. Svensk EU-debatt har i detta avseende inte tagit sig vidare från EU-valrörelsen -94. Antingen är man för eller mot. Som tillhörande den första generationen fria européer vänder jag mig mot detta som utgångspunkter för debatten. Helt enkelt därför att den inte stämmer på oss som vuxit upp med fri rörlighet och ett gränslöst Europa som en självklarhet. För oss är diskussionen för eller mot ett medlemskap inte längre aktuell. En rimligare utgångspunkt i diskussionen måste vara vad som egentligen är kärnan i unionens uppdrag och hur långt detta kan få utsträckas.

Det finns anledning att vara kritisk mot vad EU har blivit sedan Sverige gick med för snart 20 år sedan. Ett federationsvurmande har lett till att frågor som inte är betjänta av att hanteras på europeisk nivå upptar mer och mer av unionens fokus. Social ingenjörskonst har blivit viktigare än fokus på tillväxtskapande åtgärder och satsningar för internationell konkurrenskraft. I en global konkurrens av aldrig tidigare skådat slag kommer Europas väg framåt aldrig vara regionalstödsprogram, administration och utportionering av bidrags- och subventionssystem. Om denna insikt inte nås i Bryssel och Strasbourg är Europa dömt att stå som ett rundningsmärke när Asien och Sydamerika seglar förbi oss.

Det är dags att europasamarbetet fokuserar på de långsiktiga förutsättningarna för jobb och tillväxt genom att säkra en konkurrenskraftig ekonomi. EU måste adressera vikten av budgetdisciplin och ordning och reda i de offentliga finanserna. För att nå dit ser jag behov av tre viktiga reformer:

• Uteslutningsfunktion för länder som missköter offentliga finanser och finansiell stabilitet.
De villkor som ställs upp enligt stabilitets- och tillväxtpakten idag har visat sig vara otillräckliga. Stabilitets- och tillväxtpakten behöver utvecklas för att vara realistisk effektiv och bindande. Inom ramen för att utveckla stabilitets- och tillväxt pakten bör mekanismer utvecklas så att konsekvenser av misskötsel får bäras av det land som missköter sig.

• Kapitaltäckningskraven bör öka.
Högre kapitaltäckningskrav krävs för att stärka stabiliteten i det europeiska banksystemet och minska sårbarheten i ekonomin. Bankunionen lever inte upp till de krav som ställs och bör utvecklas så att även den möter kraven som ställs även av de mest ansvarstagande länderna, som exempelvis Sverige. Det är dags för bankerna och dess ägare att själva bära ansvar för sin verksamhet. Europeiska skattebetalare ska inte behöva lösa ut fallerande banker.

• Konsekvent NEJ till EU-skatt
I tider då Nya Moderaterna blir alltmer mjuka i skattefrågor är det viktigt att definitivt avfärda gemensamma EU-skatter. Socialdemokraternas närmande till gemensamma europeiska skatter bör kraftigt motverkas. Gemensamma europeiska skatter riskerar lägga ytterligare bördor på Europas konkurrenskraft och försvåra för framväxten av fler jobb i Sverige.

Jobben är varje ekonomis viktigaste fråga. Så är det för Sverige och så är det för Europas övriga länder. Hälften av Sveriges BNP består av export. Våra största handelspartners finns i Europa. Vår strävan efter full sysselsättning stannar inte vid våra gränser. Den fria inre marknaden är idag inte så fri som man skulle kunna önska. Fortfarande finns mängder av handelshinder som de facto leder till att vi stora delar fortfarande har 28 nationella marknader, istället för en europeisk. Det är ytterligare en bidragande orsak till att Europa har svårt att hävda sig mot andra större internationella marknader. Samtidigt som ansträngningarna för att undanröja handelshinder på den inre marknaden aldrig får upphöra måste EU med kraft driva på för fler internationella frihandelsavtal med unionen och adressera vikten av fri rörlighet även utanför unionens gränser.

Europa möter nu en tid där den tanken om den fria rörligheten ansätts från flera håll samtidigt. I kombination med en tilltagande populistisk nationalism är det viktigare än någonsin för Sverige att i europasamarbetet vara en tydlig röst för öppenhet och frihandel på alla plan. Den nationalism som tvingade unga män ner i skyttegravar vid första världskrigets utbrott får inte ges utrymme att segra i Europas parlament 100 år efter Gavrilo Princips skott i Sarajevo.

Sverige har en lång och stolt tradition som en frihandelsvänlig nation. När länder som typiskt sett stått Sverige nära slår an en mer protektionistisk väg är det viktigt att markeringen från svensk sida mot detta är tydlig. I sådana sammanhang är EU ett viktigt verktyg.

Tillvaratagandet av frihetliga värden stannar inte vid handelspolitiska intressen. Som värnare av mänskliga fri och rättigheter måste EU spela en tydligare och viktigare roll. Verktygen finns redan på plats, sedan EU inkorporerat Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Runt om i EU finns fortfarande grava exempel på hur mänskliga rättigheter åsidosätts av medlemsstaternas regeringar. Ett av de tydligaste exemplen på detta är de stora umbäranden den romska minoriteten i Europa tvingas utstå. Här måste EU-kommissionen agera tydligare och kraftfullare. Ambitionen för värnandet av mänskliga rättigheter kan inte heller stanna vid EU:s yttre gräns. Behovet av EU som en utrikespolitisk motkraft till den demokratiska regression vi nu ser i Ryssland blir tydligare för var dag som går.

Europa behöver högre arbetskraftsdeltagande, bättre tillväxt, starkare konkurrenskraft och mindre inblandning i åtaganden som egentligen borde vara medlemsstaternas egna att styra över. För att nå dit måste EU i många delar byta fokus, arbetet för detta är det som driver min kandidatur till europaparlamentet.

Carl-Oskar Bohlin är riksdagsledamot (M) och kandidat till Europaparlamentet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner