flag_yellow_lowEU-val 2014
Det som sker och det som inte sker

Vi politiker borde också prata om vad vi inte vill göra, skriver Christofer Fjellner. Här ger han sju konkreta exempel på saker han varit med och stoppat i EU-parlamentet.

Såhär i valtider vill många av de som söker väljarnas förtroende berätta vad just de vill göra som europaparlamentariker. Och jag erkänner, jag brukar också ta den möjligheten. Men, vi borde också prata om vad vi inte vill göra. Det är en bortglömd politisk dygd att bekämpa förslag och förhindra ny och dum lagstiftning. Det efterfrågas politiska lösningar, hårdare regleringar och mer pengar till snart sagt alla problem i världen. Men många problem löses inte genom mer politik, utan genom mindre. Europaparlamentet är ingen fredad zon från överbudspolitiken, snarare tvärtom.

Ofta rapporteras det från Bryssel bristfälligt om idéer eller förslag som aldrig ens röstades igenom. Många dumheter som framstår som parodiska fastnar i väljarnas minne, även om de inte blivit lag. Dumheter finns det gott om i politiken, men dumheter från Bryssel kan få ett annat eko än dumheter från Helgeandsholmen. Under den allmänna motionstiden i riksdagen skrattas det gott åt riksdagsledamöter från vänster till höger. Ofta förekommer motioner som innnebär allvarliga inskränkningar av till exempel det kommunala självstyret. Europaparlamentariker saknar motionsrätt, men är icke desto mindre lagstiftare, och enskilda ledamöter kan föreslå ändringar till lagtext som föreslagits av EU-kommissionen. Och denna rätt utnyttjar många. Därför hör vi också om många idéer ifrån Bryssel som skulle göra övertramp på nationell beslutanderätt.

I Sverige vet vi att en försvinnande liten del av motionerna blir lag, och riksdagen ligger trots allt närmre. Kanske är det därför vi sällan kallar oss “Sverige-kritiska” bara för att dumheter föreslås av politiker i Sverige? Men etiketten EU-kritiker bär vissa som ett vackert ordensband.

Jag är inte kritisk mot EU. Däremot är jag kritisk mot klåfingriga politiker och mot socialister, vare sig de är gröna, rosenröda, bruna eller blodröda. Och skillnaden är att om de får majoritet i riksdagen får Sveriges 9 miljoner invånare ta smällen, men om de får större inflytande i Europaparlamentet så går det ut över alla Europas 500 miljoner invånare. Därför vill jag fortsätta arbeta för att stoppa de galenskaper som de kommer att hitta på de kommande åren. Jag vet att det går. Det är nämligen mycket dumt jag varit med och stoppat i Europaparlamentet.

1. Ingen EU-skatt
Göran Färm och Carl Schlyter är precis som Stefan Lövfen och Gustav Fridolin. De gillar höga skatter. Därför har de flera gånger röstat för att EU ska införa en skatt på finansiella transaktioner. Kanske var de förbannade över att regeringen konsekvent sänkt skatten för Sveriges befolkning de senaste åtta åren och ville hindra skattetrycket från att nå humanare nivåer. Kanske tror de att den globala ekonomiska utvecklingen skulle gynnas av ytterligare hinder. Men någon EU-skatt har det inte blivit och jag har enträget arbetat mot det. Det kommer jag fortsätta göra.

2. Inget förbud av långa lastbilar
Österrikare är oroliga för att deras vägar ska trafikeras av en viss typ av långa lastbilar, som bedöms osäkra på alpvägarna. Det är säkert en rimlig ståndpunkt. Men de österrikiska socialdemokraterna hade mer långtgående tankar än så. De ville förbjuda långa lastbilar i hela EU! Det hade varit ett förödande slag mot svensk industri och transportnäring, men stoppades. Jag var den enda svenska ledamot som tog debatten i transportutskottet.

3. Inga koldioxidtullar
Att införa koldioxidtullar var något som både S, V och MP kämpade för i parlamentet. Det skulle innebära att varor som ska importeras till EU får en extra tullar på basis av sitt utsläpp av koldioxid. Även om det kan låta som en klok åtgärd för att sänka utsläppen glömmer de rödgröna en grundregel i all politik, nämligen att beslut får konsekvenser. Motreaktionen skulle sannolikt vara att ett handelskrig där länder som USA och Brasilien hindrar import från EU med egna ”samhällsnyttiga” tullar. Minskad handel är varken en önskvärd eller framkomlig klimatstrategi. Jag drev den här frågan hårt i handelsutskottet.

4. Status quo för snus
Trots ihärdigt bråkande och en skandalomsusad kommissionär blev det till slut inget förbud för varken snus eller smaksättningen av det. Tobaksdirektivet är dock inget jag kan säga mig vara varken nöjd eller missnöjd med, då situationen är i stort sett densamma efter omröstningarna. Men en lång och ihärdig kamp gav frukt i och med att vi slapp se många av de nya, hårdare regler som fanns bland förslagen.

5. Inga subventioner till nybyggda fiskefartyg
Efter att parlamentets nya fiskereform antogs var fiskeutskottet, som historiskt har dominerats av intressepolitiker från fiskeländer, upprört. Nu skulle de minsann hämnas för nya regler om utkastförbud och hållbara kvoter. Därför föreslogs stora subventioner till nybyggnation av fartyg och hel del andra dumheter. Men det hindrades till stor del. I stället för nybyggda fartyg för skattebetalarnas pengar fick vi öronmärkta pengar för datainsamling, en bättre prioritering för ett hållbart fiske.

6. Ingen höjd svensk EU-avgift
Göran Färm är socialdemokratisk gruppledare i budgetutskottet. Det är en tung post, och man kan säkert också lätt få för sig att han värnar svenska skattebetalare. Inget kunde vara mer fel. Färm ville tvärtom att Sverige skulle betala en högre medlemsavgift till EU, och att EU-budgeten skulle öka kraftigt. Så blev det lyckligtvis inte.

7. Inga höjda tullar mot utvecklingsländer
Vänsterpartiet säger sig företräda de mest utsatta. Men när det väl kommer till kritan och parlamentet ska underlätta för handel med till exempel Pakistan, Myanmar och Costa Rica vet vi hur de röstar. De röstade emot sänkta tullar för en rad utvecklingsländer, trots att frihetskämpar som Aung San Suu Kyi och Malala uppmanade Europaparlamentet att rösta för säkningarna. Som tur var fick Vänsterpartiet inte igenom sin vilja och ett steg mot en friare världshandel togs.

Varje politiker bör ta med sig Frédéric Bastiat i sitt arbete, och tänka på vad man ser och vad man inte ser. Men väljarna kan också ta med sig perspektivet, och tänka på vad som skett, och vad som inte skett, när de går till valurnorna 25 maj.

Christofer Fjellner är europaparlamentariker (M).