Print Friendly

Ett val mellan
KGB och IB

Av Mats Johansson | 14 maj 2010

Gunnar Ekberg
De ska ju ändå dö
Fischer & Co 2009

Den väckte stor medial uppmärksamhet vid utgivningen i höstas, förre IB-agenten Gunnar Ekbergs berättelse om tio år hos den politiska underrättelsetjänsten. För den som missade detta värdefulla tidsdokument finns nu en pocketupplaga att ta del av. Särskilt för yngre samhällsintresserade borde det vara allmänbildande att få en inblick i hur övervakningen av extremvänstern gick till de svarta åren kring 1968, och varför.

Ekberg hade draghjälp vid publiceringen. Dels kom samtidigt en memoarbok av Jan Guillou, dels avslöjade Expressen densamme som medhjälpare till KGB. Vad många hade misstänkt i decennier bekräftades av officiella dokument. Det underlättade inte bara spridningen av Ekbergs bok utan stärkte också trovärdigheten i hans framställning av Guillou, som en icke oväsentlig bifigur i kanten av IB:s övervakning av svenska kommunister, främst på grund av dennes kontakter med palestinska terrorister. Därefter har det blivit svårare att avfärda Ekberg som mytoman.

Rekryteringen av Ekberg och hans aktiviteter som infiltratör i den militanta vänstersekten KFML har sina egna poänger, liksom namngivningen av svenskar som i likhet med Guillou stod i främmande makts tjänst. Men det är framförallt interiörerna från Mellanöstern som väcker nytt intresse; Ekberg lyckades uppenbarligen ta sig in i grupper på platser där han inte borde ha varit, vore det inte för den information han kunde vidarebefordra till kontakter i den israeliska underrättelsetjänsten. Där, under ett samtal med en terroristledare, ges bokens titel, syftande på att de unga män som Ekberg ska träna inte behöver någon back-up efter utfört uppdrag, ty de ska ju ändå dö.

För dem som inte var födda när palestinska bokstavsorganisationer härjade världen runt i samarbete med likasinnade alfabetskombinationer i Europa och USA, däribland Sverige, kan det påpekas att Ekbergs utflykter till Beirut och Amman var led i en hedervärd uppgift. Lösningen på konflikten i Mellanöstern låg inte i flygplanskapningar eller massmord, som vid OS i München 1972, lika litet som de bankrån och småmord som ideologiska vänner utförde runtom i Europa.

Det är på den punkten Ekbergs bok inte bara är av historiskt intresse utan också har bäring på nutiden. Vi vet ännu inte alla svar på frågor om vilka svenskar som bistod med konkreta handlingar i den revolutionära kampen, eller vilket inflytande KGB och Stasi via de palestinska grupperna hade också över svenska ombud. Inte var KGB främst intresserat av de interna förhållandena i centerns ungdomsförbund.


Mats Johansson är styrelseordförande i Svensk Tidskrift och författare till minnesboken De svarta åren (kan beställas här).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner