Ett vackert språk gör ingen översättning

Den som översatte Hemingway på samma sätt som Åke Ohlmarks översatt Tolkien skulle troligtvis få övergå till att översatta dammsugarmanualer. Förtjänar inte Tolkien att behandlas med samma respekt som sina jämlikar? undrar Johan Carlson.

Fredrik Haage skriver i Svensk Tidskrift 13/12 om Tolkien och hur dennes böcker bör översättas till svenska. Han gör sig till en förkämpe för Åke Ohlmarks över 50 år gamla fria tolkning av Tolkiens mästerverk, ett arbete som fick mycket kritik, inte minst av Tolkien själv, redan när det publicerades. Haage klagar bland annat på att det folk som i Ohlmarks översättning kallades för hober numer även på svenska beskrivs som hobbitar.

Det är lite märkligt att som Haage använda de nu aktuella filmatiseringar som handlar om hobbiten Bilbo för att föra denna kamp. I de böcker som dessa filmer baserar sig på så har Bilbo även på svenska alltid beskrivits just som en hobbit och inte som en hob. Detta beror på att böckerna om Bilbo inte översattes av Ohlmarks utan istället av Britt G. Hallqvist, 1900-talets kanske främsta översättare av engelskspråkig litteratur. Hallqvist arbetade som, menar jag, en översättare ska göra, med stor respekt med grundtexten och med en ärlig vilja att faktiskt förmedla det som författaren vill framföra med sin text. Ohlmarks däremot ville, åtminstone tidvis, snarare framhålla sitt eget fantasiliv på bekostnad av originaltexten.

Detta åsido så är det inte svårt att förstå Haages och många andra kärlek till Ohlmarks översättning av Tolkiens huvudverk Ringarnas Herre. Denna är stundtals mycket poetisk och vacker och kan säkert i sig ses som en text värd att studera och beundra. Problemet är bara att när en översättare tar sig så stora friheter som Ohlmarks gjorde så gör man våld på det verk man har fått ansvar att översätta. Slutresultatet blir något helt annat än det fått man i uppdrag att leverera. När det gäller Tolkiens verk så blir detta tydligt på flera punkter.

För det första så förvrängs Tolkiens språkbruk av Ohlmarks. Tolkiens språk är korthugget och koncist medan Ohlmarks är utbroderande och måleriskt. Det senare är inte fel i sig men det är inte då Tolkien som talar till oss utan Ohlmarks. Tolkien tillhör en av 1900-talets mest lästa författare och hans språkbruk är en av anledningarna till detta. Hur skulle vi reagera om översättningar av böcker författade av exempelvis Hemingway eller James Ellroy, två andra av det koncisa språkets mästare, gjordes på samma sätt som med Tolkiens verk? Troligtvis skulle det bli ett ramaskri och översättarna skulle få övergå till att översatta dammsugarmanualer eller i bästa fall få slå sig på en egen skönlitterär karriär. Förtjänar inte Tolkien att behandlas med samma respekt som sina jämlikar?

För det andra så är Tolkiens universum en sluten värld där begrepp, orts- och personnamn relaterar till varandra. Dessa saker har fått sina namn av en anledning och efter mycket arbete från författarens sida. Börjar man som Ohlmarks fantisera fritt på ett ställe så riskerar man att rubba också betydelserna av något annat. Man må tycka att den eller den översättningen är bättre än originalet men få kan överblicka vad detta får för betydelse för helheten.

För det tredje så kan vi aldrig, vilket exempelvis många bibelöversättare och exegeter kan vittna om, säkert veta vad som är väsentligt och oväsentligt i ett litterärt verk. Därför så måste man som översättare behandla varje ord med respekt. Haage gör sig lustig över att Sagan om Ringen numer kallas för Ringarnas Herre. Just denna punkt tycker jag tydligt illustrerar hur Haages resonemang brister. En röd tråd genom hela Tolkiens text är hur ägarna eller bärarna av ringen påverkas av denna. Hur dessa tror sig vara herrar och härskare när de i själva verket hela tiden står i risk att brytas ned och istället bli ringens slavar. Detta är faktiskt huvudpoängen i hela berättelsen och det är med stor sannolikhet också därför Tolkien valde att i sin engelska originaltitel betona såväl ringen som dess förmenta herrar, något som helt försvinner i Ohlmarks titelöversättning. Så går det när hybrisen tar över och man, såsom 1700-talets jakobiner, tror sig med våld kunna förbättra vad som skapat är.

Haage skriver att han vill bevara Ohlmarks text som den enda saliggörande med hänvisning till att han är konservativ och inte vill riva ned som byggts upp. Må så vara hänt, men man skall också minnas att skillnaden mellan konservativa och reaktionärer är att medan de senare bara vill bevara för bevarandets skull så vågar de förra förändra för att kunna bevara det som är gott. Så också i detta fall.

Det kan säkert finnas en person någonstans vid namn Bilbo som går att beskriva som en hob. Tolkiens Bilbo däremot, liksom hans Frodo, är och förblir en hobbit.

Johan Carlsson arbetar som politisk sekreterare vid Moderaternas riksdagskansli men skriver här som privatperson.