Print Friendly

Ett tolerant land klarar skolavslutning i kyrkan

Av Stefan Olsson | 27 maj 2011

I ett antal fall har skolinspektionen riktat skarp kritik mot de skolor som hållit sin avslutning i kyrkan. Räddhågsna rektorer flyttar avslutningen till gymnastiksalen istället. Men borde det verkligen betraktas som lagbrott med en präst som säger ”Gud välsigne er”, frågar Stefan Olsson.

Foto: Hasse A

Redan en halvtimme innan allt startar tar de första plats i bänkarna. Ett försiktigt sorl breder ut sig. Ljudet sprider sig i de vitkalkade valven. Kyrkan är smyckad med blommor. Det luktar gott. Småsyskon rusar otåligt fram till storasystrar eller storebröder, som väntar utanför. Men nu kommer de, eleverna. Tillsammans med sina lärare tågar de in. Den nya klänningen är på. Den nya skjortan också. Orgeln spelar och de församlade klämmer i: ”En vänlig grönskas rika dräkt”.

Skolavslutningen är för många i vårt land en högtidsstund. Det är sedan länge tradition på många håll i Sverige att denna högtid firas i kyrkan. Allt fler skolor i vårt land känner dock en nervositet inför terminsavslutningen. Skolinspektionen har nämligen i ett antal fall riktat skarp kritik mot de skolor som hållit sin avslutning i kyrkan. Räddhågsna rektorer flyttar avslutningen till gymnastiksalen istället.

I ett samhälle som blivit alltmer sekulariserat är det inte att förvåna att kyrkans medverkan vid skolavslutningarna kritiseras. Förvånande är det dock att se hur en statlig myndighet så oresonligt fördömer det religiösa inslaget.

Skolinspektionen utgår ifrån vad skollagen och läroplanen säger. Här framkommer att kommunala skolor inte får ha konfessionella inslag i undervisningen. En skolavslutning får därför inte innehålla bön eller välsignelse, enligt myndigheten.

Men är detta verkligen en korrekt tolkning av lagen? Religionsfriheten är djupt rotad i vårt land och finns stadsfäst i grundlagen. Här står klart och tydligt att alla ska ha ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Grundlagen gäller över andra lagar och den finns till för att förhindra att myndigheterna inkräktar på våra friheter. Staten ska låta oss få ha vår religion ifred. När Skolinspektionen uttryckligen säger att böner och välsignelser är förbjudna inom skolans ram agerar den därför i rakt motsatt anda.

Grundlagen säger visserligen också att ingen ska vara tvungen att delta i en religiös sammankomst mot sin vilja. All offentlig verksamhet måste också behandla alla jämlikt. Ingen får diskrimineras oavsett vilken gud man tror på eller om man inte tror på någon gud alls. I många skolor i vårt land är det därför omöjligt att ha skolavslutningar i kyrkan, eftersom eleverna kommer från olika religiösa traditioner.

Men att alla skolor inte kan ha avslutning i kyrkan kan inte vara ett skäl till att inga skolor ska kunna ha det. De lokala förutsättningarna måste rimligen beaktas. I många skolor är skolavslutningen okontroversiell. Eleverna är alla etniska svenskar och är döpta. De flesta av dem går sannolikt bara i kyrkan vid jul och påsk, men eleverna och deras föräldrar hyser inget agg mot kyrkan. Trots detta har Skolinspektionen ansett att en sådan oförarglig sak som att en präst säger ”Gud välsigne er”, är ett lagbrott.

Andemeningen i den svenska grundlagen är frihet och tolerans. Det är så vi vill att våra myndigheter ska agera. Men om Skolinspektionen får råda får vi istället en situation där tusentals skolor konsekvent påstås bryta mot lagen. En sådan situation undergräver förtroende för statens myndigheter.

Vi har folk som både tror och inte tror i vårt land. Vårt land ser också olika ut i varje by och varje stad. Traditionen med skolavslutningar i kyrkan, med bön och psalmer, måste få leva kvar. Ett fritt och tolerant land klarar av att leva med en sådan mångfald. (SNB)

Stefan Olsson är fil dr i statskunskap och författare till nyutkomna Handbok i konservatism.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

SNB:s skribentskola

Beställ Felix Bekännelser

Läs mer

Med skuldkänslan som drivkraft

webshop_banner