Print Friendly

Eskil Block; Nationalism-mänsklig rättighet eller krigshot

Av Redaktionen | 31 december 1991


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ESKIL BLOCK:
Nationalism- mänsklig
rättighet eller krigshot?
Varifrån kommer den folkliga frihetslängtan som nu breder ut
sig i de totalitära staterna?
Den av vänstern omhuldade
teorin går ut på att nationalismen ”är årsbarn med borgerlig
medelklass”, men Eskil Block
konstaterar att den är uråldrig.
Tekn lic Eskil Block är framtidsforskare vid FOA:
L
asse Holmqvist och Siewert
Öholm frågade i somras i TV vad
det betyder att vara svensk. Själv
talte de om knätofs, surströmming och
att vi inte mer är nationalister – invandrare pekade däremot på ”typiskt svenska” värderingar och attityder. DN och
Expressen har fört kampanj mot den nationella återfödelsen i Östeuropa och
framtida uppstyckning av SIDA:s biståndsländer, fast vi vet att små nationer
ofta varit frihetens vägrödjare. Ivrigast
var Harry Schein, Carl Tham, Erik Ringmar, nu senast Gunnar Adler-Karlsson.
Den av vänstern omhuldade teorin går
ut på att nationalismen ”är årsbarn med
borgerlig medelklass” och mångnationella välden som antikens romare eller
”smältdegeln” i USA vid seklets början
sägs ha varit öppnare för svagare grupper
än Europas småstater mellan världskrigen. På tal om kulturens frihet är det värt
att påpeka att repliker mot sådant aldrig
tas in. De som för en tid sen var emot
varje form av EG-samarbete angriper nu
varje ifrågasättande, de som såg östern
röd vägrar smärre folkgrupper rätten att
bryta sig ur efterkoloniala välden, de som
slår vakt om ruinerna av den gamla Sovjetunionen låter varken muslimer eller
latinamerikaner bilda allianser, utifrån
sin traditionella kulturella gemenskap.
En bättre ursäkt är krigsrädsla. USA
vann genom sitt inbördeskrig den farliga
tesen att allt våld är legitimt som hindrar
unionens upplösning. Dagens starkaste
hot är kravet att likställa spanska med
engelska i förvaltning, domstolar och
skolor. I Västeuropa fruktar britter,
fransmän och spanjorer språkliga mindretal, som kelter och basker. På Balkan är
det blodigare än på länge, ändå är Oscar


II:s eftergifter mot norrmännen vid deras
frigörelse den bästa politiken och förtryckarna bär alltid det tyngsta ansvaret.
Folklig frihetslängtan
Varifrån kommer den folkliga frihetslängtan som nu breder ut sig i de totalitära staterna? Nationalismen är äldre än
1900-talets blodiga första hälft i Europa,
åtminstone om man övertager den definition av nationalism Gunnar Adler-Karlsson lånade från Thukydides, som stred
för sammanhållning mellan grekiska
småstater som delade ”härkomst, språk,
seder och gudar”. Philip av Makedonien
enade ju Grekland fast sonen Alexander
siktade högre än så. Davidsriket i Israel,
armeniers och georgiers stater, Mindre
Asiens länder och romarnas italiska
union byggde på samma gemenskap. När
germanerna satte sig till motvärn mot
romarna i Teutoburgerskogen, grekerna
mot perserna, spanjorer och ryssar mot
sina muslimska förtryckare eller Jeanne
dJ\rc mot engelsmännen byggde de på
sin kulturellt-språkliga gemenskap. Gav
reaktionen mot Napoleon i Mellaneuropa medelklassen ett genombrott i ekonomi, politik och litteratur var tidtabellen
inte densamma; nationalismens princip
är mycket äldre. I holländarnas resning
mot spanjorerna och vår svenska mot
Danmark förmäldes en mer demokratisk
samhällsuppfattning med CaJvins och
Luthers åsikt att vart folk har rätt att
höra mässan på sitt eget språk. Schweizarnas resning mot Habsburg vilade däremot knappast på något särskilt alpspråk; där var sed och rättighet viktigare.
Av historien framgår alltså att internationalismen alltid varit ett överklassfeno- 613
men medan nationer är medelklassers
naturliga klangbotten. En fattig bryr sig
inte om någotdera så trång är hans horisont. Också medelklassen har internationalister, t ex hantverksgesäller som skulle
resa ut innan de fick bli mästare, sjöfolk
m fl. Rika högutbildade har annars störst
språkkunskaper medan egentlig medelklass talar sitt eget språk också i politiken, och först av alla skapar nationell litteratur. Feodaladeln ägde gods i olika
länder och gifte in sig över språk- och
kulturgränser. Dess fastare rotades bergsmän och bönder i sin bygd; de värnade
språk och sed mot internationella ”klippare”. Mot den bakgrunden fick Europa
nya nationer då medelklassen efter Napoleonkrigen emanciperades. Andra var
mycket äldre. Östeuropas frigörelse dröjde eftersom revolutionen krossade dess
medelklass medan den afrikanska hejdades av att kolonialister gynnade deras
hövdingar.
Under 1800-talet blev den europeiska
medelklassen talrikare och mer organiserad utanför traditionellt protestantiska
länder. Franska revolutionen utlovade ju
ett ”rättfärdighetens rike” av sekulariserad modell styrt ovanifrån, men de länder som föröddes av Napoleon föredrog
sina egna språk och lagar och sökte i antika skrifter efter modiga folk som valde
sin egen framtid. Som Carl Tham sagt
lierade de sig med klerikal konservatism i
sitt värn om traditionell farniljestruktur.
Att fundamentalister gör likadant i
dag kan demokrater inte möta med våld.
När en grupp som hållits utanför får yttra
sig tar det tid innan den hunnit ikapp i
alla frågor vänstern drivit hos oss. Att så-
dant är ett uselt argument mot en utvidgad rösträtt medgav själve Hjalmar Sö-
614
derberg i öppet meningsutbyte med sig
själv – på tal om fler kvinnor i politiken
fast de i många frågor hade ålderdomligare åsikter än han själv.
Erkänner vi att nya stater själva får
välja sina mål kan vi inte fördenskull tilllåta att de bryter mot de mänskliga rättigheterna i sina egna länder eller bygger
upp förstörelsemedel som Saddam Hussein i Irak. Cyrus, Alexander och Caesars
nya folk var också mer aggressiva än
egypterna, och mongolerna än han-folket
i Kina. Judarnas lag var på vissa punkter
strängare, hettiter hade järnet till sitt förfogande. Protestantisk administration var
effektivare än katolikernas – de breddade ju sin rekrytering bortom de gamla
adelssläkterna – och vissa stater i Östeuropa liksom fria folk i Afrika skulle kunna konkurrera ut oss i vissa industribranscher.
Sådant får vi finna oss i, om vi erkänner den fria konkurrensen. Befintlig organisation i gamla stater är lika svår att
ändra på som gamla företag. De nya
framstår därför som science-fictionbetonade hot. Det hotade rent konkret en
tidigare maktbalans när tyskar och italienare på artonhundratalet, spanjorer tre
eller holländare två århundraden tidigare, tog sin sak i egna händer. Om latinamerikaner och araber gör så i dagens
läge kan deras grannar höja sin hotnivå.
Ändå är det orimligt att hindra nyetablering! Hotnivån återgår i förhandling mellan nya och gamla stormakter.
Föreningsfrihet och kulturella
manifestationer
Är nu nationalismen något uråldrigt som
vanligtvis bärs upp av medelklassen måste man ändå medge att vissa grupper
strävar efter självstyre fast de inte fyller
alla kriterier. De kanske inte har samma
språk fast de har liknande seder eller
tvärtom; eller de är en minoritet, spridd
över större områden. De gruppernas existens försvårar förhandlingar, inte genom att bomberna blir större utan med
fler och trassligare stubintrådar. Å andra
sidan kräver inte alla full suveränitet, de
kan nöja sig med föreningsfrihet och kulturella manifestationer. Modern religionsfrihet borde kunna godta att det i
samma kvarter finns synagogor, moskeer,
kyrkor av olika slag.
Varje ny stat som tillkommer måste
tillförsäkra sina minoriteter föreningsfrihet, som ukrainare och litauer i dag. Att
envar får dyrka sin Gud på sin fason betyder dock inte att seder och bruk i den
mindre gruppen måste godtas om de strider mot landets Jagar eller de regler sittande regering önskar främja. I Sverige
talas redan om politiska flyktingar som
engagerat sig i våldsutövning, smuggling
från länder där droger inte bedöms lika
hårt, kulturer med en annan syn på jämlikheten mellan könen eller diskriminering mot beteendeavvikare av olika slag.
Bör främmande trossamfund tvingas ta
kvinnor eller homosexuella till religiösa·
funktionärer? Aga inom en familj och
inomäktenskapliga våldtäkter strider mot
svensk lag men inte mot andra folks
rättsmedvetande.
Hemspråksundervisningen ifrågasätts,
i varje fall för isolerade familjer med
mycket exotiska språk. Resultatet kan bli
en samlad bosättning och hårt politiskt
agerande från de grupper vi ser som avvikande. I framtiden kan ghetton bildas i
Sverige och avvikare kan försöka och
lyckas att ta över hela kommuner och
landsting. Frågor om härkomst och utseende spelar allt mindre roll, utom kanske
vid påtänkta äktenskap, och diskriminering på sådan grund kan förbjudas i alla
möjliga stater. Språk, sed och uppehållsort bör var och en fritt få välja. Ändå kan
de som länge bott i ett visst land – eller
grundat nya på religiös grund och vid
kolonial frigörelse – sätta sig till motvärn
om främmande tankeskolor vill dominera deras områden.
De nya etniska konflikterna bygger
sällan på rasism av nazityp. Frågan gäller
hur mänskliga rättigheter bör tolkas internationellt. Helst borde människor i
alla länder ha rätt att organisera sig så
länge de inte skadar andra. Värr,~ blir det
då kraven på självförverklig~ ..1de – i
grupper såväl som individer – krockar
med etablerade intressen. Generellt kan
man knappast ta ställning för någondera,
sakläget bör prövas från fall till f ‘l.
Vilka kvaliteter har svenskarna
Har vi svenskar något som förtjänar att
föras vidare? Jag känner två sätt för att
klarlägga den frågan. Det ena utgår från
breda utfrågningar av vanligt folk, i
största hast utan förberedelser. Annars
får man gå till ”privilegierade vittnen”
och konstnärliga, litterära eller vetenskapliga texter med större djup – ytterst
till personer som i sitt arbete träffar
många andra och resonerar med dem ingående: politiker, lärare, läkare, advokater, präster, fackföreningsmän osv. För
flera år sen besökte jag Interpol för att
intervjua poliser om organiserad brottslighet. De svarade på mina frågor att
skandinaver i motsats till andra folkslag
615
sällan efterlyses för ”psykologiska brott”
som koppleri (fransmän), utpressning
(italienare), komplicerade bedrägeribrott
(engelsmän) eller sol-och-vår (österrikare), ej heller för de våldsbrott som människor med stor krigserfarenhet brukar
begå. De svenskar som utmärkt sig på
brottets bana har i stället teknisk bakgrund; så lånar man in svenska sprängare
för stora bankrån på Rivieran.
En annan skillnad i attityder har med
naturen att göra: nordeuropeer sätter
värde på att vistas i naturen utan sällskap
och reagerar hårt på grymhet mot djur.
När Utbildningsradions experter tar upp
hur attityder till arbete, disciplin, tidhållning, kärnfamilj m m indoktrinerats genom skola, kyrka och massmedia i
protestantiska länder nämner de hur
andra länder föredrar deltagande i en
större släkt- och vänkrets, eftersom så-
dant ger trygghet i deras värld.
En känd sak är att judar och presbyterianska skottar, oavsett var de vistas, sätter pris på utbildning och per miljon har
fått fler nobelpris än någon annan grupp,
med svarta och zigenare i botten. Attityden till staten växlar: engelsmän ansågs
revolutionära på 1600-talet, fransmän på
1700-talet, syd- och östeuropeer på
1800-talet, eller många utomeuropeiska
befolkningar i dag. Ett sätt att avmytologisera nationsbegreppet vore att studera
hur uppfostran och utbildning fungerar i
olika samhällen, vilka attityder media
överför. Men att helt tiga ned detta problem duger inte längre, allra minst om vi
vill att många nationer skall samsas i en
stat.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner