Print Friendly

Erik Rossander; Operation Garbo

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ERIK ROSSANDER:
Operation Garbo
S
veriges försvar skall efterhand mer
inriktas mot att kunna möta ett angrepp med kort förvarning –
överraskande angrepp enligt äldre terminologi- än som tidigare mot den storslagna invasionen. Det är rimligt med hänsyn
till den moderna tekniken som medger
snabbainsatser med bådevapenochtrupp
efter kort förberedelsetid. Det är än mer
rimligt om man beaktarhistoriska erfarenheter. Personligen tillhör jag dem som tror
på teorin att vid alla lyckade överraskande
angrepp har den angripne egentligen haft
tillgång till information om att han skall bli
anfallen, men har i stället haft en strategisk
föreställning om att såinte skall ske. Så hade t ex både Danmark och Norge- och
Sverige! – ett säkert underrättelseunderlag om ilastning av tysk trupp och pågående invasionsförberedelser, men man föreställde sig att Hitler inte skulle våga sig på
ett sådant angrepp mitt framför näsan på
brittiska Home Fleet. Stalin påstås ha haft
fullt klart för sig vad tyskarna avsåg med
sin uppmarsch mot Sovjet införOperation
Barbarossa, men han avhöll sigfrån mobilisering mot en paktbroder. Det japanska
anfallet påPearl Harbor kunde förutses av
den amerikanska underrättelsetjänsten,
men administrationen trodde inteattjapanerna skulle vara så dumdristiga och israelerna hade klar insyn i de egyptiska anfallsförberedelserna inför Yom Kippurkriget, men man trodde inte att den egyptiska armen var kapabel att slå ut ett anfall
över vattendrag.
Harry Winter: Operation Garbo – en
thriUer om en möjlig verklighet. Timbro
1988
Skullevi vara mer klarsynta? Dettror ialla
263
fall inte Harry Winter (vem det nu är) i boken ”Operation Garbo – en thriller om en
möjlig verklighet”.
Sveriges regering får i augusti 1992 en
tydlig varning om att ett angrepp kan vara
förestående, men man drar sig idet längsta
-jaför länge-innan man tvingas acceptera den fruktansvärda sanningen. Resultatet av den alltför sena mobiliseringsordern
och deklarationen om att Sverige befinner
sig i krig (fjärran är den tid då en angripare
först avgav en krigsförklaring) blir kaos.
Ett kaos som skildras på ett sådant sätt att
man tror sig läsa en skildring av vad som
faktiskt inträffat.
Tekniken påminner om den som utnyttjats av general sir John Hackett i
”Tredje världskriget” och av Tom Clancy i
”Red storm Rising”, en ”framtidshistoria”
skildrad genom ögonblicksbilder från olika skådeplatser. Det är bara det att här
rör det sig om Sverige, inte Centraleuropa
eller Nordatlanten. Och det är en skildring som i trovärdighet, sakkunskap och
realism vida överstiger annat järnförbart
jag läst, t ex ”Deep Lie” av Stuart Woods
eller ”Anfall mot Sverige” av Sune Andersson.
I Operation Garbo har inte författaren
lockats att hemfalla åt groteska överdrifter som annars ofta förekommer. Han
lyckas tvärtom med konststycket att framställa en diskussion i Kreml om något så
irrationellt som ett beslut om krig som om
det vore högst rationellt. Sedan beskrivs
hur processen fortskrider med sabotage,
förräderi, likvideringar och påtryckningar
tills Sverige slutligt inser att man är utsatt
för det som alltid ansetts för omöjligt –
ett isolerat angrepp. Därmed kan också
sägas att boken tjänar tre syften: att vara
en spännande thriller (som anges redan i
264
titeln), att vara en lärobok om hur ett modernt angrepp kan gestalta sig och kanske
främst att vara en debattbok om hur vi
missköter vårt försvar. Här får främst tvehågsna politiker en känga både för redan
begångna försyndelser och för framtida
sannolika försummelser. Konsekvenserna
av det svenska försvarets kapacitetsnedgång till följd av bristande ekonomiska resurser under 70- och 80-talen framställs
med all (o)önskvärd tydlighet liksom hur
svenskt mästrande gentemot andra länder
kan uppfattas internationellt. För den lä-
sare som bara vill ha en thriller kan sägas
att han möjligen kan tycka att det internationella uppspelet tar tid innan kriget börjar- det är det pris man får betala för att
få en trovärdig prägel på scenariot. Men
sedan blir farten desto mera halsbrytande!
Under skildringen av krigsförloppet
kastas man sedan mellan hopp och förtvivlan! Man griper girigt tag i enstaka
stridsgruppers, attackföretags eller fartygs insatser för att därefter snabbt kylas
av när ÖB tecknar en helhetsbild. Men så
tänds åter hoppet när man i högkvarteret
analyserar möjligheterna och . . . så går
det som det går.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga,
att skall man läsa en bok om framtida krig
(för spänning, för attfå en uppfattning om
hur det kan gestalta sig eller för att kasta
sig in i försvarsdebatten)- så räcker det
att läsa Operation Garbo.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner