Print Friendly

Erik Moberg; Marknadsekonomin, välfärdsstaten och grundlagen

Av Redaktionen | 31 december 1990


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ERIK MOBERG:
Marknadsekonomin, välfärdsstaten och grundlagen
Marknadsekonomins natur och
egenskaper är grundläggande
och kontroversiella. Erik Moberg
för här en principiell diskussion i
ett konstitutionellt perspektiv
kring frågorna om vilka som tjä-
nar på fria marknadsförhållanden och för vilka ingrepp av olika slag är gynnsamma.
Erik Moberg är fillic i statskunskap
F
å samhällsproblem torde vara på
en gång så grundläggande och kontroversiella som de om marknadsekonomins natur och egenskaper. Mest
lidelse väcker kanske frågorna om vilka
som tjänar på fria marknadsförhållanden
och för vilka ingrepp av olika slag är gynnsamma. Min avsikt här är att föra en principiell diskussion kring dessa frågor i ett
konstitutionellt perspektiv.
Jag utgår från förestäJiningen att det i
grunden är två mekanismer som bestämmer hur välfärden fortlöpande utvecklas
och fördelas i ett samhälle. Den ena är
marknaderna, den andra de offentliga
eller statliga beslutssystemen. Dessa båda
mekanismer samspelar och påverkar varandra i en ständig växelverkan.
Låt mig börja med att precisera två typer av statliga beslut.
Den första typen, som vi kan kaJia för
rättighetsbeslut, syftar till att skapa och
upprätthålla en för fysiska och juridiska
privatpersoner gällande elementär rättsordning. Besluten fattas aJitså i lagstiftande, dömande och domsverkställande organ. I de lagar det här är fråga om preciseras grundläggande rättigheter, bl a äganderätten; vidare anges de former i vilka
sådana rättigheter kan uppstå och överlå-
tas, t ex genom avtal; och slutligen fastställes hur kränkningar av de nämnda
rättigheterna, t ex skadegörelse eller
stöld, beivras och gottgöres.
Det ligger i sakens natur att lagar om
rättigheter av detta slag är långlivade. De
ändras endast långsamt över tiden och
som en reaktion på den allmänna samhällsutvecklingen. A ena sidan måste
visserligen reglerna ständigt uppdateras
för att behålla sin relevans och tillämpbarhet, men å andra sidan är just deras
398
permanens och stabilitet också en av deras viktigaste egenskaper.
Den andra typen av statliga beslut, som
vi kan kalla för fördelningsbeslut, syftar
till att på olika sätt omfördela resurserna i
samhället.
Renodlad marknadsekonomi
Låt oss nu föreställa oss ett samhälle i vilket de statliga beslutsorganen enbart
fattar rättighetsbeslut – några fördelningsbeslut förekommer alltså inte. Av
skäl som snart kommer att framgå kallar
jag ett samhälle av denna typ för en renodlad marknadsekonomi. Frågan är nu
vilka egenskaper ett sådant samhälle har.
För det första är det ett samhälle i vilket de enskilda människornas grundläggande rättigheter, bl a äganderätten, är
väl skyddade mot kränkningar av andra
individer eller grupper av individer. Detta
säkras av det elementära rättssystemet.
Dessutom är människorna inte utsatta
för några kränkningar från statens sida. I
första hand är detta en konsekvens av att
statliga beslut som kan kränka människornas rättigheter inte förekommer,
men möjligen kan man också tänka sig att
det elementära rättssystemet uttryckligen
innehåller skydd mot statliga övergrepp.
Den fundamentala principen om individens okränkbarhet upprätthålles alltså
och detta sätter naturligtvis samtidigt en
gräns för handlingsfriheten. Några andra
gränser förekommer emeiJertid inte.
Människorna i vårt samhälle har fuiJ frihet att företa sig vad de viiJ och kan så
länge de inte kränker andra.
.Tag kallar dessa fri- och rättigheter för
marknadsekonomins immaterieiJa egenskaper. Utöver detta har vi emellertid anledning att också intressera oss för samhällets egenskaper som ekonomisk miljö,
eller dess materiella egenskaper.
Låt oss utgå från föreställningen att var
och en av de enskilda människorna önskar förverkliga ett enligt sina egna värderingar så gott liv som möjligt. Det inslag i
denna strävan efter det goda livet som vi
framför allt har anledning att intressera
oss för är det ömsesidigt fördelaktiga, och
därför också ömsesidigt frivilliga, bytet.
Bytet är viktigt därför att det möjliggör
specialisering och stordrift. Människorna
producerar sådant som de har förutsättningar för, och i sådana anläggningar som
är lämpliga. Därefter byter de med
varandra så att var och en får vad han
eller hon vill ha.
Men dessa byten är inte möjliga utan
det rättssystem som staten tillhandahåller.
Bytena innebär ju att personer utväxlar
äganderätter med varandra och förutsätter därför att äganderättsförhållandena är lagligt väl preciserade och skyddade,
liksom de avtalsformer genom vilka äganderätterna överföres. Det är därför det
ligger nära till hands att kalla ett samhälle
av det aktuella slaget för en renodlad
marknadsekonomi.
För att underlätta den fortsatta beskrivningen av det som jag kallat samhällets materiella egenskaper inför jag ett
tänkt index. Detta index är så konstruerat
att det för varje människa på ett sammanfattande sätt anger hennes materiella belägenhet i vid bemärkelse. Indexet tar alltså hänsyn tiiJ sådant som förmögenhet
och inkomster, till arbetets umbärandei1
och glädjeämnen, till mängden fritid,
o s v. Indexet påverkas alltså i princip av
allt sådant som, vid sidan om de tidigare
behandlade fri- och rättigheterna, är av
betydelse för den enskilda människans
livskvalitet.
Med användande av detta index är det
nu möjligt att karakterisera hela samhället
vid en viss bestämd tidpunkt med en fördelning, nämligen den fördelning som anger hur samhällsmedlemmarna är lokaliserade på olika indexnivåer. Rent formellt
är det ingen skillnad mellan en sådan fördelning och en fördelning av samhällsmedlemmarna med hänsyn till t ex längd,
eller intelligenskvot, eller någon annan
egenskap. Men fördelningen i detta fall
görs alltså med utgångspunkt från individernas materiella index.
På samma sätt som alla andra fördelningar kan också den här aktuella fördelningen beskrivas med såväl genomsnittsmått, alltså i detta fall den för samtliga
samhällsmedlemmar genomsnittliga indexnivån, som med spridningsmått, d v s
mått som på något sätt anger hur stora avvikelserna från genomsnittet är. Men eftersom människornas materiella förhållanden ändrar sig över tiden så hänför sig
naturligtyjs ett visst genomsnitt, och en
viss spridning, alltid till en viss bestämd
tidpunkt.
Två påståenden
Med utgångspunkt från föreställningen
om ett materiellt index, och en därpå
grundad tidsbestämd fördelning, vill jag
nu påstå två saker om det marknadsekonomiska samhället.
För det första är tillväxten i ett sådant
samhälle god och förmodligen t o m
snabbare än i något annat tänkbart samhällssystem. Eller med andra ord: Vår
tänkta fördelnings genomsnittsmått ökar
snabbt efter hand som tiden går, och an- 399
tagligen snabbare än i någon annan samhällstyp.
Jag tror att detta påstående är relativt
okontroversiellt och i alla händelser skall
jag inte på något utförligare sätt försöka
styrka det här. Resonemanget skulle då
föras bort från sin huvudlinje och samtidigt länkas in på ämnen som är grundligt
behandlade i den allmänna ekonomiska
litteraturen. Låt mig därför bara säga att
den goda tillväxten direkt sammanhänger
med det fria bytet. Genom byten flyttas
resurser dit där de bäst gagnar tillväxten.
För det andra vill jag påstå att det stora
flertalet enskilda människor i stora drag
följer med i den genomsnittliga ökningen,
d v s marknadsekonomin har en tendens
att hålla ihop fördelningen. Visserligen
kan fördelningen uppvisa långa ”svansar”
både nedåt mot mycket låga index och
uppåt mot mycket höga index, men
sannolikt representerar dessa svansar relativt få människor. Tillväxten är i huvudsak en tillväxt för alla.
Detta påstående är säkert långt mer
kontroversiellt än det första. Trots detta,
och trots att ämnet inte heller är särskilt
väl behandlat i den ekonomiska litteraturen, så kommer jag dock i huvudsak att
lämna påståendet här som just ett påstånde. Jag skall bara helt kort nämna den
mekanism som enligt min mening framför
allt ligger bakom den effektiva spridningen av välfärden i den renodlade marknadsekonomin, nämligen lönebildningen.
I en marknadsekonomi tyjngas kapitalisterna hela tiden bjuda över varandra för
att få arbetskraft till sina ständigt allt
modernare och effektivare maskiner. Och
detta höjer inte bara lönen för dem vid
den sist installerade maskinen, utan av
vanliga prisutjämningsskäl också den all- – ,.. ·—–
400
männa lönenivån. Effekten förstärks
dessutom av att maskiner har en tendens
att minska betydelsen av människors
medfödda skillnader. Det var inte bara
revolvern som på sin tid kallades ”the
equalizer” i amerikanska gangsterkretsar
därför att den minskade betydelsen av
busamas medfödda talanger som slagskämpar. Detsamma gäller också många
fredligare maskiner. Endast få har den
extrema muskelstyrka som krävs för
effektivt manuellt transportarbete men de
flesta kan lära sig att köra lastbil. Och det
är få förunnat att snabbt och korrekt summera långa sifferserier med hjälp av bara
papper och penna men de flesta kan sitta i
en snabbköpskassa.
Maskinerna medför alltså en ständigt
stigande produktivitet samtidigt som de
minskar betydelsen av människors medfödda skillnader. Detta leder i sin tur till
en successivt allt högre allmän lönenivå-
och allt mindre löneskillnader. Med dessa
antydda sammanhang måste jag emellertid nöja mig för att inte förlora kontakten
med resonemangets huvudlinje. Låt oss
alltså i övrigt ta påståendet om marknadsekonomins välfärdsspridande egenskaper
för gott och se vart det leder.
För att sammanfatta så karakteriseras
den renodlade marknadsekonomin inte
bara, vilket är viktigt att betona, av
materiella utan också av immateriella
egenskaper av stor betydelse för människorna. De senare består ytterst i upprätthållandet av principen om individens
okränkbarhet, de förra i en snabb tillväxt
och effektiv spridning av den materiella
välfärden.
Varierande fördelningsbeslut
Inledningsvis talade jag om två typer av
statliga beslut. Hittills har jag bara behandlat rättighetsbesluten, men tiden är
nu kommen att föra in också fördelningsbesluten i resonemanget. Med användande av en ofta förekommande term skulle
vi då kunna kalla en stat vilken fattar såväl
rättighetsbeslut som fördelningsbeslut för
en välfärdsstat, och det däremot svarande
samhället för ett välfärdssamhälle. Och
återigen blir frågan vilka egenskaper ett
sådant samhälle har.
För att kunna säga något om det är det
nödvändigt att först karakterisera själva
fördelningsbesluten.
Till en början kan då motiven variera
betydligt. De kan vara principiella och altruistiska. Vanlig är t ex föreställningen
att en långt gående utjämning människor
emellan är önskvärd av rättviseskäL Men
naturligtvis kan också mera intressebetonade motiv förekomma. För att gå rakt på
den krassaste varianten så kan ju, inom
ramen för ett system med majoritetsval,
en majoritet helt enkelt bestämma sig för
att till egen förmån plundra minoriteten.
Men motiven behöver förstås inte vara av
detta extrema slag. Dessutom är det lätt
att tänka sig blandformer. Om en grupp
som söker förbättra sin egen ställning, och
i den bemärkelsen företräder det egna
intresset, kan få sina krav att framstå som
principiellt berättigade så sitter det ju inte
i vägen.
Utöver motiven bakom fördelningsbesluten kan också formerna variera. Besluten kan avse införandet av mer eller
mindre permanenta regler, t ex regler pm
progressiv beskattning eller permanent
verkande prisregleringar, men de kan
också vara av engångs- eller tillfällighetskaraktär.
Välfärdssamhället
På samma sätt som beträffande marknadsekonomin vill jag nu karakterisera
välfärdssamhället med två mer eller mindre hypotetiska påståenden.
För det första påstår jag då att tillväxtbetingelserna är sämre i välfärdssamhället
än i den renodlade marknadsekonomin,
d v s genomsnittet för människornas materiella index ökar långsammare.
Detta påstående är ju nära nog en konsekvens av, eller t o m nästan liktydigt
med, motsvarande påstående om marknadsekonomin. Därför tror jag inte heller
att det är särskilt kontroversiellt. Det som
gör påståendet rimligt är, för att uttrycka
sig mycket summariskt, att fördelningsbesluten griper in i och stör bytesverksamheten. Alla ömsesidigt fördelaktiga
byten kommer därför inte till stånd, och
en del byten som i realiteten inte är till
parternas fördel blir ändå genomförda. Ju
större de fördelningspolitiska ingreppen
är desto mer bromsas antagligen tillväxten, och detsamma gäller möjligen
också ju mer slumpartade ingreppen är,
d v s desto mer de är av tillfällighetskaraktär.
Det andra påståendet är att välfärdsstaten inte alltid lyckas öka jämlikheten
ens om detta är motivet bakom fördelningsbesluten. Ofta åstadkommes istället
motsatsen, även om mycket därvidlag beror på beslutens exakta utformning. Ingrepp i prisbildningen ger t ex nästan
obönhörligt upphov till nya frälsen. Ingreppen skapar konstlade, och därmed
exploaterbara, prisskillnader, köer, budgetunderskott, o s v, och kring dessa företeelser flockas lycksökare, såväl offentliganställda som privata entreprenörer, som
flugor kring sommarverandans saftglas.
— ~ – – ·—
401
Ofta lyckas de skära guld med täljkniv.
För att bara nämna ett exempel bland
många så hade Roger Akelius lukrativa
obligationsaffärer aldrig varit möjliga i en
renodlad marknadsekonomi – de var
istället en typisk produkt av välfärdssamhället.
Vad jag påstår är alltså att välfärdssamhället från jämlikhetssynpunkt är
sämre än sitt rykte medan marknadsekonomin istället är avsevärt bättre.
Så långt välfärdssamhällets materiella
egenskaper. När det sedan till sist gäller
de immateriella egenskaperna så är det
lätt att se att principen om individens
okränkbarhet inte honoreras i samma utsträckning som i marknadsekonomin.
När en majoritet driver igenom ett fördelningsbeslut mot minoritetens vilja, så
kränkes ju så tillvida minoritetens medlemmar.
Ett tankeexperiment
Efter denna lätt hypotetiska redogörelse
för marknadsekonomins och välfärdssamhällets egenskaper är det nu dags för
ett tankeexperiment.
Antag att vi har två samhällen som i
alla avseenden ser exakt likadana ut. Vid
något tillfälle går de emellertid av någon
anledning skilda vägar. Fr o m denna historiska tidpunkt är det ena samhället en
renodlad marknadsekonomi, det andra
ett utpräglat välfärdssamhälle.
Vad händer under dessa förhållanden
med fördelningarna av människornas materiella index i de två samhällena. Vid
skiljetillfället ser förstås de båda fördelningarna ut på exakt samma sätt, det följer av vårt utgångsantagande. Men sedan
börjar det hända saker. Genomsnittsvär- 402
det av de enskilda människornas index
ökar snabbare i marknadsekonomin än i
välfärdssamhället, och skillnaden mellan
de två samhällena blir successivt allt större till marknadssamhällets förmån. Ser vi
sedan på spridningsmåttet så är det fullt
tänkbart att marknadsekonomin håller
sin befolkning bättre samlad kring genomsnittet än välfärdssamhället, d v s att
marknadsekonomin förblir ett relativt
jämlikt samhälle medan välfärdssamhället kanske t o m utvecklas till ett
klassamhälle.
Hur det än förhåller sig med detta sista
så uppnås förr eller senare en tidpunkt då
alla, eller praktiskt taget alla, människor i
marknadsekonomin enligt det materiella
indexet har det bättre än människorna i
välfärdssamhället. Därefter lämnar människorna i marknadsekonomin ohjälpligt
de i välfärdssamhället allt längre bakom
sig. Till detta kommer så att marknadsekonomins invånare hela tiden åtnjuter
en högre immateriell standard än välfärdssamhällets befolkning.
I jämförelse med välfärdssamhället
framstår alltså marknadsekonomin med
alla mått mätt som vida överlägsen. Men
hur kommer det sig då att det ofta är så
svårt att vinna gehör för marknadsekonomiska lösningar på olika samhällsproblem, att den rena marknadsekonomin är så sårbar, och att välfärdsstaten
trots allt står så stark som den gör? Beror
det på att det förda resonemanget är bristfälligt och föga övertygande, jag har ju
själv strukit under att flera inslag är skissartade, eller beror det på något annat?
Detta är en angelägen fråga, och mitt
svar ser ut så här.
Hotad marknadsekonomi
Det är möjligt att resonemanget har sina
brister, men detta är ändå inte huvudsaken. Även om resonemanget vore perfekt
och riktigt i alla avseenden, och alla människor dessutom övertygade om dess riktighet, så skulle marknadsekonomin likväl vara ständigt hotad och välfärdsstaten
ha det väl förspänt.
Att det kan vara så har med det värderande subjektet att göra. För att komma
fram till uppfattningen om marknadsekonomins överlägsenhet var vi tvungna
att betrakta samhällena utifrån, och över
en längre tidsperiod, alltså från ett slags
gud faderlig utsiktspunkt. Men bland
människorna är det nog bara utpräglade
utopister som faktiskt låter sig styras av en
sådan syn på sammanhangen. Alla människor lever trots allt under en begränsad
tid och inne i reellt existerande samhällen,
och deras värderingar och handlande
präglas rimligen till stor del därav.
Under de kortare tidsrymder som en
enskild människa har anledning att överblicka blir därför den allmänna ekonomiska tillväxten av begränsad betydelse.
De vinster hon kan göra genom att liera
sig med vinnande majoriteter kan spela
en väl så stor roll för hennes välfärd. Ju
kortare tidsperioder människan betraktar, desto mer liknar hennes välfärdsproblem ett nollsummespel, d v s ett spel i
vilket den enes vinst är den andres förlust.
Att genom politiskt agerande sträva efter
framgång i sådana spel kan aldrig var.a
ointressant. Men ju mer och intensivare
spelen spelas, desto mer undermineras
marknadsmekanismerna.
Eller något annorlunda uttryckt. Det är
inte av avgörande betydelse för en människa att leva i ett samhälle som för tillfället är en renodlad marknadsekonomi.
Däremot är hon att lyckönska om hennes
samhälle under lång tid varit marknadsekonomiskt. De tillgångar som finns att
fördela under hennes egen livstid blir ju
då så mycket större. Men det historiskt
förflutna ser ut som det gör- det låter sig
inte ändras genom politiska beslut. Det
människan kan göra för att påverka sin
egen situation är att delta i fördelningsaktiviteten.
Kanske kan resonemanget konkretiseras med några tänkta röster ur folkvimlet:
Framåtblickande Andersson säger:
”Visst har jag det sämre än många andra i
det här samhället, men om jag reser krav
på förbättringar och blir bönhörd, så
kommer det att drabba mina barnbarns
generation. Därför röstar jag inte på det
parti som förespråkar marknadsingrepp
till förmån för mig och andra ien liknande
situation.”
Bakåtblickande Petersson säger: ”Jag
har det visserligen dåligt jämfört med
många medmänniskor, men jag vet också
att om det här landet inte under lång tid
varit en marknadsekonomi så hade jag
haft det ännu sämre. Därför stöder jag
inte det parti som vill förbättra min och
mina medbröders lott.”
Jag tror att deklarationer av detta slag
skulle få de flesta att höja på ögonbrynen,
att de kan betraktas som ytterst osannolika. Och därmed har också välfärdsstatens livskraft och marknadsekonomins
sårbarhet demonstrerats.
403
Argument för
Men även om marknadsekonomin är sårbar så är de argument som talar för den
utomordentligt starka. Och detta gäller,
menar jag, även om det här förda resonemanget eventuellt skulle behöva justeras på en eller annan punkt. Det utopistiska och långsiktiga betraktelsesättet
har förvisso sitt berättigande, åtminstone
om vi känner något för kommande generationer. Därför är det också ett problem
att de enskilda människornas normala
politiska beslutssituation inte tillåter dem
att med bibehållen rationalitet anlägga ett
sådant synsätt. Detta problem måste ges
en konstitutionell lösning.
Genom hela framställningen har jag
renodlat två samhällstyper, marknadssamhället och välfärdssamhället. Detta
har skett i klarhetens intresse, för att ge
argumenten pregnans. Men när väl denna
klarhet skapats är det naturligtvis angeläget att nyansera bilden. Framför allt
skulle jag vilja säga att det även i marknadsekonomin säkert finns ett allmänt
accepterat behov av vissa fördelningsbeslut, en allmän föreställning om att nå-
gon form av socialt skyddsnät är nödvändig. Från detta till det hämningslösa skyfflande som pågår i dagens genompolitiserade svenska samhälle är steget
emellertid långt.
Grundlagen bör därför förses med
långtgående restriktioner mot fördelningsbeslut av skilda slag.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner