Print Friendly

En stat bygges från grunden

Av Redaktionen | 31 december 1951


1951


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EN STAT BYGGES
FRÅN GRUNDEN
INTRYCK FRÅN DEN SVENSKA RIKSDAGSDELEGATIONENS RESA I ISRAEL
Av riksdagsman ERIK HAGBERG
ÅTMINSTONE i tvenne hänseenden är den pågående uppbyggnaden av staten Israel utan motstycke i världens kolonisationshistoria. Detta gäller i första hand intensiteten i befolkningsförflyttningen, i andra hand metoderna. Förhållandet kan illustreras
med följande korta påpekande. Immigrationen uppgår för närvarande i medeltal till cirka 20 000 människor i månaden. Transporten
av dessa folkskaror sker i ganska väsentlig mån luftledes.
Den snabba immigrationstakten säges ha varit nödvändig för
att rädda hela judiska samhällen, och den tvingar Israel till en
kapplöpning med tiden.
På den sandiga kusten strax söder om Haifa har man sedan ett
par år tillbaka iordningställt det väldiga mottagningsläger –
»Sha’ar Aliyah» – genom vilket större delen av immigranterna
har att passera. Den svenska riksdagsdelegationen, som nyligen
efter vänlig inbjudan av Kneset, det israeliska parlamentet, bereste landet kors och tvärs, tillbringade också några stekheta timmar i detta märkliga samhälle.
Intressanta erfarenheter gjordes beträffande organisationen av
lägret. Immigranterna inlogeras i huvudsak i tält. I tusental
kantade dessa bruna tält de långa lägergatorna. Det knallblå Medelhavet med de vita strandbränningarna utgjorde en effektfull
bakgrund. I begränsad utsträckning använder man sig av färdiglevererade hus av aluminium. Det uppgavs, att den blanka aluminiumbeklädnaden har en bättre motståndsförmåga mot den pressande värmen än den korrugerade järnplåten. Omkring 10 000 människor lever på en gång i detta läger, där ingen blir bofast utan
527
‘ ‘
Erik H agberg
blott stannar kvar, tills hans destinationsort hunnit fastställas och
hans hälsa är sådan, att myndigheterna tillåter vidare transport in
i landet.
Immigranter från 61 länder.
Det är givet, att just de sanitära problemen pockar på en speciell
uppmärksamhet. Dessa myllrande immigrantskaror kommer från
hela världen. Inalles 61 länder har hittills lämnat sina bidrag. I
många fall är invandrarna bärare av sjukdomar utan att själva
veta om det. De judiska läkarna har ett maktpåliggande och ansvarsfullt arbete. De dolde ingenting för oss. De medgav sina bekymmer men samtidigt pekade de med stolthet på det obestridliga
faktum att hittills ingenting verkligt allvarligt inträffat. .Man
hade då och då fall av spetälska. Det var sant. Men man hade klarat dem. En och annan epidemiunge hade uppträtt, exempelvis
smittkoppor, men utan allvarligare komplikationer.
Vetenskapens modernaste resurser står till immigrationsmyndigheternas förfogande. Ur medicinsk forsknings synpunkt torde
väl också detta läger sakna sin motsvarighet så till vida, att knappast tidigare ett så omfattande och ständigt växlande arbetsmaterial erbjudit sig.
Tre år har förflutit, sedan den fria staten Israel proklamerades.
Antalet människor, som invandrat tilllandet sedan dess, har överskridit 600 000-strecket. Hur har man tänkt sig fortsättningen~
J ag ställde den frågan till Israels »permanente» statsminister David Ben Gurion. Han tövade inte med svaret:
– Under de gångna tre åren har den judiska befolkningen i Israel fördubblats, nämligen från 650 000 i maj 1948 till 1300 000
samma månad i år. För de närmaste fyra åren räknar vi med att
komma upp i en samlad judisk befolkningssiffra på omkring två
miljoner. Häri inräknas då den normala befolkningsökningen.
Det är naturligt, att immigrationen tog väldig fart efter statens proklamerande, men redan dessförinnan sökte sig judar i ej
ringa antal till sina fäders land. Detta var särskilt fallet under den
brittiska mandatperioden under åren 1920-1949. ]1-,ör trettio år sedan utgjorde den judiska befolkningen i Palestina 83 000 människor. Ar 1927 hade den stigit till 151 000, 1936 till 402 000, 1945
till 588 000 och 1949 till 999 000.
Av dessa siffror ser man hurusom immigrationen nådde en topp
efter Hitlers makttillträde i Tyskland. över 100 000 tyska judar
fann så småningom nya hem i Palestina. Bland dessa var tusen- 528
En stat bygges från grunden
tals barn, för vilkas omhändertagande och uppfostran speciella
arrangemang gjordes i ett omfattande »Youth Immigrationscheme». Det fanns föräldralösa barn i tio års åldern, som var
födda i koncentrationsläger och som saknade all erfarenhet av ett
normalt liv.
Dessa tyska immigranter räknade starka inslag av intellektuella
såsom professorer, läkare, lärare, jurister, författare etc. Många av
dessa slog sig ner som jordbrukare. På den bördiga slätten vid
Tel Aviv- staden som på föga mer än fyrtio år kommit upp i ett
invånartal på 325 000 – utpekade man för de svenska riksdagsmännen ett synnerligen välskött settlement. Man omtalade, att åtskilliga av männen, som arbetade på fälten, hade rätt att bära höga
akademiska titlar från tyska universitet. Men de trivdes med jobbet i jorden. De hyste ingen åstundan att återvända till Minervas
tempelgårdar.
Babyloniska fångenskapens slut.
Efter staten Israels proklamering följde, som sagt, en ny väldig
immigrantvåg. Sedan de tyska koncentrationslägren tömts, kom de
överlevande judarna i allt väsentligt över till Israel.
På sistone har emellertid invandringen från Europa börjat mattas av, under det att den är i tillväxt från Orienten. Immigranterna kommer från Jemen – detta ensliga land på arabiska halvöns sydvästra spets, som romarna en gång i världen kallade Arabia
felix, Lyckliga Arabien. Varför vet väl ingen människa. De kommer från Iran och Irak, från Marocko, Algeriet och Tunis. Man
följer den öppna dörrens politik i fråga om invandringen. Man sö-
ker förverkliga den »Återvändandets lag», som antogs av den
första Kneset.
Invandringssiffrorna denna vår och sommar har tidvis hållit sig
över 30 000 i månaden, detta i huvudsak beroende på evakueringen
av de irakiska judarna. Man bevittnar just nu uppbävandet av en
av de äldsta exilerna för det judiska folket. Den babyloniska
fångenskapen når äntligen sitt slut- efter 2 500 år.
»Vid Bahels floder,
där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
I pilträden, som där voro, hängde vi upp våra harpor.»
»Operation Esra och Nehemja.»
Transporten av de irakiska judarna sker praktiskt taget uteslutande luftvägen. Det väldiga företaget benämnes »Operation Esra
529
, ‘
Erik Hagberg
och Nehemja». Under den hittills förflutna delen av detta år har
omkring 100 000 flyttats över till Israel med flyg. En luftbro jämförbar med den till Berlin! Av de 140 000 judar, som bodde i Irak
före utvandringen, lät 120 000 registrera sig för överföring till Israel. De, som ännu inte anlänt, väntas komma inom de närmaste
veckorna.
Ett liknande arrangemang utgör hemtagandet av judarna i
Jemen. Man berättade många sällsamma episoder från dessa
transporter, vilka likaledes sker luftvägen. Åtskilliga människor,
som det här gäller, hade aldrig sett ett flygplan. De hyste dock
ingen rädsla för att resa genom molnen. Man försökte utforska
grunden till deras stora lugn och till den självklarhet, med vilken
de betraktade vad som skedde. Förklaringen blev denna. Dessa
människor, som sedan hundratals och åter hundratals år levt borta
i J emens öknar, hade dock aldrig förlorat kontakten med den judiska traditionen eller förgätit Gamla testamentets budskap. De
berättade enkelt och okonstlat om att det stod skrivet, att de en
gång skulle föras hem till Kanaans land »burna på örnens vingar».
Det var ju ingenting annat än detta, som nu skedde.
Ett annat intermezzo. När planen strök fram längs Röda havet
på sin färd norrut, uppstämde vid ett tillfälle judar från Jemensom inte hade några geografiska begrepp och ingenting visste om
det vatten, vars vågor de såg djupt under sig – helt instinktivt
uråldriga folkvisor om Mose, som förde sitt folk genom havet.
Traditionens betydelse.
över huvud taget spelar traditionen och J uda-folkets flertusenåriga historia en mäktig roll i det epos, som invandringen i Israel
utvecklar sig till. Det är ju här fråga om folkspillror, som kanske
i tusentals år levat fjärran från sitt eget land, omgivna av ofta
fientliga grannar. De har hårt fått känna på vad det vill säga att
betraktas såsom icke önskvärd »gäst». Men deras styrka har varit
deras sammanhållning, förankrad i deras historia, deras tradition,
deras riter, deras tålamod. Sekel efter sekel har de, som levat i
diasporan, sökt tröst i Herrans ord: »Ännu en gång skall jag upprätta dig, du jungfru Israel, ännu en gång skall du få plantera
vingårdar på Samariens berg, och planteringsmännen skola själva
skörda frukten.»
Är det Skriftens ord, som nu går i uppfyllelse~ Ingen behöver
tvivla på att förvissningen därom är fast och levande bland de
530
—-..- …. -· —-~-·_:___.;._
En stat bygges från grunden
tusenden, som myllrar mellan de bruna tälten i det stora lägret
vid Haifa eller som i ständigt nya skaror vandrar ner från de judiska transportplanen. Denna stämning av tro och förtröstan bland
invandrarna tog den svenska riksdagsdelegationen med sig som ett
av de vackraste minnena från färden genom Israel.
Vid en redogörelse för befolkningsförhållandena får icke utelämnas det faktum att omkring 180 000 araber stannat kvar i landet
efter kriget. De lever väsentligen i Galileen. De har egna representanter i Kneset. Vi hade ett synnerligen angenämt sammanträffande med åtskilliga ledande araber i Nazaret och fick, i varje
fall vid det tillfället, det bestämda intrycket att de kände sig som
rotfasta medborgare i den israeliska staten med samma rättigheter och skyldigheter som varje annan medborgare.
Vad skall ‘immigranterna leva av?
Men låt oss återgå till immigranterna! Vad skall de leva av~
Vilka möjligheter erbjuder landeU Israels areal motsvarar blott
två tredjedelar av Smålands yta, 22 500 kvadratkilometer. Större delen av denna mark ligger sedan nära 2 000 år i vanhävd. Men resurserna är betydande, framför allt de agrikulturella. Jorden är utmärkt bördig, där den fått ligga kvar, men två ting behövs: vatten
och skugga.
Väldiga bevattningsanläggningar är också under utförande. Vi
följde mil efter mil den nya pipeline, som från det relativt goda
nederbördsområdet i norr leder vattnet söderut ner till Jerusalem
och J uda berg.
Redan nu uppvisar man lovande resultat. Den judiska jordbrukarebefollmingen uppgår till omkring 45 0/o av hela invånareantalet. Den arbetar med alla sidor av modernt jordbruk. Den röda
jorden ger vete, majs, citrusfrukter, druvor, persikor, aprikoser,
tobak o. s. v. I J ordan-dalen, som ställvis har ett tropiskt klimat,
försöker man sig på att odla bananer. Kreatursaveln expanderar
kraftigt, sedan man nu uppenbarligen håller på att få fram en ras,
som är lämpad för klimatet. Jordbruket är helt elektrifierat och
starkt mekaniserat. Traktorn kan ställas som dess symbol.
Jordbrukare som talar »slwndinaviska».
Vetenskapen arbetar i jordbrukets tjänst i hög grad. Dess nyaste
rön tillgodogöres i snabb takt. Folket är anpassningsdugligt. Vi ta- 36- 513449 Svensic Ticlslcrift 1951 531
•:
Erik Hagberg
lade med åtskilliga jordbruksarbetare. I många fall pratade de
»skandinaviska», som de lärt sig under en längre eller kortare vistelse i Sverige eller Danmark, sedan de tyska koncentrationslägren
tömts. En skånsk riksdagsman kunde inte underlåta att något
häpna vid att på ett settlement ett par mil utanför Jerusalem tilltalas på genuin Söderslättsdialekt.
Mången gång är det naturligtvis- av ekonomiska, tekniska och
andra orsaker – omöjligt, att så snabbt som önskligt vore ordna
en definitiv tillflykt för invandrarna. I väntan på ett varaktigt
hem måste de omhändertas i något av de tillfälliga arbetsläger – rnaabarots – som upprättats över allt i Irsael. För närvarande bor omkring 60 000 människor i dylika maabarots, där de
sysselsättes med allmänna arbeten såsom upprensning av marken
i grannskapet, vägbyggnad, skogsplantering. De tycks i huvudsak
inlogeras i alurniniumhus. Genom att på detta sätt göra ödemarken beboelig lägger rnaabarots invånare själva grunden för sitt
framtida liv. Att en alltför långvarig vistelse i rnaabarot har sina
psykiska och sanitära risker går å andra sidan givetvis inte att
bestrida.
skogsplanterarnas kolonner rnellan de grå kullarna.
För skogsplanteringen har man lagt upp en tioårsplan. Den omfattar omkring 200 miljoner träd. Det område, som på detta sätt
kornmer att skogsplanteras, uppgår till en miljon dunams. (En
dunam = 919 kvm.) Det är väsentligen uppdelat på Galileen, det
hittills sterila väldiga Negev-distriktet i söder, där ingen mänsklig
bebyggelse förekornmit sedan århundraden, samt Jerusalem-»korridorem. Kostnaden för tioårsplanens genomförande anges till 20
milj. israeliska pund, d. v. s. i runt tal 280 milj. svenska kronor.
Under våra färder runt om i landet ställdes vi ofta inför märkliga vittnesbörd beträffande effektiviteten i detta arbete. Titt och
tätt såg vi skogsplanterarnas kolonner och vattenvagnar sakta
ringla fram mellan de grå kullarna. Vi fick visionen av en marscherande arme. Men det var icke en arme, som lämnade förödelse och
elände efter sig. I stället spirade hoppet i dess spår, hoppet i skepnaden av tiotusentals och åter tiotusentals späda gröna plantor,
som vajade i bergvinden.
I detta sammanhang bör uppmärksamheten även riktas på de
stort upplagda planerna att dränera de i nordöstliga delen av Israel, på gränsen till Syrien belägna områdena kring Hule-sjön
532
En stat bygges från grunden
med deras stillastående vattensamlingar och malariaspridande
träsk.
Industrien ligger ännu i sin linda, men beaktansvärda initiativ
har tagits. Ett intressant experiment utgör den stora Kaiser
Frazer-fabriken i Haifa, som vi besökte. Från denna amerikanska
sammansättningsverkstad har bilar redan börjat levereras bland
annat till Sverige. Även textilexport har i viss utsträckning igångsatts på vårt land. Annars är det ju i huvudsak citrusprodukterna,
som hittills dominerar handelssamkvämet
I trakterna kring Döda havet synes en kemisk industri av betydande format kunna växa upp. Utgångsprodukten är den i rikliga mängder förekommande pottaskan.
Besvärliga livsmedelsproblem.
Den hektiska takten i invandringen skapar naturligtvis besvärliga livsmedelsproblem. Vi var inbjudna till en session i Kneset,
varvid jordbruksministern Pinas Lavon gav en utförlig expose
över försörjningsläget. Han talade i en och en halv timma. Hans
uppträdande i talarstolen var okonventionellt. På grund av värmen uppträdde han i byxor, öppen skjorta och uppkavlade ärmar.
Han talade hebreiska men vi fick valda delar av anförandet efter
hand översatta till engelska.
Efter plenum hade Knesets talman Yosef Sprinzak en mottagning för oss i den provisoriska parlamentsbyggnaden. Vi sammanträffade nu ånyo med Mr. Lavon. Han orienterade oss ytterligare
om livsmedelsläget. Ransoneringarna är ganska hårda. Köttilldelningen utgör för närvarande 375 gram i månaden, vartill kommer
500 gram fjäderfä. Ägg får barn 21 st. i månaden. De vuxna har
ingen tilldelning. Mjölken går uteslutande till barnen. Tillgången
på vete är tillfredsställande men förmalningsresurserna tills vidare
otillräckliga.
Mr. Lavon sporde oss, hur vi hade det med försörjningsförhållandena i vårt eget land. Vi upplyste honom om att vi numera avskaffat folkhushållningsdepartementet, sedan alla ransoneringar
upphävts.
Han replikerade med ett melankoliskt leende:
– Ja, men är det i alla fall inte en paradox! När man har gott
om »supplies», så behöver man ingen »minister of supply».
Och det har Mr. Lavon onekligen rätt i.
533
Erik Hagberg
Varifrån kommer pengarna’!
Naturligtvis kostar kolonisationen och iniemmandet av det avsevärda invandringstillskottet väldiga belopp. Under de närmaste
fyra åren väntas, som sagt, ytterligare 600 000 immigranter till Israel. Omfattande och detaljerade planer har uppgjorts för deras
överföring till jordbruk, industri, byggnadsverksamhet, kommunikationsväsende och andra grenar av landets näringsliv. För
denna utplacering och konsolidering kommer att erfordras 550 milj.
israeliska pund eller 7 770 000 000 svenska kronor.
Varifrån skaffa dessa pengar~ Våra israeliska vänner stack
inte under stol med att endast en ringa del av det erforderliga kapitalet kan resas inom landet via beskattningen eller genom inhemska lån. Det ojämförligt mesta måste komma utifrån. USA synes vara den dominerande källan i fråga om lån och gåvor.
Den tvåtusenåriga drömmen.
I denna summariska skildring av den svenska riksdagsdelegationens erfarenheter av det veckolånga besöket i den på en gång
så unga och så gamla staten Israel har de politiska aspekterna lämnats åsido. Naturligtvis är läget här liksom överallt i Främre
Orienten labilt. Med Jordan råder fortfarande formellt krigstillstånd. Den etablerade vapenvilan, som inom parentes bland annat
betyder en delning av Jerusalem praktiskt taget på mitten och lägger Betlehem i arabernas hand, har alltjämt icke åtföljts av någon
verklig fred. Den israeliska försvarsmakten står med gevär
för fot.
På ledande håll upprepade man dock ständigt för oss sin redobogenhet att söka medverka till en varaktig fred med araberna.
Målet för den israeliska statsledningen är att skapa en tryggad
tillflykt för de trosfränder, som nu samlas från jordens alla hörn
i hopp om att äntligen få se judarnas mer än tvåtusenåriga dröm
om återkomsten till Löftets land gå i uppfyllelse.
534

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner