Print Friendly

En oväntad kollaps

Av Anders Ydstedt | 23 december 2010

Varför var det så svårt att förutse DDR-diktaturens kollaps? Medias bild av DDR före murens fall hade troligen en stor betydelse för att så få såg vad som hände. Det skriver Anders Ydstedt, som granskat svenska mediers publicering om händelseförloppet i DDR precis för och efter murens fall.

I dag är det svårt att förstå att så få förutsåg Berlinmurens och med den DDR-diktaturens fall. Det gäller inte bara i Sverige, utan förmodligen i alla länder utom DDR och Sovjetunionen. Det borde ha gått att uppfatta att något var på gång, åtminstone när flytingströmmarna via Tjeckoslovakien och Ungern exploderade sommaren 1989. Ekonomer borde ha sett att DDR:s ekonomi blev allt sämre under 1980–talet och landet tvingades ta olika former av akuta nödlån från väst.

Varför såg ingen det – är frågan jag ställer mig efter att tillsammans med Daniel Kolm ha studerat hur svenska tidningar skrev om DDR före och efter murens fall. Rapporten ”Berlinmurens fall – en bild av Sverige” som vi skrivit för Timbro Mediainstitut presenterades nästan på dagen 20 år efter att DDR slutade att existera. I rapporten går vi igenom vad de fyra största svenska dagstidningarna, DN, GP, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan skrev om händelseförloppet i DDR 9 dagar före och efter murens fall.

Totalt granskade vi 315 artiklar. Ingen av artiklarna före murens fall förutser att detta ska ske, inte ens på sikt. När det gäller frågan om en återförening av de tyska staterna behandlas den i totalt 22 artiklar efter murens fall. Av dessa var 21 artiklar negativa till en återförening och endast en artikel positiv.

Jag tror att medias bild av DDR hade en stor betydelse för att så få såg vad som hände. När jag presenterade rapporten på Timbro hävdade förläggaren och författaren Svante Weyler att media gav en riktig bild av DDR som en rutten stat och att det är fel att rikta kritik mot rapporteringen. Kristian Åström, chef för Ekonomiekot i SR och tidigare Berlinkorrespondent, höll med Svante Weyler, och sa att i den mån den svenska rapporteringen var återhållsam speglade det en oro inför de utmaningar som kunde uppstå om DDR föll samman.

*  *  *

Om man tror att det kommunikativa målet från DDR-diktaturen var att få utlandet att uppfatta DDR som ett fritt land där befolkningen levde i välstånd är jag beredd att ge Svante Weyler rätt. Men jag tvivlar på att så var fallet. Visst fanns det en del fanatiker inom vänskapsförbundet Sverige-DDR och något 1000-tal svenska prenumeranter på Neues Deutschland som hyllade DDR, men de flesta var nog medvetna om att DDR var ett ”ruttet land”, för att citera Svante Weyler.

Min uppfattning är att det kommunikativa målet var väsentligt krassare. Det övergripande kommunikativa målet från DDRs sida var att slå vakt om landets existens och säkra tillgången till västvaluta, så att regimens ledare kunde fortsätta köra Volvo, konsumera västvaror och ibland så här i jultid förse butikerna med bananer till folket.

Visst rapporterade svensk media om hur människor flydde från DDR-diktaturen men alltför ofta kombinerades detta med förklaringar och relativiseringar. Ett tydligt exempel är det inslag som sändes i Sveriges Television i samband med Berlinmurens 25–årsdag 1986. SVT beskriver hur muren kom till, och att många som försökt fly dödats. Inslaget avslutades med en sammanfattning: ”Sedan muren byggdes har Östtyskland gått från ekonomisk bankrutt till att bli en av de mest
välmående nationerna i Östblocket. Muren har tjänat sitt syfte.”

Detta sagt om ett grannland vars regim höll sin befolkning inspärrad med vapenmakt, ägnade sig åt kidnappningar och politiska mord.

I DDRs kommunikation förekom ofta ord som ”förnuft” och ”realism” för att försvara och förklara. I väst talades det avspänning och normalisering. DDR var vår närmsta granne i söder och Sverige hade ända till slutet omfattande affärsmässigt, kulturellt och politiskt utbyte med regimen. Sverige agerade politiskt på ett sätt som gav DDR–regimen legitimitet, men DDR:s existens gav även Sverige möjlighet att agera på den världspolitiska scenen.

Jag tror att här finns en del i förklaringen. I Tyskland har historikern Hubertus Knabe pekat på tre förklaringsmodeller för mediers förhållningssätt till DDR-diktaturen:

* DDR var en faktor i stormaktskonflikten

* DDR var straffet för nazimens brott mot mänskligheten.

* DDR fungerade som förebild respektive skräckexempel i den inrikespolitiska debatten i Västtyskland och därmed relativiserades bilden av diktaturens brott.

För Sveriges del kan det finnas minst två ytterligare förklaringar. För det första hade svenska politiker enorma internationella politiska ambitioner som inte stod i proportion till vårt lands betydelse. DDR bidrog genom egna säkerhetspolitiska utspel och genom att bejaka svenska dito till att ge Sverige en scen att agera mellanhand mellan supermakterna.

Det andra är att Sverige hade särskilt gynnsamma möjligheter att göra affärer med DDR. Handel med DDR gav svenska jobb och det var först i samband med Boforsaffären som sökarljuset riktades mot detta system. Följande exempel på hur affärsmedia beskrev DDR-affärer är hämtat från Dagens Industri men kunde komma från vilken svensk tidning som helst under denna tid (DI har ett föredömligt digitalt arkiv):

Den 19 mars 1985 intervjuar Dagens Industri Gunnar B Janson, som beskrivs som en av veteranerna i handeln mellan Sverige och DDR. Janson ser möjligheter till ökad svensk handel med DDR om svenskar agerar fortare och är mer lyhörda för hur kontakter med östtyskar ska skötas. ”Östtyskarna är också mycket säkra kunder. De betalar alltid på dagen. Gunnar B Janson menar att det krävs ordentligt med tålamod om man ska sälja svenskt i Östtyskland.” I samma intervju pekar Janson på att näringslivet borde ta tillvara den goodwill som Sveriges alliansfria ställning ger: ”Våra svenska politiker skulle kunna hjälpa till mycket mer än de gör.” Dagen innan, den 18 mars, skriver DI om hur företagare på Leipzigmässan ser på affärsmöjligheter i DDR: ”Det kan dock lossna under nästa femårsplan, som inleds 1986. Då ska DDR satsa stort på rationalisering och modernisering av den egna industrin. Här borde det finnas goda affärschanser för Sverige, under förutsättningen att politiker är beredda att ge draghjälp och de svenska företagen lär sig att reagera snabbare på östtyska vinkar.”

*  *  *

Sveriges utrikespolitiska ambitioner och affärsintressen i DDR skapade sannolikt en järntriangel av intressenter över partigränser som smarta operatörer kunde dra fördel av. Hurbertus Knabe har beskrivit DDR:s PR-arbete i Tyskland och det finns inte anledning att betvivla att samma insatser gjordes här i Sverige. Vid sidan av ganska taffliga nyhetsbrev och event bedrev DDR sannolikt ett aktivt och framgångsrikt PR–arbete, inte olikt det företag och organisationer bedriver. Ett sådant arbete innehöll förmodligen omfattande kontakter med journalister med politisk samsyn, kontakter som kunde röra sig om betalda studieresor men även direkt kriminella metoder som hemliga agenter inom olika medier, utbetalning av skattefria mutor samt utpressning. Till detta kom möjligheten att utnyttja affärsförbindelser i påverkansarbetet. Birgitta Almgren har på ett lysande sätt beskrivit hur DDR arbetade med andra kanaler än Stasi. Den tyska historikern Nils Abraham har tangerat svenska medias bevakning av DDR men fältet är öppet och arkiven är öppna för den som vill granska svenska medias relationer till DDR.

I likhet med många andra tycker jag att Säpo borde publicera listorna över hemliga Stasi-agenter i Sverige. Det är rimligt och hög tid att vi själva får bilda oss en uppfattning om Stasis närvaro i Sverige. Jag är övertygad om att de som känner sig träffade av att vara med på listorna kan ta debatten. Men nu det är också dags att studera det som redan är publicerat om DDR i svenska media.

Anders Ydstedt, är kommunikationsrådgivare, entreprenör och webredaktör för Svensk Tidskrift

Berlinmurens fall – En bild av Sverige

Läs mer:
Abraham, Nils (2007), Die politische Auslandsarbeit der DDR in Schweden : zur Public Diplomacy der DDR gegenüber Schweden nach der diplomatischen Anerkennung (1972–1989).
Berlin: LIT Verlag.

Almgren, Birgitta (2009), Inte bara Stasi : relationer Sverige–DDR 1949–1990. Stockholm:Carlsson.

Knabe, Hubertus (2001), Der diskrete Charme der DDR: Stasi und Westmedien.
Berlin: Propyläen Verlag/Ullstein)

Sveriges Television (1986), Comments are closed.