Print Friendly

En ny tid av politiker

Av Alexandra Ivanov | 9 juni 2017

Är det möjligt att fånga människors politiska intresse i dagens mediebrus? Alexandra Ivanov skriver om förmågan och oförmågan att nå ut.

Häromdagen såg jag ett foto av Robert Kennedy. Han är omgiven av tusentals följare som av bilden att döma lyssnar uppmärksamt. Människorna ser ut att vara delaktiga och flera personer står med skyltar. På en står det “Freedom now” och på en annan “This is our country”.

Det är en lång väg från dagens svenska politiker och deras interaktion med väljare. Nästan varje dag kan man ta del av någon svensk politisk företrädare via sociala medier. De lägger ut sig själva, diskuterar med den som vill och gör sig tillgängliga. Men det är inget folkhav som lyssnar. Går vi igenom dessa rendezvous – över partigränser – går det snabbt att konstatera att tittarsiffrorna är låga. Inte sällan handlar det om par hundra personer.

Det känns som att en ny trend är att politiker tror att folk kommer att lyssna bara för att de säger något. En film eller en uppdatering på Facebook. Problemet är att det inte är så enkelt. Bara för att man gör sig tillgänglig kommer folk inte att bry sig. I förlängningen riskerar det innebära att folk inte kommer att rösta på en.

Kan man nå ut i dagens medielandskap som politiker? Det har säkert många frågat sig och slitit sitt hår över. Isabella Löwengrip har en miljon besökare i veckan på sin blogg medan 700 personer läser ett politiskt inlägg av en partiledare.

Och visst har saker förändrats. Bilden av Robert Kennedy var från 1967 vilket endast var två år efter att dåvarande president Lyndon Johnson signerat “Voting Rights Act” och med det avvecklat valmetoder som nekade rösträtt baserat på ras eller etnicitet. I Europa delade en mur vår kontinent och människor sköts som försökte fly till frihet. Drömmen om kommunism hade för den övertygade inte än visat sig vara en mardröm. Det innebär dock inte att politiker inte kan nå fram bara att konkurrensen är tuffare.

Till att börja med kan vi blicka mot Carl Bildt. Varje gång han twittrar tar tusentals människor del av det. Varje gång! Man ska dock inte göra misstaget och tro att det är för att han ”har lärt sig twittra”. Hans förmåga att nå ut grundar sig helt och fullt i kvaliteten av det han levererar.

Låt oss dra oss till minnes Bill Clintons mycket framgångsrika kampanj under sin presidentkampanj 1992, “It’s the economy, stupied!” men nu omformulera det till “It’s the content, stupid!”. Bara för att man lägger ut något kommer folk inte att lyssna; människors intresse måste fångas. Det är helt enkelt svårt att få folk att lyssna om man inte har något att säga.

Det finns tusen andra aspekter av denna fråga och de tåls att tänkas på enskilt och i sin helhet. Framställning har också en enorm roll i detta. Personligen tror jag också att det är avgörande för seriösa partier för att på sikt vinna förtroende att presentera genomarbetade och raka lösningar med tillförsikt. Hursomhelst, i slutet av dagen behöver vi påminna oss om att det går att fånga människors intresse men för att göra det krävs rätt innehåll.

Alexandra Ivanov är borgerlig skribent och tidigare ledarskribent

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner