Print Friendly

En ny överbefälhavare

Av Redaktionen | 31 december 1961


1961


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EN NY ÖVERBEFÄLHAVARE
FREDAGEN DEN 10 mars utnämndes
på en gång ny överbefälhavare, ny
marinchef, ny flygvapenchef och ny
försvarsstabschef.
Förestående högre militära utnämningar har alltid tilldragit sig
intresse även utanför krigsmakten.
Särskilt gäller detta öB-befattningen. Så har också varit fallet
denna gång och kanske livligare än
vanligt. Under en lång period har
det sålunda förekommit kannstö-
perier i pressen och livliga diskussioner man och man emellan. Detta
är väl vid närmare påseende emellertid inte så underligt. I landet
finns — förutom våra krigsfrivilliga kvinnor och män- grovt räknat en million värnpliktiga. Det gäller denna befolkningsgrupps högste
chef, om inkallelse i fredlig eller
krigisk form stundar.
Vad som denna gång gjort frå-
gan om ny överbefälhavare särskilt
intressant, har varit det förhållandet, att det just i vår på riksdagens
bord ligger förslag om omorganisation och ny ansvarsfördelning i
försvarets högsta ledning. Bland
annat innebär förslaget, att överbefälhavarens inflytande och beslutanderätt avsevärt ökas. Iden till
och genomdrivandet av det grundläggande utredningsarbetet är vä-
sentligen den nuvarande öB :s verk.
Betänksamheter mot hans ide var
– i varje fall i början – störst
inom »de blå» försvarsgrenarna,
för vilka ändringen också blir mest
märkbar. Det är väl närmast en
ödets skickelse, att det nu blir »en
blå» överbefälhavare, som får ansvaret att genomföra och visa bärkraften och riktigheten i försvarsledningens »new look».
Kraven på en överbefälhavare
kan uttryckas kortfattat på följande sätt. Han måste ha förmåga
att få respekt men också förtroende
hos »de sex» han har att göra med,
nämligen:
statsmakterna, dvs. regering och
riksdag,
sin närmaste stab, dvs. försvarsstaben,
krigsmakten i övrigt,
totalförsvaret i övrigt, dvs. de
med krigsmakten samverkande
verksledningarna inom det totala
civila försvaret,
pressen och – sist men icke
minstfolket.
I kannstöperierna om den nye öB
har understundom dessa generella
krav kommit att bortskymmas av
andra, mer eller mindre ovidkom- 126
mande synpunkter. Det har exempelvis sagts, att det är synnerligen
viktigt, att öB och försvarsstabschef bör väljas ur olika försvarsgrenar. Det har vidare exempelvis
sagts, att det nu vore hög tid att få
»en blå» överbefälhavare, en från
marinen eller flygvapnet, efter »de
tre grå» från armen. Mot detta står
emellertid, att det inte vid valet av
öB och försvarsstabschef bör vara
uniformen, som är avgörande! Det
allt avgörande bör vara att den ur
alla synpunkter bäste väljs!
En viktig faktor i valet av öB
– och som gör det stora allmänna
intresset än mer naturligt- är, att
den i fred valde också i händelse
av krig blir landets högste militäre
chef. Det är med andra ord på hans
karaktär, kunnighet och klokhet,
som landets väl och ve ytterst kommer att hänga i en krigisk ödestimma!
Det är mot dessa här nämnda
och många andra påverkande faktorer, som man skall se på det nu
gjorda valet av den nuvarande flygvapenchefen, general Torsten Rapp,
som blivande överbefälhavare. Hans
utnämning har i pressen så gott
som genomgående fått mycket positiva omnämnanden. Han syn på sin
kommande uppgift har hittills endast delgivits allmänheten i några
korta pressintervjuer. Svensk Tidskrift har glädjen att i detta nummer kunna publicera en personlig
deklaration av hans hand.
Det är emellertid förståeligt, om
general Rapp i detta hänseende
undviker detaljer. Det är nu ett
sommarhalvår kvar, innan han tillträder sitt ämbete. Det ger honom
andrum att sätta sig in i sin nya
uppgift och att bekanta sig med sin
nye närmaste medarbetare och med
de problem, som de två gemensamt
kommer att ställas inför. Men redan fr. o. m. nu kommer han, vid
sidan av sitt arbete som försvarsgrenschef, att tvingas att successivt
taga ställning till en rad svåra problem. Enligt vad som meddelats
kommer nämligen den nuvarande
ledningen icke att fatta något beslut med konsekvenser efter den
l oktober 1961 utan att general
Rapp först informerats och fått uttrycka sin mening.
Alla berörda – krigsmakt, press
och allmänhet – blir beroende av
hans kapacitet. När de då förenar
sig i en välgångsönskan till den nye
öB, bör de i den innesluta tilltro
och respekt och en förhoppning om
att han får den arbetsro han såväl
behöver för att kunna lösa sin nu
dubbla uppgift som flygvapenchef
och blivande överbefälhavare.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner