En mer färgglad framtid

Anders Borgs entusiasm för sitt nya jobb och för de tillväxtmarknader som Kinnevik verkar på var påtaglig när han pratade om globalisering och digitalisering på Johnny Munkhammars minnesfonds vårmöte i tisdags.

– När du sätter dig i en bil år 2050 kommer den att ha guldratt och röda sammetssäten.

Det är Anders Borg som i sin nya roll som vice ordförande för Kinnevik entusiastiskt berättar om hur globaliseringen kommer att förändra världen vid Johnny Munkhammars minnesfonds vårmöte.

Borg visar självklart diagram över den ekonomiska utvecklingen i Indien, Kina, Afrika. 2011 utgjorde den andel av befolkningen som lever i extrem fattigdom 6,3 procent av Kinas befolkning (jämfört med 84 procent 1981). Motsvarande siffra i Indien är 23,6 procent, men även här går utvecklingen raskt åt rätt håll.

– I våra barnbarns generation kommer man kanske inte ens att ha upplevt att Afrika är fattigt.

Men det intressantaste med Borgs anförande är när han utöver de ekonomiska prognoserna säger något om vilken betydelse detta kan komma att få för hur världen ser ut, bokstavligt talat. När den ekonomiska tyngdpunkten förskjuts mot de tillväxtregioner där Kinnevik verkar kommer det också att påverka trender, mode, livsstil och mycket mer. Därav guldrattarna.

– När indier, kineser och afrikaner utgör världsmarknaden kommer världen att bli mycket roligare och mer färgglad!

Entusiasmen går inte att ta miste på.

– Tror ni att vi redan upplevt större delen av globaliseringen – glöm det!

Var kommer Sverige in i bilden då? För ett high-techland är utvecklingen positiv, och Sverige står väl rustat, säger förstås den tidigare finansministern. Men två tredjedelar av arbetslösheten finns bland unga och invandrare. Sverige har förmodligen väl höga skatter, för stram arbetsrätt – vilket ger för mycket förhandlingsmakt åt fackliga organisationer – och för mycket regler i kollektivavtalen, enligt Borg som nu menar att man måste gå lagstiftningsvägen för att komma åt detta.

– Jag har förhandlat med nästan varenda facklig organisation som finns i Sverige. Det går inte att komma fram den vägen.

Det som bara hann snuddas vid är vilken utbildning som krävs i denna tid av globalisering och digitalisering. Borg är inne på kompetenser som ”avancerade sätt att förhålla sig till kulturer” och att erbjuda något unikt som inte kan ersättas av maskiner. Med tanke på vad den svenska skoldebatten brukar handla om – betyg i årskurs si eller så, keps på inne eller ute – är detta ett spår värt att undersöka vidare.

Hur utbildar man elever när vi inte vet hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut? Vilka kompetenser kommer att behövas i guldrattarnas tid? Får man önska ett seminarium till på det temat? Gärna också med Elisabeth Thand Ringqvist, ordförande i Svenska riskkapitalföreningen och författare till boken Nerdonomics, och Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet, som var med och kommenterade Borgs anförande i tisdags.

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.