Print Friendly

En långsiktig forskningspolitisk strategi

Av Lars Hjälmered, Finn Bengtsson och Per Bill | 20 mars 2009

Sveriges riksdag fattade i januari 2009 beslut om den forsknings- och innovationspolitiska proposition som regeringen lämnade till riksdagen under senhösten. Propositionen sätter ramarna för svensk forskning under åren 2009 till 2012. Riksdagsledamöterna Lars Hjälmered, Finn Bengtsson och Per Bill, (samtliga m), beskriver ambitionerna med alliansens forskningspolitik.

Propositionen innebär en mycket stor ekonomisk satsning från staten till stöd för svenska forsknings- och innovationsambitioner. Reformen innehåller också tydliga incitament som ska öka kvaliteten på den forskning som premieras med statligt stöd för att värna vår internationella position som forsknings- och innovationsnation.

Sammantaget innebär det senaste halvårets höga forskningspolitiska aktivitetsnivå från alliansregeringens sida ett i modern tid unikt initiativ för att vilja föra svensk forskning framåt i den alltmer hårdnande internationella konkurrensen. Detta är ett synnerligen välkommet engagemang från ledande politikerhåll med tanke på att vi under tidigare regeringar kontinuerligt tappat mark på forskningens och patentsökandets område gentemot andra jämförbara länder.

I den aktuella forskningspropositionen finns, förutom förslag till en kraftig ökning av fakultetsanslagen, en särskild men mindre satsning om 1,8 miljarder på tre politiskt prioriterade och så kallade strategiska områden: medicin, teknik, och klimat.

Nytt är också att en del av fakultetsmedlen med start 2010 kommer att fördelas utifrån kvalitetsmått. Syftet är att statliga pengar till forskning framgent ska fördelas mera objektivt utifrån den forskning som de facto kan visa på resultat och framgång. Hur mycket pengar ett lärosäte i slutändan får avgörs av hur duktiga man är på att samla in externa pengar och på hur många och framgångsrika forskningsprojekt man haft som blivit publicerade och citerade. Vi är övertygade om att detta kommer att driva på för ökad kvalitet i forskningens innehåll samt att vi på så sätt använder skattebetalarnas pengar som avsätts för forskning på ett både balanserat och ansvarsfullt sätt.

En annan nyhet är att den så kallade högskolemomsen, en skatt om 8 procent på alla externt insamlade pengar som universitet och högskolor tidigare betalat, avskaffas under 2009. Landets lärosäten får med detta i ett slag behålla 350 miljoner kronor. Vidare är det rimligt att anta att motivationen för att såväl ge som att samla in pengar till de många konkurrerande lärosätenas engagemang för att prestera bra forskning och skapa innovationer kommer att öka.

I december 2008 presenterade regeringens utredare professor Daniel Tarschys ett långtgående förslag för en ökad autonomi för landets universitet och högskolor. Förslagen, som just nu är ute på remiss, är så revolutionerande att de kommer att kunna reformera det svenska universitets- och högskoleväsendet i grunden. Förslagen innehåller 10 strategiska reformer:

1. Universitet och högskolor är inte längre statliga myndigheter utan bestämmer själva sina egna strategiska program och vetenskapliga profiler.

2. De blir egna juridiska personer och kan de då bland annat motta donationer, äga egendom, själva eller med andra bilda bolag och stiftelser, engagera sig i studentbostäder och forskarbostäder samt samverka med företag, myndigheter och andra svenska eller utländska lärosäten.

3. Fortsatt statliga finansieringen och granskning av statens myndigheter gäller, men relationen mellan staten och lärosätena baseras allt mindre på normgivning och allt mera på fleråriga avtal. Styrning genom regleringsbrev avskaffas.

4. Starkt akademiskt ledarskap kombineras med krav på enskilda anställdas och studenters möjligheter till inflytande och självständigt arbete.

5. Personalen är ej längre statsanställd, men det sker inga ändringar i fråga om anställningstrygghet och pensionsvillkor.

6. Flertalet ledamöter i lärosätets styrelse och ordföranden ska komma utifrån. Dessa utnämns av regeringen efter nomineringar av en valberedning från lärarkollegiet. Interna styrelseledamöter utses av direkt av lärarna respektive studenterna.

7. Rektor anställs av styrelsen efter interna konsultationer inom lärosätet.

8. Nuvarande högskoleförordningen upphävs i praktiken, men gällande bestämmelser om examensordning och väsentliga tillträdesregler bibehålls.

9. Ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll sker dels av lärosätena själva, dels genom olika externa utvärderingsinstanser och ackrediteringsinstitut. Tillsyn utövas av Högskoleverket.

10. Aktierna i Akademiska Hus AB överförs från staten till ett nybildat holdingbolag, som ägs gemensamt av samtliga lärosäten.

Den sista punkten är ur statens synvinkel något tveksam, då den kan ses som att man ”säljer ut” en välfungerande verksamhet. Ska dock medel för högre utbildning och forskning i större grad än idag hanteras utan statlig detaljreglering är ändå en kapitalisering av lärosätena viktigt. Två viktiga syften uppnås nämligen genom att detta ger lärosätena en egen kapitalbas som (a) underlättar för dem att ta upp lån till investeringar och (b) skapar trygghet för de anställda och studenterna för den händelse att något lärosäte inte skulle kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Erfarenheterna från stiftelserna Chalmers och Högskolan i Jönköping visar på det egna kapitalets betydelse som verktyg för en högskolas strategiska utveckling.

Ur allmänhetens och universitets- och högskoleanställd personals synvinkel kan emellertid invändningar riktas mot utredningens förslag på punkterna 4och 5. På vilket sätt påverkas den enskilda forskaren eller studentens situation i en allt friare och mer decentraliserad akademi? Det är vikigt att värna forskarens frihet och studentens rättssäkerhet vid genomförandet av en sådan här långgående men också efterlängtad reform.

Viktigast för oss är sammantaget att alliansregeringens olika men samlade och i närtid pågående många offensiva förslag till åtgärder för att reformera svenska universitet och högskolor bör ha en optimal chans att återta, och förhoppningsvis öka, dessas internationella konkurrenskraft för den högre utbildning och forskningen. Endast därigenom kan Sverige på sikt ha en chans att säkra en framtid som bygger på att vi är en av världens ledande nationer för kunskapsutvecklingen. Detta är avgörande för att klara en internationell konkurrens. Framstående forskning är också en viktig grund för nya företag och framtagande av nya produkter och tjänster.



Lars Hjälmered, Moderaternas talesperson i forskningsfrågor

Finn Bengtsson, Läkare/professor, Socialutskottet

Per Bill, Dr Med Vet, vice ordf i Konstitutionsutskottet

Samtliga är moderata riksdagsledamöter och ledamöter i Riksbankens Jubileumsfonds styrelse

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner