Print Friendly

En femtioårig sexskandal

Av Amelie Kvarnström | 20 december 2013

1963. Året som skakade samhället.

Dessa ord kläder just nu Londons tunnelbanestationer. 1963 var ett osedvanligt händelserikt år i världen. Mordet på John F. Kennedy, Martin Luther Kings drömska tal, kriget i Vietnam.

Meningarna i Londons tunnelbanesystem syftar dock inte på något av allt om skakade det stora landet på andra sidan pölen. England tacklade en alldeles egen politisk skandal. Jack Profumo, dåvarande krigsminister i premiärminister Harald Macmillans konservativa regering, ertappades med att ha en affär med unga Christine Keeler, vilket troligen blev en starkt bidragande faktor till att de konservativa Tories förlorade nästkommande val till Labour.

I boken ”An English Affair – Sex, Class and Power in the Age of Profumo”, tar Richard Davenport-Hines sig an historien om Profumo med en till synes outtröttlig energi, ett enormt persongalleri och en aldrig sinande källa av pikanta detaljer. Metodiskt skildrar och analyserar Davenport-Hines kapitel för kapitel samtliga medverkande aktörer i skandalen. Boken tar sitt avstamp med premiärministern, fortsätter med huvudpersonen krigsministern själv för att arbeta sig igenom brittiska adeln, ”good-time girls”, spioner och journalister. Davenport-Hines försöker på så vis ge en uttömmande beskrivning av de svallvågor av samhälleliga förändringar som präglade dåtidens England och förklara skandalen som kulminerade med både krigsministerns och premiärministerns avgångar.

Tiden för Profumoskandalen var en period fylld av spänningar och konfliktområden. Sexuell frigörelse stod mot moralism. Gammal överklass mot nya pengar. Försvagade traditioner urholkade en traditionell brittisk identitet. Landet rörde sig från en tid där minnet av två världskrig dominerade samhällsbilden och där brunsåsen gjorde att alla maträtter smakade likadant, mot en tid där gamla England bokstavligen nedmonterades till förmån för skyskrapeliknande hotell for turistande amerikaner som skulle lyfta Englands ekonomi.

I Profumos London hade den kvinnliga frigörelsen tagit sin början, men dubbelmoralen präglade hela samhället. Kvinnor som roade sig var perversa och förutsattes arbeta som prostituerade om de befann sig ute efter att mörkret lagt sig, medan det helt enkelt låg i mannens natur att eftersöka ett aktivt sexliv. Homosexualitet var fortfarande otroligt stigmatiserat och endast ett rykte om homosexualitet kunde få minsta lokalpolitiker på fall.

Det var även en tid då den ökända brittiska tabloidpressen drog igång på allvar. Davenport-Hines beskriver skrupelfria, rubriksökande Fleet Street journalister som blandade sensationalism med puritanism och moraliserade över politiker och överklass. Enda målet var att öka utgivningen och för det krävdes sensationella storys. Profumoskandalen innehöll politik, sex, pengar – alla ingredienser för att skapa rubriker och blev följaktligen otroligt välbevakad.

Det kanske kan tyckas lite extremt att en utomäktenskaplig affär skulle kunna stjälpa en hel regering. Ska man tro
författarens beskrivning av den brittiska politiska eliten på 1960-talet så verkade detta beteende dessutom snarare vara regel än undantag. Det fanns en utbredd acceptans för män att ha utomäktenskapliga äventyr – förutsatt att de inte åkte fast. Just denna affär innehöll dock många fler skandalösa ingredienser än en gammal vanlig otrohetsskandal. Profumos älskarinna Keeler visade sig även ha en relation med en sovjetisk diplomat, tillika misstänkt spion. Följaktligen uppstod en rädsla för att brittisk hemligstämplad information tog en genväg till Kreml via Christine Keelers lakan.

Ju mer sensationslystna journalister nystade i Profumohistorien desto mer snask fanns det att rapportera om. Kopplingar till adeln, korrupta fastighetsägare, anklagelser om prostitution, självmord och våldsdåd från svartsjuka älskare. Det journalistiska drevet ledde till en parlamentarisk utfrågning där Profumo ljög om sin relation med Keeler. När lögnen uppdagades blev det ohållbart för honom att sitta kvar. Snart därefter avgick även premiärminister Macmillan.

Bokens stora förtjänst ar den gedigna historielektion och detaljerade bild av tidsandan i 1960-talets politiska London som Davenport-Hines målar upp. Han skildrar skandalen med en näst intill vetenskaplig noggrannhet och väver ett nät av detaljer kring huvudstoryn. Citat och nyhetsurklipp används om vartannat som en löpande källförteckning genom hela texten och skapar en levande berättelse. Ambitionsnivån att utpeka varenda liten faktor som möjligen kan ha påverkat skandalen leder dock ibland till att det blir svårt att se huvudskandalen for alla skandalösa stickspår. Detta till trots, om politiska skandaler, spioner och journalistiska drev är fenomen som fascinerar är detta en bok att lägga på minnet. Sällan har någon gjort så grundlig research över samtliga brickor i spelet som bidrar till att få en politiker, ja till och med en hel regering, på fall.

I dagens London uppmärksammas denna del av brittisk politisk historia så här 50 år senare. Förutom Davenports bok har bland annat National Portrait Gallery haft en fotografisk utställning på temat och musikalscenens gudfader Andrew Lloyd Webber valde till och med att basera sin senaste musikal på denna skandal. Även om tidsandan lyckligtvis ändrats och dagens London har en annan syn på diskriminering, jämställdhet och jämlikhet, finns det tidlösa aspekter av en politisk skandal. Och Profumo – det var en typ av skandal England aldrig tidigare drabbats av. Inte undra på att historien slutligen till och med hittat till glittriga och sensationslystna West End.

amelie_kvarnstromAmelie Kvarnström är jurist och läser just nu en ett-årig master på King’s College i London. Hon går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner