Elisabeth Braw; Jedediah Purdy, ett annorlunda naturbarn


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

0::::
L.J.J
~
u
:O
CCl
Det vore emellertid fel att uppfatta Niall Ferguson som reaktionär
eller revisionistisk. Självfallet hade
imperiet många svaga och rent av
dåliga sidor – förtrycket och våldet
till exempel – och dessa får också
plats i skildringen. skillnaden är att
där dessa annars gärna får dominera
omdömet om imperiet som helhet,
dedel av världens yta, var dess militära styrka påfallande liten. Imperiet
baserades i hög grad på överenskommelser med lokala myndigheter.
Andra världskrigets ansträngningar tog slutligen knäcken på det
redan i sönderfall stadda väldet. Britterna offrade sitt imperium för att
inte tyskarna, italienarna och japa- ”Britterna offrade sitt impenerna skulle få utveckla sina- är
inte det nog för att förlåta alla
imperiets synder?, undrar Ferrium för att inte tyskarna,
italienarna och japanerna
skulle få utveckla sina.”
finner Ferguson att de inte uppvä-
ger alla imperiets förtjänster.
Det brittiska imperiet skapade
paradoxalt förutsättningarna för den
egna undergången; dess liberala
karaktär bäddade för koloniernas
utbrytningsförsök. Och trots att britterna som mest kontrollerade en fjärguson.
Undertiteln utlovar också anvisningar för hur dagens imperium, USA, ska skötas. Problemet, menar Ferguson, är att
amerikanerna vägrar inse att de
befinner sig i samma situation som
Storbritannien gjorde tidigare. De
internationella insatserna tenderar
att bli halvmesyrer, eftersom man
inte lägger ned tillräckligt mycket tid
och pengar- det går inte långsiktigt
att driva ett lågbudgetimperium.
Detta självförnekande imperium kan
SAMHÄLSKRITIK
Jedediah Purdy,
ett annorlunda naturbarn
Av Elisabeth Braw
Jedediah Purdy är ett amerikanskt fenomen, en intellektuell
särling som fått stort genomslag i Washington, kanske
just för att han är oförutsägbar.
I
DAG ÄR Washington mycket
polariserat. Skarpa hjärnor
saknas inte, men de är sällan
av det mer eftertänksamma
slaget: sitt intellekt använder
man i slaget mellan partierna. I detta
klimat är 29-årige Jedediah Purdy en
särling. Kanske är det för att han är
lika smart som oklassificerbar, i alla
fall med de traditionella partikriterierna mätt, som han fått ett sådant
genomslag.
1998 publicerades en bok med
titeln For Common Things. Dess
författare bekymrade sig över hur
USA blivit ett humorsamhälle, eller
rättare sagt ett ironisamhälle. TVserien Seinfeld är inte längre en perversion av samhället – den är samhället. Ironin är vår samtalsvaluta,
IJ lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61
rent av bli en fara för omvärlden, om
det inte besinnar det ansvar som följer med hegemoni.
Några mer omfattande slutsatser
drar emellertid inte Niall Ferguson.
Lektionen i imperieskötsel uteblir
nästan helt.
Det stora intresset för Empire
är välförtjänt. Niall Ferguson äger
den avundsvärda kombinationen av
ett gediget och mångsidigt kunnande, ett rörligt intellekt och en
särdeles berättarförmåga – och därtill modet att tänka efter eget
huvud.
Daniel Braw (dbraw@yahoo.se) studerar ide- och lärdomshistoria vid Lunds universitet.
BOKFAKTA
Niall Ferguson
Empire: The Rise and Demise of the British
World Order and the Lessons for Global
Power
Basic Books 2003
och vad leder det till? Vi blir blase,
inget engagerar oss riktigt. Observationen var mycket träffande, och
boken var skriven med ett sådant
djupsinne att man förmodade att
författaren var en person med livserfarenhet från tidigare tidevarv.
Icke. Bakom det omöjliga namnet Jedediah Purdy gömde sig en
blott 24-årig man. Han var visserligen bosatt i Washington men totalt
olik den amerikanska huvudstadens
politikproffs: han var uppvuxen i
delstaten West Virginia, som fortfarande inte riktigt hunnit ikapp samtiden. Hans föräldrar var övervintrade 68-or, som undervisat honom
i hemmet. Hemundervisningen
kompletterades med studier på Harvard(!) och sedan alltså en bok. Nu
har det annorlunda underbarnet
reflekterat ytterligare över sitt hemland; denna gång om dess relationer
med omvärlden. Resultatet heter
Being America: Liberty, Commerce
and Violence in an American World.
tror att alla är födda till amerikaner,
observerar Purdy, men ”USA:s makt
fungerar inte alltid som det var
tänkt. Ändå gör USA mer än något
annat land för att forma världen.”
Bara runt 15 procent av amerikanerna har pass, det vill säga: mindre än var sjunde amerikan har
varit utomlands. Vad de finner
förbunden med en etnisk grupp utan
med ett filosofiskt ideal. USA har,
bortsett från indianerna, aldrig varit
hem åt en homogen befolkning utan
alltid varit ett invandrarland som fått
sin identitet genom de principer
deras land ska stå för. Kanske är det
”Det går an att vara
Att vara Amerika är inte så lätt i
dagens värld, där både USA självt
och hatet mot det är starkare än
någonsin. Purdy, den otidsenlige
amerikanen, begav sig (efter 11 september-attentaten) på resor runt
världen för att höra vad egyptier,
indoneser och indier verkligen tyckte
om amerikanerna och deras land,
och kanske var han den bäste amerikan som kunde företagit denna
resa, för han företräder inte maktens
USA och är inte heller någon överivrig globaliseringsanhängare ala
Thomas Friedman. Friedmans entusiastiska beskrivning av den globaliserade världen med dotcom-förtecken anno 1999 (The Lexus and
the Olive Tree) visade sig redan efter
ett par år vara förlegad.
på sina utlandsresor är inte bara
tredje världens kluvna inställning till deras samhälle, utan
ofta även illvilja i de länder som
liknar dem mest. Ett imperium
patriotiskt ”nationalistisk” när
Nej. När Jedediah Purdy reser
finner han att ”unga män som skulle
vilja studera eller äga en bensinmack
i USA men också beundrar Usarna
bin Ladin är vanliga i Egypten.
Samma unga kineser som lyssnar på
ultranationalistisk hiphop hoppas få
”Att vara Amerika är inte så
ser vi, men vi har fel. Till skillnad från historiens stormakter
har USA inte tvingat på oss sin
livsstil och sitt samhällssystem.
Trots att vi innerst inne anser oss
vara överlägsna den amerikanska
civilisationen anammar vi små-
barnslikt dess innehåll. Varför firar
vi Halloween när vi har Mårten Gås?
Kanske är det för att vi är förargade på oss själva som vi lite tillika
hånar USA. Det är bara att anta kändisattityden, råder Purdy: bry dig
inte om vad folk säger. Å … andra
sidan hjälper det att för ett ögonblick
lätt i dagens värld, där både
se världen från ett annat perspektiv. Vi amerikaner kan inte
föreställa oss, påpekar Purdy, att
behöva lära oss hindi för att
hänga med i världen. Å … andra
USA självt och hatet mot det sidan ser vi inget konstigt i att
är starkare än någonsin.”
arbete i Silicon Valley”. Till skillnad
från många av sina utan tvekan välvilliga landsmän ser han människors
önskan att starta ett nytt liv i USA
inte som en psykologisk seger eller
ett tecken på att det amerikanska
systemet är det enda rätta. I stället
bekymrar han sig för att USA misstolkar omvärldens uppmärksamhet:
”Fast vi tidvis har andra föreställningar kan vi inte göra om världen
till vår avbild, oberoende av om det
skulle vara bra att göra det.” Den
engelske filosofen John Gray observerade att amerikaner i hemlighet
alla andra tvingas göra precis
detta ” lära sig engelska för att
förstå oss amerikaner, varandra
och den globaliserande världen.
Microsoft-makten kallar Purdy detta
mjukisundertryckande, som egentligen inte är något undertryckande
eftersom vi andra kan välja att inte
vara med.
Från min utsiktspunkt i Washington förvånas jag ofta över hur
patriotiska amerikanerna är i motsats till folk i andra länder, som
skäms för att visa nationalstolthet.
(Till och med brandbilarna här har
vajande flaggor.) Min förklaring är
att det går an att vara patriotiskt
”nationalistisk” när nationen inte är
nationen inte är förbunden
med en etnisk grupp utan
med ett filosofiskt ideal.”
precis av denna anledning som amerikanerna har så lätt att se på sig
själva som, för att tala med Purdy,
en universell nation: deras ideal är
så självklara att de ”ska” råda överallt. Det må så vara, men ett av amerikanernas misstag är uppfattningen
att andra ser det på samma sätt.
”Amerikanernas farligaste egenskap
är tron på vår egen allmängiltighet
och oskuldsfullhet. Denna tro gör
oss blinda för vår makt och det agg
den inspirerar”, påpekar han.
Är det inte just detta som gör
många utlänningar så ilskna på president Bush? Missionärslikt förkunnar han läran om sitt utomordentliga samhällssystem till både ivriga
och motspänstiga åhörare. Han och
många andra glömmer att världen
är som USA: den är bättre heterogen. Tröst för dem av oss som misströstar finns hos en ung tänkare. Vilken tur att han fått den uppmärksamhet han förtjänar, både i USA
och så småningom utomlands.
Elisabeth Braw (ehbraw@aol.com)
är frilansskribent och bosatt i USA.
BOKFAKTA
Jedediah Purdy
Being America: Liberty, Commerce and
Violence in an American World.
Alfred A. Knopf, New York, 2003
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61 m