Print Friendly

Efterlyses: Modern tolkning av facklig solidaritet

Av Tove Lifvendahl | 30 juli 2010

Den svenska modellen med avtal mellan arbetsmarknadens parter bygger på att parterna är trovärdiga. Trots detta finns flera konflikter som facket varit inblandade i där just dess trovärdighet farit illa. Initiativ till förnyelse har emellertid tagits men behöver utvecklas. Tove Lifvendahl efterlyser en modern tolkning av facklig solidaritet.

Under lång tid har fackets makt och ställning försvagats, och medlemmarna har försvunnit i mängder. Det här har upplevts som ett problem för såväl facket som för arbetsgivarna/företagarna. Den svenska modellen med avtal mellan arbetsmarknadens parter bygger på att parterna är trovärdiga.

Det finns flera konflikter som facket varit inblandade i där just dess trovärdighet farit illa. Bland de mer uppmärksammade konflikterna kan nämnas Torgny Gustafssons servering på Gotland, Ferrita i Köping och salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg. Gemensamt för dem har varit att deras inblandning har varit oönskad från dem som facket säger sig företräda. De anställda har nämligen varit nöjda med sina löner och anställningsvillkor, och ibland har de till och med varit bättre än dem som ett kollektivavtal skulle ha medgett. För helt utomstående har ofta fackets attityd och metoder gjort att det framstått som en omodern Goliat.

Det görs emellertid försök till förnyelse. För några år sedan lanserades ”Operation krogmedvetande” av Hotell- och Restaurangfacket, HRF. Den innebar upprättandet av ”schysta listan”, som innehöll aktörer i branschen som tillämpar kollektivavtal. Listningen skapade debatt och många argumenterade för listans bristfällighet.

Hur som helst kan man tycka att initiativet inte var så dumt, utan ett gott försök att skapa opinion för sina frågor i en modern form. Och det var oväntat att facket lyfte fram föredömen bland företagen snarare än misslyckanden. Det här tankespåret vore intressant att utveckla för en fackföreningsrörelse som söker moderna sätt att verka på en allt mer heterogen arbetsmarknad där en människa under sitt arbetsliv kanske kommer att hinna vara arbetare, tjänsteman, företagare och arbetsgivare. Hur påverkar det fackets roll?

En aktuell konflikt tydliggör de frågor som borde ställas. I drygt fem månader har det pågått en konflikt mellan Berns Salonger i Stockholm och Syndikalisterna. Upprinnelsen var att det städbolag som Berns anlitade, NCA, fick arbetsbrist och tvingades säga upp personal. Totalt 25 anställda sades upp, och eftersom NCA har kollektivavtal sköttes uppsägningen enligt den turordning som LAS stadgar.

Sju personer av de uppsagda som hade arbetat med lokalvård på Berns tillhörde Syndikalisterna, och syndikatet offererade att ta över hela städningen på Berns genom företaget El Registro Städservice KB, ett företag som Syndikalisterna själva skulle organisera. De avslutade anbudsbrevet med att skriva: ”Om ni väljer att ta den här offerten så garanterar vi fredsplikt med Berns.” Med andra ord – om ni inte väljer oss så blir det krig.

Berns valde i samband med att de ändå var tvungna att göra personalneddragningar till följd av minskad omsättning att själva ta över städningen. När man skulle organisera det återanställde man några av dem som hade förlorat jobbet hos underleverantören NCA. Förtur gavs till dem som varit anställda längst. Berns legitima fackliga motpart i fallet – Hotell- och Restaurangfacket – hade inget att invända.

Det visade sig att det tydliga budskapet i Syndikalisternas offert likaväl kunde ha haft rubriken ”An offer you can’t refuse”. Offensiv blockad kallar Syndikalisterna det som sedan den 26 februari har drabbat Berns. Deras krav var att Berns ska frångå LAS-principen och anställa de som förlorade jobbet från städbolaget NCA eller betala 920 000 kronor – 500 000 kr till Syndikalisterna, 420 000 kr till städarna. Blockaden har varit verksam utanför Berns varje helg sedan dess, undantaget en dryg vecka i slutet av juni.
 
I början av blockaden var det 10-20 personer som deltog under förhållandevis lugna former. Men ju längre tiden har gått, desto mer har aggressiviteten trappats upp. Den 10 april stod 150 personer armkrok utanför Berns i fyra timmar för att hindra gästerna från att komma in. Polismän blev skadade och några av demonstranterna gav sig på polishästarna med påkar.

Syndikalisterna har en stor verktygslåda när de bestämt sig för att uppnå vad de bedömer är rättvisa, och på hemsidan nämns bl a variationerna öppna, vilda och dolda stridsmetoder. Bland de öppna metoderna nämns skada varumärket samt press på kunder/underleverantörer som särskilt effektiva. Berns har fått smaka på båda dessa metoder vilket har inneburit att artister som bokat in sig för att spela på Berns har fått hundratals mail som i vissa fall fått artisterna att backa ur. Gäster har utanför restaurangen avråtts från att gå in samt fått finna sig i att buas ut av massan om de trots allt har valt att försöka gör det.

Under Almedalsveckan hölls ett seminarium där Yvonne Sörensen Björud, VD för Berns Salonger sedan 2007, återgav de olika turerna i konflikten. I början av juni hade det gått så långt att Berns polisanmälde Syndikalisterna för utpressning. Då var deras kravsumma uppe i 1 390 000 kronor, ”en summa som ökar hela den tid som konflikten pågår”. Dessutom har Yvonne personligen frihetskränkts genom hot och trakasserier med budskapet om att hennes hemadress är känd för aktivisterna.

Många företag har betalat åtskilligt med pengar till Syndikalisterna för att bli av med den kanonad av stridsmetoder de blir utsatta för. Somligt är direkt olagligt, och talespersonen Ruben Tastas-Duque har blivit dömd av Malmö Tingsrätt för egenmäktigt förfarande i samband med en annan restaurangkonflikt. Annat seglar i gråzonen. Tapetsering med personkränkande budskap i bostadsområdet är en metod som brukar få somliga att mjukna. Och små företag är enklare att skrämma och knäcka än stora. Under hotet att få livsverket krossat av Syndikalisternas stegrande ekonomiska krav och tuffare stridsattacker väljer en hel del att betala. Att koppla in ombud och ge juridisk moteld finns sällan marginaler för i ett litet företag.

Moderatorn frågade hur länge Yvonne och Berns skulle orka hålla på. ”Jag vet inte”, sa hon, ”förutom att det kostar pengar och tid – själv har jag hållit på i princip heltid med den här konflikten sedan den började – så är det väldigt kämpigt för våra medarbetare.”

De medarbetare som arbetar på Berns Salonger lyder under kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket och Unionen. Relationerna med dessa fackliga motparter uppges vara goda, och både Berns Salonger och Berns Hotell finns upptagna på HRF:s schysta lista för 2010. Frågan är om schysta företag förvänta sig någon uppbackning från sina betygsättare när det är utsatt för allt annat än schysta metoder?

I publiken på Almedalsseminariet satt både Handels ordförande Lars-Anders Häggström och gamla Metallbasen Göran Johnsson. Ingen av dem hade något att säga till Syndikalisternas försvar – tvärtom var de tydliga med att de inte hade något till övers för deras agerande i fallet som dessutom bidrar negativt till den allmänna bilden av facket – men på direkt fråga från moderatorn om det inte fanns någon hjälp att hämta i LO-familjen sade de båda att det var viktigt att det berörda facket redde ut situationen själva.

Man skulle kunna respektera det resonemanget om det tillämpades konsekvent. Men den praktiska innebörden av facklig solidaritet tar sig ofta uttryck i form av s k sympatiåtgärder, stridsåtgärder för att stödja någon annan som är i konflikt. Dessa sympatiåtgärder tycks bara vara aktuella när företaget är fienden och inte den skyddsvärda parten. Men om LO vill värna en svensk modell med kollektivavtal och seriösa företag borde det kanske vara berett till strid även i försvar av företag man tycker gör rätt?

Enligt LO:s kalendarium är det nu valkampanj på schemat en tid framöver. Men äta måste man. För dem i LO-familjen som befinner sig i Stockholm gives nu ett utmärkt tillfälle att låta måltiden illustrera de förpliktigande orden: ”Solidaritet och jämlikhet är ord som betyder mycket för oss. En del säger att ensam är stark, och visst kan det ibland vara så. Men om en människa är stark, vad är då inte många tillsammans?”

Om inte för annat så vore det en viktig signal till de medlemmar LO:s fackförbund ännu har kvar på Berns – och till Syndikalisterna om vad man anser vara acceptabelt agerande under benämningen facklig kamp.


Tove Lifvendahl är liberal debattör med förflutet i restaurangbranschen. Arbetar som kommunikationschef på Svenskt Näringsliv.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner