Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn
Print Friendly

Efter Iowa och New Hampshire

Av Örjan Hultåker | 19 februari 2016

round3

I morgon lördag är det dags för rond 3 i de amerikanska primärvalen och redan tre dagar senare är det dags för rond 4. Kommer den traditionella republikanska falangen att kunna enas kring en kandidat som kan utmana Trump?

De kommande veckorna med kulmen på supertisdag den 1 mars blir spännande för dem som följer kandidatkampen inför det amerikanska presidentvalet.

Först ut var Iowa caucus och primärvalet i New Hampshire som ledde till att ett antal republikanska kandidater gav upp. Fastighetsmagnaten Donald Trump som hittills haft ledningen i opinionsundersökningarna visade sig tillfälligt sårbar i Iowa där Ted Cruz vann en delstat med många evangeliskt kristna. En analys av valkampanjen och efterföljande opinionsanalyser visar dock att Donald Trump kan vinna röster även bland konservativt kristna och att utfallet i Iowa kanske främst visade på framgångar för kandidater som hade en stark organisation bland gräsrötter och som själva hade haft tid att besöka nästan varje diner, kafé och bowlinghall i delstaten. Kandidater som rest runt och haft stormöten i övriga delar av USA eller som förlitat sig på TV-reklam klarade sig sämre.

Även i New Hampshire hade primärvalskampanjen pågått i flera månader och många av de bara drygt en miljon invånarna hade själva träffat flera kandidater. I den delstaten kom dock TV-debatterna att spela en betydande roll.

Den republikanske senatorn Marco Rubio hade efter en spurt kommit på en stark tredje plats i Iowa och framstod som det republikanska etablissemangets hopp som skulle kunna besegra Donald Trump och Ted Cruz. Trump uppfattas av etablissemanget som en populist utan ideologisk förankring och Cruz ses som en bråkstake som bland annat offentligt beskyllt sin partiledare i senaten för att vara en lögnare och som inte stöds av någon senator.

Men det var flera kandidater som utmanade Marco Rubio om rollen som de traditionella republikanernas kandidat. Rubio utmanades framför allt av ett gäng guvernörer och exguvernörer – John Kasich från Ohio, Chris Christie från New Jersey, och Jeb Bush från Florida. De tre guvernörerna hade själva haft svårt att lyfta i opinionsmätningarna och förenades i en kritik mot Marco Rubio bland annat för hans ungdom och påstådda brist på erfarenhet.

Hårdast kritiker var Chris Christie som vann debatten mot Marco Rubio men fick så få röster i primärvalet att han dagen efter tvingades lägga ned sin kampanj. Därmed försvann den bäste debattören ut ur det republikanska primärvalet, men han lämnade efter sig en tillfälligt eller långvarigt skadad Marco Rubio.

Marco Rubio har själv erkänt sin dåliga TV-debatt. Han har lovat att inte göra om sina misstag och har lyckats hittills men hos många kvarstår bilden av en kandidat som envist och ordagrant upprepar samma inlärda fras när han angrips. Hur allvarligt skadad Rubio är kommer att visas under de kommande veckorna.

Tillsammans med Chris Christie försvann också den enda kvinnliga republikanska kandidaten Carly Fiorina som aldrig lyckades få igång någon framgångsrik kampanj.

Redan tidigare, efter Iowa caucus, hade två av de värdekonservativa kandidaterna Mike Huckabee och Rick Santorum tvingats ge upp, vilket gynnade Ted Cruz i kampen om främst rösterna från de evangeliskt högerkristna. Även libertarianen Rand Paul som kallar sig konstitutionellt konservativ gav upp efter Iowa.

Därmed hade antalet kandidater kraftigt reducerats och kampen kan främst beskrivas som en mellan tre politiska inriktningar. Populismen leds av Donald Trump samtidigt som Ted Cruz är den ledande kandidaten för de högerkristna, samt de traditionella republikanerna utan klar ledare.

I dagsläget har Cruz konkurrens bland de kristna väljarna från den djupt troende Ben Carson men han kommer troligen att relativt snart att ge upp. Carson gick med i det Republikanska partiet så sent som 2014 och har inte tidigare valts till något ledande politiskt uppdrag. Han är mest känd för att han var den första kirurg som lyckats separera siamesiska tvillingar som var hopvuxna i huvudet.

Kampen är dock fortfarande öppen om vem som skall ta ledarrollen bland dem som representerar de traditionella republikanerna.

Nevada och South Carolina

I morgon lördag är det dags för rond 3 i de amerikanska primärvalen och redan tre dagar senare är det dags för rond 4. Primärvalen i South Carolina och caucus i Nevada skiljer sig från de första båda ronderna på flera sätt.

Kandidaterna har inte haft lika lång förberedelsetid som i Iowa och New Hampshire. Även om det även i rond 3 och 4 är viktigt att träffa och skaka hand med så många väljare som möjligt så räcker inte tiden efter New Hampshire. Kandidaterna måste i större utsträckning förlita sig på TV och kommersiella annonser. Dessutom ställs nu större krav på en stor kampanjorganisation med många medarbetare, vilket är dyrt. Alla kandidater utom miljardären Donald Trump är därför beroende av bidragsgivare för att finansiera sin fortsatta kampanj.

Av intresse inför de kommande ronderna är att partierna har olika tidsplaner. På lördag har Republikanerna sitt primärval i South Carolina samtidigt som Demokraterna håller caucus i Nevada. På tisdag har Demokraterna primärval i South Carolina och Republikanerna håller caucus i Nevada.

Störst betydelse har primärvalen i South Carolina eftersom det är det första sydstatsvalet. Men nästan lika viktigt är att ett caucus på många sätt skiljer sig från ett hemligt val med valsedlar. Primärvalet i South Carolina går till ungefär som det kommande riktiga presidentvalet i november.

Reglerna för caucus varierar mellan partierna och mellan de delstater som har sådana. Men i många fall riktas kritik mot caucus för att deltagarna måste visa sina sympatier öppet och för att det kan ta nästan en hel dag vilket påverkar representativiteten. Det enda caucus som brukar få stor uppmärksamhet är det i Iowa av den enkla anledningen att det kommer först, före alla primärval.

Flera av de väljarbarometrar som presenteras inför primärvalet i South Carolina måste tolkas försiktigt. Somliga intervjuar endast personer med fast telefon, inte dem som bara har mobil. I en del fall görs de också genom att frågorna ställs av en automat i stället för en av en levande intervjuare.

Primärvalet i South Carolina är öppet, det vill säga alla får rösta oberoende av om man är medlem i partiet eller inte. Detta skapar en osäkerhet i synnerhet om vilka som väljer att rösta på respektive parti. Vid öppna primärval har man även möjlighet att rösta både i det demokratiska och det republikanska primärvalet.

Bland de republikanska kandidaterna i South Carolina leder Donald Trump klart. Enligt en av de senaste väljarbarometrarna från Shaw & Company Research som gjordes mellan den 15 och 17 februari får Trump en tredjedel av rösterna (32 procent) och han har legat stadigt på den nivån under den senaste tiden. På andra plats ligger Ted Cruz med ungefär en femtedel av rösterna (19 procent).

Just när detta skrivs kommer det dock en ytterligare undersökning från Marist som också gjorts mellan den 15 och 17 där Trump backar till 28 procent samtidigt som Cruz ökar till 23. Exakt hur många intervjuer som har gjorts respektive dag kan ha betydelse i en spurt när påven kritiserar Donald Trump för att inte vara kristen när han vill bygga en mur mot Mexico.

Som en fotnot kan en svensk inte låta bli funderingen om vad påven skulle säga vid ett Sverigebesök om den stängda gränsen vid Öresundsbron.

Gemensamt för de flesta seriösa undersökningar som presenterats den senaste tiden inför primärvalet i South Carolina är dock att Donald Trump leder med Ted Cruz på andra plats.

Mest intressant inför det republikanska primärvalet i South Carolina är dock vem som kommer att ta ledningen bland de kandidater som tävlar om att bli ledare för den traditionella republikanska falangen. Enligt Shaw & Company Research leder Marco Rubio med 15 procent före Jeb Bush (9 procent) och John Kasich (6 procent).

Kasich kommer troligen att få svårt att fortsätta sin kampanj efter Nevada på tisdag. Han har ingen rikstäckande organisation utan har kraftsamlat i vissa delstater. Han var inte ens särskilt aktiv i Iowa.

Marco Rubio har de senast dagarna kunnat glädja sig åt att ha fått det uttalade stödet av South Carolinas guvernör Nikki Haley. Det återstår att se om det hjälper honom att komma över besvikelsen i New Hampshire. Det finns opinionsinstitut med en tracking som visar en stigande trend, men den är osäker i synnerhet som få, bara 5 procent, anser honom ha störst kunskap och erfarenhet av de republikanska kandidaterna. Han ligger på samma nivå som icke-politikern Ben Carson.

Jeb Bush har länge tvekat om hur han skall förhålla sig till sin egen familj, främst de tidigare presidenterna pappa och storebror. Kopplat till familjerelationerna har varit hans åsikt om Irak-kriget.

Inför lördagens omröstning i South Carolina har han dock börjat använda familjen, Först ut kom mamma som talade om hur bra Jeb Bush var. Sedan åberopade han själv hur han beundrade sin pappa. Slutligen bestämdes det att storebror George W Bush skulle komma till South Carolina för att hjälpa till med röstvärvning främst bland de många militärer och krigsveteraner som bor i delstaten. Hittills har det inte hjälpt enligt opinionsmätningarna.
Ett av Jeb Bushs problem är att många av republikanerna ogillar honom. En av fem i South Carolina säger att de absolut inte kan tänka sig att rösta på honom och det är relativt få som har honom som andrahandskandidat. Marco Rubio och Ted Cruz är de ledande andrahandskandidaterna vilket får betydelse när andra ger upp.

Det böjar bli bråttom för de traditionella republikanerna att samlas bakom en kandidat eftersom det snart blir primärval i delstater där vinnaren tar allt och delstater som har mycket höga trösklar för att få delegater till partikonventet; det finns exempel på trösklar över tio procent av rösterna.

De traditionella republikanerna har dock möjlighet att utmana Donald Trump om ledningen, om de enas om en kandidat. I en sammanvägning av resultaten för de republikanska kandidaterna nationellt så leder Donald Trump med 34 procent. De tre traditionella republikanerna Marco Rubio, Jeb Bush och John Kasich stöds tillsammans av 30 procent.

För Donald Trump kvarstår svårigheten att ungefär två av fem republikaner svarar att de aldrig kan tänka sig att rösta på honom. Motsvarande för Marco Rubio är en av tjugo.

Huvudintresset i South Carolina riktas mot Republikanerna. För Demokraterna är frågan om Bernie Saunders kan samla röster även i södern med många afroamerikaner. Hillary Clinton har fått stöd av ledarna för det afroamerikanska etablissemanget, men frågan är om det räcker och hur följsamma väljarna är i ett öppet primärval där mobiliseringen av oberoende spelar in.

Hillary Clinton leder enligt de flesta opinionsmätningar med över 50 procent före Bernie Sanders i South Carolina. Men hon behöver vinna klart för att inte tappa momentum i synnerhet som hon i de nationella opinionsmätningarna har tappat det mesta av sin ledning. I december ledde Hillary Clinton med 58 mot 32 procent för Bernie Sanders. Den ledningen har nu krympt till sex procentenheter; 48 mot 42 procent.

För båda partiernas kandidater gäller att uppmarschen mot Supertisdagen kan bli spännande.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP.

Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn

Comments are closed.

ANNONSER:

Till bokus

Till Christofer Fjellners hemsida

Axess

Läs mer

webshop_banner

Rädslans liberalism