Eddie Tistelgren; Paradoxernas Hayek


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Möjligen skulle man dock ha önskat sig Vilka var hans gudar? Visserligen finns
litet mer av fårg och personlighet i det gott om rutor i boken med citat från
beskrivningen av tiden. Vi Br reda p~ tidens brev, tal och tidskrifter. De ger
vad Gripenstedt gjorde. Men vem var fårg.MenSystemsk!fietharväcktaptiten.
han? Vilka var hans bundsförvanter? Man vill ha ännu mer.
EDDIE TISTELGREN:
PARADOXERNAS HAYEK
D
et sägs att Gunnar Myrdal
först ville tacka nej till sitt
delade nobelpris i ekonomi när man berättade
för honom vem andra halvan tillföll.
Eftersom just den omständigheten att
han fick dela priset med Friedrich von
Hayek kanske är Myrdals bästa chans att
bli ih~gkommen av n~gon om hundra
~r. är ju episoden rätt lustig. Inte s~
mycket om ekonomi men väl om en rad
andra aspekter av Hayeks politiska teori
skriver nydisputerade statsveteran Mats
Lundström i sin avhandling Politikens
moraliska rum, en text n~gonstans i gränslandet mellan statskunskapen och den
praktiska filosofin.
Politikens tnoraliska rutn. Mats Lundström.
Almquist & Wiksell1993
Av intresse är Lundströms utredning
kring den starkt motsägelsefulla – men
bara delvis självmotsägande – karaktä-
ren hos det hayekska idebygget. En hel
serie paradoxer följer ur teorins elitistiska tudelning i dels ett grundläggande
plan – de föreställningar Hayek verkligen hiller för sanna – och dels ett
instrumentellt – de föreställningar han
för samhällsnyttans skull önskar se allmänt utbredda. P~ omclde efter omclde
driver Hayeks ideer honom att önska sig
att människor handlar p~ ett sätt som står
rakt i strid med hans egna innersta övertygelser. Som rationalist förespclkar han
antirationalism, som konsekvensetiker
pläderar han för pliktetik, som nihilist
kärnpar han for den moraliska realismen, som agnostiker uppmuntrar han
religion, ja t o m vidskepelse.
296 SvENsK TmsKRIFT
Bakom janusansiktet finns ideerna
om s k spontan ordning. Hayek ser ju
välsdnd och civilisation som resultat
inte av medveten planering utan av
evolutionärt framvuxna, oreflekterade
och ofta metafysikt legitimerade, handlingsregler, institutioner och trosföreställningar. De grupper som anammade
rätt handlingsmönster visade sig mest
överlevnadsdugligai den kulturella evolutionen, och frågan om normernas
eventuella moraliska sanningsvärde blir
därmed i Hayeks skepticistiska utilitarism sekundär.
Det rör sig i Hayeks fall om ett slags
holistisk utilitarism, där ofta sociala system snarare än individer tycks utgöra de
grundläggande moraliska enheterna.
Målet är ett samhälle som maximerar en
okänd individs möjligheter att genomfora sina livsplaner. (Nyttoberäkningen
har här en öppen tidshorisont; d v s
maximeringen är utsträckt över ett
oöverskådligt evolutionärt förlopp.)
Lundström skriver:
”Det är inte konkreta individers självfcirverkligande Hayek värderar, utan chansen fcir en
okänd individ att forverkliga sig själv. Djupare
sett är det Ordningen som står i centrum fcir
Hayek. Det är den som är bärare av ’chansen fcir
en okänd individ’.”
Men är Hayek då, som han själv med
viss tveksamhet valde att kalla sig, liberal? Lundström har rätt när han påpekar
det vanskliga i att fOrena liberalism, i den
mening ordet vanligen ges, med någon
form av systematiskkonsekvensetik Om
vi i ”liberalism” läser in ett engagemang
for människan som individ och denna
individs frihet, blir den naturligtvis svår
att forena med en syn som i grund och
botten inte tillmäter människan annat
värde än som instrument for vissa moraliska kvaliteters förverkligande. ”Konkreta individer”, framhåller Lundström,
ӊr lika abstrakta och moraliskt irrelevanta i Hayeks utilitarism som i
Benthams”.
Det tycks här också föreligga en genuin motsättning i Hayeks tänkande.
Idealet om den okände individen som
fritt gör upp och förverkligar sina livsplanerverkar forutsätta en autonom och
rationellt kompetent individ. Medan å
andra sidan hela Hayeks politiska strä-
van äratti samhällsintressets namnfrämja
den icke-autonoma, oreflekterat regelföljande människan.
En svagare punkt i Lundströms text
är nogsjälva huvudnumret, titelns ”moraliska rum”.Begreppetkonstrueras som
ett analysinstrument for att mäta vilken
grad av personlig ansvarighet en politisk
teori påför det handlande eller teoretiserande subjektet. Om analysmodellen nu verkligen, somforfattaren tycks
mena, tillfor den statsvetenskapliga
begreppsapparaten ett väsentligt och
värdefullt nytt redskap, borde han ju
lämpligen ha låtit sin avhandling bli till
SvENsK TIDsKRIFT 297
ett åskådningsexempel på detta. Efter en
braskande presentation i inledningskapitlet flr nu företaget en ganska undanskymd plats. Lundström konstaterar att
dubbelheten i Hayeks teori låter sig
analyseras i form av två moraliska rumett grundläggande teoretiskt, där subjektet på alla etiska nivåer tilldelas maximalt moraliskt ansvar, och ett praktiskt
politiskt, där den handlandes upplevelse
av ansvarighet bör hållas minimal.
”. .. det goda samhället ingår i den grundläggande teorins moraliska rum.En konsekvens av
detta ansvarstagande är, paradoxalt nog, att
formulera teser som talar mot ansvarstagande
for det goda samhället. l . . .l
Det goda samhället ingår i hans eget moraliska
rum, i egenskap av politisk teoretiker. Som en
fciljd av detta vill han övertyga politiska aktörer
att utesluta det ur sitt moraliska rum.”
Man flr lätt en känsla av att samma
poäng hade låtit sig formuleras utmärkt
väl utan rumsanalogin, och någon
imponserande uppvisning av begreppets
fårtjänster presteras under alla omständigheter inte.
Tvivelsutan är det dock på många sätt
en givande framställning Lundström erbjuder. Hans avhandling är ett välkommet bidrag till forsöken att förklara,
problematisera, kritisera och i största
allmänhet bringa reda i det dynamiska
och ofta fruktbärande (om än inte alltid
glasklara) idekomplex som efterlämnades av denne Österrikes främste representant för den skotska upplysningen.
298 SvENsK TIDsKRI FT