Print Friendly

Det ska fan vara kulturchef på tidning

Av Peter J Olsson | 20 september 2019



Kultursidorna i främst storstadspressen har förändrat karaktär. Kortfattat är det mindre kultur, mindre av det som varit ryggraden: recensioner av böcker, teateruppsättningar och konst. Mer av politisk debatt och samtidskritik – och överallt personliga reflektioner, konstaterar Peter J Olsson.

Ofta är ambitionen att vara något av en andra ledarsida – ibland med tanken att eftersom ledarsidan är borgerlig behövs det en motvikt, och när ledarsidan är mer radikal för att det behövs en medvikt åt vänster.

Att detta förundrar många, kanske mest läsarna, är väl känt. Då och då kommer kritiken från kulturjournalistikens inre led.

Förra veckan ställde Johan Hilton, själv med en gedigen bakgrund som teaterkritiker, en fråga i Dagens Nyheter om just teaterkonstens plats i spalterna. Han tog sin utgångspunkt inte i utrymmet för teaterrecensioner – det hade kanske varit att för mycket tala i egen sak, utan i det tidningarnas kulturchefer själva skriver. Dessa är ju traditionellt sett inte enbart redaktörer, utan de förväntas driva kulturdebatten framåt. Hilton fann en talande brist på diskussion om teater i kulturchefernas kolumner och övriga artiklar.

En brist så stor att han tvingas ställa en impertinent fråga:

”Jag stirrar och stirrar på tomrummet i krönikorna och börjar fråga mig om det egentligen inte bara handlar om lättja. Men kulturcheferna, som har ett ansvar för att driva opinion, uppmärksamma och debattera även det som händer på våra scener, kan med all säkerhet svara för sig själva. Frågan lyder: Går ni på teater nu för tiden?”

Naturligt nog satte detta igång en debatt. Inte minst de kulturchefer som kände sig träffade fann anledning att kommentera. Det ska fan vara teaterdirektör, skrev August Blanche, nu hörs samma suck om kulturredaktörsskapet.

Johan Hiltons egen kulturchef är Dagens Nyheters Björn Wiman. Han vidgår att en delförklaring kan vara politisering av kultursidorna, men också att dagens kulturchefer skulle natta barn när teatrarna har sina föreställningar.

Men, så kommer storsläggan, teatern är inte längre intressant. Det är teatern som inte längre är relevant, inte kultursidorna som förbiser den. ”När teatern kommer fram har ’samhällsdebatten’ för länge sedan dragit vidare”, skriver han. En nog så förvånande uppfattning hos en kulturredaktör, som kanske vore ha varit värt en längre utläggning än en klatschig sammanfattning av ett kort svar.

Aftonbladets Martin Aagård delar inte Wimans uppfattning, han menar att ”scenkonsten är oerhört vital”. Och Aftonbladets recensioner är fullödiga. Däremot håller han med i att han inte går så mycket på teater, och definitivt inte skriver om teater.

Men det beror inte på bristande bildning, som han anser sig utpekad för. Visserligen är denna bildning ett borgerligt påfund, men den upptogs tidigt i den socialdemokratiska kulturpolitiken, så den är nog bra ändå. Fast lite coolt är det nog ändå att bli utpekad som kulturlös av borgarpressen.

Sedan meddelar han som vilken politiker som helst att allt är Sverigedemokraternas fel, eftersom de finns så kan man inte hålla på att skriva om Hamlet och Strindberg. Det finns en annan kulturkamp. Varför gå på Dramaten när Sölvesborg regeras av ondskan?

Påståendet är märkligt. I tider av kris har kultur, i allra högsta grad teater varit en verksam och helande kraft. Kanske inte främst för att dra runt i ”samhällsdebattens” för stunden omhuldade ämnen, utan att ge en mer tidlös blick på eländet. Det är därför Shakespeare kan spelas om och om igen.

För tidningsläsarna kanske det vore mer användbart med en än mer heltäckande recensionsverksamhet – och en som inte bara bedömer den politiska korrektheten i uppsättningar, utan sätter in dem i en kontext av omvärld och historia.

Aagård talade om att de var verksamma i en krisbransch. Just därför kanske tidningsägarna borde se över den nuvarande utvecklingen. När kulturchefer lever fan, så riskerar de inte bara att hamna i de röda förlustsiffrornas helvete utan också de trogna läsarna.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och senior advisor (M) i Region Skåne

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism