Print Friendly

Det fria Kina firar 100 år

Av Mattias Zackrisson | 30 september 2011

I år firar det fria Kina, Republiken Kina, sitt 100-årsjubileum. Landets sekellånga historia är på många sätt dramatisk med inbördeskrig, flykten från fastlandet till ön Taiwan och senare förlusten av platsen i FN. Faktum är att den pigga 100-åringen är betydligt äldre som statsbildning än den kommunistiska Folkrepubliken Kina på fastlandet, mot vilka man alltjämt håller stånd. Men heter inte landet Taiwan? Nej, riktigt så enkelt är det inte.

Den kinesiska Qing-dynastin störtades i oktober 1911 i vad som beskrivs som den ”borgerliga revolutionen”. Den direkta efterträdaren till det kinesiska kejsardömet finns alltså kvar, även om Republiken Kina sedan över 60 år tillbaka endast har kontroll över ön Taiwan samt ett antal kringliggande småöar. Att ”Taiwan” ofta används när man syftar på republiken är därmed kanske förståeligt.

Okunskapen som råder i vår del av världen om hur förhållandena egentligen ser ut kan dessvärre rent av gynna Folkrepubliken Kinas strävan att kontrollera även ön Taiwan, som alltså inte är någon sorts utbrytarrepublik, vilket dock inte är en ovanlig tolkning om än en felaktig sådan. Hela 98 procent av de bosatta på ön är kineser (han). Släkt- och numera även affärsrelationer till fastlandet är vanligt förekommande och få har ett genuint intresse av att byta ut landets officiella namn Republiken Kina. En sann vän av demokrati och frihet stödjer självfallet öns långa kamp mot kommunist-Kina, men man kan gott och väl göra det vid republikens rätta namn.

Enligt USA-baserade och i sammanhanget ansedda Freedom House är republiken att betrakta som en fri demokrati. Tidigare rådde dock ”permanent undantagstillstånd” och därav ett mer auktoritärt styre, något som länge präglade situationen på Taiwan. Men ekonomin tog fart och Taiwan blev en av Asiens tigerekonomier, och sedan några decennier är republiken en fullt fungerande demokrati. Ett i allra högsta grad fritt och demokratiskt Kina där marknadsekonomi och mänskliga rättigheter är etablerade och självklara, till skillnad från ett helt annat och för många mer bekant Kina.

Efter ett långvarigt inbördeskrig mellan kommunister och nationalister (Kuomintang), som dock exempelvis under andra världskriget avbröts temporärt för samarbete mot den japanska ockupationsmakten, kunde kommunistledaren Mao Tse Tung 1949 utropa den kommunistiska och odemokratiska statsbildningen Folkrepubliken Kina. Detta fick det kinesiska ledarskiktet, 2 miljoner partimedlemmar i Kuomintang och dess ledare Chiang Kai-Shek samt större delen av den kinesiska armén att fly till den kinesiska ön och provinsen Taiwan där den största staden Taipei utropades till provisorisk huvudstad för hela republiken. Varifrån man fortfarande än idag åtminstone formellt hävdar överhöghet över hela Kina medan folkrepubliken å sin sida betraktar Taiwan som en ”ännu icke befriad” del av landet. Republiken och folkrepubliken kan därmed sägas vara överens om åtminstone en sak. Det finns, och ska bara finnas, ett Kina.

Relationerna till fastlandet dominerar också i mycket politiken på Taiwan. Efter att ha förlorat presidentmakten men ej majoriteten i parlamentet år 2000 återkom center-högerkoalitionen under ledning av Kuomintang 2008 i regeringsställning. Partiet kammade då hem närmare 3/4 av platserna i parlamentet samt återtog presidentposten. Till skillnad från det nuvarande stora oppositionspartiet Democratic Progressive Party är Kuomintang tydliga i sin strävan att det även i framtiden bara ska finnas ett Kina. Tillsvidare kräver dock Kuomintang att ett återförenat Kina är ett fritt, demokratiskt och marknadsekonomiskt Kina. Varför en återförening i nuläget är ett högst abstrakt mål. De verkliga militära ambitionerna om att återta fastlandet övergavs gradvis decennierna efter flykten till ön. Idag önskas snarare status quo på obestämd tid från politiskt håll, vilket väljarna i republiken uppenbarligen håller med om.

Inte sällan under tungt vapenskrammel har regimen på fastlandet i åratal hävdat att en taiwanesisk självständighetsförklaring leder till en kommunistisk invasion av ön. Det kan förstås tyckas låta lite märkligt, inte minst eftersom frågan om ”självständighet” knappast är aktuell för republiken som ju är äldre än folkrepubliken. I själva verket torde den sistnämnda lika gärna kunna betraktas som en utbrytning kan man i sådant fall tycka. Och det tycker man i Republiken Kina, exempelvis betraktas alla kineser på fastlandet inom 1912 års gränser formellt sett som medborgare. Av praktiska skäl gör man dock skillnad på vem som är bosatt på så kallat fritt territorium och inte.

Republiken Kina var ett av länderna som grundade FN och fram till 1971 kontrollerades den kinesiska platsen i såväl generalförsamlingen som säkerhetsrådet av Taipei-regeringen. I och med FN-resolutionen 2758 kom detta dock att ändras och sedan dess innehas platsen av folkrepubliken. Redan tidigare hade många länder, däribland Sverige, brutit sina officiella diplomatiska förbindelser med republiken till förmån för representation hos och för folkrepubliken istället. Antalet länder som även efter 1949 valt att upprätthålla formella diplomatiska förbindelser med republiken minskade än mer efter detta och uppgår idag blott till ett 20-tal. Däribland märks dock exempelvis Paraguay och den Heliga Stolen. Den kinesiska representationen vid den Heliga Stolen kontrolleras alltså av Taipei, bakgrunden är förutom ett utslag av anti-kommunism från Vatikanens sida även det faktum att kristna, inte minst katoliker, förföljts av kommunistregimen. I andra länders fall kan det handla om ett diplomatiskt spel och handelsfördelar snarare än principer.

För sakens skull ska det också nämnas att länder, t ex USA men även Sverige, som inte längre har officiella förbindelser med Republiken Kina som regel har inofficiella kontakter av olika grad istället. Vad beträffar USA är de inofficiella kontakterna till och med mycket omfattande, även ett militärt samarbete finns och mycket av den militära materielen på ön är amerikansk. Nyligen sålde USA ytterligare ett antal jaktplan av typen F16 till ön vilket fick Fastlands-Kina att protestera högljutt.

Folkrepubliken arbetar tämligen aktivt för att blockera republikens eventuella återinträde i FN, dess underorganisationer och andra internationella sammanslutningar. Samtidigt har republiken svårt att mobilisera tillräckligt starkt stöd från viktiga stormakter, vilka inte vill stöta sig med kommunistregimen av militära och på senare tid framförallt ekonomiska skäl. Men trots allt har man till exempel kunnat tävla i Olympiska Spelen och andra sportsammanhang, dock vanligen under det mer neutrala namnet ”Chinese Taipei”. Och strävan efter att få delta i vissa FN-organisationer har börjat ge resultat, exempelvis inbjöds Republiken Kina som observatör vid WHO:s World Health Assembly 2009, dock riktades inbjudan inte till Republiken Kina eller ens Taiwan utan istället till ”the Department of Health, Chinese Taipei”. Många länder, däribland Sverige, borde göra mer för att underlätta för 100-åringen att ta så stor del som möjligt av det internationella samarbetet.

Trots allt har på senare år relationen mellan de båda Kina faktiskt avfrostats något. Numera finns till och med direkta flyglinjer mellan Taiwan och fastlandet. Taiwan-baserade företag kan investera i och göra affärer på fastlandet och politiska samtal mellan republiken och kommunistregimen i Beijing förs. Trots att det fortfarande skramlas en del med vapen är öppet krig inte särskilt troligt igen men någon återförening är knappast heller sannolik för den sakens skull, åtminstone inte nu och definitivt inte så länge Fastlands-Kina envist fortsätter på en odemokratisk väg. Och kanske inte annars heller. Någon Hong Kong-lösning med ”Ett Kina, två system” är inte heller realistisk.

Men vad som sker i framtiden är svårt att sia om och många har haft fel förr. Finns den politiska viljan kan mycket hända, även oväntade saker. Vem trodde exempelvis under 70- och 80-talen att Tyskland skulle återförenas och östtyskarna skulle slippa ifrån kommunismen inom bara ett eller ett par decennium? Den som lever får se. Och avslutningsvis så tillönskas den pigga 100-åringen många goda år i fred, frihet och demokrati!

Mattias Zackrisson arbetar som politisk sekreterare vid moderaternas riksdagskansli, är 1:e ersättare till riksdagen för M i Bohuslän och har en lång bakgrund inom moderata ungdomsförbundet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner