Det danska kommunalvalet
1966
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
211
DET DANSKA KOMMUNALVALET
Det danska kommunalvalet
har lett till ökad osäkerhet
om den socialdemokratiska
regeringens möjligheter att
fortsätta att regera i minoritetsställning hela sin mandatperiod ut. Å tskilliga danska
politiker räknar därför med
möjligheten, att regeringen
utlyser ett folketingsval redan till hösten, speciellt med
tanke på att en omläggning
av skattepolitiken torde vara
ofrånkomlig, och på att höstens avtalsförhandlingar kommer att aktualisera inflationsdebatten, skriver red.
Ebbe Salomonsen från Kö-
penhamn i en redogörelse för
förspelet och konsekvenserna
av det nyss hållna – ovanligt
rikspolitiska – kommunalvalet.
Mot traditionen dominerades
årets danska kommunalval av rikspolitiska frågor. Många kommentatorer anser, att valresultatet –
stark tillbakagång för socialdemokraterna – kommer att medföra
folketingsval till hösten.
Av red. EBBE SALO•.,.,IONSEN
För att kunna bedöma denna
spådoms berättigande är det nödvändigt, att gå tillbaka till falketingsvalet i september 1964 och rekapitulera den följande perioden
– en av de mest spännande i
dansk inrikespolitik.
Valet 1964 gav bara ett parti
framgång, det konservative folkeparti, som ökade från 32 till 36
mandat. Samtidigt förlorade den
radikal-socialdemokratiska regeringen sin majoritet, och socialdemokraterna måste, trots oförändrat mandatantal, fortsätta som minoritetsregering. Partiet förklarade, att det inte tänkte regera med
stöd av socialistisk folkepartis rö,ster, och då de radikala inte längre
kunde ge det majoritet i Folketinget, måste alltså det konservative
folkeparti och/eller venstre medverka i alla beslut. Denna politiska
konstellation ledde bl. a. till att de
konservativas krav på att man
skulle avskaffa den »afgiftspligtige grundstigningsskyld» (fast avgift på markvärdesstegringar) förverkligades.
Även om regeringen under valkampanjen förnekat, att det kunde
bli aktuellt med extra skatter och
avgifter för att täcka statens utgif- 212
ter och motverka inflationen, lade
finansministern redan 1964/65
fram åtskilliga förslag om högre
skatter och avgifter. Eftersom minoritetsregeringen hade förklarat
att den inte ville stödja sig på socialistisk folkepartis tio mandat
(som tillsammans med de radikalas kunde ge majoritet för nya
skatter) var den i en mycket besvärlig situation. Helt oväntat ingick då statsminister Krag en överenskommelse med två av venstres
nyvalda folketingsledamöter, W esterby och Diderichsen, och med
deras hjälp och de radikalas tio
röster, genomdrev regeringen vå-
ren 1965 en rad stora avgifts- och
skatteförslag. Samtidigt ingick de
fyra »gamla» partierna ett ramavtal om en ny bostadspolitik, som
skulle medföra gradvisa hyreshöjningar i äldre hyreshus.
Venstres ordförandeskifte
Kort tid efter de två Venstrefolketingsmännens »avhopp» (de har
nu bildat ett eget parti, Liberalt
Centrum) framförde f. d. statsminister Erik Eriksen försiktigt tanken på att med tiden slå samman
de två stora borgerliga partierna,
det konservative folkeparti och
venstre. Denna tanke mötte massivt motstånd bland hans partikamrater och blev orsaken till att
den f. d. statsministern avgick från
posten som venstres ledare.
Den nye ledaren, seminarierektar Poul Hartling, höll i augusti
1965 ett betydelsefullt politiskt anförande, där han inbjöd de radikala till »att skriva en liberal regerings program». Det var en fortsättning av ett tidigare utspel av
Erik Eriksen, som på sin tid föreslog att en borgerlig regering skulle regera efter det radikala »Nyborgsprogrammeb>, ett kortsiktigt,
mycket liberalt arbetsprogram.
De radikalas ledare var emellertid inte inställda på regeringsskifte. De fick Poul Hartlings initiativ
förändrat därhän, att man skulle
förhandla bakom lykta dörrar om
begränsade politiska frågor. Från
början tänkte man sig (otvivelaktigt också Venstre) att dessa samtal blott skulle pågå några månader, men under höstens lopp blev
det uppenbart, att HartJing gett sitt
initiativ ett nytt innehåll: radikale
och venstre skulle föra förhandlingar på längre sikt, utan att
venstre underrättade konservative
om vad som försiggick.
Vid åtskilliga tillfällen under
hösten förekom också att venstre
tog politiska initiativ utan att på
sedvanligt sätt först diskutera igenom frågorna med konservative,
som inte heller underrättats om
Hartlings sommartal med erbjudande till radikale.
De två överenskommelserna
Den första december 1965 framlade finansministern ånyo förslag
om nya skatter. Konservative och
venstre avvisade förslagen vid folketingets första behandling, och
radikale vägrade att färdigbehandla dem före jul, liksom man bestämt motsatte sig i varje fall en
planerad höjning av bensinskatten.
De radikale önskade också uppskov
med frågan om förlängning av aktiebolagsskattens höjning (beslutad våren 1965).
I januari beslöt venstres folkctingsgrupp att ingå en överenskommelse om skatterna tillsammans
med radikale och regeringen. Avgörande för detta beslut har otvivelaktigt varit att radikale under
alla omständigheter måste väntas
försöka rädda regeringen, och att
Hartlings initiativ gentemot radikale skulle uppfattas som ett fiasko, om de två partierna gick var
sin väg i en så avgörande fråga.
Utom uppskovet med bensin- och
aktiebolagsskatterna förde man nu
in egendomsskatterna i förhandlingarna, och de tre partierna slöt
en överenskommelse enligt vilken
man skulle genomföra vissa begränsningar i kommunernas befogenhet att beskatta egendom (inte
minst inom jordbruket) under
1966. Samtidigt gick regeringen
med på att utvidga en planerad
minskning av förmögenhetsskatten
och lovade att minska statsutgifterna med 125 milj. danska kr. På
grundval av detta ingick socialdemokratiet, venstre och radikale en
stor överenskommelse kort tid efter folketingets julferier.
Parallellt med skatteförhandlingarna hade partiernas hyreslagsordförande i månader diskuterat detaljer i den ramöverenskom- 213
melse, som de fyra gamla partierna slöt 1965. Omedelbart innan
skatteöverenskommelsen undertecknades ingick alla fyra partierna en ny överenskommelse, som
närmare preciserade hyreshöjningarnas storlek och möjligheterna att
sänka hyrorna i vissa nybyggda
hus.
Denna fyrpartiöverenskommelse
kritiserades våldsamt av socialistisk folkeparti, som vände sig kraftigt mot hyreshöjningarna i äldre
hus. Ännu saknas en rad detaljbestämmelser innan hyresöverenskommelsen förverkligats och hyreshöjningarna kommer att genomföras med korta mellanrum under
de närmaste åtta åren.
V-K-diskussionen
Det konservative folkeparti, som
hållit sig avvaktande under de
första månadernas överläggningar
mellan venstre och radikale, uttryckte efterhand med allt större
eftertryck oro för att dessa kontakter skulle ge det lilla radikala partiet för stort inflytande. Trepartiöverenskommelsen om skatterna
tog man som uttryck för att radikale lyckats dra venstre över till
den traditionella radikala politiken, och de konservativas ledare
uttryckte oro för att det samarbete mellan venstre och konservative,
som burit upp den senaste borgerliga regeringen, fullständigt ändrat
karaktär.
Allt oftare förklarade venstres
folketingsmän nu, att venstre var
214
berett att eventuellt bilda en ren
venstreregering (på 36 mandat i
folketinget), om det blev nödvändigt – underförstått: om de radikale föredrog en venstreregering
framför en koalition mellan venstre och konservative. I februari kom
de konservativas svar: partiet var
berett att bilda regering tillsammans med venstre eller på basis av
bredare borgerlig samling efter
norskt mönster och ville förhandla
med alla härom – också med de
radikala, om detta parti ville förklara sig vara för ett regeringsskifte. Men det konservative folkeparti
ville inte stödja bildandet av en ren
venstreregering, eftersom denna
skulle bli alltför beroende av de radikala och därmed av socialdemokraterna. I detta sammanhang bör
anmärkas att socialdemokraterna
otvivelaktigt har blivit bättre informerade av radikale om detta
partis avsikter än det konservative
folkeparti om venstres.
Sådan var situationen före kommunalvalet den åttonde mars. De
två överenskommelserna och debatten mellan de gamla partnerna
venstre och konservative gjorde att
valet i hög grad fick rikspolitisk
prägel. Dessutom hade inflationen
i Danmark under 1965 slagit nytt
rekord och det konservative folkeparti betonade med skärpa inför
valet att inflationen inte kunde bekämpas med skatter och avgifter
som i trepartiöverenskommelsen
utan endast genom en rad närmare
angivna reformer.
I valkampanjen inför kommunalvalet ingick också ett konservativt förslag om större kommunal
självstyrelse, en tanke, som dock
icke tillmötesgicks från den andra
sidan.
Valresultatet
Valutgången blev ett stort nederlag för socialdemokraterna, som
särskilt förlorade röster till socialistisk folkeparti, men också till
det konservative folkeparti, som
blev valets andre store segerherre.
Venstre gick tillbaka litet i förhållande till sitt mycket svaga kommunalval 1962 och de radikala bevarade status quo.
Detta resultat är så mycket mer
anmärkningsvärt som det rikspolitiska inslaget normalt skulle varit
till fördel för socialdemokratien
och venstre, som båda har tiotusentals folketingsväljare, som traditionellt röstar konservativt vid
kommunalval, väljare, som vid ett
rikspolitiskt präglat kommunalval
kunde tänkas stödja sitt »eget»
parti (jämför det rikspolitiska
kommunalvalet i Norge 1963).
Socialdemokraterna förlorade
röster i hela landet, men först och
främst i Köpenhamn, där SF erövrade fem mandat från det ·stora regeringspartiet, som nu blott har 22
ledamöter av totalt 55. Det konservative folkeparti vann röster och
mandat i en rad kommuner, först
och främst i förstäder och tätorter,
men för övrigt i hela landet. Venstre hade framgångar i några städer
och förstäder men en något större
tillbakagång i landet i övrigt. En
obetydlig venstre-framgång visade
sig särskilt där de konservative
traditionellt är många gånger starkare än venstre vid kommunalval
och beror förmodligen på valets
rikspolitiska karaktär. Det kan inte
uteslutas, att venstre hade hoppats
på en större framgång i detta avseende, men det blev alltså totalt
en mindre tillbakagång.
Valets betydelse
Det konservative folkeparti tar
naturligtvis sin stora framgång –
och venstres svaga val – som ett
tecken på att borgerliga väljare
sluter upp kring partiets uttalanden om borgerligt samarbete och
inte i tillräcklig grad är intresserade av samarbete »i mitten» mellan venstre och radikale.
Socialdemokraternas stora tillbakagång motsvarar partiets svaga
ställning i opinionsundersökningar
ända sedan senaste folketingsvalet.
Många i det stora regeringspartiet tänker nu försöka att lägga
kursen närmare i riktning mot Socialistisk folkeparti och statsminister Krag hade redan länge före
kommunalvalet blivit tvungen att
revidera sin tes om att man inte
kunde regera med stöd av SF. Nu
heter det: en röst är en röst.
Men inte ens SF kan skapa majoritet och det är osäkert om Krags
prestige tål med en ny överenskommelse med de två »avhopparna» och SF. Det intressantaste är
215
om Krag efter kommunalvalet har
kraft att genomföra den skatteöverenskommelse, som de fyra stora partierna har lagt fram en tidsplan för. Regeringen har lagt fram
förslag om en mervärdesskatt i
stället för grossistomsättningsskatten och det är meningen, att en
stor del av de ökade skatteintäkterna skall användas till att lindra
genomsnittslöntagarens höga personliga statsskatt. Många ifrågasätter om Krag kan binda socialdemokraterna vid ännu en överenskommelse »till höger» och utsätta
sig för ännu större förluster till SF
och för att socialdemokraterna försvagas under en så lång period som
det då blir fråga om. Man har tidigare sett socialdemokraterna förlora 4-5 procent i opinionsundersökningar på några månader, men
om den svaga ställningen skulle
fortfara under sommaren blir det
nu en period på två år. Och det är
nog för mycket för att man skall
göra sig hopp om att återvinna väljarna i en aldrig så skickligt och
demagogiskt förd valkampanj.
Men de danska väljarna har
ställt in sig på att de skall ha en
skattereform. Det är knappast fler
än SF och vänsterflygeln bland socialdemokraterna som är direkta
motståndare till en stor omläggning av ·skatterna från inkomst till
konsumtion.
Inte heller i den ekonomiska politiken har Krag fria händer efter
kommunalvalet. I höst börjar LO
och Arbetsgivareföreningen sina
216
förhandlingar om ett nytt tvåårsavtal, och de borgerliga partierna
kommer säkert att pressa på regeringen för att få dess aktiva medverkan till att inkomstökningarna
inte överstiger produktionsmöjligheterna. Den fortlöpande inflationen har gjort ett sådant krav populärt i vida kretsar, men inte inom
SF och inte heller bland socialdemokraternas förtroendemän, som
ofta är mer eller mindre knutna
till LO.
Med andra ord: kommunalvalet
har lett till ökad osäkerhet om regeringens möjligheter att föra en
politik.
Åtskilliga danska politiker räknar med möjligheten, att regeringen Krag ger upp i sommar och utlyser folketingsval till hösten. Ett
1966
sten1- pron1er cent
Socialdemokratiet 839.247 36,20
RadikaleVenstre 139.642 6,02
Det konservat. Folkep. 573.473 24,73
Venstre 494.271 21,32
Hetsforbundet 15.923 0,69
Socialistisk Folkeparti 168.921 7,28
Kommunisterne 23.180 1,00
De Uafhrengige 9.201 0,40
Slesvigsk Parti 7.625 0,33
Diverse lister 47.054 2,03
lalt 2.318.537
förnyat förtroendefullt samarbete
mellan det konservative folkeparti
och venstre skulle ·säkert öka denna möjlighet.
Tidigare socialdemokratiska regeringar har som den nuvarande
fått klara sig utan socialistisk majoritet i Folketinget. Blott de radikalas oförsvagade sympati för socialdemokratiska regeringar har
medverkat till,. att Danmark traditionellt har socialdemokratisk ledning.
1950 kom socialdemokraterna i
så stora svårigheter, att man frivilligt lämnade regeringsposten.
Denna situation kan uppstå igen
inom kort. I så fall måste de radikala komma överens med en borgerlig regering.
1962 Plus og rninus
stetn- pro- sten1- proJuer cent fl)(’f cent
838.551 38,94 + 696 -2,74
130.982 6,08 + 8.660 -0,06
490.545 22,77 + 82.928 +1,96
465.552 21,62 + 28.719 -0,30
26.777 1,24 – 10.854 -0,55
107.841 5,01 + 61.080 +2,27
22.192 1,03 + 988 -0,03
17.366 0,81 8.165 -0,41
8.031 0,37 406 -0,04
45.783 2,13 + 1.271 -0,10
2.153.620 + 164.917
DET DANSKA KOMMUNALVALET
Det danska kommunalvalet
har lett till ökad osäkerhet
om den socialdemokratiska
regeringens möjligheter att
fortsätta att regera i minoritetsställning hela sin mandatperiod ut. Å tskilliga danska
politiker räknar därför med
möjligheten, att regeringen
utlyser ett folketingsval redan till hösten, speciellt med
tanke på att en omläggning
av skattepolitiken torde vara
ofrånkomlig, och på att höstens avtalsförhandlingar kommer att aktualisera inflationsdebatten, skriver red.
Ebbe Salomonsen från Kö-
penhamn i en redogörelse för
förspelet och konsekvenserna
av det nyss hållna – ovanligt
rikspolitiska – kommunalvalet.
Mot traditionen dominerades
årets danska kommunalval av rikspolitiska frågor. Många kommentatorer anser, att valresultatet –
stark tillbakagång för socialdemokraterna – kommer att medföra
folketingsval till hösten.
Av red. EBBE SALO•.,.,IONSEN
För att kunna bedöma denna
spådoms berättigande är det nödvändigt, att gå tillbaka till falketingsvalet i september 1964 och rekapitulera den följande perioden
– en av de mest spännande i
dansk inrikespolitik.
Valet 1964 gav bara ett parti
framgång, det konservative folkeparti, som ökade från 32 till 36
mandat. Samtidigt förlorade den
radikal-socialdemokratiska regeringen sin majoritet, och socialdemokraterna måste, trots oförändrat mandatantal, fortsätta som minoritetsregering. Partiet förklarade, att det inte tänkte regera med
stöd av socialistisk folkepartis rö,ster, och då de radikala inte längre
kunde ge det majoritet i Folketinget, måste alltså det konservative
folkeparti och/eller venstre medverka i alla beslut. Denna politiska
konstellation ledde bl. a. till att de
konservativas krav på att man
skulle avskaffa den »afgiftspligtige grundstigningsskyld» (fast avgift på markvärdesstegringar) förverkligades.
Även om regeringen under valkampanjen förnekat, att det kunde
bli aktuellt med extra skatter och
avgifter för att täcka statens utgif- 212
ter och motverka inflationen, lade
finansministern redan 1964/65
fram åtskilliga förslag om högre
skatter och avgifter. Eftersom minoritetsregeringen hade förklarat
att den inte ville stödja sig på socialistisk folkepartis tio mandat
(som tillsammans med de radikalas kunde ge majoritet för nya
skatter) var den i en mycket besvärlig situation. Helt oväntat ingick då statsminister Krag en överenskommelse med två av venstres
nyvalda folketingsledamöter, W esterby och Diderichsen, och med
deras hjälp och de radikalas tio
röster, genomdrev regeringen vå-
ren 1965 en rad stora avgifts- och
skatteförslag. Samtidigt ingick de
fyra »gamla» partierna ett ramavtal om en ny bostadspolitik, som
skulle medföra gradvisa hyreshöjningar i äldre hyreshus.
Venstres ordförandeskifte
Kort tid efter de två Venstrefolketingsmännens »avhopp» (de har
nu bildat ett eget parti, Liberalt
Centrum) framförde f. d. statsminister Erik Eriksen försiktigt tanken på att med tiden slå samman
de två stora borgerliga partierna,
det konservative folkeparti och
venstre. Denna tanke mötte massivt motstånd bland hans partikamrater och blev orsaken till att
den f. d. statsministern avgick från
posten som venstres ledare.
Den nye ledaren, seminarierektar Poul Hartling, höll i augusti
1965 ett betydelsefullt politiskt anförande, där han inbjöd de radikala till »att skriva en liberal regerings program». Det var en fortsättning av ett tidigare utspel av
Erik Eriksen, som på sin tid föreslog att en borgerlig regering skulle regera efter det radikala »Nyborgsprogrammeb>, ett kortsiktigt,
mycket liberalt arbetsprogram.
De radikalas ledare var emellertid inte inställda på regeringsskifte. De fick Poul Hartlings initiativ
förändrat därhän, att man skulle
förhandla bakom lykta dörrar om
begränsade politiska frågor. Från
början tänkte man sig (otvivelaktigt också Venstre) att dessa samtal blott skulle pågå några månader, men under höstens lopp blev
det uppenbart, att HartJing gett sitt
initiativ ett nytt innehåll: radikale
och venstre skulle föra förhandlingar på längre sikt, utan att
venstre underrättade konservative
om vad som försiggick.
Vid åtskilliga tillfällen under
hösten förekom också att venstre
tog politiska initiativ utan att på
sedvanligt sätt först diskutera igenom frågorna med konservative,
som inte heller underrättats om
Hartlings sommartal med erbjudande till radikale.
De två överenskommelserna
Den första december 1965 framlade finansministern ånyo förslag
om nya skatter. Konservative och
venstre avvisade förslagen vid folketingets första behandling, och
radikale vägrade att färdigbehandla dem före jul, liksom man bestämt motsatte sig i varje fall en
planerad höjning av bensinskatten.
De radikale önskade också uppskov
med frågan om förlängning av aktiebolagsskattens höjning (beslutad våren 1965).
I januari beslöt venstres folkctingsgrupp att ingå en överenskommelse om skatterna tillsammans
med radikale och regeringen. Avgörande för detta beslut har otvivelaktigt varit att radikale under
alla omständigheter måste väntas
försöka rädda regeringen, och att
Hartlings initiativ gentemot radikale skulle uppfattas som ett fiasko, om de två partierna gick var
sin väg i en så avgörande fråga.
Utom uppskovet med bensin- och
aktiebolagsskatterna förde man nu
in egendomsskatterna i förhandlingarna, och de tre partierna slöt
en överenskommelse enligt vilken
man skulle genomföra vissa begränsningar i kommunernas befogenhet att beskatta egendom (inte
minst inom jordbruket) under
1966. Samtidigt gick regeringen
med på att utvidga en planerad
minskning av förmögenhetsskatten
och lovade att minska statsutgifterna med 125 milj. danska kr. På
grundval av detta ingick socialdemokratiet, venstre och radikale en
stor överenskommelse kort tid efter folketingets julferier.
Parallellt med skatteförhandlingarna hade partiernas hyreslagsordförande i månader diskuterat detaljer i den ramöverenskom- 213
melse, som de fyra gamla partierna slöt 1965. Omedelbart innan
skatteöverenskommelsen undertecknades ingick alla fyra partierna en ny överenskommelse, som
närmare preciserade hyreshöjningarnas storlek och möjligheterna att
sänka hyrorna i vissa nybyggda
hus.
Denna fyrpartiöverenskommelse
kritiserades våldsamt av socialistisk folkeparti, som vände sig kraftigt mot hyreshöjningarna i äldre
hus. Ännu saknas en rad detaljbestämmelser innan hyresöverenskommelsen förverkligats och hyreshöjningarna kommer att genomföras med korta mellanrum under
de närmaste åtta åren.
V-K-diskussionen
Det konservative folkeparti, som
hållit sig avvaktande under de
första månadernas överläggningar
mellan venstre och radikale, uttryckte efterhand med allt större
eftertryck oro för att dessa kontakter skulle ge det lilla radikala partiet för stort inflytande. Trepartiöverenskommelsen om skatterna
tog man som uttryck för att radikale lyckats dra venstre över till
den traditionella radikala politiken, och de konservativas ledare
uttryckte oro för att det samarbete mellan venstre och konservative,
som burit upp den senaste borgerliga regeringen, fullständigt ändrat
karaktär.
Allt oftare förklarade venstres
folketingsmän nu, att venstre var
214
berett att eventuellt bilda en ren
venstreregering (på 36 mandat i
folketinget), om det blev nödvändigt – underförstått: om de radikale föredrog en venstreregering
framför en koalition mellan venstre och konservative. I februari kom
de konservativas svar: partiet var
berett att bilda regering tillsammans med venstre eller på basis av
bredare borgerlig samling efter
norskt mönster och ville förhandla
med alla härom – också med de
radikala, om detta parti ville förklara sig vara för ett regeringsskifte. Men det konservative folkeparti
ville inte stödja bildandet av en ren
venstreregering, eftersom denna
skulle bli alltför beroende av de radikala och därmed av socialdemokraterna. I detta sammanhang bör
anmärkas att socialdemokraterna
otvivelaktigt har blivit bättre informerade av radikale om detta
partis avsikter än det konservative
folkeparti om venstres.
Sådan var situationen före kommunalvalet den åttonde mars. De
två överenskommelserna och debatten mellan de gamla partnerna
venstre och konservative gjorde att
valet i hög grad fick rikspolitisk
prägel. Dessutom hade inflationen
i Danmark under 1965 slagit nytt
rekord och det konservative folkeparti betonade med skärpa inför
valet att inflationen inte kunde bekämpas med skatter och avgifter
som i trepartiöverenskommelsen
utan endast genom en rad närmare
angivna reformer.
I valkampanjen inför kommunalvalet ingick också ett konservativt förslag om större kommunal
självstyrelse, en tanke, som dock
icke tillmötesgicks från den andra
sidan.
Valresultatet
Valutgången blev ett stort nederlag för socialdemokraterna, som
särskilt förlorade röster till socialistisk folkeparti, men också till
det konservative folkeparti, som
blev valets andre store segerherre.
Venstre gick tillbaka litet i förhållande till sitt mycket svaga kommunalval 1962 och de radikala bevarade status quo.
Detta resultat är så mycket mer
anmärkningsvärt som det rikspolitiska inslaget normalt skulle varit
till fördel för socialdemokratien
och venstre, som båda har tiotusentals folketingsväljare, som traditionellt röstar konservativt vid
kommunalval, väljare, som vid ett
rikspolitiskt präglat kommunalval
kunde tänkas stödja sitt »eget»
parti (jämför det rikspolitiska
kommunalvalet i Norge 1963).
Socialdemokraterna förlorade
röster i hela landet, men först och
främst i Köpenhamn, där SF erövrade fem mandat från det ·stora regeringspartiet, som nu blott har 22
ledamöter av totalt 55. Det konservative folkeparti vann röster och
mandat i en rad kommuner, först
och främst i förstäder och tätorter,
men för övrigt i hela landet. Venstre hade framgångar i några städer
och förstäder men en något större
tillbakagång i landet i övrigt. En
obetydlig venstre-framgång visade
sig särskilt där de konservative
traditionellt är många gånger starkare än venstre vid kommunalval
och beror förmodligen på valets
rikspolitiska karaktär. Det kan inte
uteslutas, att venstre hade hoppats
på en större framgång i detta avseende, men det blev alltså totalt
en mindre tillbakagång.
Valets betydelse
Det konservative folkeparti tar
naturligtvis sin stora framgång –
och venstres svaga val – som ett
tecken på att borgerliga väljare
sluter upp kring partiets uttalanden om borgerligt samarbete och
inte i tillräcklig grad är intresserade av samarbete »i mitten» mellan venstre och radikale.
Socialdemokraternas stora tillbakagång motsvarar partiets svaga
ställning i opinionsundersökningar
ända sedan senaste folketingsvalet.
Många i det stora regeringspartiet tänker nu försöka att lägga
kursen närmare i riktning mot Socialistisk folkeparti och statsminister Krag hade redan länge före
kommunalvalet blivit tvungen att
revidera sin tes om att man inte
kunde regera med stöd av SF. Nu
heter det: en röst är en röst.
Men inte ens SF kan skapa majoritet och det är osäkert om Krags
prestige tål med en ny överenskommelse med de två »avhopparna» och SF. Det intressantaste är
215
om Krag efter kommunalvalet har
kraft att genomföra den skatteöverenskommelse, som de fyra stora partierna har lagt fram en tidsplan för. Regeringen har lagt fram
förslag om en mervärdesskatt i
stället för grossistomsättningsskatten och det är meningen, att en
stor del av de ökade skatteintäkterna skall användas till att lindra
genomsnittslöntagarens höga personliga statsskatt. Många ifrågasätter om Krag kan binda socialdemokraterna vid ännu en överenskommelse »till höger» och utsätta
sig för ännu större förluster till SF
och för att socialdemokraterna försvagas under en så lång period som
det då blir fråga om. Man har tidigare sett socialdemokraterna förlora 4-5 procent i opinionsundersökningar på några månader, men
om den svaga ställningen skulle
fortfara under sommaren blir det
nu en period på två år. Och det är
nog för mycket för att man skall
göra sig hopp om att återvinna väljarna i en aldrig så skickligt och
demagogiskt förd valkampanj.
Men de danska väljarna har
ställt in sig på att de skall ha en
skattereform. Det är knappast fler
än SF och vänsterflygeln bland socialdemokraterna som är direkta
motståndare till en stor omläggning av ·skatterna från inkomst till
konsumtion.
Inte heller i den ekonomiska politiken har Krag fria händer efter
kommunalvalet. I höst börjar LO
och Arbetsgivareföreningen sina
216
förhandlingar om ett nytt tvåårsavtal, och de borgerliga partierna
kommer säkert att pressa på regeringen för att få dess aktiva medverkan till att inkomstökningarna
inte överstiger produktionsmöjligheterna. Den fortlöpande inflationen har gjort ett sådant krav populärt i vida kretsar, men inte inom
SF och inte heller bland socialdemokraternas förtroendemän, som
ofta är mer eller mindre knutna
till LO.
Med andra ord: kommunalvalet
har lett till ökad osäkerhet om regeringens möjligheter att föra en
politik.
Åtskilliga danska politiker räknar med möjligheten, att regeringen Krag ger upp i sommar och utlyser folketingsval till hösten. Ett
1966
sten1- pron1er cent
Socialdemokratiet 839.247 36,20
RadikaleVenstre 139.642 6,02
Det konservat. Folkep. 573.473 24,73
Venstre 494.271 21,32
Hetsforbundet 15.923 0,69
Socialistisk Folkeparti 168.921 7,28
Kommunisterne 23.180 1,00
De Uafhrengige 9.201 0,40
Slesvigsk Parti 7.625 0,33
Diverse lister 47.054 2,03
lalt 2.318.537
förnyat förtroendefullt samarbete
mellan det konservative folkeparti
och venstre skulle ·säkert öka denna möjlighet.
Tidigare socialdemokratiska regeringar har som den nuvarande
fått klara sig utan socialistisk majoritet i Folketinget. Blott de radikalas oförsvagade sympati för socialdemokratiska regeringar har
medverkat till,. att Danmark traditionellt har socialdemokratisk ledning.
1950 kom socialdemokraterna i
så stora svårigheter, att man frivilligt lämnade regeringsposten.
Denna situation kan uppstå igen
inom kort. I så fall måste de radikala komma överens med en borgerlig regering.
1962 Plus og rninus
stetn- pro- sten1- proJuer cent fl)(’f cent
838.551 38,94 + 696 -2,74
130.982 6,08 + 8.660 -0,06
490.545 22,77 + 82.928 +1,96
465.552 21,62 + 28.719 -0,30
26.777 1,24 – 10.854 -0,55
107.841 5,01 + 61.080 +2,27
22.192 1,03 + 988 -0,03
17.366 0,81 8.165 -0,41
8.031 0,37 406 -0,04
45.783 2,13 + 1.271 -0,10
2.153.620 + 164.917