Den svenska socknen – leve den?

Det sägs ofta att kyrkan i gamla tider stod ”mitt i byn”, och detta avses både bokstavligt och bildligt. Men i verkligheten var det inte riktigt så, skriver Peter J Olsson – det var mitt i socknen kyrkan stod, tillsammans med den svenska demokratins vagga.

Dit sökte sig människor från kringliggande byar – eller utförde dagsverken och bidrog med det som behövdes om det så var timmer till kyrkobyggnaden eller stöpta ljus för gudstjänsterna.

Själva ordet socken lär betyda det landområde där man sökte sig till samma kyrka.

Församling alltså, men också den borgerliga kommunen. Den svenska demokratins vagga, kan man säga – äldre än riksdagar och riksråd. Kanske även den svenska frihetens första uttryck. Den kyrkliga och den världsliga organisationen var alltså nära sammanknuten, och det gällde även sedan Luthers tvåregementslära efter reformationen blev gällande – den att även stat och överhet verkade med gudomligt mandat. Kanske gällde samma sak kulturen, att den verkade i samklang med både kyrka och borgerligt samhälle, och präglades av båda.

Tjugo släktled i seklernas tal
På frostiga socknars jord
Vände om aftonen bibelns blad
Och dröjde vid skriftens ord.

Så skaldade Alf Henriksson till fyrahundraårsjubileet av Bibeln på svenskan med möjligen en viss överskattning av just Bibelns spridning. Men visst fanns den, och framförallt olika predikoskildringar samt inte minst Luthers lilla katekes.

Socknarna efterträddes av de borgerliga kommunerna 1862, men utgjorde stommen för dessa ända fram till 1950-talets kommunreform. Det finns alltså en direkt linje från dagens kommunfullmäktige till den medeltida sockenstämman.

I dag är socknen som relevant enhet hotade, precis som tidigare häradena. Vem vet i dag på rak arm vilket härad man bor i? Ska de månghundraåriga sockennamnen nu snart gå in i evigheten? Svenska kyrkans församlingar har snart bara hälften av befolkningen som medlemmar och slår dessutom ihop församlingarna.

Riksarkivets årsbok för 2016 som utges tillsammans med Sveriges hembygdsförbund handlar om Den svenska socknen, och utkom i maj. Det är ett bra bidrag till att fästa uppmärksamheten på socknarna. I ett inledande kapitel talar Maria Björkroth om sambandet mellan socknar, kommuner och hembygdsföreningar. Hon menar att hembygdsföreningar ofta startades just vid kommunsammanslagningen som ett sätt att bevara den gamla enheten – hon talar till och med om ”socknarna som motståndsrörelse”. I många fall var den försvinnande kommunen initiativtagare. I andra fall skapades nya hembygdsdräkter för de gamla socknarna!

Bland bokens uppsatser kan några framhållas:

Stefan Brink redogör för forskningsläget om socknarnas uppkomst. Byggde de på gamla enheter? Var det privata gårdskyrkor hos framträdande personligheter i trakten som blev centrum? Eller var det logistiska placeringar, kanske mitt mellan flera byar? Slutsatsen är nog att man inte kan urskilja en gemensam härkomst, det skiljde från landsdel till landsdel och från socken till socken.

I ett roligt kapitel påminner Carin Bergström om sockenpräster i den svenska litteraturen från Lenngrens grevinnebesök i prästgården över Strindbergs Hemsöborna till Sven Delblancs präst Samuel. Och förstås Gustaf Frödings skildring av prosten i ytterligare ett exempel på hur det lokala livet var integrerat och med ett visst gemyt över ståndsgränserna:

Våran prost är rund som en ost
Och lärd somsjälva den onde,
Men gemen likväl
Och e vänlig själ
Och skäms ej att far hans var bonde.
Han lever som vi
Och dricker sitt kaffe med halva i
Som vi
Och ratar icke buteljen.
Älskar mat
Som vi
Och är lat
Som vi
– Men annat är det vid helgen.

Så fort han får prästrocken på,
Vi andra känna oss ynkligt små,
Men prosten likasom växer,
För då är han prost från topp till tå
Och det en hejdundrande prost ändå
i stort pastorat med annexer.

I ytterligare en uppsats skriver Louise Lönnroth om kyrkoarkiven som källor. De finns i stor utsträckning digitaliserade och lätt tillgängliga. Ett bra tips för både lokal- och släkthistoriker.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne