Print Friendly

Den stora oredan

Av Örjan Hultåker | 4 november 2016

Hur skall man sammanfatta USA:s valrörelse när det bara återstår fyra dagar till dagen D. Det går inte, men ordet Överraskningar är nog så nära vi kommer. Örjan Hultåker försöker sammanfatta läget.

För en vecka sedan spekulerades i en jordskredsseger för Demokraternas Hillary Clinton och det Republikanska partiet dömdes ut.

Men det fanns redan då tecken på att republikanen Donald Trump hade inlett en återhämtning och jag skrev förra veckan att det var för tidigt att utse en segrare. Presidentvalet var ”To Close to Call”.

I början av oktober präglades presidentvalskampanjerna av en videofilm från 2005 som publicerades fredagen den 7 oktober. Donald Trump uttalade sig om kvinnor och om sex på ett sätt som fick många att ta avstånd från honom och hans kandidatur. Flera kvinnor trädde fram och beskrev hur de trakasserats av Donald Trump.

Åsikterna om Donald Trump har pendlat upp och ner under hela kampanjen. Under år 2016 har förtroendet för honom varit extremt lågt vid fyra tillfällen. Ett av dessa inträffade efter publiceringen av den famösa videofilmen som han försökte förklara bort som typiskt ”Locker-Room Talk” mellan grabbar i ett omklädningsrum.

Med tre veckor kvar till valdagen nåddes en bottennivå för Donald Trump när det var 26 procent fler som hade en negativ än en positiv uppfattning av honom. Den 18 oktober ledde Hillary Clinton med drygt sju procentenheter i en sammanvägning av opinionsundersökningar ”Poll of Polls”. Då var det läge att diskutera möjligheten av en jordskredsförlust för Donald Trump och det Republikanska partiet.

Det var dock inte fråga om någon jordskredsseger för Hilary Clinton eftersom många väljare hade en negativ uppfattning även om henne. För båda kandidaterna gäller att de länge har haft en negativ förtroendebalans. Det har varit fler väljare som uppfattat dem negativt än som uppfattat dem positivt.

Frågan är om det någon gång har funnits två så impopulära kandidater som Donald Trump och Hillary Clinton.

Donald Trump har efter den 18 oktober successivt arbetat sig upp från bottennivån. Han ligger kvar på en låg förtroendenivå och det är fortfarande 16 procent fler som uppfattar honom negativt än som ser positivt på honom. Förtroendet för honom är fortfarande lågt men skillnaden jämfört med förtroendet för Hillary Clinton har jämnats ut.

Den 28 oktober låg Donald Trump fortfarande klart efter Hillary Clinton i väljarbarometrarna men hennes försprång hade minskat till 3,9 procent. Då kom FBI-chefens meddelande till Kongressen och media om att FBI åter hade börjat granska hennes användande av en privat mailserver för hemligstämplade dokument.

Fyra dagar före valdagen har Hillary Clintons försprång fortsatt att minska i de nationella väljarbarometrarna. I RealClear Politics Poll of Polls är försprånget nu bara två procentenheter, vilket ligger inom den statistiska felmarginalen.

Eftersom vinnaren i de flesta delstater får tillgodoräkna sig samtliga elektorer avgörs valet av utgången i de delstater där utgången är osäker. Det rör sig om litet drygt tio så kallade ”Swing States” och dit koncentrerar båda kandidaterna slutspurten med valmöten och TV-annonsering. I övriga delstater är valutgången mer eller mindre given och densamma i val efter val.

Donald Trump kan nu glädja sig åt att han den senaste veckan har gjort framsteg i de flesta av Swing States. TV-kommentatorerna säger att han har momentum och medvind i ryggen. Trenden uppåt började redan före nyheten om den återupptagna FBI-utredningen men den har förstärkts efter den 28 oktober.

Båda kandidaterna har dåliga förtroendesiffror och förtroendet för Hillary Clinton har minskat sedan nyheten om FBI-utredningen. Samtidigt har förtroendesiffrorna vänt uppåt för Donald Trump.

Balansen mellan väljare som ser positivt respektive negativt på Trump domineras fortfarande av dem som har en negativ uppfattning om honom. Men uppfattningen är mindre dålig nu än någon gång tidigare sedan han nominerades till Republikanernas presidentkandidat.

De senaste dagarna har Donald Trump hållit en relativt låg profil i sina framträdanden och undvikit att utmana. I stället är det Hillary Clinton som känt behov av att gå på offensiven mot Donald Trump. Många har även tidigare uppfattat Hillary Clinton som oärlig och därför är risken stor att händelser som FBI-utredningen fastnar och svärtar ned hennes karaktär.

Hillary Clinton vill representera kunskap, skicklighet och erfarenhet och därför blir frågan om en FBI-utredning extra besvärande för henne. Hon och hennes medarbetare känner sig tvingade inte bara att angripa Donald Trump utan även att kritisera FBI-chefen vilket blir till en konflikt inom det etablissemang som hon representerar.

Situationen är annorlunda för Donald Trump. Han utmanar etablissemanget och har inte haft samma behov av att framstå som ett föredöme. Hans supportrar tror att han kan förändra Washington även om de tar avstånd från hans bristande stil mot kvinnor med mera liknande.

Donald Trump verkar ha ett teflonhölje som stöter bort kritik, i synnerhet kritik för bristande stil och moral.

När Donald Trump var som mest kritiserad på grund av videouppspelningen för ett par veckor sedan var det många ledande republikaner som tog avstånd från honom. Flera som kandiderar till senaten och Kongressens representanthus blev moraliskt indignerade och/eller taktiskt oroliga varför de tog avstånd från Donald Trump.

Det skapades en plan B för de republikaner som ville rädda sin nuvarande majoritet i Kongressen även om Donald Trump skulle förlora i presidentvalet.

Plan B var en försiktighetsåtgärd men den riskerar även att slå tillbaka när Donald Trump minskar avståndet upp till Hillary Clinton. Delar av Donald Trumps kärnväljare kan hota med att inte rösta på de republikaner som tar avstånd från ”deras egen man”.

Européer har oftast försökt att analysera den amerikanska valrörelsen utifrån hur valresultatet påverkar världsekonomin och USA:s roll som militär stormakt. Det leder till en fokusering på presidentvalet.

Den 8 november väljs också hela Kongressens representanthus och en tredjedel av senatsledamöterna. De valen får stor inrikespolitisk betydelse för USA:s medborgare. Det gäller speciellt i år när en av posterna i USA:s högsta domstol är vakant.

Högsta domstolen har nio ledamöter och i dagsläget finns det fyra domare som uppfattas som liberala och fyra som uppfattas som konservativa. När den nionde vakanta domarposten tillsätts kan den nya domaren tippa över balansen i liberal eller konservativ riktning.

Domare i högsta domstolen nomineras av presidenten men måste godkännas av en majoritet i senaten. Därför är både presidentvalet och senatsvalen mycket viktiga för den kommande utvecklingen i landet.

President Ronald Reagan fick på 1980-talet möjlighet att nominera flera nya domare vilket förstärkte högsta domstolens konservativa falang ända in i nutid. För några månader sedan dog den tongivande konservativa domaren Antonin Scalia som utsågs till högsta domstolen under just Ronald Reagans presidenttid. Det är hans post som skall återbesättas.

Högsta domstolen har stor inrikespolitisk betydelse i USA eftersom den kan pröva politiska beslut mot konstitutionen. Valutgången den 8 november påverkar högsta domstolens inriktning långt efter det att den nyvalde presidenten har avgått och kan få större inrikespolitisk betydelse för väljarna än den nye presidentens andra beslut.

Före årets val är det Republikanerna som innehar majoriteten i senaten med 54 av de 100 platserna. I årets val står 34 av senatsplatserna på spel och en majoritet (24) av dem innehas av Republikanerna. Övriga 10 innehas nu av demokrater.

Senatorerna väljs i enmansvalkretsar och det räcker att Demokraterna vinner över 4-5 nya mandat i senaten för att de skall få majoritet; vicepresidenten har utslagsröst vid lika röstetal i senaten.

I flera av valkretsarna är utgången oviss, men New York Times ger Demokraterna 57 procent vinstchans. Tidningen anser att det bara är 43 procents chans för Republikanerna att behålla sin nuvarande majoritet.

Eftersom presidentvalet tycks bli jämnare än som förutsågs för bara en vecka sedan så ändras även förutsättningarna i valen till senaten. Segerchansen ökar för flera av de republikanska kandidaterna men de kan hotas av partiets plan B i de fall som de tog avstånd från Donald Trump. Om dennes kärnväljare inte röstar på Trumpkritiska kandidater så …

Diskussionerna om vad som händer vid en demokratisk jordskredsseger har ebbat ut under den senaste veckan. Den ökande osäkerheten leder till att få diskuterar eftervalets scenarios.

Det blir spännande att se hur valutgången påverkar framtidsinriktningen för det förlorande partiet. Det finns risk för starkare profilering och att det blir tomt i den politiska mitten.

Om det otänkbara inträffar och Donald Trump vinner med eller utan majoritet i senaten? Vad kräver Bernie Sanders och hans radikala falang av en segrande Hillary Clinton?

De spekulationerna får anstå till onsdag morgon. Med snabbt växlande och ombytliga politiska vindar runt de historiskt mest impopulära kandidaterna som möts av återkommande skandalhot är det fortfarande To Close to Call. Många väljare röstar inte för en kandidat utan mot vad de upplever som ett ännu sämre alternativ. Motstridiga och osäkra väljarbarometrar gör det inte lättare.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

SNB:s skribentskola

Beställ Felix Bekännelser

Läs mer

Med skuldkänslan som drivkraft

webshop_banner