Print Friendly

Den Sociala Pelaren: Europeisk pelare för sociala rättigheter

Av Jessika Roswall | 3 november 2017


Läs mer om vår serie om den Sociala Pelaren

Kontinenten står inför stora utmaningar och vägen framåt är långt ifrån självklar, men en ”varm” social pelare är inte lösningen på ett kallare Europa, skriver Jessika Roswall.

En ”Europeisk pelare för sociala rättigheter” är nu nära förestående och diskussionerna har under hösten avancerat i ett högt tempo. Den nya pelaren föreslås innehålla sociala frågor samt arbetsmarknads- och familjepolitik, det vill säga något som vi hittills ansett ska beslutas på nationell nivå.

Något som är förvånansvärt är att Socialdemokraterna inte har några invändningar mot att Bryssel ska detaljstyra vår svenska välfärd. Men det har jag som moderat, för jag är orolig för den utveckling jag ser. Vi borde fokusera på rätt saker och som hittills visat sig vara en framgång.

Grundtanken med EU var och är att länder som är beroende av handel sinsemellan inte vinner på att bita den hand som föder en. Krig motverkas på så vis och hittills kan man konstatera att EU fungerat väl som fredsprojekt.

Något EU inte var tänkt att göra var att börja ta över allt mer och mer av medlemsländernas självbestämmande, och förslaget om en social pelare medför en het diskussion om vad EU bör och inte bör ägna sig åt. Detta i en tid då vi borde samla oss kring de utmaningar EU står inför i en orolig omvärld; vi borde fokusera på migrationsfrågor, terrorbekämpning, miljöfrågor och såklart Brexit.

Moderata idéer bygger på tron på individens egen kompetens och ett eget ansvar för ens möjligheter att lyckas, det är bärande delar inom liberalismen. Du och jag vet själva vad som är bäst för oss snarare än någon annan.

Därför bör EU fokusera på dess grunduppgifter som fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer. EU bör inte bestämma om exempelvis minimilöner och ersättningar, det ska ske i medlemsstaterna. Det kan tyckas uppenbart och självklart, men tro mig, inom politiken råder det stora åsiktsskillnader från många håll i denna fråga.

Det finns en mängd oklarheter med de mängder av förslag som nu diskuteras inom det sociala området. För det första är många förslag som kommer och som delvis överlappar varandra och jag tycker det är svårt att få en överblick. För det andra saknas det i stort sett konsekvensanalyser för vad det kommer att innebära för den svenska modellen. Vi är många som har flaggat för en oro att flera av de förslag som diskuteras kan komma att urholka vårt samhällsbygge.

Moderaternas andra ideologiska gren, konservatismen, betonar framför allt vikten av att bevara det som fungerar och endast förändra det som behövs. Sveriges välfärd är bland de absolut bästa i världen och det finns inget behov av att EU ska bestämma mer i den frågan. Det går dock att argumentera för att konservatismen nedprioriterar individen till förmån för kommuniteter så som familj, släkt och stat.

Att den konservativa ådran därför skulle anse att en pelare för sociala rättigheter skulle vara lockande är dock osannolikt. Inom konservatismen är som sagt tradition och stabilitet prioriterade värden. En expansion av EU:s ansvarsområde skulle bryta mot dessa värden genom att leda unionen till okänd mark som urholkar dess kärna och därmed trovärdigheten i hela projektet.

Jag är inte emot att de intentioner som den sociala pelaren har eller de diskussioner som förs kring andra sociala frågor. Idén med fördelen att harmonisera reglerna mellan medlemsländerna inom sociala frågor behöver inte genomföras genom maktförflyttning och ökad överstatlighet. Tvärtom kan de länder som önskar förändra deras egna nuvarande system ta rygg på de länder som anses ligga bäst till idag. Ett sådant projekt kräver dock att de har majoritet för förslagen i sina egna politiska parlament och kanske är det också där som skon klämmer.

Nu är det inte långt kvar till toppmötet i Göteborg och förslaget om en social pelare. Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har gemensamt tydligt markerat i Riksdagen att vi anser att det är fel väg att gå. Detta har vi tyvärr inte vunnit gehör för. Men vi har varit väldigt tydliga med att de principer som lyfts fram i pelaren inte bör vara individuellt utkrävbara rättigheter och på det senaste framförhandlade dokumentet står det också så. Något som är en klar förbättring än tidigare. Jag är ändå orolig för var detta ska ta vägen, vi behöver ett starkt Europa som sysslar med rätt saker.

En åsikt som jag stött på är att världen tycks ha blivit kallare på senare tid i och med växande extremism samt populism. Att lösningen på detta skulle vara en ”varm” social pelare är ett önsketänkande som bortser från grundproblemen som orsakat denna våg av missnöje i Europa.

Statens roll är en oändlig diskussion med stora möjligheter för skiljelinjer. Men en sak är säker och det har jag lärt mig av min gode vän och tidigare enköpingsbon Christofer Fjellner. ”De bra sakerna med EU är gratis och de dåliga kostar hur mycket som helst”.

De fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och människor är basen för den inre marknaden och det går inte att överskatta vilka möjligheter som dessa medfört. Få ting är dock felfria och så gäller givetvis även EU. Men varje land har sina egna utmaningar och ett smalt och spetsigt EU är bättre än brett och trubbigt. Därför bör inte en europeisk pelare för sociala rättigheter införas.

Jessika Roswall är riksdagsledamot för Moderaterna

Läs mer om vår serie om den Sociala Pelaren

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner