Print Friendly

Den skrämmande sanningen

Av Katarina O´Nils | 12 november 2010

Anna Politkovskaja
Sanningen – inget annat
Ordfront, 2010

Det är ett Ryssland kantat av orättvisa och grymheter som skildras i Sanningen – inget annat som är skriven av, och till hyllning för, journalisten Anna Politkovskaja. Här finns ett urval opublicerade artiklar sammanställda för eftervärlden. Innehållet gör skäl för Politkovskajas epitet: ”landets aldrig vilande samvete” som Åsne Seierstad tilldelar henne i bokens förord.

Genomgående är boken full av smärtsamma exempel. Som läsare blir det lätt att skjuta allt ifrån sig genom att slå igen boken. Men det gör man inte, eftersom det samtidigt finns en dynamik i skrivandet som för en vidare i läsningen. Det kommer av vetskapen att Anna Politkovskaja gjort viktiga iakttagelser och dokumentationer som nu förtjänar ens fullständiga uppmärksamhet där man ska sluta blunda för det pågående eländet.

I första delen av boken skildras ett skräckscenario där en soldat skickat in en granat i ett hus, trots att han visste att det fanns människor där. Det beskrivs som ett agerande där soldaten gjorde det på skoj. Formuleringen och vetskapen om detta får en att rysa. Terror genom vettlösa mord med människoförluster är till för att förövarna vill tysta ned, men som istället Anna Politkovskaja och tidningen Novaja gazeta har det stora modet och samhällskänslan att publicera.

Anna Politkovskaja skriver medryckande och bjuder därmed läsaren att följa med på kusliga resor där krig och politisk korruption härjar. Hennes varierande av facktext och prosa skapar liv. Texten får nästan ett poetiskt uttryck när hon skildrar de oupphörliga drabbningarna i Tjetjenien, med formuleringen: ”Det är mycket troligt att ännu ett krig bryter ut i detta land som redan har gråtit sig tårlöst”.

Alla grymheter, det odemokratiska läget och korruptionen finns ständigt som en tragisk bekräftelse i och med att Anna Politkovskajas sköts till döds utanför sin bostad i Moskva 7 oktober 2006. Förövaren försvann och har inte återfunnits än, men det var otvivelaktigt ett beställningsjobb som hade för avsikt att tysta den viktigaste journalist Ryssland sett på länge.

De tydliga redogörelserna i boken avslutas med kapitlet ”Fragment”, ett tecken på att en stor röst har tystnat och efterlämnat fragment som behöver räddas åt eftervärlden.

För varje artikel känner man sig tyngre och tyngre. De obekväma sanningarna och viktiga redogörelserna över det odemokratiska och korrupta Ryssland skakar läsaren, men vad som är mer väsentligt är att dessa upplyser om nuläget.

”Så nära men ändå så långt borta” blir ett passande uttryck för läget mellan andra länder och Ryssland, när material som detta framkommer och chockar.

Med Sanningen – inget annat upplyser Anna Politkovskaja. Hon uppmanar att något måste göras. Det är därför viktigt att hennes texter fortsätter att uppmärksammas även långt efter hennes död. Åsne Seiserstad konkluderar sitt förord med att svara på någons förtvivlade fråga över eländet: ”varför?”, med ytterligare sanningen att: svaret finns mellan dessa båda pärmar.

Katarina O’Nils är fri skribent och har en språkvetenskaplig fil.kand. från Uppsala universitet. Foto: Rebecka O´Nils

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner