Print Friendly

Den finska inflationen

Av Redaktionen | 31 december 1945


1945


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEN FINSKA
INFLATIONEN
Av forre statslånedirektören, ekon, mag. W. WIKLUND, Helsingfors
FRAGAN om den finska inflationen är ingalunda ett nytt eller ett
alltför trevligt ·tema, men då tecknen på en avsevärd försämring av
markens värde speciellt under det senaste halvåret tagit så i ögonenfallande former har frågan aktualiserats mer än tidigare. Vi ha nyligen fått vidkännas en försämring av markens utiandsvärde på
c:a 75 Ofo, vilken förändring vidtogs för att i viss mån korrigera ett
för marken ohållbart läge. Denna nedskrivning av den finska valutans värde blev en direkt konsekvens av de starka stegringar på
pris- och lönefronten, vilka inträffat under våren och försommaren
och vilka slutgiltigt gjorde att bägaren rann över.
Att prisen tendera uppåt och att köpkraften ökar i ett krigförande
land har redan empiriskt så många gånger kunnat konstateras, att
hela denna utveckling gott kan lämnas okommenterad i detta sammanhang. Likaså äger frågan huruvida de inflatoriska krafterna
främst förekommit på det monetära planet och sammanhängt med
finanspolitiken eller om de legat inom prisfrågornas gebit ett mindre
intresse i samband med denna översikt. Rätt uppenbart är, att de
drivande krafterna i den finska inflationen förefunnits inom båda
dessa områden, även om styrkan hos dessa krafter kunnat uppvisa
rätt stora variationer från tid till tid och från gebit till gebit.
Vill man till en början röra sig inom det monetära området så ger
en översikt av sedelstockens utveckling jämförd med depositionsoch checkräkningarna i penningeinstituten en rätt god bild av läget.
Tabell 1. sedelstocken och allmänhetens depositions- och checkräkningar vid slutet av åren 1938–44; milj. mk.
Il Depositionsl
l Summa deposit.Bedelstocken jl Checkräkning
!l räkning och checkräkning
1938 2,086
l! 17,702 2,236 19,938
Ii1939 4,039
:l
17,034 2,736 19,770
1940 5,551 18,087 5,210 23,297
1941 7,317 18,388 6,678 25,066
1942 9,617 ‘• 21,564 7,962 29,526!
1943 10,825
,,
27,692 8,877 36,569ii
1944 15,657 li 34,350 10,183 44,533
420
Den finska inflationen
Under innevarande år uppvisar sedelstocken följande utvecklingskurva, räknad i slutet av varje månad och i milj. mark:
Januari ……….. 15,027
Februari . .. . . . . . . . 15,255
Mars ………….. 16,146
April ………….. 16,768
Maj …………… 17,055
15 juni .. .. .. .. .. .. 16,891
Om man utgår från att sedelstocken i slutet av år 1938 betecknas
med 100 blir motsvarande siffra i slutet av år 1944 748 och den sista
maj 1945, då sedelstocken stod på 17,055 miljoner, hela 817. Bedelstocken hade med andra ord ökats 8 gånger sedan 1938. Under motsvarande tid hade allmänhetens depositionsräkningar endast fördubblats medan checkräkningarna i det närmaste hade ökats 5 gånger.
Sammanslår man de båda räkningarna, så hade allmänhetens totala
tillgodohavanden i penninginstituten ökats från indextalet 103 år
1938 till 282 år 1944. Under samma tid hade levnadskostnadsindexet
endast ökats från 101 till 205, vilket tydligt visar, att prisen på vissa
i indexet ingående levnadskostnader kunnat hållas relativt väl i
styr trots den stora tillgången på ledig köpkraft. Här bör dock på-
pekas att levnadskostnadsindex, på grund av avsevärda förändringar
i levnadsvanor och försörjningsmöjligheter, med största sannolikhet
blivit ett snedvridet index utan alltför stor praktisk betydelse. Så-
lunda har den starkt utbredda svarta börsens höga pris helt och
hållet lämnats utanför sagda index, vilket index för maj månad
detta år dock stigit till 210.
Gör man en jämförelse mellan sedelstockens utveckling och statens
upplåning i Finlands Bank, vilken upplåning praktiskt taget bestått
av kortfristig växelkredit, så blir parallellen mellan dessa båda företeelser rätt uppenbar.
Tabell 2. Årlig ökning av krediten från Finlands Bank samt av sedelstocken i milj. mk.
1939 l 1940 l 1941 l 1942 l 1943 l 1944 11939-44
Krediten från F. B …… + 5741+4,8661+5,2231+3,8871+1,3741+1,6041+17,528
Bedelstocken ………… +1,953 +1,512 +1,766 +2,3001+1,208 +4,832,+13,571
Staten har alltså under åren .1939–44 i Finlands Bank upptagit en
kredit på 17,528 milj. mk, medan sedelstocken under samma tid ökats
med 13,571 milj. mk eller från 2,086 milj. mk till 15,657 milj. mk. A v
den kredit, som staten med anlitande av sunda finanspolitiska åtgärder icke har kunnat erhålla för sina behov, har i det närmaste
3/4 blivit liggande i allmänhetens fickor som mer eller mindre latent
köpkraft till stort förfång för de prisreglerande organens verksamhet. Man har ett starkt intryck av, att ju större sedelpackorna i
folks plånböcker blivit, desto latentare har denna köpkraft blivit.
421
W. Wiklund
Psykologiskt är saken helt förklarlig i all synnerhet som möjligheterna till inköp av behovsartiklar av vad slag de vara må blivit
allt mer begränsade ju längre tiden lidit. Kapplöpningen efter varorna på svarta börsen har även den blivit allt intensivare med ofta
inträffade prisförhöjningar som följd. I den mån kontrollen mot
den svarta börshandeln kunnat skärpas ha också prisen stigit undan
för undan, och man kan lätt iakttaga huru snabbt varje nytt topppris i Helsingfors fått återverkningar över hela landet oberoende av
tillgången på ifrågavarande och närbesläktade varor.
På basen av de tidigare framförda siffrorna över utvecklingen av
allmänhetens depositionsräkningar kan man även draga den slutsatsen, att sparverksamheten icke hållit jämna steg med de möjligheter till sparande, som den stegrade tillgången på pengar skulle ha
förutsatt. Den kraftiga ökningen av checkräkningarna åter får till
största delen tillskrivas affärslivets svårigheter att kunna ersätta
sina lager samt den nödiga försiktighet som i tider med stora och
ofta inträffande skattebetalningar blivit en ren nödvändighet. På
grund av den framskridande penningvärdeförsämringen har sparintresset under de senaste 6-8 månaderna rätt märkbart försvagats,
vilket t. ex. framgår av en jämförelse mellan penninginstitutens inlåning under årets 5 första månader, då densamma endast ökat med
2,861 milj. mk mot 4,030 milj. mk under motsvarande tid i fjol. starkast har tillbakagången i inlåningen förmärkts i affärsbankerna,
där densamma sjunkit till mindre än hälften under jämförelseperioden ovan. För sparbanker, postsparbanken och andelskassorna har
tillbakagången tillsvidare varit mindre märkbar. Denna försämring
av inlåningsresultatet för affärsbankerna har i kombination med en
starkt ökad efterfrågan på kredit lett till en rätt obekväm åtstramning av penningmarknaden speciellt då i affärsbankerna, men också
inom de större sparbankerna i städerna. För de senaste 8 månaderna
uppvisa affärsbankerna en utlåning på 3 3/4 miljarder, vilket innebär
en ökning av densamma på 32 °/o eller en synnerligen märklig stegring. Denna kraftiga utlåning har möjliggjorts endast genom hemtagandet av växelkrediter till staten på 2 miljarder samt tack vare
förfallna statsobligationer på 900 milj. mk, vilka staten inlöst. Rediskontering av växlar i statsbanken har även tidvis förekommit
om också i rätt begränsad utsträckning. Den starkt stegrade kreditfrågan härleder sig i många fall av inflationen och därmed sammanhängande stegringar i pris- och lönenivån samt av det enorma skattetryck som omöjliggjort uppsamlandet av likvida reserver. Då i och
med fredsslutet de militära beställningarna praktiskt taget upphörde
samtidigt som vår utrikeshandel nästan bortföll, var det helt naturligt att affärslivets inkomster betydligt minskades, medan utgifterna gingo i motsatt riktning. Hemförlavandet av armen betydde
även ökade lönekostnader för affärsföretagen. De av krigsskadeståndet förutsatta omfattande utvidgningarna av speciellt vår metallindustri ha även ställt och komma att ställa stora anspråk på bankernas kreditreserver. Om återuppbyggnadsarbetet, som all materialbrist till trots varit mycket livligt, kan även sägas samma sak. Här
422
Den finska inflationen
ha de kraftigt ökade byggnadskostnaderna slukat mycket betydande
belopp.
Oberoende av i vilken mån en stor statsskuld i och för sig medför ett för penningvärdet försvagande inflytande eller icke, så kvarstår dock det faktum, att en dylik skuld i varje händelse medför
stora räntekostnader, vilka försvårar budgetens balansering och vilka
på ett kännbart sätt öka den i rörelsen varande köpkraften. statsskuldens följdföreteelser bli alltså inflationsbefrämjande. Nedanstående tabell ger en klar uppfattning av statsskuldens utveckling
och av ränteutgifternas storlek och betydelse.
Tabell 3. statsskulden vid utgången av åren 1938-1944 samt ränteutgifterna för statsskulden under samma år.
statsskuldens
Ränteutgifter
Ar belopp
1
i % av skulderna l
i % av de fak-milj. rnk milj. mk
l
tiska utgifterna
1938 3,371 176 5,2 3,4
1939 5,594 180 3,2 2, 7
1940 17,157 558 3,3 3,2
1941 27,197 742 2,7 3,5
1942 36,563 925 2,5 3,7
1943 51,622 1,743 3,4 5,5
1944 67,322 2,200 l 3,3 6,2
l Approximativt.
Av den totala statsskulden på 67,322 milj. mk i slutet av 1944 utgjorde den utländska skulden 6,098 milj. mk (år 1938 1,211 milj. mk),
medan av den inhemska skulden c:a 29 miljarder var kortfristig och
c:a 32 miljarder långfristig skuld. Sedan senaste årsskifte har statsskulden glädjande nog knappast alls ökats och den utgjorde per
ultimo maj 67,533 milj. mk eller endast 211 milj. mk mera än vid
årsskiftet. Nya statsobligationer såldes under tiden januari-maj
d. å. för 2,s miljarder mk, men då amorteringarna på gamla lån
ungefär stigit till samma belopp, har den nya upplåningen icke på-
verkat statsskulden. De nya obligationerna ha i främsta rummet
tecknats av postsparbanken och folkpensionsanstalten, medan affärsbankerna, som redan nämnts, i allmänhet tagit hem sina pengar i
samband med de gamla lånens amortering.
Ett av de kraftigaste inflationsfrämjande medlen har alltsedan 1939
varit våra ständigt stigande statsutgifter, vilka även omöjliggjort
en sund balansering av budgeten. Före kriget kunde statens utgifter
i allmänhet täckas av de ordinarie inkomsterna, medan detta år
1940 endast var möjligt till 34 Ofo. För de följande åren täcktes utgifterna av ordinarie inkomster i nedannämnd utsträckning: 1941 52 Ofo,
1942 63 1/2 Ofo, 1943 65 Ofo och 1944 61 Ofo. Deficiten ha täckts med krediter,
upplånade i den fria marknaden och med centralbankskrediter.
423
W. Wiklund
Tabell 4. Statens faktiska utgifter; milj. mk.
Ar lUtgifter för försvaret l Civila utgifter Totala utgifter
1938 1,235 3,724 4,959
1939 2,689 4,017 6,706
1940 12,301 5,228 17,529
1941 13,806 7,104 20,910
1942 19,227 5,933 25,160
1943 19,842 11,735 35,577
1944 23,926 11,374 35,300 l
l Approximativt.
Tabell 5. De olika finansieringssättens andel i statens utgifter.
l
Ordinarie o. med dem Okning av central- Okning av annan
l
jämförbara inkomster bankskrediten kredit
Ar
Milj. mk l I% av Milj. mk l I% av Milj. mk l I% av
utgifterna utgifterna utgifterna
1938 5,040 101,6 – – -81 -1,6
1939 4,483 66,9 574 8,6 1,649 24,5
1940 5,966 34,0 4,866 27,8 6,697 38,2
1941 10,870 52,0 5,223 25,0 4,818 23,0
1942 15,967 63,5 3,887 15,4 5,306 21,1
1943 20,443 64,7 1,374 4,4 9,760 l 30,9
1944 21,571 61,1 1,604 4,5 12,125 1 34,4
1 ExkL ersättningslånet.
Utvecklingen av statens ordinarie inkomster har varit jämförelsevis tillfredsställande och detta har varit möjligt tack vare de starkt
ökade skatterna. Så t. ex. ökades inkomsterna av skatterna från
3,750 milj. mk år 1938 till15,7S4 milj. mk år 1944. De direkta skatterna
ökade c:a 7,5 gånger eller från 1,150 milj. mk år 1938 till 8,767 milj. mk
år 1944, medan de indirekta skatteintäkterna under samma tid endast ökats från 2,300 milj. mk till 6,967 milj. mk. Av de indirekta
skatterna har omsättningsskatten höjts fr. o. m. den 1.7. 1945 från
13 Ofo till 18 Ofo. Trots att krigsutgifter på c:a 24 miljarder bortfallit
kommer innevarande års budget att endast relativt litet understiga
rekordbudgeten på 35,3 miljarder från senaste år. Man har redan nu
varit tvungen att framlägga två tilläggsbudgeter och ytterligare
tillägg förefalla mycket sannolika. Det är ännu för tidigt att uttala
sig om budgetens slutsumma detta år, men troligt är att den i det
närmaste kommer att stiga till SO miljarder mk, vilket skulle innebära att ett deficit på c:a 5 miljarder måste täckas. Den nya förhöjningen av omsättningsskatten har därför blivit nödvändig liksom
även en ökning av inkomst- och förmögenhetsskatten med c:a en
424
Den finska inflationen
tredjedel. Dessutom uppbäres extraskatt på såväl inkomst som förmögenhet samt konjunkturskatt i likhet med senaste år. Alkoholprisen börja numera bli svi:t;~.dlande efter den nyligen timade förhöjningen. Den sista raten av den första förmögenhetsöverlåtelseskatten
betalas ännu detta år, medan den nya och ungefär dubbelt större
förmögenhetsöverlåtelseskatten för första gången betalas nästa år.
Att budgeten trots relativt blygsamma militära utgifter ännu icke
kunnat balanseras med traditionella medel, utan fortfarande tvingar
staten till extraordinarie åtgärder i skattehänseende och eventuellt
till upptagande av ytterligare centralbankskredit, beror främst på
de starkt ökade kostnaderna för statsförvaltningen, på de anspråk
som erläggandet av skadeståndet ställer på staten samt på de till
flere miljarder mark stigande kostnaderna för stödpremierna för
livsmedel. Då härtill ännu kommer såväl förskotts- som andra ersättningar åt den förflyttade befolkningen är det förståeligt om siffrorna sprungit i höjden. Lantbrukets stödpremier ha varit utsatta
för mycken stark kritik och man har svårt att inse nödvändigheten
att i den utsträckning som skett beakta de sociala hänsynen. Som
ett medel i kampen mot inflationen spela dessa premier en alldeles
underordnad roll, men belasta dock budgeten mer än önskvärt är.
Prisfrågans utveckling har redan tidigare något berörts i samband med levnadskostnadsindexet, vilket index rört sig relativt sakta
uppåt. Så t. ex. steg sagda index under tiden augusti 1939-september 1942 i medeltal per månad 2,1 °/o och uppgången var under det på-
följande året endast 0,7 °/o per månad. En liknande tendens kunde
även partiprisindex uppvisa under ovannämnda år. Denna stabilitet var dock i många hänseenden endast skenbar då premiesystemet
för lantbruksprodukter överförde på statens skuldror avsevärda ekonomiska bördor. Utvecklingen under tiden september 1943-september 1944 var likaså rätt lugn och uppvisade för levnadskostnadsindex
endast en stegring på 3,6 °/o eller 0,3 Ofo i medeltal per månad. Partiprisindex steg åter under samma period S,s Ofo eller c:a 0,7 Ofo per må-
nad. Under slutet av år 1944 stego priserna relativt obetydligt. Lö-
nerna höjdes endast en gång under 1944 och då med endast 4 Ofo, vilken förhöjning baserade sig på förskjutningar i index. Prisförhöjningar medgåvos endast om råvaruprisen hade stigit. Då dessutom
importprisen i stort sett kunde hållas på samma nivå som i slutet
av år 1943, så ingav prisfronten en relativt stabil bild. Denna stabilitet motsvarade dock ingalunda de verkliga förhållandena, vilka omedelbart efter vapenstilleståndet starkt förändrades till det sämre,
utan att dock genast komma till synes i de officiella indexen. Bland
viktiga faktorer som bidrogo till dessa förändringar kan nämnas
handelsförbindelsernas avbrytande med Tyskland, vilket omedelbart
ledde till en skriande brist på varor och råmaterial, framför allt då
kol och koks, av vilka bristen på de sistnämnda betydligt ökade
transportkostnaderna. Vidare måste ett flertal industriella råvaror
ersättas med dyrare andra sådana ifall detta överhuvud taget var
möjligt, krigsindustrins serietillverkning upphörde och produktionen
inrättas för skadeståndsleveranser med åtföljande kostnadsdragande
425
W. Wiklund
omställningar. Tack vare exporten hade hemmamarknadsprisen på
bl. a. papper och cellulosa kunnat hållas t. o. m. under produktionskostnaderna. Dessa pris måste nu höjas med 20-45 Ofo, vilket omedelbart återverkade på de otaliga pappersprodukternas priser.
Bränslebristen blev akut och produktionen av brännved kunde endast ökas med tillhjälp av betydande förhöjningar för löner och
transportkostnader. Då importen från Sverige efter den 21.10. 1944
betalades med kronor, som kostat importörerna 16:40, återverkade
även detta i viss mån på de inhemska prisen, även om en del varor
fortfarande voro så billiga att de sänkte prisen. Däremot blevo järnoch stålvaror samt smörjoljor dyrare vid import från Sverige än
tidigare från Tyskland. Då den ofta på ackord arbetande krigsvaruproduktionen upphörde sjönko dagsförtjänsterna för ett stort antal
arbetare, vilket i sin tur kom att utöva ett starkt tryck på timlönerna.
Då det även var nödvändigt att snabbt få byggnadsprodukionen i
gång måste diverse rätt kraftiga prisförhöjningar godkännas för att
få produktionen av nödiga byggnadsmaterial att stiga. Som synes
har det ingalunda enbart varit politiska synpunkter som frammanat
de avsevärda pris- och lönestegringar vi under det senaste halvåret
fått så rikligen och stundligen bevittna.
Följande tabell över partiprisens utveckling ger en bild av förändringarna i vissa mera betydande index.
Tabell 6.
Partiprisindex 1935 = l 00
Ar o. mån.
l
General- ]Lantbruks-l Skogs- Industri-l Konsum-j Importindex prod. prod. prod. tiansvaror varor
1938 ……. 114 117 145 110 106 104
l
1939 .. -.–. 120 118 150 115 111 114
1940.–.-.- 161 155 182 151 151 165
Dec. 1941 …… – 209 197 237 195 198 220
>) 1942.. — … 261 240 308 240 255 277
>) 1943 ……. 291 254 349 268 282 313
)) 1944……. 314 264 370 287 291 351
Apr. 1945 ……. 343 273 405 313 306 391
Maj 1945 ……. 348 274 424 317 309 394
Under detta år (januari-maj) har alltså partiprisindexet stigit 34
poäng eller lO,s Ofo mot att under samma period senaste år ·endast
ha stigit 13 poäng eller 4,5.0/o. Sedan augusti 1939 har detta index stigit 231 poäng eller 197,5 Ofo.
Det första tecknet på att nya vindar blåste på lönefronten kom
till synes i november senaste år, då man önskade en generell tirnlöneförhöjning på l mk, samt 200 mk för månadslöner. Förhöjningen
genomfördes fr. o. m. den l december 1944 och utgjorde i medeltal
7-8 Ofo av rådande lönenivå. I mediet av januari 1945 frångick rege- 426
Den finska inflationen
ringen principen om endast 2/a kompensation av stegringen i levnadskostnadsindex och fastställde full kompensation, trots att man i stör
utsträckning kunde påvisa förekomsten av full kompensation och
t. o. m. mera för stora grupper av timlöntagare. Nedanstående sammanställning visar lönernas genomsnittliga stegringar under tiden
mars 1942-december 1944.
l Levnadskostnads· l
index aug. 1938-
stegring i löner
l
Lönaindex
juli 1939= 100 %
Mars 1942……………… 159 – c. 140
Okt. 1942 ……………… 179 8 151,2
Aug. 1943 ……………… 190 4 157,2
l
Febr.1944 ……………… 199 4 163,5
Dec. 1944 ……………… , 203 7-8 c. 175
Under innevarande år har lönefronten varit i ständig gungning
med upprepade lönekrav än från det ena än från det andra hållet,
vilka krav praktiskt taget alltid godkänts. Sambandet med levnadskostnadsindex har för länge sedan brustit och kraven ha varit av
en utpräglad politisk karaktär. situationen blev på vårsidan så pass
kritisk att regeringen måste begära ett »vapenstillestånd» till dess
den hunnit utarbeta nya normer för lönesättningen. Dessa direktiv
ha även givits senaste juni månad och något tidigare för lantbruksarbetare, och de innebära i stort sett godkännande av en lönenivå
för timlönerna som ungefär ligger på en 100 Ofo högre nivå än vid
årsskiftet. Då ännu icke någon officiell löneindex publicerats, kan
inga exakta uppgifter anges, men sagda index torde nu ligga någonstans mellan 300 och 350. Utmärkande för lönedirektiven var, att skillnaden i lönenivån mellan fackarbetare och icke fackarbetare var synnerligen minimal. Som en konsekvens av löneförhöjningen för lantbruksarbetare godkändes även stora förhöjningar i lantbruksprodukternas pris, varigenom man hoppades kunna upprätthålla produktionen av livsmedel på åtminstone samma nivå som hittills. Genom att
staten ytterligare påtog sig stödpremier för dessa produkter för ett
belopp på 2,5’—–3 miljarder, ökades realinkomsten betydligt för de
mindre bemedlade. Om icke dessa senaste, stora löneförhöjningar
även på andra håll komma att efterföljas av avsevärda priskorrigeringar uppåt, så komma dessa förhöjningar utan tvivel att få katastrofala följder för produktionslivet och samtidigt ytterligare skärpa
varubristen och öka inflationens framfart.
På vilket sätt den ovan skisserade utvecklingen skall kunna dämmas upp, blir mer än en elementär fråga i nationalekonomi, men
man vågar dock hoppas att det sunda finska folket snart skall reagera mot denna destruktiva företeelse, som knappast i det långa loppet kommer att lända någon samhällsklass till fromma. Slår en gång
den psykologiska stämningen om, är redan mycket vunnet.
427

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner