Print Friendly

Den egalitära visionen

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

-284
«DEN EGALITÄRA VISIONEN«
”Låt för all del hr Palme och
hans anhängare inom den
nya vänstern orda så mycket
de vill om sin egalitära vision
men låt oss slippa höra talas
om en egalitär vision i samband med en politisk meningsriktning, som doc/c alltjämt
vill kalla sig konservativ”, sä-
ger red. Gunnar Unger i detta
inlägg, som starkt tar avstånd
från den uppfattning som
framfördes av fil. mag. Slaffan Granström i Sv.T. nr 4!67.
Man tror verkligen inte sina ögon
när man – uträknat i Svensk Tidskrift – får läsa en formulering
sådan som den följande: »Om man
som kärnan i högerns ideologi ser
dess egalitära vision …»
Man tar sig för pannan och frå-
gar sig om man drömmer. Men
denna fras återfinns i ett inlägg av
fil. mag. Staffan Granström, publicerat i Svensk Tidskrift nr 4 1967,
under rubriken »Högerpartiet och
samhällets politisering».
Den förefaller vara ett eko- ett
spöklikt eko – av den proklamation i Svensk Linje genom vilken
Konservativa studentförbundet mot
slutet av år 1964 i hr Olof Falmes
efterföljd förklarade sig som anhängare av en »egalitär vision» och
därmed förnekade sitt namn och
ideologiskt placerade sig någonAv redaktör GUNNAR UNGER
stans mellan Liberala och Socialdemokratiska Studentförbundet.
Men detta absurda hugskott, som
man helst ville betrakta som en
tillfällig förvirring hos några studentpolitiker, hade man dock inte ·
väntat sig att få se återkomma i en
av allt att döma allvarligt menad
debattartikel i den svenska konservatismens ideologiska organ. Ty
om någonting är, alltid har varit
och alltid kommer att förbli totalt
oförenligt med varje rimlig tolkning av begreppet konservatism så
är det just »en egalitär vision».
Egalitarismen kommunistisk
Från Babeuf, egalitarismens store teoretiker och de franska jakobinernas ende betydande ideolog
och fram till Lenin – och om man
så vill Mao – går en obruten tankelinje. Egalitarismen är förvisso inte kärnan i något högerpartis ideologi, men den är kärnan i socialismens eller mera konkret uttryckt
kommunismens ideologi. ödets ironi har emellertid gjort att när helst
man sökt förverkliga »den egalitära
visionen» har det resulterat i fåtalsvälde, i despoti och därmed avslöjat
kommunismens ohållbarhet.
Förklaringen är enkel. Av alla de
politiska abstraktioner som konservatismen ständigt och principiellt avvisat är jämlikhetsiden den
orimligaste. Jämlikhet finns inte,
har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas eftersom människorna dessbättre föds olika, vilket gör

dem till individer och inte till nummer. Och jämlikhet – om man
bortser från likhet inför lagen, lika
utbildningschanser och dylikt, vilket är något helt annat – är heller
ingenting att eftersträva, eftersom
den enda form av jämlikhet som
kan uppnås på jorden heter nivellering, likriktning, konformism. Det
betyder att jämlikheten är frihetens värsta fiende eftersom jämlikhetens korollarium i praktiken
måste bli diktatur.
Ta som exempel Sovjetunionen,
som en gång var socialismens framtidsland där det klasslösa samhället och den totala jämlikheten skulle förverkligas! Vad har blivit resultatet? Eller ta ändå hellre Kommunistkina, väl det land som kommit jämlikhetens ideal närmast.
Hjärntvättens land, där alla bär
samma kläder, äter samma mat
och tänker samma tankar – åtminstone om de vill undgå kulturrevolutionärernas hämnd – Iandet
där alla är statens livegna, dvs. livegna under en partihierarki, som
är långt strängare och effektivare
än kejsartidens mandariner. Ty
som Orwell träffande uttryckt det:
all animals are equal hut some
animals are more equal than others.
Så ser en egalitär vision ut i verkligheten. Man får hoppas att den
passar Svensk Linje, Konservativa
studentförbundet och magister
Granström. En egalitär vision! Det
är »Kallocain», det är »Sköna, nya
värld», det är »1984».
Hot mot friheten
En engelsk historiker, som verkligen förtjänar att kallas konservativ, har nyligen givit uttryck åt den
uppfattningen att det största hotet
mot friheten i Västerlandets välfärdsstater ligger i den radikala
tron på att jämlikhet är den oumbärliga nyckeln till framsteg och
r
285
det slutliga Utopia. Mänsklighetens
historia visar, menar han, att framsteg alltid följt inte av påtvingad
jämlikhet utan av att man tillåter
och uppmuntrar den enskildes initiativ, intelligens och valfrihet. Varhelst despotismen, som nästan alltid skett, genomdrivit jämlikhet
och likriktning, har resultatet förr
eller senare blivit stagnation och
förfall. Om vi framtvingar jämlikhet kommer vi att beröva alla utom
de maktägande deras frihet och
kommer att skapa en tyrannisk stat
där storebror befaller och alla andra, som berövats möjligheten att
yppa en särmening, letargiskt lyder. Detta är vad som kan komma
att hända i Västerlandets demokratier om jämlikhetsideologin drivs
till sin spets. Vi har skapat välfärdsstaten för att gottgöra skadeverkningarna av den industriella
revolutionen då man lät den radikala iden om ohämmad laissez-faire
få överhand. Men om vi nu skall
kunna åstadkomma ett samhälle,
som är så effektivt och har en så
expansiv produktionsförmåga att
det i längden kan uppbära denna
välfärdsstat, måste vi – på jämlikhetens bekostnad – återgå till
vår gamla tro på frihetens värde.
Inte Manchesterliberalernas otyglade frihet utan den frihet under socialt ansvar, som alltid varit en
konservativ princip.
Så långt den engelske historikern, som därmed så vitt jag förstår uttrycker något absolut väsentligt i konservativ åskådning. Låt
alltså för all del hr Palme och hans
anhängare inom den nya vänstern
orda så mycket de vill om sin egalitära vision men låt oss slippa höra
talas om en egalitär vision i samband med en politisk meningsriktning, som dock alltjämt vill kalla
sig konservativ.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner