Print Friendly

Den dubbla anknytningen och skolstatistiken

Av Redaktionen | 31 december 1945


1945


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEN DUBBLA ANKNYTNINGEN
OCH SKOLSTATISTIKEN
Av professor CA R L-ERIK Q UENSEL, Lurui
UNDER titeln »Statistik och önsketänkande i skolfrågan» har Sveriges Yngre Läroverkslärares förening utgivit en kort broschyr, författad av fil. lic. Tage Larsson.1 Den innehåller ett flertal kritiska
reflexioner i anslutning till den statistik, som framlagts av 1940 års
skolutredning. Under de månader, som förflutit efter broschyrens
utgivande har utspunnit sig en livlig diskussion, dels i dagspressen,
dels i Svensk Lärartidning och Tidskrift för Sveriges Läroverk. Diskussionen gäller närmast om man av statistiken kan utläsa vilken
av de båda skolformerna, femårig eller fyrårig realskola, som uppvisar de bästa resultaten och utgör därför ett led i den aktuella striden om den enkla eller dubbla anknytningen mellan folkskola och
högre skola.
Den femåriga realskolan bygger som bekant på fyraårig folkskola
och leder teoretiskt till realexamen vid 16 års ålder och till studentexamen vid 19 års ålder (om inga förseningar inträffa). Den fyråriga
realskolan bygger på folkskolans sjätte klass och leder till realexamen vid 17 års ålder och studentexamen vid 20 års ålder, d. v. s.
innebär i teorien en tidsförlust av ett dyrbart år.
Vilken av skolformerna uppvisar de bästa resultaten~ Fördenskull
publicerar 1940 års skolutredning i ett år 1944 avgivet betänkande
med titeln: »Sambandet mellan folkskola och högre skola» (Stat. Off.
Utr. 1944: 21) statistiska uppgifter över de skilda skolformerna i syfte
att belysa deras fördelar och nackdelar i jämförelse med varandra.
Den officiella skolstatistiken är i detta avseende icke tillräckligt uttömmande. Utredningen har låtit sammanställa ett omfångsrikt material, där rekrytering, avgång, kvarsittningsfrekvens och skolbetyg
angivas. Det angives emellertid klart att utredningen blivit mindre
givande. »Den jämförande undersökning av de båda realskolelinjerna, vars resultat här framlägges, är icke heller uttömmande. Det
statistiska material, på vilket den grundas, är icke av sådan art eller
sådan omfattning att det kunnat giva erforderlig belysning åt alla
de faktorer, som kunna inverka på realskolans arbetsförhållanden
och studieresultat.» Mot det uttalandet synes ingen direkt reservation
föreligga från någon av utredningens ledamöter.
1 Fil. lic. Tage Larsson är icke läroverkslärare, som antytts i Svensk Lärartidning n :r 30, utan fil. lic. med högsta betyget i statistik, numera verksam i försäkringsväsendet.
546
Den dubbla anknytningen och skolstatistiken
Det framlagda materialet kan vid första anblicken giva vid handen att den fyråriga realskolan har ett övertag. Kvarsittningsfrekvensen framträder som mindre, betygen såväl i näst högsta klassen som i realexamen avteckna sig siffermässigt till den fyråriga
linjens favör. Härjämte tillkommer att den teoretiska åldersskillnaden på l år vid realskaleexamen har reducerats till 0,5 år.
Också säga några av ledamöterna, som förorda den enkla anknytningen, d. v. s. den fyråriga linjen: »De jämförande undersökningar
av studieresultaten i 4-årig och 5-årig realskola utvisa på det hela
taget bättre resultat på den 4-åriga linjen och ådagalägga med full
tydlighet det 6-åriga folkskalestadiets bärkraft som underlag för den
högre undervisningen.»
Det är mot den framlagda statistiken eller snarare sättet för tolkningen som lic. Tage Larsson författat broschyren, vari han framhåller, som det synes med all rätt, att statistiken, utan att vara direkt
felaktig, dock lider av den bristen att materialet icke är tillräckligt
uppdelat varför vissa nyanser fördöljas, samt att det föreligger ett
flertal faktorer, som måste observeras men icke tillbörligt beaktats.
Med hänsyn till det allmänna intresse, som ligger bakom denna
kontrovers, kan ett återgivande av vissa detaljer vara av intresse.
Härvid följer jag delvis lic. Larsson.
Beträffande den femåriga linjen anses det allmänt, man kan säga
att det gäller som ett axiom, att den är »odemokratisk», d. v. s. den
rekryteras i första hand icke ur begåvningssynpunkt utan efter föräldrarnas ställning och inkomst. skolutredningen visar också att rekryteringen till den femåriga i betydligt större utsträckning kommer
från högre samhällsskikt. I storstäderna t. ex. kommer i den fem- .åriga realskolan 20 °/o från socialklass I (den högsta), 61 Ofo från socialklass II och 19 Ofo från socialklass III medan i den fyråriga linjen
siffrorna äro 6 Ofo, 47 Ofo och 47 Ofo resp. Om detta sociala och ekonomiska urval vore motsatsen till ett intellektuellt urval (varom man
dock icke vet något exakt) utsäga betygssiffror m. m. ingenting om
skolformernas lämplighet i jämförelse med varandra. Dock förefinnas ett flertal material, som synes visa att i begåvningsurval den
femåriga har något bättre ställning, varför det sociala och ekonomiska urvalet icke innebär ett antibegåvningsurval.1 Saken torde
dock icke vara fullt utredd.
Men även i annat avseende förefinnes en avgjord skillnad i rekryteringsavseende. Vägen till den femåriga linjen går normalt från
folkskolans fjärde klass. Under åren 1937-1939 sökte i genomsnitt
årligen 3,178 gossar och 1,086 flickor inträde från folkskolans fjärde
klass. Härav underkändes 681 gossar och 123 flickor, varjämte 267
gossar och 80 flickor väl godkändes men på grund av platsbrist
icke intogos. Intagningsfrekvensen var sålunda 70 Ofo för gossar och
81 °/o för flickor. Vart ta de avvisade 948 gossarna och 203 flickorna
vägen~ De återvända troligen till folkskolans femte klass. Från den
klassen söker sedan årligen 1,125 gossar och 319 flickor till det fem- 1 J fr Svensk Lärartidning 1945 n: r 34.
547
Carl-Erik Quensel
åriga läroverkets första klass, d. v. s. efter att hava under ett formellt sett överflödigt år i folkskolan inhämtat ytterligare kunskaper.
Det torde vara troligt att de en gång avvisade äro majoriteten bland
de senare inträdessökandena, bland vilka ungefär samma procentsats,
som ovan angivits, godkännas och intagas. Det kan innebära att 90 Ofo
av de ursprungligen inträdessökande gossarna intagas, varav 20 Ofo
med ett års försening. För flickorna kan siffrorna bliva omkring
95 °/o. I den femåriga linjens första klass äro 26 °/o av gossarna överåriga vid starten. De torde dessutom, kanske icke i kunskapspray
vid inträdet, men väl i intelligenssynpunkt, vara en sämre del.
För den fyråriga linjen ställer sig siffrorna annorlunda. 80 Ofo aY
de inträdessökande gossarna och 84 Ofo av flickorna intagas direkt och
endast ett ringa fåtal av de avvisade, högst 30 Ofo, söka efter att ha
gått igenom folkskolans sj-unde klass ånyo inträde i den fyråriga linjens första klass. 5 Ofo av den fyråriga linjens elevmaterial är överårigt vid starten i realskolan.
Skillnaden sammanhänger naturligt med skolpliktens upphörande
vid folkskolans sjunde klass, varför de en gång avvisade från den
fyråriga linjen sakna en anledning att ånyo fresta lyckan. Den
femåriga skolan startar emellertid obönhörligt med en kraftig belastning, jämförd med den fyråriga linjen.
All jämförelse skolformerna emellan borde naturligtvis baseras enbart på det material, som i normal ordning vinner inträde. De redan
vid starten överåriga borde bortsorteras. Så har dock icke skett åtminstone i fråga om medelbetyg och relativa antalet underbetyg.
Vad är det då för siffror, som t. ex. i betygsavseende skulle visa
den fyråriga linjens överlägsenhen
Bl. a. följande medelbetyg i näst högsta klassen i de båda linjerna
(45 och 34).
Gossar
Flickor
1,22
1,29
3•
1,29
1,32
Differens
0,07
0,03
Men vad ha sådana betygsdifferenser för orsaker~ Man kan nämna
tre olika skäl: olika begåvningsurval, olika betygsnivå samt slutligen
de olika skolformernas lämplighet. Endast om de två första förklaringsgrunderna helt kunna uteslutas är det berättigat att tala om
den sista som verklig orsak till skillnaden i medelbetyg.
I enlighet med den olika rekryteringen kan det förefinnas ett begåvningsurval. Annorlunda betygsnivå kan också förklara skillnaden. Det finnes ingen möjlighet att fullt standardisera betygsfordringar utan de influeras delvis av ovidkommande grunder. Emellertid framlägger skolutredningen beträffande avslutningsklassen betygen i de skriftliga proven, där standardisering skett genom eftergranskning.
Omräknas de i skolutredningen givna data för skrivningarna i realskoleexamen till att avse samma betygsskala som ovan erhålles neaanstäende medelbetyg:
548
Den dubbla anknytningen och skolstatistiken
5″ 4′
gossar flickor gossar flickor
Modersmål ……… 0,92 0,87 1,01 0,99
Tyska ………….. 1,36 1,53 1,39 1,53
Engelska ……….. 1,50 1,56 1,54 1,71
Matematik ……… 1,64 1,45 1,81 1,58
Medelbetyg …….. 1,36 1,33 1,44 1,45
Differensen går härvid i samma riktning och är av samma storleksordning som differensen i näst högsta klassen. Men här sätter
lic. Larsson in en allvarlig anmärkning. I den femåriga linjen finnes
en betydande avgång av bättre elever från fjärde klass till gymnasium, en avgång, vartill motsvarighet i samma grad saknas på den
fyråriga linjen. Eleverna i avslutningsklassen i femåriga linjen
kunna sägas utgöra ett negativt urval.
Och det negativa urvalet föranleder att skolbetygen i avslutningsklassen icke reservationslöst kunna tagas som ett belägg för skolformernas olika lämplighet. Det negativa urvalets effekt borde emellertid ha kunnat erhållas om man för eleverna i 45 skilt mellan medelbetygen för de elever, som övergå till gymnasier och de, som ämna
avlägga realskoleexamen, och med ledning härav korrigerat betygen
i realskoleexamen. Undertecknad har roat sig att för en skola undersöka urvalets effekt och sammanställt för några årgångar medelbetygen i 45 i de fyra ovan nämnda ämnena, dels för samtliga elever, dels
för de elever, som nästkommande läsår återfunnits i 55• Resultaten
återfinrias nedan:
Samtliga
elever
Modersmål . .. .. .. .. .. . 1,26
Tyska …………….. 1,06
E ngelska . .. .. .. . . .. .. . 1,12
Matematik ………… 1,o7
Medelbetyg ……….. 1,13
Elever, som ämna avlägga
realskolexamen
1,14
1,01
1,oo
0,90
1,01
Skillnaden blir i genomsnitt omkring 0,12 betygsenheter. Härtill
måste anmärkas att medelbetygen för samtliga elever inkludera även
betygen för blivande kvarsittare och sådana, som sluta skolan, medan de andra· medelbetygen blott avse flyttade.
Ehuru denna enkla sammanställning icke nödvändigtvis är utslagsgivande för samtliga skolor ger den dock vid handen att differensen
mellan realskalebetygen i den fyråriga och den femåriga linjen
mycket väl kan förklaras av det negativa urvalet genom avgången
till gymnasiet.
Flera andra felkällor äro icke beaktade vid den statistiska bearbetningen. Huru ställa sig medelbetygen i de orter, där dubbel anknytning förefinnes mellan folkskola och högre skola~ Huru inverka betygen för landsbygdens barn~ Landsbygdens barn gå i betydligt
mindre utsträckning än städernas i de högre skolorna och självklart
549
Carl-Erik Quensel
måste urvalet ur intellektuell synpunkt vara bättre där. Men landsbygdens barn gå till den fyråriga linjen av kostnadsskäl. En noggrann analys av studieresultaten skulle kunna kräva att landsbygdens barn vid medelbetygsberäkningen uppfördes i en särskild grupp.
Beträffande kvarsittningen uvpvisar den fyråriga linjen lägre tal.
Men det måste beaktas att i den fyråriga skolan sker en kraftig avgång i första och andra klass. De svagare eleverna sluta omedelbart
då samtidigt skolplikten upphör, medan så icke är fallet i den femåriga skolan, där de svagare eleverna så länge som möjligt stanna
kvar och höja kvarsittningsfrekvensen och sänka medelbetygen.
Stort nummer har gjorts av den omständigheten att avgången efter
kvarsittning är större på den femåriga än på den fyråriga linjen.
Sålunda lägger folkskollärare Arvid Molin i Svensk Lärartidning n:r
34 stor vikt vid den omständigheten att 17,3 °/o av den femåriga linjens
intagna elever avgå efter kvarsittning, innan målet nåtts, men blott
9,9 °/o av den fyråriga linjens elever.
Här rör man sig med ett tal, som löst uttagits ur ett större sammanhang och icke kan ses isolerat.
I bifogade tabell gives ett extrakt ur utredningens utförligare tabeller. För en årskull gossar intagna i den femåriga och fyråriga
linjen visas, huru deras skolgång upphört eller avslutats. Genom
lämpligt valda sammanställningar av tabellens tal kunna ett större
eller mindre antal procenttal erhållas, av vilka många äro intetsä-
gande och lätta att misstolka. Ett verkligt resultat kan endast erhållas genom en djupare analys, men härtill saknas dock ett flertal data.
Avgången till följd av olika orsaker i 5-årig och 4-årig realskola; gossar.
Intagna i första klass .. .
Avlidna ………….. .
Avgångna till annan realskola …………… .
härav kvarsittare …. .
Rest ……………… .
Antal som avbrutit skolgång i förtid …….. .
härav kvarsittare …. .
Antal som övergått till
gymnasium ………. .
härav kvarsittare …. .
Antal som avlagt realskoleexamen …….. .
härav kvarsittare …. .
550
5-årig linje 1—-4_-å_r_igc–h_·n_je____:
Samthga l vid inträdet l Samtliga l vid inträdet
. l Normalåriga l Normalåriga l’
3,390 2,619 3,041 l 2,799 l
17 15 13 l 9 ~
440 344 217 202
112 87 44 l 41 i
2,933 2,260 2,811
820
506
804
162
1,292
531
523
346
695
139
1,025
426
960
278
172
33
1,678
277
2,588
885
258
162
31
1,540
250
l
Den dubbla anknytningen och skolstatistiken
Bortser man från avgången genom dödsfall och övergång till andra
skolor kan man från tabellen konstatera att av de intagna i femåriga
linjen 71,5 Ofo nått slutmålet, realskoleexamen eller gymnasium, varav
i relation till antalet intagna elever 47,8 Ofo nått det utan försening.
För den fyråriga skolan bliva siffrorna 65,8 resp. 54,8 Ofo. Enligt dessa
siffror leder den femåriga i fråga om relativa antalet, som nått slutmålet, medan däremot den fyråriga leder i fråga om antalet, som
nått slutmålet utan försening. Men den skillnaden förminskas när
man beräknar motsvarande tal för norma.låriga elever, d. v. s. de,
som intagits från fjärde resp. sjätte klass i folkskolan. För den femåriga linjen stiger siffran till 51,1 Ofo och blir nästan oförändrad i den
fyråriga linjen, 54,9 Ofo. Det är ytterligare att observera att i en femårig skola blir den slutliga chansen till försening större än i en fyrårig skola, även om i de båda skolformerna samma procenttal flyttas
från klass till klass. De här erhållna siffrorna innebära att för båda
skolformerna mellan 85 till 86 Ofo årligen flyttas från klass till klass
utan försening. För de normalåriga eleverna visar den femåriga
skolan med hänsyn till den längre skoltiden något bättre siffror än
den fyråriga; för samtliga elever blir skillnaden något i den fyråriga linjens favör.
Avbrotten i förtid, d. v. s. innan slutmålet är nått, är för den femåriga 28,o Ofo och för den fyråriga 34,2 Ofo. Trots längre skoltid och
därav väntad större avgångsfrekvens leder den femåriga. Annorlunda ställer det sig om man betraktar avgången efter kvarsittning.
Då erhållas de ovan nämnda siffrorna 17,3 Ofo för den femåriga och
9,9 Ofo för den fyråriga linjen. Men den fyråriga linjen kännetecknas
av en stark avgång utan kvarsittning i de båda första klasserna.
Det avgår sålunda bortåt 10 Ofo (sedan kvarsittarna frånräknats) från
var och en av de båda första klasserna i den fyråriga realskolan.
Härav torde fyra femtedelar ha ett eller flera underbetyg medan en
femtedel saknar underbetyg. De senares avgång kan eventuellt tillskrivas ekonomiska svårigheter (möjligen i förening med slätstrukna
betyg). Att den stora avgången sammanhänger med skolpliktens upphörande är tämligen självklart.
Motsvarighet härtill i de lägre klasserna saknas i den femåriga
linjen, ehuru en mindre avgång förefinnes av elever med något eller
flera underbetyg utan kvarsittning. Orsaken till skillnaden i tidig
avgångsfrekvens är naturligtvis den att föräldrarna icke låta barnen återgå till folkskolan trots bristande förutsättningar för högre
skolgång utan låta dem kvarstanna som kvarsittare. I tredje klass
blir läget annorlunda. Här ökar avgången kraftigt, eftersom många
efter något års kvarsittning kommit över skolpliktig ålder. Under så-
dana omständigheter är det absurt att hänga upp sig på siffror över
enbart avgången kvarsittare. Hela avgångsfrekvensen måste tagas
med i beräkningen.
Och samtidigt förryckes härigenom all jämförelse i fråga om medelbetyg och procentuella antalet underbetyg.
Beträffande åldern vid realexamen framlägger skolutredningen
bl. a. följande siffror. För aren 1938-1942 var medelåldern vid real- 551
Carl-Erik Quensel
skoleexamen för gossar i den femåriga linjen 16,7 är och 17,2 år i
den fyråriga linjen. Den teoretiska differensen på ett år har krympt
ihop till ett halvt år. Visserligen omnämner skolutredningen i förbigående att eleverna i icke obetydlig utsträckning inträtt i den femåriga linjen med ett års initialförsening. Från tabellen kan man
utläsa att så skett beträffande 267 elever av de 1,292, som avlagt
realskoleexamen, och att initialförseningen, som icke bör ligga den
femåriga linjen till last, belöper sig till 0,2 år. För den fyråriga
linjen är förseningen mindre än 0,1 år. Frånräknas initialförseningen
skulle medelåldern gå ned till resp. 16,;, och 17,1 år.
_l\Ien allvarligare är den redan framhållna försummelsen att bortse
från att i den femåriga realskolan de bästa eleverna övergått från
fjärde klass till gymnasiet och icke avlägga realexamen. Medan antalet kvarsittare i realskolans femte klass är 40 Ofo (vilket innebär en
tidsförlust av minst 0,4 år i genomsnitt) är antalet kvarsittare bland
dem, som från fjärde klassen gått över till gymnasierna, blott 20 Ofo.
Hade endast treårigt gymnasium förefunnits och alla eleverna i femårig realskola varit tvungna att avlägga realskoleexamen skulle differensen ökat. Som Tage Larsson med all rätt framhåller bör skillnaden linjerna emellan i fråga om medelålder _angivas till O,s år i
stället för 0,5 år.
Många andra synpunkter skulle kunna anföras ytterligare.
Man kan vara lic. Larsson tacksam för den kritik han som statistisk fackman med full förtrogenhet om siffrors mångtydighet och felmöjligheter riktat mot statistiken i skolutredningen. Å ven om det
är omöjligt att med förefintligt material i efterhand komma till ostridigt entydiga slutsatser är det klart att tolkningen av materialet är
vansklig och att skillnaden mellan betyg m. m. i de olika skolformerna icke kan tagas till intäkt för påståenden om den ena eller den
andra skolfonnens lämplighet.
All diskussion om statistiken och dess tolkning är egentligen överflödig (och statistiken egentligen också) så länge man icke vet om
den femåriga och fyråriga linjen i intellektuellt begåvningsurval äro
likvärda. Frågeställningen skulle egentligen vara den: Huru reagera
barn, som i tredje eller fjärde folkskoleklass befinna sig på samma
intelligensnivå, inför den femåriga och den fyråriga linjen och vilka
gå ut med de högsta vitsorden~ Skulle därvid det befinnas att den
fyråriga linjen har företräde uppstår ytterligare den frågan om de
något högre vitsorden kan motivera ett års försening. Och man bör
betänka att det ropas efter utbildad arbetskraft på det intellektuella
området i ett flertal fack. Varje förlängning av studietiden utan motsvarande ökning av kunskaperna förvärrar läget.
Det skulle vara synnerligen intressant att höra skolutredningen om
den framlagda kritiken. Visserligen avslutar folkskollärare Arvid Molin ett inlägg med följande replik till lic. Larsson: »Att söka leda i
bevis att studieresultaten är bättre i den av två skolformer, som av
en enhällig kommittc av skolsakkunniga förklarats ge sämre betygsresultat m. m. är en uppgift, som sannerligen kräver sin man.» Det
är möjligt att skolutredningens samtliga ledamöter varit enhälliga
552
Den dubbla anknytningen och skolstatistiken
i sin visserligen med åtskilliga reservationer försedda tolkning. Den
frågan är irrelevant. Så länge ingen kritik framkommit ha de saknat
anledning att ifrågasätta statistikens skenbara vitsord men tillbakavisa de enhälligt den av Tage Larsson framlagda kritiken~ För detta
kan näppeligen Arvid Molin göra sig till talesman.
Men den statistiska bearbetningen kan tagas till intäkt för ett annat påpekande. Inom statliga utredningar företagas ofta större eller
mindre statistiska utredningar. De anförtros åt någon därtill som
lämplig ansedd person, vilken sedan får relativt fria händer. De sakkunniga sakna mestadels möjlighet att självständigt bedöma bearbetningen och få taga de framlagda siffrorna som riktiga. I ett statligt betänkande år 1943 om den statliga statistikens organisation berördes sådana missförhållanden och det föreslogs inrättandet av ett
statistikkollegium, vilket bl. a. skulle bistå statliga kommitteer med
råd och i samarbete med kommitteerna uppgöra ordentliga planer
för statistiska undersökningar. skolutredningens statistik utgör en
illustration av det riktiga i denna tankegång och det är att beklaga
att ett sådant kollegium icke kommit till stånd.
Något elakt sagt och med någon överdrift kan man om skolutredningens statistik säga att den blott och bart är en mångfald siffror,
vilka i sitt nuvarande skick icke kunna användas för det avsedda
syftet att analysera de olika skolformernas värde. Den enda statistik, som verkligen säger något, är den, som angiver att i orter med
dubbel anknytningsmöjlighet antalet skolavdelningar i den femåriga
linjen ökat med 100 Ofo och antalet avdelningar i den fyraåriga skolan
minskat med 6 Ofo. Allmänhetens inställning är därmed tydligt angiven.
41- 457 41 Sven-Yk Tidskrift 1945 553

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner