Print Friendly

Demokrati – ett försäljningsargument

Av Redaktionen | 31 december 1969


1969


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EIVE R OLSSON:
Demokrati- ett
försäljningsargument?
Folksam har i en annonskampanj
hävdat, att företaget är mer
”demokratiskt” än andra. Konsumenterna säges ha ett avgörande inflytande.
fur stud Eive R Olsson, Göteborg,
granskar i denna artikel h/lllbarheten
i Folksams argumentation. Förf.
finner, att i själva verket har försäkringstagarenidelägaren inget inflytande
alls över bolagets affärer. Det visar sig,
att det p~sttUda inflytandet i stället
utövas av representanter, som
utsetts av KF och LO.
Vi lever i demokratins förlovade värld.
Allt skall i dag vara så förtvivlat demokratiskt. Danssalonger annonserar om
”demokratisk dans”, och nu har till och
med ett av våra största försäkringsbolag utnyttjat demokratin som försäljningsargument.
Det rör sig om Folksam som i stort
upplagda annonser i rikspressen för en
tid sedan framhöll att ”det är inte troligt att något annat företag inom
svenskt näringsliv har en mera genomtänkt demokratisk organisation än Folksam. Den kooperativa-fackliga försäkringsrörelsen är definitivt konsumentstyrd.” I samma annonser presenterades
en ”ombudsman för skadeprövning” som
vore att betrakta som ”försäkringstagarnas personlige representant ifråga om
speciella skadeprövningsärenden”.
Föga inflytande
Granskar man ingående Folksams org::tnisatoriska uppbyggnad finner man
emellertid att försäkringstagarna själva
har mycket lite att säga till om ifråga
om valet av deras ”personlige representant”. Den personlige representanten utses nämligen av ”det parlamentariska
organ som står försäkringstagarna närmast”, vilket i klartext betyder bolagsstämman. I ett ömsesidigt försäkringsbolag är det försäkringstagarna själva
som är delägare. Avgörande för delägarskapet är således försäkringsinnehavet och i händelse av att ett ömsesidigt försäkringsbolag kommer på obestånd får delägaren ett betalningsan- 72
svar, vanligtvis begränsat till en årspremie. Så är fallet även i Folksam.
I praktiskt taget alla ömsesidiga försäkringsbolag i landet väljer delägarna/
försäkringstagarna huvudmän till bolagsstämman. Därigenom får försäkringstagarna ett visst inflytande över
sitt eget bolag. I den juridiska litteraturen framhålles det alltsomoftast att
”i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagaren själv delägare och bör
därigenom kunna bevaka sina intressen” (Hellner: Försäkringsrätt).
Men hur är det då med det företag
som enligt egen utsago har den mest genomtänkta demokratiska organisationen
inom svenskt näringsliv? Hur väljes
”det parlamentariska organ som står
försäkringstagarna närmast”?
Svaret ges i paragraf 5 i Folksams bolagsordning. På bolagsstämman ”utövas
delägarnas rösträtt … genom 45 delegerade, vilka utgör stämman. Av de delegerade utses 30 av Kooperativa förbundets distriktskongresser och 15 av
Landsorganisationens representantskap.”
KF och LO styr
För att kunna utöva något som helst inflytande vid val av delegerade är således icke delägarskapet/försäkringsinnehavet i Folksam avgörande. Det avgö-
rande är att man tillhör någon av de
båda organisationer som har privilegiet
att tillsätta delegerade. Det är från denna utgångspunkt möjligt att tänka sig
att Folksam kanske styrs av personer
som fullständigt saknar delägarskap i
bolaget. I varje fall är det fullt möjligt
att en sådan situation kan uppstå.
Demokrati är detsamma som ”folkstyre”. Enligt Folksams annonsering är
alltså inget annat ”företag inom svenskt
näringsliv” så folkstyrt som just Folksam. Såsom framgår av Folksams organisatoriska uppbyggnad har försäkringstagaren/delägaren inget inflytande
alls över bolagets affärer lika lite som
på valet av sin ”personlige representant” eller ”det parlamentariska organ
t o (h O ) ” t”som s ar . . . on m . . . narmas .
Men frågan är då hur det förhåller
sig med andra ”företag inom svenskt
näringsliv”. Jämför man Folksam-demokratin med demokratin inom t ex ett
annat av försäkringsvärldens sex största
företag, TRAFIK-BORE, så finner man
att ”delägarnas rösträtt utövas genom 20
huvudmän vilka väljes av och bland
delägarna för en tid av fem år i sänder … Valbar till huvudman är delägare samt den, som lagligen företräder
myndighet, menighet, bolag, förening eller annan juridisk person som är delägare . . . etc”
Om man så vill, torde man kunna sä-
ga att i TRAFIK-BORE (och de flesta
andra ömsesidiga försäkringsbolag) förekommer en ”direkt demokrati” då delägarna själva utser sina företrädare till
bolagsstämman. I Folksam är det två
stora organisationer som väljer huvudmän som inte alls behöver vara delägare i bolaget.
Modeord
Här är inte meningen att propagera för
det ena eller det andra försäkringsföretaget, och om ett försäkringsbolag är
demokratiskt eller ej är kanske likgiltigt
för försäkringstagaren i gemen. Det intressanta är att ”demokrati” mer och mer
antar karaktären av ett modeord som
kan användas i de mest skiftande samSKENDEMOKRATI
73
manhang med större eller mindre täckning. Ganska få vill göra gällande att
Tyska Demokratiska Republiken är vad
vi i väst uppfattar som demokratisk.
Att Folksams organisation inte framstår
som särskilt demokratisk torde vara uppenbart för envar som studerat bolagets uppbyggnad.
Något skulle väl även kunna göras genom att begränsa den primitiva demokratien inom partiorganisationerna och i större utsträckning förena makt och
ansvar hos ledningen. Men sådana ändringar i partiorganisationernas författningar torde knappast komma att möta någon större sympati hos flertalet
av dem som laborera inom de nuvarande organisationsformerna. Ty klickväldets grund är demokratien, och ju mera skendemokratiska organisationsformerna äro, desto större bli småkotteriernas möjligheter att göra sig gällande.
Svensk Tidskrift 1929

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner