Print Friendly

Debatt och reflexer

Av Redaktionen | 31 december 1966


1966


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

110
DEBATT OCH REFLEXER
En partistruktur
där mittenpartierna och socialdemokraterna balanserade varandra
med c:a 45 procent av väljarna
var medan »flygelpartierna», hö-
gern och kommunisterna, delade
på de ytterligare 10 procenten tycks
föresväva vissa mittenanhängare.
Sv. T. frågade i januarinumret
vart en sådan utveckling skulle
leda, och varnade för tron att en
sprängning av högerpartiet skulle
vara en metod att uppnå regimskifte. Spillrorna av högerpartiet
skulle då snarare liera sig med
KDS och – i opposition mot den
kulturpolitik som framförs av vissa kretsar inom mittenpartierna
-eventuellt bilda förbund med socialdemokratin i kulturfrågor. Med
tanke på att ingen inom fp-o-cp
torde vara trakterad av en återgång till tjugotalets politiska situation med dess ideliga minoritetsregeringar, hoppades Sv. T. att
de borgerliga partierna inför höstens val skulle avstå från att i förväg förklara den ene eller den andre diskvalificerad för samarbete –
nu eller i framtiden.
Upsala Nya Tidning (fp) vägrar
emellertid att se något berättigat i
Sv. T:s farhågor; för UNT framstår
analysen helt som ett försök att
ordna rättning i de egna leden:
Att använda en eventuell KDSframgång som argument, anser
UNT »naivt»!
UNT vill med andra ord inte inse
att resterna av ett högerparti, i
medvetande om att dess möjligheter att vinna något väsentligt inflytande över den sociala eller ekonomiska politiken vore mycket
små, kanske hellre skulle välja att
påverka kulturpolitiken. Någon
massanslutning är det ju heller inte fråga om; det skulle inte krävas
någon jordskredsliknande anslutning till ett flygelparti för att borgerlighetens majoritet skulle få avsevärda svårigheter att bilda en
funktionsduglig regering. Tidningen visar därför en förbluffande
okänslighet för regeringsbildningens problematik när den skriver:
Västerbottens Kuriren (fp)
hävdar däremot bestämt att mittensamarbetet inte får ses som ett
medvetet försök att »spränga» hö-
gerpartiet:
Ä ven VK vill emellertid bagatellisera de konsekvenser som skulle
kunna uppstå om högern utestängdes från en borgerlig regering, och
avfärdar debatten som »taktisk»
och betingad av partiegoistiska
skäl. Att utestänga minoriteter som
likväl stundom föredrar att koncentrera sitt inflytande där det kan
ha en faktisk betydelse torde ingen
kunna blunda för; det norska socialistisk folkepartis agerande i
1964 års regeringskris erbjuder
bara ett exempel. Sv. T. har i tidigare sammanhang uttryckt sin tillfredsställelse med mittensamarbetet, men kan inte inse att det skulle behöva medföra någon frontbildning inom borgerligheten. I stället
för att dra växlar på varandras lojaliteter borde de borgerliga partierna inse att de har allt att vinna
på att hålla fast vid borgfreden
och respektera nyanserna i varandras politiska linjer.
För högern är bilden av dess oumbärlighet ett nödvändigt argument för
att hålla kvar mer liberalt inställda
Om folkbildning
111
väljare på dess »vänsterkant».
Svensk Tidskrift vet givetvis att
KDS som ett reaktionens massparti
endast är en fantasifull konstruktion.
För mittenpartierna är det en självklarhet att man värjer sig mot den
politiska syn högern företrätt t ex de
senaste åren, lika självklart som man
värjer sig mot socialdemokratiska
försök till hopkoppling mellan mittenpolitik och högerpolitik.
Någon sådan avsikt lär väl inte ens
de ivrigaste mittenanhängarna ha.
Man nöjer sig med att först eftersträ-
va ett förverkligande av mittsamlingen för att sedan låta väljarna själv
avgöra hur de vill lägga sina röster.
Vilket resultat detta skulle få för hö-
gern får man ju se. Det avgör väl hö-
gern i viss mån själv genom sin politik.
Det torde fortfarande finnas en benägenhet bland svenskar att
överskatta vår folkbildning. Särskilt de, som ej kommit i kontakt
med gemene man i något främmande land och därför sakna möjlighet att anställa direkta jämförelser, ha i allmänhet den livligaste
föreställning om den höga bildningsnivån i vårt eget land och analfabetismens utbredning i andra länder. Turistande främlingars för
oss så smickrande intervjuuttalanden, vilka registrerats som vore
de frukten av grundliga undersökningar och ej framstammats av
artighet, ha bidragit att upprätthålla denna föreställningsvärld. Att
fransmän och engelsmän veta så litet om Stockholm och Oslo, medan vi ha hört så mycket talas om Paris och London, har gjort
oss än mer fallna för självbeundran.
Svensk Tidskrift 1936

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner