Print Friendly

Debatt

Av Redaktionen | 31 december 1961


1961


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEBATT
KONTOKREDIT – EN REPLIK
Av förlagsdirektör HERMAN STOLPE
Under rubriken Dagens frågor i Sv. T.
nr 7 har framförts synpunkter under
rubriken Kredit och reklam på avvägar, som knyter an till min bok med
samma namn. Red. har uppmanat mig
att i anledning härav göra ett debattinlägg, ett önskemål som jag gärna tillmötesgår.
I Sv. T. görs gällande att jag »undviker att påpeka att de nutida konsumtionskrediterna är så utformade,
att de underlättar för den enskilde
att erhålla en överblick över sin ekonomiska ställning». Detta kan möjligen vara riktigt beträffande de ekonomiskt målmedvetna personer som
skaffar sig varaktiga konsumtionsoch produktionsvaror på dessa vägar
och noga ser till att de inte förköper
sig. En stor del av allmänheten –
många tror att det är flertalet av kreditköparna – nöjer sig emellertid
inte med köp av detta slag utan faller
för frestelsen att på löpande band
skaffa sig allt möjligt på avbetalning
och genom kontoköp. Min bok vänder
sig i första rummet mot expansionen
under senare år av den kontokredit,
som väsentligen omfattar snabbt förbrukade varor av typen kläder, skor,
strumpor etc. Att kontokrediten skulle
åstadkomma »en press på hushållen
att sköta sin ekonomi väl» är ett mycket tvivelaktigt påstående.
Vi har inte kommit lika långt i utförsbacken som USA, men då det alldeles uppenbart är konsumtionskreditens expansion där som gett kreditorganisatörerna i Sverige stark stimulans i sin verksamhet, bör man med
vaket intresse följa utvecklingen i
USA. Enligt en redogörelse i »U. S.
News and World Repor!» har »löntagarkonkurser» i USA nu blivit så vanliga, att 9 f10 av alla konkurser är av
detta slag, och sedan 1950 har antalet
dylika konkurser fyrdubblats. Amerikanska advokatsamfundet har tillsatt
en särskild kommitte för att granska
problemet. Man är på det klara med
att den väsentliga orsaken till de talrika löntagarkonkurserna, som man
väntar skall ytterligare starkt öka i
år, är den omfattande skuldsättningen
genom avbetalnings- och kontokreditköp.
Sv. T. påstår vidare att det möjligen kunde gälla för några år sedan,
att de kooperativa låneköpen var avsevärt billigare än andra former av
kredit men att det inte skulle vara
fallet numera. Några bevis härför anförs inte och torde vara svåra att uppbringa. Enligt de undersökningar,
som gjorts av KF, skulle vid kreditköp av varor för 1 000 kr. de extra
kostnaderna vara vid
låneköp
köplån
kontokredit
45:- kr.
50:- kr.
86:- kr.
Merkostnaderna vid avbetalningsköp är svärare att ange, men KF-undersökningen anger som vanligt före- 374
kommande 64:- kr. Det bör observeras att siffran för kooperationens låneköp inte tagit hänsyn till den återbä-
ring (i Stockholm 4 procent) som ges
även på låneköpsvaror.
Sv. T. påpekar med rätta att en del
konsumtionskredit innebär »en diskriminering av kontantköparna», men på-
står med orätt att jag i min bok inte
nämnt förhållandet. Tvärtom, jag har
på s. 118-119 utrett saken. När kontokreditföretagen inte låter kreditkö-
parna betala samtliga merkostnader,
betyder detta att kontantköparna får
bära en del av dem, vilket gett anledning till indignerade insändare bl. a.
i Sv. D. (»Har det verkligen gått så
långt att en kontantkund ej längre
omhuldas? Är kreditkunden för affärsmannen den bättre och värdefullare?»
20.11. 1960.)
Beträffande min kritik av den moderna reklamen (kapitlet Kredit och
reklam på avvägar i USA) betonar
Sv. T. att »kritiken riktar sig mot de
amerikanska reklamformer, till vilka
vi ännu inte har någon motsvarighet
i Sverige». Härtill kan anföras att när
detta avsnitt i min bok tidigare var
infört som artikel i Industria, gav det
annonsbyråchefen Erik Elinder anledning att publicera en »replik», som
var upplagd som om min framställning gällde reklam överhuvudtaget
och svensk reklam i synnerhet. Jag
frågade mig med stor förvåning, hur
det kunde komma sig att en svensk
reklamman kände sig hårt träffad av
amerikansk reklamkritik, då jag alltid haft intrycket att svensk reklam
sköts mycket ansvarsfullare än amerikansk. Av den fortsatta debatten
framgick med all tydlighet att Elinder
inte ansåg, att det i princip finns nå-
gon skillnad mellan amerikansk och
svensk reklam.
Det gläder mig att konstatera att
Sv. T. uppskattar min bok som en
plaidoyer för den enskildes och familjens ekonomiska frihet och oberoende. Något annat vore ju inte heller möjligt, då det alltid i borgerliga
kretsar räknats som en dygd, att den
enskilde kan ekonomiskt stå på egna
ben. J ag finner det emellertid egendomligt att skribenten i Sv. T. med
denna grundinställning inte gjort
klart för sig, vilka stora risker för ett
undergrävande av den enskildes ekonomi, som en utbredd konsumtionskredit innebär. Enligt vissa beräkningar skulle i USA minst vart tredje
hushåll vara så hårt skuldsatt, att det
hotas av konkurs, om extra svårigheter i form av arbetslöshet, sjukdom
m. m. tillstöter. En liknande utveckling måste med all kraft förhindras
i Sverige. Därför har man anledning
att hälsa med tillfredsställelse att regeringen igångsatt en utredning av
olika former av konsumtionskredit,
deras innebörd och verkningar.
Det är mycket påfallande att de
extrakostnader, som konsumtionskrediten är förenad med, inte brukar anges – vilket är det vanliga vid kreditgivning – i form av årsränta på
kreditbeloppet. En förklaring härtill
är givetvis att krediten successivt
amorteras, varför man inte kan utgå
från det ursprungliga lånebeloppet
utan måste beräkna det genomsnittliga kreditbeloppet under året. Om
man gör detta, skall man vid avbetalningsköp ofta finna, att krediträntan
är förbluffande hög. Räntesatser på
30 procent och däröver är inte ovanliga. I verkligheten har man här en
av de viktigaste förklaringarna till
vissa kreditsystems stora omfattning.
Det är för många avbetalningsfirmor
i hög grad lönande att sälja på kredit, detta ända därhän att företagen
(som nu senast amerikanen Hillel
Black påpekat i sitt läsvärda arbete
Buy now – pay later) tjänar mer på
att förmedla kredit än på att sälja
varor.
Det är ovillkorligen nödvändigt att
dessa förhållanden blir klargjorda för
allmänheten, och även Sv. T. har här
en viktig upplysningsuppgift. Sv. T.
får under inga förhållanden nöja sig
med att inbilla folk att de moderna
formerna av konsumtionskredit är ett
375
medel att sanera ekonomin. Då är man
inne på mycket farliga vägar och riskerar i stället att lägga hyenden under en last som innebär ett svårt hot
mot hushållens och deras medlemmars ekonomi.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner