Danne Nordling; Religionernas allmängiltiga etik
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DANNE NORDLING:
RELIGIONERNAs
ALLMANGILTIGA ETIK
N
är det gäller att göra
framstegi dendeskriptiva
moralforskningen är det
fruktbart attskilja mellan
religiösa regler och moraliska foreställningar. Hur illa det kan gå om man
blandar ihop etik och religion visar inte
minst Herodotos’ berättelse om olikheterna i grekernas och indiernas begravningsseder. Om etik behandlas som
något vidskepligt religiöst är det lätt
hänt att nihilisterna utan protester far
kasta ut barnet med badvattnet.
Trots att forskningen i komparativ
etik är forvånansvärt knapphändig vågar
sig dock Göran Bexell i uppsatsen Religionernas etik, gudslära och etisk relativism
på forsöket att järnfora olika religioners
grundläggande moralregler. (Uppsatsen
är ett av 13 bidragtill boken Etik, religion
och samhälle). Analysen är inte särskilt
djupgående men det är påfallande hur
samstämmigt moralen syftar till att
befrämja den socialt-mänskliga samEtik, religion och samhälle. En festskrift till Ragnar
Ho/te. Carl-Henrik Grenholm och Göran Lantz
(red.), Nya Doxa 1992
levnaden och motverka den for det
gemensamma bästa skadliga självhävdelsen på andras bekostnad.
Inom islam, judendomen, kristendomen, hinduismen och buddhismen
finns en gemensam kärna av negativa
moralbud somBexell konkret sammanfattar sålunda: Döda inte! Stjäl inte! Ljug
inte! Bryt inte äktenskap! Utöva inte
otukt! Dessutom finns ett antal positiva
moralbud av allmän natur och for
befordrande av den personliga karaktären. Intressant är dock de sociala krav
som ställs genom moralbuden, vilka i
Bexells sammanfattninglyder: Taghand
om foräldralösa, änkor, fattiga, vörda
foräldrarna!
I samhällen utan socialforsäkringar är
det naturligt att moralen ställer sociala
krav utöver de grundläggande kraven
attmedborgarnainte skallskadavarandra.
Något krav på en självuppoffrande
altruism eller en långtgående inkomstutjämning kan inte härledas från de
sociala kraven. Enligt min mening
avviker dock den kristna etiken från
detta mönster genom den kategoriska
464 SvENsK TrosKRIFT
betoningen att alla inkomster skall
användas for att hjälpa de fattiga (t ex
berättelsen om Änkans sista skärv). I
uppsatsen Kristen etik – finns det?
behandlar Eberhard Hermann dock inte
alls denna problematik.
Vi far gå till Gunilla Hvarfners bidrag
Gyllene regelns meningforattta enindirekt
bekräftelse på den kristna etikens
altruistiska särart. Många tror att den
gyllene regeln är specifikt kristen men
den forekommer som bekant i negativ
eller positiv form i ett flertal religioner.
En brist i Hvarfuers översikt är att hon
trorattdenforst omnämnts avKonfucius
när det i själva verket går att belägga den
i ett indiskt diktverk tvåtusen år fore vår
tideräknings början. Ytterligare en brist
är att Hvarfuers inte tar upp de självmotsägelser som en konsekvent tilllämpning av regeln leder till.
Detta kan illustreras med köproblemet. Den som står forst i en kö skall
erbjuda sin plats till den som står sist
eftersom man själv gärna vill komma
forst om man skulle stå sist. Om alla
resonerade så skulle kön naturligtvis
stanna. Altruismen forutsätter därfor en
mottagare av uppoffringarna som inte är
altruist. Således är altruism inte en
universialiserbar moralprincip. Bergspredikans krav på altruism enligt Lukas
6:31 ffärohållbarochHvarfners tolkning
av den gyllene regeln orimlig.
En mera rimlig tolkning är i stället att
man inte skall skada andra därfor att man
inte vill bli skadad själv, att man skall
hålla avtal eftersom man själv vill att
andra skall uppfylla sin del av avtalet, att
~änster skall belönas eftersom man själv
vill bli belönad när man gör tjänster.
Minhypotes ärattdetärdenna princip
om ömsesidighet, vedergällning, gottgörelse och återgäld som är den
fundamentala forutsättningen for att en
avancerad ekonomisk civilisation skall
kunna uppstå. Den kristna teologiska
etiken med krav pålångtgående altruism
haraldrigomsatts iden praktiskamoralen
– möjligen med undantag for den
politisktbestämda välf<irdsstatens tvångsregler. Dagens välfårdspolitiska sammanbrott kanske är den slutgiltiga
bekräftelsen på att altruismens etik inte
i längden kan fungera i praktiken.
SvENsK TIDsKRIFT 465
……..__ . – –
RELIGIONERNAs
ALLMANGILTIGA ETIK
N
är det gäller att göra
framstegi dendeskriptiva
moralforskningen är det
fruktbart attskilja mellan
religiösa regler och moraliska foreställningar. Hur illa det kan gå om man
blandar ihop etik och religion visar inte
minst Herodotos’ berättelse om olikheterna i grekernas och indiernas begravningsseder. Om etik behandlas som
något vidskepligt religiöst är det lätt
hänt att nihilisterna utan protester far
kasta ut barnet med badvattnet.
Trots att forskningen i komparativ
etik är forvånansvärt knapphändig vågar
sig dock Göran Bexell i uppsatsen Religionernas etik, gudslära och etisk relativism
på forsöket att järnfora olika religioners
grundläggande moralregler. (Uppsatsen
är ett av 13 bidragtill boken Etik, religion
och samhälle). Analysen är inte särskilt
djupgående men det är påfallande hur
samstämmigt moralen syftar till att
befrämja den socialt-mänskliga samEtik, religion och samhälle. En festskrift till Ragnar
Ho/te. Carl-Henrik Grenholm och Göran Lantz
(red.), Nya Doxa 1992
levnaden och motverka den for det
gemensamma bästa skadliga självhävdelsen på andras bekostnad.
Inom islam, judendomen, kristendomen, hinduismen och buddhismen
finns en gemensam kärna av negativa
moralbud somBexell konkret sammanfattar sålunda: Döda inte! Stjäl inte! Ljug
inte! Bryt inte äktenskap! Utöva inte
otukt! Dessutom finns ett antal positiva
moralbud av allmän natur och for
befordrande av den personliga karaktären. Intressant är dock de sociala krav
som ställs genom moralbuden, vilka i
Bexells sammanfattninglyder: Taghand
om foräldralösa, änkor, fattiga, vörda
foräldrarna!
I samhällen utan socialforsäkringar är
det naturligt att moralen ställer sociala
krav utöver de grundläggande kraven
attmedborgarnainte skallskadavarandra.
Något krav på en självuppoffrande
altruism eller en långtgående inkomstutjämning kan inte härledas från de
sociala kraven. Enligt min mening
avviker dock den kristna etiken från
detta mönster genom den kategoriska
464 SvENsK TrosKRIFT
betoningen att alla inkomster skall
användas for att hjälpa de fattiga (t ex
berättelsen om Änkans sista skärv). I
uppsatsen Kristen etik – finns det?
behandlar Eberhard Hermann dock inte
alls denna problematik.
Vi far gå till Gunilla Hvarfners bidrag
Gyllene regelns meningforattta enindirekt
bekräftelse på den kristna etikens
altruistiska särart. Många tror att den
gyllene regeln är specifikt kristen men
den forekommer som bekant i negativ
eller positiv form i ett flertal religioner.
En brist i Hvarfuers översikt är att hon
trorattdenforst omnämnts avKonfucius
när det i själva verket går att belägga den
i ett indiskt diktverk tvåtusen år fore vår
tideräknings början. Ytterligare en brist
är att Hvarfuers inte tar upp de självmotsägelser som en konsekvent tilllämpning av regeln leder till.
Detta kan illustreras med köproblemet. Den som står forst i en kö skall
erbjuda sin plats till den som står sist
eftersom man själv gärna vill komma
forst om man skulle stå sist. Om alla
resonerade så skulle kön naturligtvis
stanna. Altruismen forutsätter därfor en
mottagare av uppoffringarna som inte är
altruist. Således är altruism inte en
universialiserbar moralprincip. Bergspredikans krav på altruism enligt Lukas
6:31 ffärohållbarochHvarfners tolkning
av den gyllene regeln orimlig.
En mera rimlig tolkning är i stället att
man inte skall skada andra därfor att man
inte vill bli skadad själv, att man skall
hålla avtal eftersom man själv vill att
andra skall uppfylla sin del av avtalet, att
~änster skall belönas eftersom man själv
vill bli belönad när man gör tjänster.
Minhypotes ärattdetärdenna princip
om ömsesidighet, vedergällning, gottgörelse och återgäld som är den
fundamentala forutsättningen for att en
avancerad ekonomisk civilisation skall
kunna uppstå. Den kristna teologiska
etiken med krav pålångtgående altruism
haraldrigomsatts iden praktiskamoralen
– möjligen med undantag for den
politisktbestämda välf<irdsstatens tvångsregler. Dagens välfårdspolitiska sammanbrott kanske är den slutgiltiga
bekräftelsen på att altruismens etik inte
i längden kan fungera i praktiken.
SvENsK TIDsKRIFT 465
……..__ . – –