Print Friendly

Danne Nordling; Liberal och konservativ etik

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DANNE NORDLING:
Liberal och
konservativ etik
Olika föreställningar om människans natur leder till skilda uppfattningar om vilka ekonomiska
och tekniska medel staten bör
använda för att förverkliga ideologiernas yttersta mål. Erfarenheterna under 1900-ta/et har
dock lett till en viss tillnyktring i
synen på hur människor i allmänhet fungerar och vilka medel som är realistiska för staten
att använda.
Trots öststatssocialismens
sammanbrott finns emellertid
socialismens statsetiska mål
kvar i lindrigare former hos t ex
socialdemokratin, skriver Danne
Nordling.
Pol mag Danne Nordting är
samhällsdebattör och utredningschefi skattebetalarnas förening.
F
inns det ett samband mellan politik och etik? Om man svarar nej
på den frågan anser man sannolikt
att etik handlar antingen om rent metafysiska och religiösa problemställningar
eller om personliga ställningstaganden
avgjorda på subjektiv och känslomässig
grund. Detta negativa synsätt drevs med
framgång av Axel Hägerström i form av
den lära som kom att kallas värdenihilismen. Men det finns skäl att tro att
Hägerström delvis hade fel: etiken handlar till övervägande delen om rationella
förhållanden som berör relationerna mellan olika människor och deras intressen.
Det borde därför vara möjligt att urskilja olika etiska uppfattningar i de politiska ideologierna som konstituerar de
grundläggande skillnaderna. Först då kan
man på ett rationellt sätt diskutera rimligheterna i de olika ideologierna och bli
fullt medveten om vilka grundläggande
principer som man vill verka för politiskt.
Naturligtvis innehåller de politiska ideologierna också moralsociologiska uppfattningar och rent ekonomisk-tekniska
föreställningar som inte alls är av etisk
natur. Den konservativa ideologin har t ex
en pessimistisk moralsociologisk syn på
människans natur som karaktäriseras
som ofullkomlig och kortsynt. Socialismen ser däremot människan som altruistisk och kortsynt, där kortsyntheten
kan avhjälpas med planering, medan den
klassiska liberalismen ser människorna
utrustade med ett rationellt egenintresse
som möjliggör även långsiktiga överväganden.
En viss tillnyktring
Olika föreställningar om människans na- 408
tur leder givetvis till skilda uppfattningar
om vilka ekonomiska och tekniska medel
staten bör använda för att förverkliga
ideologiernas yttersta mål. Erfarenheterna under 1900-talet har dock lett till en
viss tillnyktring i synen på hur människor i
allmänhet fungerar och vilka medel som
är realistiska för staten att använda. Ett
ekonomiskt system som förutsätter altruism för att fungera vet vi nu leder till ett
kommandosystem som ändå i längden
inte är lika effektivt som ett system som
bygger på individernas egenintresse.
Trots öststatssocialismens sammanbrott
finns emellertid socialismens statsetiska
mål kvar i lindrigare former hos t ex socialdemokratin. Socialismens etiska mål är
att gynna arbetarklassen (eller ”löntagarna”) på övriga samhällsgruppers bekostnad. Socialismen är ingalunda en ideologi
som vill allas bästa även om retoriken numera låter påskina (åtminstone i Sverige)
att snart sagt vem som helst skulle ha ett
egenintresse att rösta på socialdemokraterna. Vilket parti som kan bedriva den
behagligaste konjunkturpolitiken har föga
med etik att göra om det inte i praktiken
blev en fråga om att undanta ”de missgynnade och svaga” från åtstramningarna vilka i stället företrädesvis skall drabba högavlönade och kapitalägare.
Företrädarna för en gruppegoistisk
ideologi vill naturligtvis gärna göra motståndarna tilllika goda kålsupare genom
att beskriva andra ideologier som förklädda gruppintressen. Här gäller det
dock att inte förväxla andra ideologiers
principiella motstånd mot den socialistiska gruppegoismens krav på omfördelningar med rent pragmatiska krav på en
större andel av ”den gemensamma kakan”
(den senare ståndpunkten kan exemplifieras med devisen ”ett öre mer för mjölken”). Det demokratiska politiska systemet kan visserligen anses uppmuntra olika politiska riktningar att vädja till sina
väljargruppers specifika intressen men
detkaraktäristiskaföretikeniandraideologier än socialismen är dock inte gruppegoism.
Någon kanske vill invända att inte heller socialismens etik med dess betonande
av broderskap och jämlikhet är egoistisk.
Men om man tolkar låavet på broderskap
som en etisk rätt att fordra uppoffringar
Socialismen ser människan som altruistisk och kortsynt, där kortsyntheten kan avhjälpas medplanering.
av andra för att lindra nöden för den egna
gruppen utan motprestation är det uppenbart fråga om etisk egoism. Ännu tydligare gäller detta kravet påjämlikhet som
i den socialistiska formen syftar till ekonomisk utjämning – d v s att personer
under genomsnittet i levnadsstandard
skall gynnas på bekostnad av dem över
genomsnittet. Om man känner sig missnöjd med de förhandlingsresultat man
lyckats uppnå i den privata sektorn är det
givetvis frestande att ansluta sig till en
ideologi som rättfärdigar ens egoistiska
intresse att få ytterligare en bit av kakan.
Också social-liberalismens etik går ut
på en omfördelning. Denna skall emellertid främst ske till förmån för ”eftersatta
grupper” som inte kan tala för sig själva
(”det glömda Sverige”)- t ex handikappade, missbrukare, kriminella, flyktingar
och homosexuella samt fattiga i u-länder.
Etiken i denna ideologi går ut på att vi har
en plikt att vara altruister. Social-liberalismens etiska ide-arv kommer från utilitarismen som förnekar att det finns några
rättigheter. Det är vår plikt att vara osjälviska för att maximera den totala lyckan i
världen. En viss knytning finns också till
det radikala kristna kärleksbudskapet
Politiskt kan dock denna etik endast appellera till människor som vill tvinga alla
medborgare att bli lika ”osjälviska” som
de själva.
Den genuina konservatismen betonar helhetens bästa.
Den genuina konservatismen
Den genuina konservatismen betonar
däremot helhetens bästa. Varje medborgare bör ha en klar känsla för det gemensamma bästa och själv sträva mot detta.
Ingen grupp får kräva speciella förmåner
eftersom det skadar den känsliga harmonin i samhällskroppen och därmed i längden även det egna intresset för den krä-
vande gruppen. Konservatismens etik
bygger på en organismteoretisk samhällssyn. Olika delar av samhällsorganismen
måste samarbeta i helhetens intresse, vilket också gynnar delamas intressen. Men
eftersom konservatismen ser delarna i
kollektiva termer kan ändå avgörande
uppoffringarför enskilda individer krävas
i helhetens intresse. Det är därför vars och
ens plikt att t ex i ett krig eventuellt offra
sig för fosterlandet.
Konservatismens obenägenhet att acceptera förändringar har i viss mån också
en etisk dimension. Under århundradenas lopp har vissa samarbetsformer vuxit
fram och accepterats av medborgarna.
Om man i rationalistiskt nit förändrar och
…….____ . – – ·– –
409
raserar dessa former kan resultatet bli en
rubbning som i slutändan resulterar i en
försämring för-alla. Detta synsätt ansluter
till den spelteoretiska strategi som brukar
kallas ”avhopp” i spelet ”fångarnas dilemma”: det kortsiktiga rationella leder till en
långsiktig försämring för alla speldeltagama. Det är sannolikt kring detta problem som framtidens åsiktsbrytningar
mellan liberal och konservativ etik kommer att bli som intensivast.
Den liberala etiken
Den klassiskt liberala etiken avvisar nämligen tanken att politiken får användas till
att tvinga någon in i ett samarbete även
om resultatet kan påstås vara till fördel
för den som tvingas. Givetvis avvisar den
liberala etiken också den social-liberala
etikens politiska krav på uppoffringar
utan några som helst fördelar för dem
som skall uppoffra sig. Frågan omi vilken
grad man bör vara altruistisk är enligt den
klassiska eller nyliberala etiken strängt
personlig. Man kan bara vara osjälvisk
om man frivilligt väljer att vara det. Och
att politiken skulle få användas av en viss
grupp för att tillskansa sig fördelar på
andras bekostnad avvisas både i den liberala och konservativa etiken. Den klassiskt liberala etiken fordrar alltså att staten håller sig neutral i frågor som berör
intresseomfördelningar mellan olika individer vare sig dessa grundas på egoistiska,
altruistiska eller gemensamma-bästaorienterade motiv.
Med den klassiska liberlismens etik
vänder sig också mot att politiken får användas för patemalistiska syften. Denna
särskilda etiska kategori går som bekant
ut på att staten tvingar på individen åtgär- 410
der som är till fördel för individen själv
utan att vare sig gynna eller missgynna
andra i någon påtaglig omfattning. Paternallsmens etik finns med i alla de tre tidigare nämnda ideologierna och kommer
sannolikt att bli en brännande fråga i
diskussionerna om hur de svenska välfårdsinrättningama skall organiseras i
framtiden.
I nedanstående tablå sammanfattas de
fyra klassiska ideologierna samt paternalismens relationer till varandra. På varje
rad till vänster anges hur ”man själv” i
egenskap av väljare påverkas av respektive etiska system. I kolumnhuvudena anges på samma sätt hur andra medborgart.
påverkas. Observera att i vissa fall måste
”man själv” tillhöra rätt grupp för att passa in på det etiska systemets generella
förutsättningar. I dessa fall förekommer
också att man mera talar som ombud för
de grupper som man vill påverka med etiken samtidigt som man inte har någon
mera konkret föreställning om hur man
själv påverkas. Man kan t ex argumentera
för att de lågavlönade skall gynnas med
höga, progressiva skatter som inte skall
drabba en själv utan främst ”de rika”.
Fem statsetiska system
dAn ra medbornre
gynnas påverkas ej missgynnas
Man själv Konservatism Paternalism Socialism
gynnas
Man själv Klassisk 6
påverkas ej
Mansjälv Social 8
missgyimas liberalism
Vissa mer perifera ideologier kan också
passa in i detta schema. I ruta 6 finns
rasistiska och chauvinistiska ideologier
och i ruta 8 fundamentalistiska ideologier
av religiös eller miljömässig natur samt
företrädare för djuretiska betraktelsesätt
(se vidare min artikel om välfårdsstatens
etik i SvT 4-5/91).
Den klassiska konservativa etiken skiljer sig från den nyliberala på två punkter:
synen på paternallsmen och det gemensamma bästa. Men modem konservatism
har också inkorporerat vissa inslag i den
socialliberala etiken. Denna sammansmältning betyder att t ex patemalistiska
Konservatismens obenägenhet att
acceptera förändringar har i viss
mån också en etisk dimension.
inslag i politiken inte kan analyseras helt
renodlat. Alkoholrestriktionerna är ett
exempel. Dessa kan synas vara till enbart
för individens bästa. Men här finns också
ett inslag av ekonomisk beräkning för att
gynna det gemensamma bästa. Utan restriktionerna skulle kostnaderna för sjukvård och socialvård öka kraftigt eftersom
man i enlighet med den socialliberala etiken anser att sådan vård skall bekostas av
skattebetalarna. Alkoholrestriktionerna
kan därför hävdas gynna skattebetalamas
gemensamma intresse.
Intressantast är emellertid konservatismens argument att det behövs någon
form av överindividuell rationalitet för att
ett samhälle skall fungera väl. Traditionellt har man hänvisat till hävdvunna seder och bruk, vilkas upprätthållande ofta
ytterligare motiverats med metafysiska
resonemang. Under 1900-talet har konservatismens synsätt avhånats som inskränkthet och vidskepelse. Men under
1980-talet har den spelteoretiska forsk- –
ningen kunnat visa att detta synsätt innehåller en kärna av sanning. Att spontant
etablera och vidmakthålla ett samarbete i
det spel som kallas fångamas dilemma är
nämligen inte alldeles enkelt.
Samarbetsdilemmat
En mer adekvat benämning på detta spel
är ”samarbetsdilemmat” (se min artikel i
SvT nr 7/91) och det kan grovt illustreras
med en omkonstruktion av J J Rousseaus
Modem konservatism har också inkorporerat vissa inslag i den socialliberala etiken.
exempel med hjortjakten. Antag att du
och jag bor i ett primitivt samhälle och
skall ut ochjaga. Antingenjagar vi hare på
var sitt håll eller också samarbetar vi för
att jaga hjort. Om jag driver fram hjorten
och du fåller den väntar jag mig att vi skall
dela på bytet. Men den som fåller en hare
tar hela bytet. Varför skulle du då dela
med dig av hjorten?
Frestelsen för dig är stor att du skall ta
hela bytet medan jag inte ens får en hare.
Mitt intresse att samarbeta med dig minskar och nästa gång vi skall jaga hjort ägnar jag mig kanske åt harjakt istället medan du förgäves väntar på hjort. Då upphör samarbetet och någon ekonomisk utveckling till gagn för oss båda blir inte
möjlig. Utan polis och domstolar och utan
möjligheter att formulera explicita och
detaljerade avtal, är behovet stort av en
metafysisk princip som avhåller dig från
att frestas att lura mig – och tvärtom.
Denna funktion har länge tillhandahållits
av olika typer av religiösa föreställningar.
411
Som ett kuriosum kan nämnas att
moralens förankring i religionen anfördes
av självaste president Reagan i ett tal vid
hans nominering till en andra mandatperiod 1984:
Sanningen är att politik och moral är oskiljaktiga.
Och eftersom moralens grund är religionen, hör religion och politik med nödvändighet samman.
(Citerat efter Gunnar Fredrikssons bok
”Konservativa ideer, sid 11.)
Också den klassiska liberalismen var religiöst förankrad trots Hugo Grotius försök
att lansera naturrätten som någonting
som stod över dåtidens religiösa strider
på 1600-talet. John Locke ansåg sålunda
att naturrätten ytterst var given av Gud.
På detta sätt kunde man med primitiva
metoder motverka trolöshet när det var
fråga om ett samarbetsdilemma där partema var överens om att försöka samarbeta. Men konservatismens etik går ett
steg längre. Genom att inte enbart fästa
sig vid vad individerna ytterst ville uppnå
i en samarbetssituation kunde konservatismen anlägga politiska synpunkter på
vad samarbetet skulle gälla.
Det svenska högerpartiet hade t ex under en stor del av början av 1900-talet på
programmet bevarandet av en självägande bondeklass. Till skillnad från bondeorganisationernas ”klassegoism” menade
man att högerns politik låg i hela samhällets gemensamma intresse. Någon tilltro till att garanterad privat äganderätt i
kombination med Adam Smith’s osynliga
hand skulle ställa allt tillrätta hade man
inte. Ett av syftena var att bromsa urbaniseringen och de sociala problem denna
medförde. I dag skulle vi kalla detta inslag
412
i högerns program ”social ingenjörskonst”. Från nytiberalt håll skulle idag
den enorma risken för konstruktivistiska
felgrepp ständigt påtalas. Detta hindrar
emellertid inte att en liknande ide i form
av Hans Zetterbergs ”lilla värld” nu håller
på att lanseras. Denna tanke är dessutom
ännu mer konstruktivistisk eftersom den
inte syftar till att bevara etablerade
mönster utan till att återupprätta någonting som redan i stor utsträckning förlorats.
Den konservativa etiken tillåter således
att politiken används för att befordra livsmönster för medborgama som i någon
mening ligger i allas intresse. Det blir då
en mera empirisk fråga att utreda vilka
mönster som är till fördel för det gemensamma bästa. Här återstår många saker
att diskutera och konkretisera. En central
fråga utgör nyliberalismens argument att
en stor del av välfårdsstatens inrättningar
kan ersättas med försäkringslösningar.
Men på många områden är det svårt att
etablera frivilliga försäkringssystem eftersom dessa drabbas av s k negativ selektion – d v s endast högriskklienter vill
kvarstå i längden medan lågriskfallen tenderar att hoppa av, varvid premierna måste höjas så mycket att systemet bryter
samman. Den liberal-konservativa lösningen är då att göra försäkringssystemen
obligatoriska.
Att hitta pragmatiska lösningar inom
den liberala och konservativa etikens sfär
borde inte vara så svårt. Betydligt svårare
är dock att värdeteoretiskt rättfärdiga den
kollektiva pragmatismens upphöjande till
högsta moral. Är det inte föreställningen
att det är rätt att göra gott även med ganska hårdföra metoder som släppt fram den
enorma expansionen av den politiska sektorn?
Pärmarför inbindning av årgång 1991
kan rekvirerasfrån Svensk Tidskrifts
expedition, te/ 08-667 59 55, eller
genom insättning av kronor 70:- på
postgiro 72744-6

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner