Danne Nordling; Hayek bortom gott och ont

DANNE NORDLING:
Hayek bortom gott
ochont
l boken ”Det stora misstaget”
gör Friedrich Hayek en närmast
moralsociologisk genomgång av
människans kulturella evolution.
Hayek visar att realsocialismens
förespråkare begår ett stort
misstag när de tror att den utvidgade ordningens, under årtusenden framvuxna sedvänjor,
kan ersättas med en ”socialistisk moral”. Hans förnuftskritik
riktar sig också mot den konstruktivistiska franska liberalismen medan han själv betraktar
sig som anhängare av den brittiska riktningen av liberalismen.
De värdeattityder som Hayek
undslipper sig visar att hansjälv
är en konservativ traditionalist
liknande Edmund Burke, konstaterar Danne Nordling.
Pol mag Danne Nordling är utredningschef på skattebetalarnas Förening.
F
ör moderaterna som ett liberalkonservativt parti är F A Hayek en
viktig politisk filosof. Speciellt intressant är kopplingen idag mellan det
moderata ideprogrammets ”lilla och stora
värld” och Rayeks mikro- och makrokosmos eller ”den lilla gruppen” respektive
”den utvidgade ordningen”. I boken Det
stora misstaget, Socialismens felslut (Ratio
19<XJ) gör Hayek en närmast moralsociologisk genomgång av människans kulturella evolution med en uppdelning i tre
kategorier: instinkt, tradition och förnuft.
I den lilla gruppen som t ex består av
våra släktingar styrs vi av instinkter och
sentimentala önskningar. Här förekommer solidaritet och altruism men också
fientlighet mot främlingar. Ursprungligen
bestod mänskligheten av en mängd sådana smågrupper med egna revir och med
bara sporadiska kontakter med varandra.
Rayeks teori är att den kulturella evolutionen ledde till befrämjandet av utvecklingen av en viss typ av moral – dvs sådana sedvänjor som var fördelaktiga för
gruppmedlemmarnas samarbete med
andra grupper av människor. Detta har
ekonomiska orsaker: samarbete ger möjlighet till arbetsspecialisering som ökar
produktionen och därmed gruppens materiella försörjningsmöjligheter med folkökning som följd.
Det var också mycket riktigt en moralfilosof som för drygt 200 år sedan först
upptäckte denna ekonomiska effekt av
moralen. Hans namn var Adam Smith
och han fortsatte sin akademiska forskning som nationalekonom och betraktas
som denna disciplins grundare (säkert en
av orsakerna till det nära sambandet mellan nationalekonomin och den praktiska
filosofin). Redan Adam Smiths tankar om
–
den moraliska evolutionen sägs ha inspirerat Charles Darwin till utvecklandet av
teorin om den genetiska evolutionen.
Någon konkretisering av hur den moraliska evolutionen gick till bjuder inte
Hayek på. Det hade t ex varit intressant
att få en närmare beskrivning av varför alternativet till samarbete för arbetsspecialisering- nämJigen krig, ockupation och
åtföljande arbetsspecialisering genom
dekret – inte lyckades lika bra under historiens gång. Med konkreta exempel hade
många säkerligen mycket tidigare blivit
övertygade om att inte heller 1900-talets
kommandoekonomi – socialismen –
skulle kunna fungera i längden. Se hur det
gick för Sparta och jämför med Athen …
Nu får vi knappt veta vad Hayek anser
att den segrande moralen går ut på – han
nämner parentetiskt att dess regler ”har
att göra med enskild egendom, hederlighet, kontrakt, utbyte, handel, konkurrens,
vinst och privatliv”. Vi får dock så små-
ningom erfara att Hayek, i likhet med
David Hume, anser att den lilla gruppens
solidaritet och altruism i stället för att anpassa människor till större samfund är
nästan lika ogynnsam för dem som den
”mest trångsynta själviskhet”.
Mellan instinkt och förnuft
Uppkomsten av den utvidgade ordningen sker successivt och spontant utan
att människorna någon gång bestämmer
sig för att ansluta sig till ett visst moralsystem. Ofta har rent vidskepliga föreställningar av metafysisk eller religiöst slag varit förknippade med iakttagandet av moralreglerna. Hayek betonar frånvaron av
förnuftigt reflekterande i denna process
53
så starkt att jag hellre skulle vilja kalla den
utvidgade ordningens mönster sedvänjori
stället för ”moral”. Tidigare omtalade
Hayek detta mönster som en ”spontan
ordning” men nu har han i huvudsak övergått till termen ”den utvidgade ordningen”.
Här kan det vara på sin plats att parentetiskt varna för beskrivningen av Hayeks
bok i Theodor Kallifatides recension på
Svenska Dagbladets kultursida som rubricerades ”Spontan ordning Hayeks ledstjärna”. Ingenting i innehållet i denna recension tyder på att Kallifatides läst boken eller ens bläddrat i den någon längre
stund. Och har man inte ens observerat
författarens benämning på sitt verks mest
centrala begrepp har man som recensent
fullständigt svikit sina läsare.
Termen ”spontan ordning” kan i själva
verket leda till missförstånd eftersom den
för en oinformerad läsare associerar till
den känslomässiga, instinktiva ordning
som finns i Hayeks lilla samhälle. Dess
ordning och praxis står i skarp motsatsställning till den utvidgade ordningens
krav på underkastelse under abstrakta
regler som både känslomässigt och omedelbart förnuftsmässigt kan vara svåra att
acceptera. Från den lilla gruppens sida
bemöts sådana regler ofta med avsky (t ex
mot äganderätten till lockande föremål)
och medlemmar i sådana grupper förstår
ofta inte att deras överlevnad i dagens lä-
ge beror på upprätthållandet av dessa
tvångsregler. Hayek menar att vi ogillar
dessa regler så djupt att man knappast
kan säga att vi valt dem frivilligt. De måste
placeras någonstans mellan instinkt och
förnuft eller med andra ord bortom gott
och ont.
Hayeks teori är strikt värdeneutral och
54
tycks implicera att den naturrättsliga tankemodellen som bygger på ett samhällskontrakt blir svår att uppfatta ens som en
teoretisk approximation av det civiliserade samhällets etiska fundament. Möjligen
kunde man hålla för sannolikt att Hayek
vore villig att acceptera att de ”naturliga
rättigheterna” utgjorde en kodifiering av
de segrande sedvänjorna inom den utvidgade ordningen. Men att dessa rättigheter
skulle ha utvalts på förnuftsmässiga grunder är enligt Hayek ett rationalistiskt
misstag- det är snarare reglerna som valde oss och gav oss möjlighet att överleva.
Rationalismens misstag
Av denna anledning är det ett svårt
misstag om vi tror att vi kan konstruera en
annan moral – d~s nya sedvänjor för ekonomiskt samarbete – med hjälp av det
mänskliga förnuftet (redan Aristoteles
begick detta misstag). Försöker vi faktiskt
genomföra en nyordning ändå, är det ett
fatalt misstag eftersom det leder till att
fårre människor kan överleva i den stora
världen med regler hämtade från den lilla
världen.
Ett exempel som Hayek kunde ha analyserat är kollektiviseringen av det ryska
jordbruket i slutet av 20-talet. Här skulle
ett mera rationellt drivet jordbruk förlita
sig på jordbruksarbetarnas inbördes solidaritet i stället för på egenintresset. Dessutom förutsatte centralplanerarna hos
dessa en viss altruism gentemot den ryska
stadsbefolkningen för att förse denna
med billig mat. Resultatet blev dock att ett
antal miljoner människor svalt ihjäl förutom att man medvetet dessutom ”likviderade” ca 5 miljoner kulaker.
Detta exempel, liksom socialismens
slutliga praktiska sammanbrott, visar att
det inte förefaller troligt att man kan bygga en utvidgad ordning på en konstruerad
moral med en atavistisk inspiration hämtad från det lilla samhället. Men nog borde det finnas exempel där den altruistiska
moralen verkligen fungerat på avsett vis
men där de ekonomiska resultaten ändå
varit alltför blygsamma. Den kristna offermoralen har ju under århundrandens
lopp kunnat tillämpas ekonomiskt inom
klosterväsendet – dock av någon anledning utan att bli mönsterbildande i vidare
mening.
Den typ av konservatism som
Hayek linjerar upp och tar avstånd
ifrån är dock synnerligen inskränkt
och dogmatisk.
Rousseaus dröm
Det yttersta syftet med socialismen är att
uppnå Marx’ och även Rousseaus statslö-
sa kommunistiska stadium. Civilisationens bojor med respekt för privategendomen skall upplösas i överflödets fria samhällighet. Denna atavistiska dröm lanserades av Rousseau medan Marx koncentrerade sig på att visa varför den kapitalistiska civilisationen med nödvändighet
skulle gå under. Verklighetens socialister
fick ställa dessa romantiska griller på
framtiden och under tiden organisera
samhället med hjälp av rationalistiska
principer – detaljstyrd planhushållning.
Detta medel utgör dock raka motsatsen
till det egentliga målet men många ekonomer och andra vetenskapsmän har ändå
uttalat stor entusiasm för denna väg. En
stor del av Rayeks tidigare arbeten har
gått ut på att visa att dessa apologeter haft
fel på ekonomisk-teoretiska grunder.
Nu tar han som uppgift att visa att realsocialismens förespråkare begår ett stort
misstag av rationalistiskt och konstruktivistiskt (eller scientistiskt) slag när de tror
att den utvidgade ordningens, under årtusenden framvuxna sedvänjor, kan ersättas
med en ”socialistisk moral”. Hayeks förnuftskritik riktar sig också mot den konstruktivistiska franska liberalismen medan han själv betraktar sig som anhängare
av den brittiska riktningen av liberalismen. I ett ”efterord” till verket Frihetens
qrundvalar (1959) anger han orsakerna
till att han inte betraktar sig som konservativ trots att många av hans motståndare
klassificerat honom som konservativ och
inte liberal. Den typ av konservatism som
Hayek linjerar upp och tar avstånd ifrån
är dock synnerligen inskränkt och dogmatisk.
För att få en viss schematisk överblick
över Hayeks position i förhållande till liberalism, konservatism och socialism
skulle jag vilja föreslå ett analysschema i
två dimensioner: l) Evolutionism versus
konstruktivism och 2) Rationalism versus
”romanticism” (atavism). Vi får då följande fyra möjligheter där Hayeks position
återfinns i ruta 1:
Schema för ideologiska traditioner
Rationalism Romanticism
Evolutionism 1. Brittisk
liberalism
Hayek.
Konstruk- 3. Fransk
tivism liberalism
2. Konservatism
4. Rousseau
s<>diilisffi HH Uio!iisiefommli~ ··
nism
55
Utrymmet här medger ingen utveckling
av de olika kategorierna. Och det räcker
nu att konstatera att Hayeks förnuftskritik
förefaller vara överdriven och egentligen
riktad mot kombinationen i ruta 3.medan
ruta 4 i stort sett undgår kritik – förmodligen på grund av dess uppenbara brist på
realism. I stort sett är Hayeks kritik i viss
mening teknisk och inte värdefilosofisk.
Man skulle kunna säga att han hävdar att
konstruktivismen är kontrafinal men däremot varken ond eller god. Och Hayek
påpekar särskilt att han inte anser resultaten av gruppurvalet bland traditionerna
som nödvändigtvis goda vilket också
skulle vara tillräckligt för att inte begå det
”naturalistiska misstaget”.
Ar den segrande moralen god?
På Tirnbros seminarium om Hayek hösten 1990 ansåg emellertid professor Tor
Ragnar Gerholm att Hayek ändå gjort sig
skyldig till det naturalistiska misstaget.
Orsaken skulle vara att den segrande
marknadsmoralen själv innefattar den
moraliska norm utifrån vilken samma
moralsystems resultat skall bedömas. Att
Hayek inte själv har någon värdeåsikt blir
ointressant eftersom den förhärskande
bedömningsnormen ändå sätter det moraliska betyget ”gott” på marknadsmoralen.
Både Hayek och Gerholm synes ha
missuppfattat vad det naturalistiska misstaget går ut på (att moraliska egenskaper
är naturliga). Först om Hayek skulle hävda att marknadssystemet är moraliskt
gott, därför att t ex de flesta tycker så,
skulle han begå det naturalistiska misstaget. Gerholms invändning berör egentligen inte huvudfrågan utan den invänd- 56
ning som har riktats mot all evolutionsteori – nämligen att den är analytiskt
sann (analytiskt sant är t ex ”alla ungkarlar är ogifta”): Endast ett livsdugligt moralsystem överlever och då är det trivialt
att alla livsdugliga systems normer också
säger att själva systemet är moraliskt gott.
Jag kan dock inte inse att detta skulle
vara trivialt. Det går mycket väl att tänka
sig för det första ett segrande moralsystem som självt innehåller normer som underkänner dess eget resultat och för det
andra att varje system av rådande moraliska sedvänjor kan bedömas utifrån helt
utanförstående etiska principer. Ett exempel på det förstnämnda kunde vara
moralen under ”l’ancien regime”. Att moraliska sedvänjor i vissa fall bör underkännas trots sin evolutionistiska karaktär
kan exemplifieras med sederna att hålla
sig med ”heliga kor” och bränna änkor.
Vilken moralisk uppfattning bör man
då enligt Hayek ansluta sig till? Som vetenskapsman avhåller sig Hayek från att
uttala generaliserande värdeåsikter. Han
lägger fram en deskriptiv moralsociologisk teori där läsaren i princip själv får ta
ställning till de slutsater på etikens områ-
de som denna teori möjligtvis implicerar.
Förhållningssättet har vissa likheter med
den i Frankrike utvecklade ”strukturalismens” perspektiv. Detta har renderat
Hayek en i mitt tycke helt oförtjänt sammankoppling med modernismens nihilistiska uppfattning att moraliska värderingar kan väljas helt godtyckligt eftersom de
t ex bara uttrycker känslor. De värdeattityder som Hayek då och då låter undslippa sig visar att han själv är en konservativ
traditionalist av liknande slag som
Edmund Burke (vilket han själv t o m
medger).
Bör vi ändå ta ställning?
Men Hayeks ämne är inte att på rationalistiska grunder söka rättfärdiga något
system av moraliska normer. Hade detta
varit fallet skulle det möjligtvis berättiga
att koppla ihop honom med modernismen. Att inte ta moralisk ställning i en vetenskaplig fråga som berör moralområdet
kan rimligtvis inte vara moraliskt fel vare
sig utifrån en konservativ pliktmoral eller
utifrån en rationalistisk konsekvensetisk
ståndpunkt. En okritisk läsare kan dock
De värdeattityder som Hayek då
och då låter undslippa sig visar att
han själv är en konservativ traditionalist av liknande slag som
Edmund Burke.
få intrycket att det inte finns något utrymme för ställningstagande och att man därför kan misstänka Hayek för värdenihilism, rättspositivism eller för att ha begått
det naturalistiska misstaget.
Vad vi till slut måste ta ställning till vill
jag formulera enligt följande: Kan vi moraliskt underkänna ett moralsystem som i
öppen konkurrens med andra moralsystem visat sig överlägset i materiellt hänseende så att allt fler kommit att omfatta,
och för sin överlevnad bli beroende av,
detta segrande moralsystem? – Är man
konservativ bör man hålla fast vid dettas
traditionella normer. Är man en rationalistisk utilitarist bör man hålla fast vid detta system eftersom alternativen leder till
att färre människor kan överleva. Är man
osjälvisk kristen eller socialist eller
Rawlsanhängare undersöker man först
om det är rätt grupp i samhället som gynnas innan man tar ställning. Och är man
slutligen värde-realist undersöker man
huruvida det aktuella moralsystemet bygger på vissa grundläggande etiska värden,
vilkas identifikationskriterier tyvärr ännu
inte till fullo har klarlagts av den kunskapsteoretiska forskningen. (Dessa
grundläggande värden beskrivs idag som
frånvaro av mänskligt våld och tvång eller
som (vissa) mänskliga rättigheter.)
Det är en empirisk fråga vilket moralsystem som kommer att framstå som segrande i Hayeks teoribyggnad. Om det i
stället hade varit t ex någon form av jesui- 57
tisk socialism som hade segrat, och som
hade krävt ständig tvångsutövning mot ett
betydande antal av medborgarna, är åtminstone jag beredd att fördöma ett så-
dant moralsystem även om dess avskaffande skulle sänka hela folkets levnadsstandard och leda till misär för dem som
tidigare tilltvingat sig en oförtjänt välfärd
på andras bekostnad. Den frågan behöver
dock Hayek aldrig ta ställning till eftersom han, när allt kommer omkring, är
oförmögen att föreställa sig denna möjlighet.