Print Friendly

Danne Nordling; Det civiliserade samhällets grundprinciper

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DANNE NORDLING:
Det civiliserade samhällets grundprinciper
P
å vilka grunder bör principerna för
ett samhälles organisation byggas?
Dennafrågablirmerochmeraktuell
ien tid när den traditionella välfärdsstaten
ifrågasätts såväl moraliskt som pragmatiskt. Det pragmatiska ifrågasättandet i
Sverigehar än sålänge mest handlat om att
den dåligt fungerande offentliga sektorn
borde reformeras på olika politiskt kontrollerade sätt inom ramen för ett i stort
sett oförändrat skattetryck.
Ingemar Nordin: Etik, teknik & samhälle
– Ett rättighetsetiskt alternativ. Timbro
1992
Det moraliska ifrågasättandet av välfärdsstaten är däremot betydligt mera radikalt
och kommer på sikt att sannoliktha betydligt mer omstörtande konsekvenser än
socialminister Westerbergs konservativa
”förändra-för-att-bevara-attityd” till den
offentliga välfärdsproduktionen. Avgö-
rande för hur snabbt nedmonteringen av
den tvångsgrundade välfårdsstaten kommerattgåblirsamhällsdebattensbenägenhet att acceptera rationella, logiska och
genomskinliga resonemang på bekostnad
av den hittillsvarandefaiblessen för intresseanknuten, emotionell obskurantism.
En debattör som verkligen försöker
bryta ned den konventionella synen är
Ingemar Nordin, universitetslektor i filo~
sofi vid tema hälso- och sjukvård vid Linköpings universitet. Han har i sin bok
”Etik, teknik & samhälle – Ett rättighetsetiskt alternativ” börjat från grunden med
härledningen av ett civiliserat samhälles
fundamentala principer. Från rätten till
den egna kroppen – man äger sig själv –
följer ett antal praktiska konsekvenser för
samhällets organisation som på alla områ-
den, utom upprätthållandet av rättigheterna, bygger på frivillighet.
Nordin tar helt avstånd från att våldshandlingar kanvaraacceptablasommedel
för att få människor att leva sina liv på ett
visst sätt. Han vill se rättigheter som en
etisk regleringavvåldet. Varochen har rätt
att handla så länge ens handlingar inte
kränker någon annans rätt till sig själv och
därur härledda rättigheter. Nordin gerisin
bok en lättillgänglig framställning av den
klassiska naturrättsbaserade liberalismens filosofiska grunder.
Författaren tillämpar också rättighetsetiken på områden där rättigheter står
mot rättigheter – abortfrågan, organtransplantationer, gentekniken – och på
miljöområdet Mera som adiafora kan
hans framställning om teknikens rationalitet karaktäriseras. Ett centralt begrepp
på detta område är det som betecknas
med termen paraprax. Ett exempel är biltekniken eller rättare sagt förbränningsmotorn. Anknytningen till den centrala
tesen ligger i att alla parapraxer tenderar
att försöka expandera sin centralteknik
genom att omtolka olika problem så att de
passar in i parapraxet. Denna fara finns
hos staten vars paraprax för social samvaro – .hot om våld – tenderar att tränga
undan det civila samhällets mera fredliga
institutioner.
Någon etisk analys av välfårdsstatens
två konventionella grundprinciper – paternalismen och altruismen – levererar
emellertid inte Nordin. Att tvångsmässig
”altruism” innebär rättighetskränkningar
kan tyckas självklart. Men det är ändå
kring detta problem som striden kommer
att stå när olika intressegrupper skall förmås att uppge sina förmåner på andras
bekostnad.
262
Paternalism och altruism är helt olika
saker. Kritiken av välfärdsstaten tenderar
dock att blanda ihop dessa. Om sjukvården, som Nordin anser, skall ses som ett
kränkande paternalistiskt ingrepp bör
man dela upp kritiken i dessa två dimensioner. En stor del av missnöjet med sjukvården bottnar sannolikt i att den inte
bygger på den etiska princip som kan kallas talionsprincipen – dvs den som betalar får inte valuta för pengarna. Taliansprincipen säger att prestation måste följas
av motprestation (i förekommande fall
inom ramen för ett försäkringssystem).
sjukvården skulle mycket väl kunna finansieras på grundval av denna princip.
Synen på sjukvården som organiserad
altruism kan därför betecknas som förlegad.
Men det är svårare att argumentera för
att det paternalistiska elementet inom
sjukvården innebär en svår rättskränkning. Måste vi inte acceptera en viss paternalism i sjukvården? Eller skulle vi tilllåta att klart kontrafinala behandlingsmetoder får tillämpas när patienten insisterar: t ex att sätta in dyvelsträck mot
blindtarmsinflammation? Med en strikt
rättighetsetik kan kravet på generell autonomi bli så onyanserat att det i vissa fall
kan uppfattas som ett hot mot den egna
säkerheten i krissituationer.
slutligen återstår så frågan om varifrån
rättigheterna kommer från första början.
Nordin har egentligen ingenting nytt att
tillföra denna diskussion. Han postulerar
i likhet med många andra naturrättsfilosofer att det finns en rätt till den egna
kroppen. Denna s k värdekonstruktivism
förefaller förvisso mycket rimlig men man
saknar ändå den ytterligare argumentation som skulle behövas för att bemöta
olika skeptiker. En socialliberal kan t ex
hävda att rättigheter är ”nonsens på styltor” och istället postulera att vi har en
plikt att under hela vår vakna tid hjälpa
dem som har det sämre. Statens uppgift
blir då att se till att ingen sviker sin plikt.
Rättigheterna härrör rimligtvis från nå-
gon form av överenskommelse. Ett antal
personer kan explicit eller implicit åta sig
att respektera vissa principer som kallas
rättigheter. Själva respekterandet innebär
att man avstår från att ta till våld eller hot
om våld för att reglera de frågor som rättigheterna omfattar. Någon form av kontraktsetik måste därför finnas bakom rättighetsetiken. Nordin uttrycker visserligen i en fotnot en viss skepsis till kontraktsetiken men han utvecklar inte närmare sin kritik. Den går i huvudsak ut på
att det måste finnas en rätt att sluta avtal
om något för att ett kontrakt skall kunna
upprättas. Kritiken träffar därför inte det
grundläggande problemet om hur rättigheterna skall kunna rättfärdigas.
Att bli utsatt för våld är ett universellt
negativt värde. Likaså är ett fredligt,civiliserat samhälle prima facie ett positivt värde. Ingen har på allvar kunnat ifrågasätta
detta. Med utgångspunkt i dessa reella
värden borde det vara möjligt att visa att
var och en har ett rationellt intresse att avstå från att utöva våld mot andra i utbyte
mot att andra avstår från våld mot en själv.
Värdekonstruktivismen som grund för ett
civiliserat samhälle kan därmed ersättas
med den starkare värderealismen.
Ingemar Nordins bok utgör ett stimulerande och intresseväckande bidrag till debatten på ett mycket viktigt område. Den
kan rekommenderas till alla intresserade.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner