Print Friendly

Dags för nya reformer

Av redaktionen | 23 mars 2012

I helgen som gick höll moderaterna sitt Sverigemöte. ”Alliansregeringen är förmodligen Europas mest reforminriktade regering”, sa Reinfeldt i sitt tal. Stämmer bilden? Och vilka reformer saknas i den moderata politiken? Vi lät fem personer svara på de frågorna.

Det behövs en större skattereform och mer valfrihet för familjer

Veterligen finns det ingen annan regering som pressat ned skatterna i denna mån och samtidigt värnat statsfinanserna. Ett problem för regeringen just nu är att den jämförs med någon sorts idealministär och inte med ett politiskt alternativ. Flera av reformerna som beslutats har dessutom trätt i kraft tämligen nyligen såsom arbetslinjen i integrationspolitiken eller det nya systemet för hyressättning.

Det har utlovats en reform som ska uppmuntra personer som uppbär försörjningsstöd att arbeta. Där är marginaleffekten i dag 100 procent, medan värnskatten är 60 procent. Ett annat alternativ vore ett specialdesignad jobbskatteavdrag som Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi föreslagit. På sikt behövs en större skattereform.

Reformer behövs också på andra områden än den ekonomiska politiken. Någon valfrihet värd namnet finns inte i familjepolitiken som är mer politik än familj. Där är valfriheten kommunaliserad. En annan åtgärd är att öka asylpolitikens legitimitet genom att på en och samma gång verkställa avvisningar och samtidigt säkerställa att vård ges till behov även för gruppen som slarvigt kallas för papperslösa.

Martin Tunström är politisk chefredaktör på Smålandsposten.

Gör barnomsorgskostnader avdragsgilla

Ser man till hela regeringstiden, alltså även förra mandatperioden, tycker jag att Alliansen är underskattad på sina håll i borgerligheten. Det har funnits ett slentriangnäll mot en regering som faktiskt har åstadkommit väsentliga och varaktiga förbättringar.

Två saker har varit särskilt viktiga. För det första, skattesänkningarna naturligtvis. Numera koketterar många med att vara uttråkade vid tanken på ännu ett jobbskatteavdrag. Men scenförändringen är viktig. Sverige är tillbaka på skattenivåer vi inte sett sedan mitten av sjuttiotalet, och skattehöjningar uppfattas inte längre som oproblematiska och rättvisa av valmanskåren. Nu behöver vi bara få ned marginalskatterna också.

Den andra riktigt stora insatsen från alliansregeringen har varit sjukförsäkringsreformen. Den reformen har fortfarande inte accepterats i folkdjupet. Den har inte varit lätt för regeringen, och somligt har uppenbart gått för fort eller helt snett i processen. Men även många kritiker i oppositionen är nog tysthet djupt tacksamma för att regeringen hade modet att ta i tu med detta stålbad.

Men man kan inte komma ifrån att Alliansen har tappat tempo det senaste året – och det beror knappast bara på minoritetsregerandet och lågkonjunkturen. Jag saknar det tidigare politiska självförtroendet hos regeringen, och tycker att man nu i onödan blir defensiv och backar från sin politik. Behovet av nytändning är uppenbart. Så här långt in i mandatperioden går det inte att sjösätta nya kontroversiella reformer som behöver flera år för att sätta sig. (Hyresmarknaden är annars i akut behov av ordentliga reformer.) Men mer lättsålt skulle vara att göra barnomsorgskostnader under inkomst av tjänst avdragsgilla upp till kostnadsnivån för en kommunal förskoleplats som man då inte utnyttjar. Det vore ett bra sätt att ta valfrihetsreformerna ett steg längre.

Peter Santesson är utredare med ansvar för reformstrategier på tankesmedjan Timbro och redaktör för boken Fem reformer som inte kostar en spänn som utkommer i april.

Det måste finnas en idé om hur jobben ska skapas

Nja, regeringen var under förra mandatperioden väldigt reforminriktad vilket sannolikt bidrog till att de vann 2006 års val. Under innevarande mandatperiod har regeringen hamnat i en svår sits där man dels av oro för hur ekonomin ska utvecklas, dels och framför allt för att man befinner sig i minoritet och därmed riskerar förlust i riksdagen, ägnar sig mer åt att inte göra fel än att göra något alls.

Reinfeldt återkom ständigt, och gjorde en poäng av, Moderaternas fokus på jobben. Men inte en enda gång talade han om hur jobb skapas. För att behålla trovärdigheten i jobbfrågan måste man identifiera vad som behövs för att fler företag ska kunna anställa. Dessutom borde man fundera kring om man inte kan göra något för att inte bara få in människor på arbetsmarknaden utan också för stimulera dem att anstränga sig mer och därmed få ut mer. Skatter är i sig kanske ingen valvinnare men invävda som en del av den stora berättelsen om ökad frihet och egenmakt är de relevanta.

Alice Teodorescu är samhällsdebattör.

Det behövs en företagarlinje. Och en rejäl uppröjning i de offentliga utgifterna

Jag läste någonstans att det säger mer om Europa än om Sverige att den här regeringen är Europas mest reforminriktade, och det kan jag skriva under på.

Arbetslinjen måste kompletteras med en företagarlinje så att det blir mer efterfrågan på jobb. Det handlar om en offensiv näringspolitik för att förbättra företagsklimatet. Mer regelförenklingar, sänkt bolagsskatt och sänkta arbetsgivaravgifter, och en reformerad arbetsrätt.
Högskattelandet Sverige måste fortsätta att sänka skatten för alla – mer jobbskatteavdrag, slopad värnskatt och sänkta skatter också för pensionärer.
Man borde också röja upp rejält i de offentliga utgifterna. Tänk vilka ”reformutrymmen” det skulle kunna skapa! Nu har regeringen blivit lat eftersom det statsfinansiella läget ändå är så pass gott.
Vi behöver också en sparandelinje – enskilt sparande måste uppmuntras. Vi måste gå från att vara radhusproletärer som lever ur hand i mun till att ha ”en årslön på banken”, som Anne Wibble sade en gång.

Henrik L Barvå är politisk redaktör på Nya Wermlands-Tidningen.

Vi måste analysera samhällsproblemen och de långsiktiga utmaningarna

De senaste två decennierna har de flesta europeiska länder reformerat, men flera stora länder har betydande problem. Tillväxtreformer har uteblivit och de offentliga utgifterna har ökat, delvis som följd av misslyckad stimulanspolitik. Här sticker nu norra Europa ut positivt, med öppna och flexibla ekonomier med ordning i statsfinanserna. Sverige har reformerat till och från i ett kvartssekel, vilket har gett resultat. Alliansregeringens fem år har inneburit betydande reformer, främst för arbete. Sverige har nu lägre statsskuld än före finanskrisen, fler sysselsatta och färre i utanförskap – vilket i stort sett inget annat EU-land kan uppvisa. Så ligger vi också i topp i olika rankingar av t ex konkurrenskraft.

Efter fem år av reformarbete är det dags för nya tag. Det sker inte genom snabba utspel eller jakt på rubriker utan genom ett fördjupande analysarbete av samhällsproblem och långsiktiga utmaningar, i syfte att finna välgrundade svar som formar en fortsatt reformagenda. De fem arbetsgrupperna Moderaterna nu har tillsatt arbetar med detta, med ambitiösa målsättningar. De täcker naturligtvis in alla stora områden, som arbete, företagande, utanförskap och välfärd. Detta arbete sker i stor öppenhet med inhämtande av idéer och forskning där inspel är välkomna. I den grupp jag själv ingår har jag ett stort engagemang för att identifiera tillväxthinder och öppna ekonomin än mer för konkurrens.

Johnny Munkhammar är riksdagsledamot (M) och bland annat författare till boken The guide to reform: How policymakers can pursue real change, achieve great results and win re-election.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner