Print Friendly

Dagens frågor; Tekniska framsteg

Av Redaktionen | 31 december 1975


1975


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens frågor
Tekniska framsteg
Tekniken går framåt, heter det. Påståendet och
vad det innebär skall inte diskuteras närmare här.
Vad man får hoppas är emellertid, att tekniska nyheter medför förbättrade resultat i ett eller annat
avseende, t ex en mer ändamålsenlig eller en billigare framställd produkt.
Svensk T idskrift visar fr o m detta nummer upp
vissa förändringar, av vilka några kanske inte ens
går att iakttaga för de flesta av våra läsare. Saken
är den, att det framställningssätt vi haft för tidskriften – maskinsättning och boktryck – blivit
föråldrat. Slitna sättmaskiner ersätts inte längre
med nya. I stället skall tidskriften på tryckeriet
framställas i fotosättning och tryckas i offset. Samma stilsort i samma storlekar ser för ögat annorlunda ut med denna metod än med den förra. Vi
beklagar att förändringar – vilkas olägenheter vi
efter förmåga sökt eliminera – måste göras mitt i
en årgång.
Om någon under hösten finner att tidskriftens
läsbarhet ändrats i ena eller andra riktningen, är
redaktionen tacksam för ett påpekande. Vi skall i
november taga ställning till hur årgång 1976 bör
se ut.
Företagen och politiken
I en artikel i Dagens Nyheter behandlade statsrå-
det Carl Lidbom för någon tid sedan vissa frågor
angående de multinationella företagen. I det sammanhanget kom han in på företagens relationer
till partipolitiken över huvud taget. Därvid gjorde
han ett uttalande, som är så avslöjande för hans
synsätt på demokratien att det bör uppmärksammas och kommenteras.
Han sade nämligen att företag inte borde ge bidrag till partier och att intet ”anständigt företag”
längre gjorde det.
Det är mycket sagt av representanten för ett
parti, som fortfarande ursinnigt försvarar kollektivanslutningen av fackföreningar till det socialdemokratiska partiet. Får vi påminna om att det
överväldigande flertalet medlemmar i SAP inte
kommit till partiet genom personligt sökt medlemskap utan genom att aktiva minoriteter av parti·
medlemmar drivit igenom att deras fackförening
skall kollektivt anslutas till partiet. Den som inte
vill vara med i SAP kan visserligen reservera S&g
och få tillbaka medlemsavgiften i efterhand. Men
det är en besvärlig procedur, som fackföreningar·
na i regel gjort både tidskrävande och förödmju·
kande.
Redan detta förhållande borde ha föranlett hr
Lidbom att stämma ner tonen vid diskussion at
vad som är anständigt eller icke i politiken.
Han borde också betänka, att ett system med eo
pluralistisk demokrati förutsätter att alla grupper
i samhället har rätt att genom organiserat upptrå-
dande eller ekonomiska bidrag stödja det eller dt
partier, som de anser företräda sina värderingar.
När ett företags styrelse beviljar ett anslag tillttt
parti sker detta därför att styrelsen om företagsägarnas förtroendemän anser att partiets verk·
samhet främjar företagets och företagsägarnasiotresse. Det är företagsägarnas pengar man då ;m.
vänder. Över dem har styrelsen rätt att förfogaiDom ramen för gällande lag och de befogenhe!tr
den fått av ägarna-uppdragsgivarna. Handlar ~~y.
relsen i strid däremot kan den ställas till ansvar
och avsättas. .
Är det ”oanständigt” att handla inom ramen Rt
givna befogenheter?
Vidare betyder hr Lidboms uttalande att fölfo
tagsägarna skall förmenas en rätt som tillkommer
alla andra grupper i samhället. Varför skall radföreningarna få ge pengar till SAP, om före~
ägarna inte får stödja de partier, de föredrar. O.
hr Lidbom tycker att det är helt i sin ordning•
LO, fackförbunden och fackföreningarna stödlr
SAP med årliga mångmiljonbelopp – belopp101
kraftigt ökas i valrörelserna – innebär hans uaa.
!ande antingen att företagsägarna icke skyddas•
de demokratiska spelreglerna eller att ägande!~~>
ten till företagens tillgångar ”egentligen”tillka.
mer de anställda.
Vilken tolkning man än använder kan uttala.
det inte uppfattas annat än som ett oroande tS
ken på en glidning i det socialdemokratiska tå
kandet bort från den demokratiska rättsswal
principer.
b
c
~
f
g
k
fi
Ii
tt
H
si
g;
S<
te
Telefonkontroll
Det är alltid svårt att avgöra, när Rapport i TV-2
sätter bottenrekord, men torsdagen den 26 juni
måste betecknas som en sådan dag. Knut Ståhlberg ~änstgjorde som semestervikarie och måste
ha skämts ögonen ur sig över vad han tvingades
presentera.
Som bekant har en telefonarbetare i strid mot
sin ~änsteplikt offentliggjort, att vissa personer
10m tillhör Sveriges kommunistiska parti (skp, det
maoistiska revolutionspartiet) ställts under telefonkontrolL Sådan kontroll får ske på sätt som
regleras i strafflagen och gäller allvarliga brott.
Polismyndigheten har att övertyga en särskilt förordnad domare om att ett i lagen förutsett fall
föreligger.
Så har också skett den här gången. Avlyssningen var laglig och var f ö känd ijustitiedepartementet. Vad gjorde då Rapport, där de misstänkta tydtigen har livaktiga vänner? Jo, man sökte misstänkliggöra den, som han kallades, ”enväldige”
domaren. Han framställdes som ”god vän” med
en tidigare chefsåklagare, som bl a handlade spionerimåL Det insinuerades att domaren står ”på
god fot” med den åklagare som nu gör detta. Han
”anses” aldrig ha sagt nej till en framställning från
säkerhetspolisen. Han har – tänk på dettal – som
domare fällt sådana som åtalats för spioneri. Att
han i sådana fall inte är ”enväldig” utan dömer
med nämnd antyddes naturligtvis inte.
För att illustrera hans domar visades i tv-rutan
bilder, nämligen av hrr Wennerström, Bratt och
Guillou, de två senare bekanta från IB-affåren.
Man minns hur dessa två genomgående i Rapport
framställdes som förföljda av polisen och av åklagaren. Sammanställningen med hr Wennerström
kan väl bara betyda, att inom Rapportredaktionen
finns personer som menar att den sistnämnde var
6ka oskyldig. Ingenting kan längre förvåna.
Det är ett nöje att konstatera att justitieministern i detta sammanhang agerade som en karl.
Han vägrade att ens taga emot en delegation från
skp för att höra på dess klagomål – att denna organisation skrek i högan sky var ju att vänta, liklOm att skriken skulle återges i förtätad form i Aftonbladet, LO:s egen tidning. Hr Geijer höll i det- 275
ta sammanhang också domarkåren om ryggen,
detta helt enkelt genom att hänvisa till lagen. Man
skulle önskat attjustitiekanslern i sina mycket onö-
diga uttalanden i TV gjort detsamma. Men han
har ännu inte lärt sig att det går att säga nej till
den stora lyckan att få visa upp sig i TV. Hans
framträdanden lämnade kvar intryck av osäkerhet om lagen och om domarnas skyldigheter, och i
intetdera fallet kan naturligtvis JK vara osäker.
Han försökte vara alla till lags; men det går bara
inte när det gäller rätt eller orätt, lagligt eller olagligt, sanningen eller Rapport i TV-2.
This week in Stockholm
I den officiella turistinformationen This week in
Stockholm, numret för den 1-13 april, fanns
med text på svenska, engelska, finska, franska och
tyska förutom vanliga turistupplysningar också en
mera speciell typ av annonser från vissa etablissemang. Dessa var
l) ett ställe, vars attraktioner innefattade ”over
45 unbelievable non-stop features as live shows,
petting shows and lesbian shows”, kombinerat
med en ”exdusive porno-shop”,
2) ett annat ställe, som lockar med ”pettingshows – intercourse (live-shows) – strip-tease –
comic-shows and lesbian love of highest international dass.” Bland.de medverkande märktes ”high
dass artists from all over the world”,
3) ett ytterligare ställe, som frågar ”How much
do you pay when you experience the Swedish sin?
75 Sw kr? Why not go where the Swedish people
go and pay 50 Sw kr, avoid the typical tourist club,
and you will experience more. Intercourse, petting with the audience . . . On top of this we can offer you our exciting SEX-CAVE, where entirely
naked girls do almost everything you want …
Topless – Bottomless girls”
4) ett annat ställe med de vanliga reklamfraserna, som dessutom lockar med följande värdeomdöme: ”PS Did you know that X for the past two
years has been praised as ”Sweden’s most exdusive Sex Cabaret” by Lektyr, the country’s leading
magazine for gentlemen?” Med gentiemen måste
276
här avses ”m<.:nliga individer”. Att en gentleman,
så som ordet brukas i svenskan, frivilligt skulle lä-
sa Lektyr förefaller lika otroligt som att han skulle
läsa FIB.
När man läser annonsen nr 3), undrar man möjligen över vad som menas med ”Bottomless” girls,
men säkert över vad som menas med ”almost anything you want”. Vad är det egentligen som den
känsliga direktionen icke är beredd att anordna
och den lika känsliga personalen icke är beredd
att utföra, allt mot skälig ersättning? Är det tex
samlag mellan hanne av släktet Homo sapiens och
hona av släktet Crocodilia, som lär ha förekommit
när de s k glädjekvarteren i Chicago och New Orleans stod i sitt flor på 1800-talet?
Och vad menas med att man kan få se svenska
folket synda för 50 kronor? Om man får tro våra
ledande kriminalpolitiker ägnar sig svenska folket
främst åt falskdeklaration, miljöförstörelse och arbetslivsbrott. Enligt medicinska experter däremot
äro de typiska svenska synderna att äta och dricka
för mycket, motionera i bil, se på TV och semestra
kring Medelhavet. Enligt äldre svenska filmer åter
bestod den svenska synden i nakenbad i motljus.
Om man slutligen får tro Verner von Heidenstam, såvida någon fortfarande minnes denne efter den reformerade skolundervisningen i litteraturhistoria, voro svenska folkets kardinalsynder
sex stycken, nämligen egennytta, lömskt hat, förakt för lagarna, liknöjdhet för allmänt väl, kortsynt benägenhet för främlingar och envis avund
mot landsmän.
Visserligen medför tryckfrihetsförordningen
att annonser som dessa icke kan åtalas, men man
undrar i alla fall om inte Stockholms Turisttrafikförbund, dess ansvariga utgivare och dess annonschef känner sig eller åtminstone borde känna sig
som kopplare i liten skala lika väl som chefredaktören, ansvariga utgivare och aktieägare i tidningar som fortfarande inför sådana annonser? En annan sak att tänka på är hur de ekonomiska förhållandena beträffande skatt och deklaration är ordnade. Hur stora preliminära inbetalningar får lokala skattemyndigheten från dessa och liknand(
etablissemang i B-skatt för den egna verksamheten och i A-skatt för de anställda?
Och var har de tapprajournalister blivit av, som
avslöjar t ex spionhögskolor i små röda skolor p3
landet, eller de fotografer, som fotografera kungliga personer på semester med fjärrobjektiv? Vorr
det inte en minst lika stor bragd att utröna vem
som äger dessa företag, vem som är aktieägare om
det är fråga om bolag, vilka inkomster rörelsen inbringar, hur pass noga företagen är med fullgö-
randet av de många lagliga skyldigheter som idr
gens Sverige åvilar rörelseidkare och arbetsgivarr,
t ex enligt arbetarskyddslagstiftningen, om de har
tillstånd att driva sin verksamhet, vem som utfar.
dar tillstånden och hur dessa följas? En annan frå-
ga, som väl också förgänade att utforskas, är larför inget ingripande synes ske mot etablissemangens ägare för koppleri eller mot de anställdajämlikt lagen om samhällsfarlig asocialitet, som efterträtt den gamla lösdrivarlagen och som faktisk!
fortfarande gäller?
Dagstidningarnas upplagor
Håller vi på att få ett massmediemönster som innebär att konsumenterna hämtar den lokala infor- h
mationen från dagstidningen, riks- och utrikesin- å
formation från TV, eventuellt radio, och mereller n
mindre umbärlig förströelseläsning allt efter lid 9
och lägenhet, ”belöningen efter arbetet”, frb S
kvällspressen? k
Det kan onekligen se ut att gå i den riktninp d
efter AB Tidningsstatistiks offentliggörande lY 4
dagspressens upplagesiffror för första halvmt
1975. Det är olyckligt av många skäl. Ingen ba p<
väl påstå att TV, radio eller svensk landsortspreiii el
allmänhet svarar för en tillfredsställande be~ B
ning av t ex det internationella skeendet. dc
Under 1975 har svenskarna i genomsnitt köpt d;
4 650 000 tidningar vaije vardag, ett i och för is Ö1
anmärkningsvärt högt antal. Ökningen seda ti<
1974 är dock inte mer än drygt 40 000 ex och del ni
faller nästan helt på landsortspressen. g)
Morgontidningarna i storstäderna tycks IIIÖII le
en mättad marknad. Deras stagnation är kansil ef
också ett tecken på att prishöjningar möter IJIOio til
stånd inte bara bland lösnummerköpare utan cd- m
så bland prenumeranter, kanske särskilt i landsorten. Undantaget är Svenska Dagbladet som tar
110ra bitar i taget på väg tillbaka mot sitt upplagemaximum 1968. som nu bara är l O000 ex avlägset. Iär blev det +5 000 tilll60 000 ex. Dagens Nyheter lyckas bara få något hundratal ex på rätt sida om nolltillväxtstrecket och har 452 000 läsare.
Storstädernas morgontidningar utanför Stockholm minskar genomgående. Göteborgs-Posten
har med 308 500 ex sextiosex läsare färre än förra
året. Efter några års kraftig ökning, främst till
följd av Handelstidningens nedläggning som
dagstidning, tycks man nu möta problemet att öka
i de expanderande grannkommunerna till Göteborg där olika lokalblad konkurrerar. I själva Gö-
ICborg kan utrymmet för upplageökning inte vara
liDn.
l Malmö minskar båda morgontidningarna,
Sydsvenska Dagbladet med över 2 000 ex till
115000 och Arbetet med något under 2 000 ex till
104500. Av Kvälls-Postens på senare år stora nyIOrvärv av läsare har nu 500 kommit på andra tanUr. KvP redovisar knappt 119 000 läsare.
Eftermiddagstidningen GT i Göteborg tycks nu
bakommit in i samma andning som KvP för några
1r sedan, dvs böljat bryta in i en stor potentiell
marknad. Med en ökning på l O000 ex till över
90000 expanderar man mest i svensk press. I
Stockholms kvällspress är Expressens upplaga vikande med 8 000 ex till 574 000 medan Aftonbladet häller ställningarna och litet till (+ 700 till
477000 ex) på vardagarna.
För landsortspressen i gemen är utvecklingen
positiv. Ett tiotal tidningar ökar mer än l 000 ex,
ett par – Norrbottens-Kuriren och Syrlöstran i
Blekinge – t o m omkring 2 000 ex. En motsvarandc minskning har Blekinge Läns Tidning, den enda av de trettio största landsortstidningarna som
6rtr huvud taget har gått tillbaka. Några posilllnsförflyttningar mellan första- och andratidångar har dock inte skett men det statsbidragsaynnade Arbetarbladet har knappat in halva Geflc Dagblads försprång och ligger nu bara 500 ex
efter. Skånska Dagbladet har använt sitt presstöd
liD att producera en söndagstidning i samarbete
JDCd Arbetet och det har medfört att en långvarig
277
tillbakagång nu kunnat brytas (+500 till 29 500
ex).
I övrigt kan noteras att vinden i Dagens segel nu
har mojnat medan den ideologiskt närstående
Karlshamns Allehanda, tidigare nedläggningshotad innan den förvärvades av KDS, har ökat sin lilla upplaga något.
Något illavarslande är vpk-pressens anmärkningsvärda ökning. Tvådagarstidningen Ny Dag
har ökat upplagan med inte mindre än 40 procent
till 14 000 och Norrskensflamman har fått några
hundra nya läsare till nära 5 000 ex trots all uppståndelse om tidningens personalpolitik.
Bland veckotidningar av dagspresskaraktär står
nystartade Handelstidningen upplagemässigt i
särklass med 18 000 ex (andra kvartalet). Synclikalistiska Arbetaren noterar efter den starka redaktionella satsningen och den ticligare uppgången
nu ett bakslag och har förlorat l O procent av de
nära 6 000 läsare man hade förra året.
Inkomstens socialisering
SAP och LO har en gemensam ”näringspolitisk
grupp”, som publicerat en rapport till den förestående socialdemokratiska partikongressen. Rapporten har givits den oskyldiga titeln: ”En demokratisk hushållning”.
Men dess innehåll är inte oskyldigt. I den bekänner nämligen socialdemokraterna färg beträffande skattepolitiken på ett sätt som är uppseendeväckande illavarslande. Den näringspolitiska
gruppen för ett resonemang, som innebär att våra
hittillsvarande skatterättsliga grundprinciper
ställs på huvudet.
Efter avskaffandet av grundskatterna har vi ju
byggt på ett skattesystem, som utgår f1·ån ett individuellt inkomstbegrepp. På den enskilde inkomsttagaren läggs så en skatt – proportionell vid
kommunalskatten och progressiv vid stats~katten .
Denna skatt är individens bidrag till gemensamma
samhälleliga utgifter. Från de intäkter som tillsammans bildar inkomsten får han göra avdrag för de
kostnader, som är förenade med intäkternas förvärvande. Den enskilde skattebetalaren ställs som
en likvärdig motpart till det allmänna – ett betrak- 278
telsesätt som också avspeglar sig i skatteprocessens
konstruktion. Han kan också bestraffas för skattebrott om han försöker dölja vad som skatterättsligt är inkomst.
Hela systemet har sin principiella grund i föreställningen om ett samhällsfördrag, där medborgarna frivilligt överlämnar en del av sin inkomst
att disponeras för det gemensamma bästa. Den avspeglar en liberal idetradition beträffande förhållandet mellan stat och medborgare.
SAP:s och LO:s näringspolitiska grupp har en
helt annan grundsyn, som påfallande erinrar om
1600-talets enväldesideologi. På den tiden var det
en underförstådd grundsats i skattepolitiken att
skattebondens inkomst av sin gård egentligen inte
tillhörde honom utan kronan. Offentligen proklamerades att han därför inte borde få behålla mer
än vad som krävdes för ”nödtorftig” försöljning
av honom och hans familj .
De socialdemokratiska hushållningsideologerna
säger nu att det är en helt onödig omväg att ”först
betala ut alla pengar som en personlig lön och
omedelbart därefter ta tillbaka en stor del i skatt
för att täcka kostnaderna för gemensamma ändamål”. Ty ”det är pengar som aldrig varit avsedda
för någon privat individuell användning”. skattesystemet, framhåller gruppen, får inte ”bidra tiD
att ge människor den felaktiga uppfattningen an
den del av lönen som betalas i skatt är en persontig
inkomst som de tvingas ”offra” till stat, landsting
och kommun”.
Även på detta område skall alltså den liberab
medborgarstatens institutioner ”omvandlas i JOo
cialisrisk riktning”. Medborgaren skall inte inbilla
sig att han bär upp det allmänna genom persontig
aktivitet och frivillig ekonomisk insats i form at
skatt, vars storlek har själv får vara med att bestämma i de allmänna valen.
I argumentationen underförstås- ungefärsom
i gamla onda tider – att alla ekonomiska tillgångar egentligen tillhör det allmänna och att indmden inte är medborgare utan nummer i ett kollek·
tiv, som ur den gemensamma kassan endast sbl
tilldelas vad härskaren – numera det härskandr
partiet – anser vara skäligt för individuell kODsumtion. Framförallt får inte människorna tro 11
de offrar sina pengar för gemensam välfard. Del
kan bidraga till att ge dem en helt felaktig rm.
ställning om individens ställning och betydebe i
ett socialistiskt samhälle.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner