Print Friendly

Dagens frågor; Fredens ubåt

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens frågor
Fredens ubåt
Ubåten i Karlskrona skärgård väckte upp
svenska folket. Östersjön som Fredens hav
är inte längre en trovärdig fras. När en
rysk ubåt går långt in på svenskt skyddsområde – påståendet att den krånglade
sig fram efter ett kompassfel är rent nonsens och dessutom ohövligt mot befälet
ombord – och när det upptäcks, att ryssarna beväpnar också en av sina äldsta
ubåtar med kärnvapen, då hopar sig frå-
gorna. En ubåt använder sina torpeder för
att sänka andra fartyg under krig, men
inte med kärnladdningar. Kanske hänger
skyddsområdet och kärnladdningen samman på något sätt? Ubåten kan ha rekognoscerat möjligheten att vid behov förstö-
ra den svenska flottbasen genom en lokal
kärnladdningsexplosion. ”Vid behov” –
läsaren får själv fundera ut när ett sådant
behov kan tänkas föreligga.
Vpk, detta i Moskva betrodda parti som
skyggar för sitt eget namn och vars förhoppning länge varit att som socialistiskt,
vilket är öststatsspråk för kommtlnistiskt,
parti få vara med på ett hörn i Olof PaJmes
väntade men hittills uppskjutna triumftåg,
·råkade ut för att ha utlyst partikongress
rätt snart efter händelsen. Ubåtar och
andra flytetyg nämndes inte i debatterna.
Endast den välkände advokaten Franek
tog tillfållet i akt för att plädera för svensk
avrustning och fred. Varför inte? Hr
Franek har aldrig dolt att han är kommunist och att han stöder varje fredsrörelse
på sovjetryska villkor.
En stor auktoritet på fred och i egenskap
av socialdemokratisk expert i försvarsfrå-
gor också på ubåtar höll sig i förstone tyst.
Förgäves lyssnade man efter vad riksdagsledamoten (s) fru Majbritt Theorin skulle
säga. Hon teg flera, flera dagar. Sedan,
när ubåten dragits loss av en svensk bogserbåt och släppts, stod hon fram och
meddelade, att nu var tiden inne får
svensk nedrustning och en kärnvapenfri
zon i Norden. Hon följdes så småningom
av hr Palme, som i ett tal i Göteborg meddelade, att ubåtsaLfåren inte fick medföra
några höjningar av de svenska försvarsanslagen! Han måste väl försöka att på
försvarets bekostnad hålla sig väl med rebellerna inom sitt eget kvinnoförbund och
stryka fru Theorin längs ryggen. Vad allt
har inte en partiledare att gå igenom.
En som inte använde hartassen var den
gamle frifräsaren Ebbe Linde, som då och
då skriver ned sina åsikter på ren svenska.
Om fru Theorin och hennes nedrustningsuttalande skrev han (19 november): ”Jag
kan nu verkligen inte tro att fru Theorin
innerst inne tror så dumt. Vad hon verkligen tror, tror jag, är att det vore smärt
friaste sättet för oss att snabbt bli inkorpo
rerade med Sovjet, och att det vore för os
en lycka.”
Ingen av hennes partikamrater – (s)
och inte (vpk) – har veterligen stått upp
för henne efter detta konstaterande av var
klokt folk menar att hon hör hemma. Det
skall bli intressant att höra henne i försvarsdebatten i riksdagen i vår. Skarn går
ibland på torra land, heter det, men för fru
Theorin gäller snarare att hon gått på
grund.
t. Marginalismen
l forsvaret av skatteuppgörelsen mellan
mittenpartierna och socialdemokraterna
har riksdagsman Lars Tobissons självdeklaration kommit att bli något av huvuh dargument. Tobisson har reparerat fastigr heter i Göteborg och dragit av reparationskostnaderna mot sin tiänsteinkomst.
Detta har gjort honom till s k ”nolltaxerare”. Med förbigående av att det faktiskt
a är of<irdelaktigt att vara nolltaxerare (!)
har ett antalledande politiker i framförallt
å mittenpartierna med den drucknes envishet refererat till Tobissons skattesituation.
h Den skrämmande tanken infinner sig så
småningom att dessa mittenföreträdare
inte ägnat sig åt politisk taktik i den lägre
n skolan. De är förmodligen helt ärliga. De
h ser skattepolitikens problem i att ett antal
fysiska personer i landet har så stort underskottsavdrag att dc taxerar noll i statligt beskattningsbar inkomst.
Det finns ett slags ”marginalism” som
alltmer behärskar svensk politik. Det viktiga i skattepolitiken blir inte att skapa
,_ regler som ger intäkter till det allmänna
s under restriktionen att produktiv verksamhet inte skall störas. Det centrala blir
istället att vidta åtgärder mot företeelser i
? skattesystemets marginal – företeelser
r som är i sak helt oväsentliga men som av
ett eller annat skäl är spektakulära. Samma ”marginalism” har kännetecknat exr empelvis universitetspolitiken under lång
tid. Det viktiga har inte varit att ge forutsättningar för en god utbildning for kvalificerad yrkesverksamhet och forskning. I
stället har ett antal marginella restriktio- 7
ner såsom social utjamning och regional
fordelning blivit huvudsaken.
Marginalismen är utslag av att politiker
och central byråkrati tappat kontrollen
över den egna reformverksamheten. Åtgärderna mot det marginella får ersätta
insatser for att lösa centrala problem.
Dött lopp i Danmark
Valet till folketinget i Danmark den 8 december slutade oavgjort, även om de regerande socialdemokraternas forlust av 9
mandat (till 59) genast ledde till regeringen Anker Jörgensens avgång.
Valet utlystes då regeringen i november
kom i minoritet med sitt forslag om att
lagstiftningsvägen överfora betydande belopp från forsäkringsbolag och pensionskassor till näringslivet. De tre små partierna Det radikale venstre, Centrumdemokraterna och Kristeligt folkeparti vägrade och därmed blev valet nödvändigt.
Valstriden dominerades av ekonomiska
frågor och särskilt av sysselsättningen. I
centrum stod den s k VK-planen, som utarbetats gemensamt av Venstre, Danmarks liberala parti, och av Det konservative folkeparti. Planen kom till som en
följd av dessa partiers växande parlamentariska samarbete men hamnade i forgrunden som dominerande valfråga särskilt
därfor att socialdemokraterna valde att
rikta sitt tunga artilleri mot de nedskärningar av de offentliga utgifterna på bort
emot 15 miljarder kr som VK-planen förutsåg.
8
Men även om valet blev ett nederlag får
regeringen, blev det ingen seger får VKplanen. Det konservative folkeparti fortsatte sina framgångar från föregående val
men vann bara 4 mandat (till 26), medan
Venstre något oväntat hade svårt att hålla
sina ställningar och förlorade ett mandat
(till 21).
Socialdemokraternas fårlust uppvägdes
genom framgång får Socialistisk folkeparti, som nådde upp till 20 mandat och
fick samma andel av rösterna som Venstre
(l l,3%). Valets största överraskning var
den okuvlige Erhard Jacobsen och hans
Centrumdemokrater, som med en mandatvinst på 9 mandat kom upp till 15.
Mogens Glistrups Fremskridtsparti fick
16, en fårlust av 4 mandat. Kommunisterna kom inte in i folketinget (de fick l, l %
av rösterna) och Retsforbundet inte heller
(1,4%).
Men Det radikale venstre med fårlust av
ett enda mandat (det fick 9) fårblev tungan på vågen och vägrade omedelbart att
välja mellan en socialdemokratisk minoritetsregering och en borgerlig koalitionsregering under den konservative Poul
Schli.iter och den liberale Henning Christophersen. Partiet hoppades fortfarande
på en majoritetsregering eller åtminstone
på ett majoritetsavtal med socialdemokratiskt deltagande om den framtida ekonomiska politiken. Därmed inleddes mycket
svåra regeringsfårhandlingar. En röd majoritet avvärjdes genom valet, men finns
det någon annan?
Kyrkoreformer i tiden?
Ett antal kyrkoministrar har under senare
år gett sig på fårsöket att reformera svens·
ka kyrkan. Strävandena har pendlat mcl·
lan den totala skilsmässan mellan kyrka
och stat till reformer av organisatoriskt
slag inom den nuvarande Svenska Kyr·
kans ram. Medan kyrkominister Han
Gustafsson (s) tillhörde dem som arbetade
får ett skiljande står hans nuvarande efter·
trädare Karl Boo (c) fast vid statskyrkotanken och anser att det räcker med inomkyrkliga reformer.
Att sådana behövs är alla ense om.
Svenska Kyrkans organisation är inte an
passad till dagens krav på smidighet oc
flexibilitet i arbetsformerna. Samtidi
saknas en central kyrkostyrelse.
Karl Boo har fårsökt avhjälpa detta ge
nom att fårbereda en proposition som ge
kyrkan en centralstyrelse. Så tårigt är allt
gott och väl. Men därutöver har han ocks’
haft ambitionen att ändra gången får kyrklig lagstiftning och då stannat får att kraf.
tigt fårsvaga kyrkomötets ställning. Tan
ken har varit att fårändra den nuvarand
ordningen som innebär att riksdag, rege
ring och kyrkomöte delar på lagstiftnings
makten. Istället skulle riksdagen ensam ha
hand om denna.
Det behövs ingen större fantasi får att se
konsekvenserna. Kyrkomötet har idag
möjlighet att lägga in sitt veto mot fårslag
från politikerna. Kyrka och stat måste
vara överens, annars blir det inga fåränd·
ringar. Detta ger kyrkan genom kyrkomö-
tet en stark ställning i lagstiftning som rör
den själv. Politikerna kan aldrig tvinga
re
s- :l- ;a
kt
rlS
le
r- ) –
1-
l.
th
;t
r
kyrkan till reformer som hon själv ogillar.
Den folkpartistiske kyrkoministern fick
erfara detta vid det kyrkomöte som inträffade under hans korta ämbetstid, dvs under folkpartiregeringen får några år sedan.
Kyrkomötet sa nej till hans förslag. Herr
Hansson tog mycket illa upp och talade
om att förändra kyrkomötets ställning och
uppgifter.
Nu är en sådan förändring en grundlagsfråga. En proposition måste komma 10
månader före det instundande valet, denna gång alltså den 18 november 1981. Propositionen var fårdigskriven och lär till
och med ha varit tryckt när folkpartisterna
stoppade den. Skälet som angetts utåt lär
ha varit kungens religionstillhörighet.
I själva verket ligger det andra saker
bakom. Frågan gäller statskyrkasystemets
framtid .
Nu finns det en möjlighet att lägga fram
en proposition trots att tiomånadersgränsen har passerats. Men då måste 13 av
konstitutionsutskottets 15 ledamöter ge
sitt tillstånd. Moderaterna har tre ledamöter och kan alltså stoppa förslaget.
Tanken på en tiomånadersgräns kom
att bli aktuell i samband med grundlagsreformen för några år sedan. Det ansågs
önskvärt att få rimlig tid får allmänhet och
politiker att tänka igenom ärendet. Detta
måste rimligen också gälla ett så stort
ärende som att grundligt fårändra kyrkomötets ställning och uppgifter.
Det är viktigt att grundlagsändringar
sker i så stor enighet som möjligt. De bör
forberedas genom överläggningar mellan
partiledarna. Några sådana har inte ägt
9
rum denna gång.
De moderata ledamöterna av konstitutionsutskottet lär känna stor tveksamhet
inför att använda en undantagsparagraf
får att tvinga fram ett första ställningstagande redan under våren. Respekten får
grundlagen måste upprätthållas och moderaterna har ett särskilt ansvar får detta.
Om dessutom en eventuell proposition i
sak skulle innebära en försvagning av kyrkans möjligheter att hävda sig i lagstiftningsarbetet är tveksamheten dubbelt befogad .
Hur mycket ATP?
Medlemmar i SPP brukar någon gång om
året få ett gult papper från SPP varav de
med litet möda kan utläsa hur mycket
pension de har tjänat in.
Däremot är det väldigt få som har nå-
gon egentlig uppfattning om hur mycket
ATP-pension som de till dags dato har
gjort sig fårtjänta av. Det bestäms av en
inte alltfår krånglig formel vars huvudbeståndsdelar är hur många år man har fått
ATP-poäng och hur många AT P-poäng
man har tjänat in under sina bästa 15 år.
Detta torde vara mycket lätt att köra i
den dator – den står väl i Sundsvall hos
Riksförsäkringsverket – där uppgifterna
om svenska folkets ATP-poäng finns inmatade.
Det är eller borde åtminstone vara en
självklar rättighet får medborgarna att
staten stod får den service det innebär att
upplysa medborgarna om hur stor pension
lO
de har arbetat in. Dels därfor att det underlättar medborgarnas egen privata ekonomiska planering. Dels därfor att det forsvårar for staten att längre fram forsämra
de idag redan intjänade pensionerna.
Den som är intresserad av att genast få
ett besked kan ringa till Försäkringskassan
och fråga. De kan lämna besked på
stående fot om medelpoäng, dock inte om
hur mycket pension det skulle ge.
Polskjul
Lagom tilljulafton utkom Utrikespolitiska
institutets tidskrift Internationella studier
med årets sista häfte. Utöver en artikel,
full av lustigheter om ”Sveriges sovjetiska
ubåt”, skriven av redaktören, behandlar
numret temat ”Sovjetunionen – fredsfaktor eller krigsrisk?” med bidrag av Sveriges ledande s k fredsforskare plus några
andra, vilka senare vet något om Sovjetunionen. Egendomligt nog framträder ingen från SIPRI, Stockholms fredsforskningsinstitut. Det hade varit stilenligt om
en där anställd specialist på svenskt forsvar också fått visa upp sig.
Svar på frågan har dock Sovjetunionen
själv lämnat, men i Polen.
Ansvaret for vad där hänt åvilar den
korrumperade och odugliga kommunistiska regim, som alltfor länge haft makten.
Den stödde sig på Moskva: i varje fritt
land skulle den ha avsatts. I ett kommuniststyrt land har folket inga politiska rättigheter. Partiledningen i Moskva bestämmer vem som skall svara for Polens fortsatta lydnadsställning under Sovjetunionen.
Att människor i Polen denna jul frusit och
svält beror inte på att sedan några veckor
en militärregering trätt till. Sunda fornuftet säger, att eländet börjat långt tidigare.
Fackforeningsrörelsen Solidaritet lyckades
slå sig fram därfor att opposition och fortvivlan i forening nått så djupt, att situationen gått regeringen ur händerna. solidaritets ledare, dock ej Lech Walensa,
spände slutligen bågen for hårt. De krävde
en folkomröstning på temat om regeringen
var oduglig eller inte, något som få regeringar skulle velat ordna.
Hotet från Sovjetunionen, en invasion
till kommunisternas hjälp som senast i
Afghanistan, har hängt över Polen i månader. När militärregimen stängde landets
gränser, släpptes nyheter ännu fram genom T ASS i Moskva. De var vinklade så
att de skulle kunna motivera en eventuell
mvaswn.
Under självajulen lät generalJaruzelski
forsvara sitt handlande med att ett militärt
maktövertagande hotat från andra sidan
gränsen. Han talade uppenbarligen sanning. Undantagstillstånd, stopp for Solidaritet, militärregering – detta måste ha
varit en del av de ultimativa krav som
skulle genomfåras, antingen av en inhemsk regim eller av en från utlandet tillsatt, stödd på utländska militära styrkor.
Svenska fredsforskare kan vid sina julbord ägna en fortsatt forströdd tanke åt
frågan om Sovjetunionen är fredsfaktor eller krigsrisk.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner