Print Friendly

Dagens frågor; Den klassiske stymparen

Av Redaktionen | 31 december 1985


1985


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens frågor
”Den klassiske stymparen”
Frans G Bengtsson har en gång betecknat en personlighet av det mindre formatet som ”en klassisk stympare” den där
kan antagas ” gå till historien i sällskap
med härfördärvaren Gallas” .
Vår utrikesminister böljar nu rätt väl
motsvara kraven på resesällskap till den
ryktbare härfördärvaren. Knappt har hr
Bodström kommit ur affåren med de sex
journalisterna förrän han blivit huvudperson i en ny egentligen allvarligare affär. Den har dock inte samma rikspolitiska karaktär som den förra och lär näppeligen leda till ännu en partipolitisk
misstroendeförklaring. Däremot kan hr
Bodström vara säker på att få en hejdundrande misstroendeförklaring av landets jurister.
Vad som hänt är i korthet att en ledamot av Utrikesdepartementets antagningsnämnd, bankdirektör Hugo Lindgren, i artiklar i Svenska Dagbladet givit
uttryck för synpunkter, som inte överensstämmer med hrr Bodströms och
PaJmes utrikespolitiska visdom. Bl a har
vederbörande som är en av landets
främsta experter på Latinamerika, givit
uttryck för en mer nyanserad syn på den
tragiska utvecklingen i Chile, än den som
är hr PaJmes och utrikesledningens officiellt vedertagna.
Men se det var att svära i kyrkan.
Bankdirektör Lindgren uppmanades
sans fa<;on att avgå ur nämnden. Utrikesministern har sedan haft panna att öppet
uttala att hr Lindgrens avsked berodde
på hans utrikespolitiska åsikter. Han
kunde ju befaras släppa in aspiranter i
UD, som inte omfattade det officiella utrikespolitiska synsättet.
Man får förmoda att hr Palme gillar
den drakoniska bestraffningen av den till
sina utrikespolitiska åsikter avvikande
tjänstemannen. statsministern vill likt
andra cresarer se folk med slätkammat
hår omkring sig, folk, som sover gott om
natten och framför allt folk, som delar
hans åsikter.
Nu har en modig och skarpsinnig dam,
professorn i straffrätt Madeleine Löfmarck, läst lagen för hr Bodström och
visar att han handlat i strid med konstitutionen. Denne har, mycket riktigt, i detta
som i så många andra sammanhang gjort
en slät figur, när han skulle ta massmedia
till hjälp.
Tänk vad Olof Palme måtte förbanna
den stund då han utsåg sin kompis från
studentåren och Fårö till utrikesminister, i förlitande på dennes lydaktighet.
Hr Palme har onekligen blivit bönhörd
över hövan.
En utrikesministers synsätt
Anser utrikesminister Bodström att de
fri- och rättigheter som tillkommer varje
människa är en fråga om moskitnät och
tillgång till vissa hygieniska produkter?
Den frågan måste SvT ställa efter att ha
lyssnat till Lennart Bodström i riksdagens debatt om tvångsarbetet i Vietnam.
Om de cirka 17 000 kvinnor som mot sin
vilja under eländiga förhållanden befin·
ner sig på livstidskontrakt i skogen för
att försörja Bai Bang med råvaror hade
utrikesministern bl a följande att anföra:
Bai Bang kan producera mycket mer med
den utrustning man har, under förutsätt·
ning att arbetskraften är motiverad att ver·
ka där, under förutsättning att de anställda
får löner som gör att de kan stanna på
arbetsplatsen i stället för att ge sig i väg till
sina hönsgårdar och risfålt. Det kan ske
genom att kvinnor får så enkla saker som
mensskydd. så att de inte behöver vara
borta från arbetet flera dagar varje månad.
genom att de får bättre barndaghem. bättre
sjukvård och kanske så enkla saker som
moskitnät. filtar. bättre kläder och tätare
hus att bo i.
Den fd TCO-ordföranden hade också
påtagliga svårigheter att definiera begreppet fritt valt arbete:
Man tänker sig att de inte skall behöva
arbeta så många år som nu och under inga
förhållanden på livstid. Därför säger de
svenska utredarna i sitt förslag att det vore
rimligt att tjänstgöringsperioden vore fem
år. Jag vet inte om det precis svarar mot
våra västerländska begrepp om fritt valt
arbete. men det är i alla fall utredarnas
förslag. De föreslår en årlig semester. som
inte bör räknas i veckor utan åtminstone gå
upp till en månad. med hänsyn till de långa
avstånden. De föreslår ett betalningssystem som gör att man kan försörja sig på
sitt arbete i företaget.
Det är beklämmande att ta del av utrikesministerns tankeoreda. Visst är 5 års
tvångsarbete mindre förskräckligt för en
människa än livstids tvångsarbete . Men
det är ändå fråga om tvångsarbete. Skall
Sveriges utrikesminister sanktionera förhållanden som bryter mot kristen etik
och mot alla tillämpliga internationella
konventioner? Skall svenska folkets
skattemedel användas i projekt som befrämjar tvångsarbete?
Attack mot ägandet
Den proposition om fritt fiske med handredskap som jordbruksminister Svante
Lundkvist nu presenterat är ett betänkligt aktstycke och bör avslås av riksdagen. Innebörden är att fisket släpps fritt i
enskilda vatten längs kusten mellan Öst- 123
hammaroch Blekinge samt i landets fem
största insjöar.
Mest alarmerande ur principiell synvinkel är den syn på enskilt ägande som
framkommer ur propositionen.
När fiskevattenägare köpte sina egendomar påverkade existensen av fi skevattnet givetvis priset. Skulle regeringens proposition förverkligas leder det till
att priserna sjunker på sådan mark som
inte längre innefattar privatägt fiskevatten utan där det blivit fritt fram för var
och en att fiska med handredskap. Åtskilliga markägare torde drabbas av
kännbara förluster på det här sättet.
Hur vill då jordbruksministern klara
ersättningen för fiskevattenägarna?
Jo. bara de som i dag har något ekonomiskt utbyte av fiskerätten får någon ersättning. Sådan utgår alltså endast till
dem som nu kan visa att de genom arrendeupplåtelse eller försäljning av fiskekort tjänar pengar på vattnet. Eller om
de kan dokumentera att deras inkomster
sjunker till följd av att fritt fiske införs.
Inga andra skall få någon ersättning för
den egendom som i viss mån berövas
dem .
Attityden är grotesk. Det finns många
exempel på enskilda egendomar som inte
för tillfållet utnyttjas för ekonomisk vinning – en grustäkt, ett vattenfall etc.
Skall de också i framtiden kunna beslagtas av staten utan ersättning till ägaren?
Från yrkesfiskarnas sida har meddelats att man kommer att vända sig till
Europadomstolen i frågan . Förfarandet
är ”ren stöld” har de hävdat, och det är
knappast överord. Det är dock ingenting
att förvånas över. Enskilt ägande sitter
allt trängre i socialdemokraternas Sverige.
124
Sysselsättningen
Alltsedan 60-talet har arbetsmarknaden i
Sverige ständigt försvagats. Den ökning
av sysselsättningen som inträffat under
de senaste decennierna, har varit en följd
av en ökning av antalet offentliganställda. Därutöver har en allt större ”åtgärdsarbetsmarknad” byggts upp. Genomgående för sysselsättningsexpansionen är att vi ”lånat” till de nya jobben. Det omfattande statliga budgetunderskottet är ett tecken på detta.
Något trendbrott i en under lång tid
pågående försämring av arbetsmarknaden, kan inte skönjas. Varken nuvarande
eller tidigare konjunkturuppgångar under 60- och 70-talen, har förmått förändra denna bild.
Det finns heller inga nya inslag i regeringens arbetsmarknadspolitik, som
skulle kunna inge hopp om en förbättring
av arbetsmarknadens förmåga att ge alla
arbetssökande arbete. Socialdemokraterna är fast i gammalt tänkande. Fortfarande ställs hoppet till den s k RehnMeidnerska modellen, som inte är annat
än en omskrivning för LO’s lönepolitiska
program från 50-talets början. Ännu väntar man efter drygt 30 år att ”modellen”
skall fungera.
Det är inte svårt att motivera behovet
av en grundläggande förändring av arbetsmarknadspolitiken. Det finns också
en rad förslag som framförts i denna riktning, bl a om åtgärder i syfte att öka arbetsmarknadens parters ansvar för arbetslöshet orsakad av uppgörelserna på
arbetsmarknaden. Se t ex den nyligen utkomna boken av Alf Sjöström, ”Modellbyte i Arbetsmarknadspolitiken” (Timbro).
En avgörande fråga för sysselsättningsutvecklingen är inte enbart utformningen av arbetsmarknadspolitiken. Man
bör också ha en uppfattning om var de
framtidajobben finns? Det går självfallet
inte att peka ut enskilda framtida arbetstillfällen. Behov, värderingar, teknisk utveckling etc måste vara avgörande för
var arbetstillfällena kommer till stånd.
Om man ser till sysselsättni-ngsutvecklingen i USAjämfört med Sverige, är det
uppenbart att det finns mycket expansiva sektorer som avsevärt kan öka sin
sysselsättning – skattehöjningar eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder förutan.
Antalet sysselsatta (exkl militär personal) har i USA ökat med hela 22 miljoner
eller med ca 28 procent sedan 1970. Sveriges sysselsättning har under samma period ökat med endast 8 procent.
I USA har en stor del av arbetskraften
sugits upp i den privata servicesektorn
samt inom högteknologiska branscher.
Sverige skulle på samma sätt kunna
öka andelen sysselsatta inom privat service eller med hög teknologi. Om vi
minskar offentlig sektor och ger större
”svängrum” för privata initiativ, skulle
antalet jobb kunna öka i Sverige liksom i
USA.
Det är emellertid uppenbart att ju
längre vi väntar med att lägga om politiken mot en expansion av privat sektor,
ju större kommer problemen att bli på
svensk arbetsmarknad.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner