Print Friendly

Dagens frågor

Av Redaktionen | 31 december 1989


1989


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENS FRÄGOR
Visst är socialdemokraterna eniga!
V
isst var det underhålla.nde att hö-
ra Rörelsen demonstrera sin
splittring l maj, kulmen på en
tids oenighet inför öppen ridå. Tyvärr
finns ett lättköpt motargument nära till
hands: den borgerliga splittringen, i dag
svårare än på länge att bagatellisera. Men
varför inte i stället slå politiskt mynt av
den?
Vi väntar fortfarande på den borgerliga
politiker som tar på sig den pedagogiska
uppgiften att förklara fördelen med flera
partier i ett samhälle där det finns flera
åsikter.
”Käre Väljare, om Du röstar på mig,
Carl Bildt/Bengt Westerberg/Olof Johansson, vet Du naturligtvis inte om Dina
åsikter får fullt genomslag i en regering.
Du kan ju knappast begära att 51% av
svenska folket skall tycka som Du i alla
frågor. Men Du vet vilken politik Du röstar på, att jag tänker hävda den i regeringsförhandlingar och att ju fler som gör
som Du desto större tyngd får mina åsikter.
Om Du däremot röstar på socialdemokraterna vet Du inte ens vilken politik Du
röstarpå, den bestäms efter valet av ett få-
tal människor i inbördes maktkamp. Därur kan komma en politik som aldrig ens
diskuterats i valrörelsen eller en som man
angripit de borgerliga för. Men en sak vet
Du att Du röstar på, nämligen det som
alla ledande socialdemokrater är eniga
om, att behålla makten för sig själva och
sina kompisar.
Om Du röstar på socialdemokraterna
vet Du inte om Du röstar på Sten Anderssons, Kjell-Olof Feldts eller Stig Malms
politik (statsministern har slagord i st f
politiska åsikter). Men Du kan vara säker
på att Du röstar på Carl Lidbom och
Ebbe Carlsson!”
Brandskattning av stockholmarna
E
n skärpt särskild skatteu~äm?-
ningsavgift – Robin Hood-skatten – skall enligt förslagen i kompletteringspropositionen tas ut av alla
kommuner i Stockholms län med undantag för Norrtälje samtidigt som en extra
löneskatt tas ut i regionen. Denna skall inte gälla kommuner och landsting vilket
antas styra över arbetskraften från privat
till offentlig sektor.
Det kanske mest spektakulära inslaget
i kompletteringspropositionen är förslaget att genom en höjning av arbetsgivaravgiften med 5% i stockholmsregionen dämpa den s k överhettningen
och styra verksamheten till andra delar av
landet. Praktiskt taget all ökning av sysselsättningen inom näringslivet sker i de små
och medelstora företagen. Det är alltså de
som skall styras och dämpas. De arbetar i
många fall med mycket små marginaler
och är ofta bundna till stockholmsområ-
det genom att de är serviceföretag eller
beroende av specialutbildad arbetskraft.
De större företagen med internationell
verksamhet väljer förmodligen att flytta
utomlands hellre än någon annanstans i
Sverige.
Det systemfel som ligger i de offentliga
monopolen löses inte genom differentierade arbetsgivaravgifter. En inte obetydlig
del av den kommunala och landstingskommunala verksamheten bedrivs dessutom i bolagsform. Kollektivtrafiken i
Stockholms län drivs t ex av SL – AB
Storstockholms Lokaltrafik – vars lönekostnader ökar med 125 miljoner per år
om förslaget går igenom. Det kommer
förmodligen inte att underlätta för SL
som redan har svårt att få personal och
svårt att behålla den.
En viktig väg ur den vårdkris, som kännetecknar alla vårdsektorer, barnomsorg,
sjukvård och äldrevård, är att tillvarata
privata alternativ. Dessa kommer att motverkas av den differentierade arbetsgivaravgiften. Men det kanske var ett annat av de delmål regeringen ville uppnå
genom kompletteringspropositionens
disparata åtgärder.
29-19
A
v firandet av det socialdemokratiska partiets 100-års jubileum
att döma finns det två perioder i
svensk historia. Den ena, f.s., präglades av
fattigdom och frånvaro av respekt för
mänsklig värdighet till skillnad från den
andra perioden, e.s., som präglas av välfärd, medmänsklig respekt och tolerans.
Denna historielösa syn säger inget om
vad Sverige är och om hur det svenska
samhället under 1800-talet inledde en
ekonomisk och kulturell frigörelse som i
slutet av seklet och i början av 1900-talet
kulminerade i en dynamisk period av tillväxt och vitaliserande mångfald, vars spår
175
fortfarande präglar det svenska samhället.
Socialdemokratin har inte någon gång
under denna tid skapat välfärden. Det har
människorna själva gjort. Och Sveriges
framgångar har legat inom de samhällsområden där socialdemokratin inte kunnat genomföra sin socialistiska politik,
trots intensiva ansatser under 20-, 40-
och 60-talen. Kriserna och bristerna i det
svenska samhället återfinner vi däremot
inom de områden där socialdemokratin
faktiskt genomfört sin socialistiska politik. Sjukvården, ATP, arbetsskadeförsäkringarna, barnomsorgen, skolan och den
offentliga sektorns oförmåga att leva upp
till de anställdas krav på goda anställningsförhållanden och medborgarnas
fundamentala krav på ett fungerande försvar av rättsstaten och nationen, är exempel på konsekvensen av socialdemokratisk reglerings- och nivelleringspolitik
Ingvar Carlsson sa i sittjubileumstal att
socialdemokratin har sina rötter i iden om
individens okränkbarhet. Som en beskrivning av ett socialistiskt partis ursprung är detta ytterligt anmärkningsvärt
1989, då socialismen världen över visat
sig vara ett enda tragiskt misslyckande, eftersom den ständigt kränkt människors
frihet och människovärde. Som betyg för
den egna politiken- som konsekvent satt
den enskilde på undantag – är beskrivningen också främmande. Allra mest
främmande är den emellertid som beskrivning på ett parti som i sitt ursprungs
dagar fattade beslut med röstsiffrorna 29-
19 om att inte begå mord. Fastare än så
var inte övertygelsen om individens
okränkbarhet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism