Print Friendly

Dagens frågor

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENSFRÅGOR
PARTIITS VÄL FRÄMST
Det är en ganska vanlig uppfattning att
frågan om svenskt medlemskap i Europa
är viktigt. 90-talets rösträttsfråga har statsministern sagt. Det viktigaste enskilda
beslutet i vår tid har andra påpektat.
Om beslutets magnitud kan man sä-
kert bli oense men det råder bred enighet
om att vi inom en snar framtid skall avhålla den femte nationella folkomröstningen under det här seklet just kring
ED-medlemskapet. Något säger det väl
om frågans betydelse?
Krumbukterna kring det socialdemokratiska partiets ställningstagande i denna
centrala politiska fråga fortsätter. Av allt
att döma kommer 1900-talets dominerande politiska parti att vid sin fördröjda
kongress ta ställning till en halv~ärtad rekommendation om vad socialdemokrater
bör rösta på. Något bestämt besked inför
framtiden skall det alltfort inte bli tal om.
I praktiken betyder socialdemokraternas tövan att de frånsäger sig ansvar för
Sveriges framtid. ”Vi bryr oss mer om att
hålla oss väl med så många som möjligt –
för det gör det lättare att vinna val – än
att ha någon bestämd uppfattning om vad
som är bra för Sverige.”
För socialdemokraterna betyder makten och de egna positionerna mer än
Sveriges framtid. Det är det beskedet de
lämnar när de diskuterar tidpunkter för
folkomröstning.
De socialdemokratiska ambitionerna
som de hittills har redovisats tyder på att
deras enda ambition när partierna skall
samlas för att besluta om folkomröstning
blir att förhindra att den blir vid en för
dem själva olämplig tidpunkt. De bryr sig
inte om när det passar svenska folket eller
EU-frågan.
Socialdemokraterna håller på att
marginalisera sig själva i EU-frågan. Vi
skall väl vara tacksamma för det betyder
ju att de marginaliserar sig i svensk politik.
CITATET- SURDEGSHÖGERNI
Tiderna förändras och vi med den. För
att påminna om hur snabbt perspektiven
kan förskjutas vill redaktionen gärna
delge Svensk Tidskrifts läsekrets ett litet
smakprov på hur debatten gick inom den
unga högern när det begav sig för drygt
20 år sedan.
I Moderat Debatt 1/1969 refererades
nämligen HUF:s sista förbundsstämma
(man bytte där namn till MUF). Stämman antog ett manifest vars första konkreta punkt handlade om den ”ekonomiska maktkoncentrationen hos ett fatal
stora förmögenhetsägare”. Manifestet
förorsakade debatt där bland andra en
8 SVE N SK T IDSKRI FT
Hans-Erik Lindh opponerade sig kraftigt:
”Va~e människa måste ha rätt att bygga
upp en formögenhet”, tyckte han. Då
steg en lång yngling upp i talarstolen och
forkunnade att ”Lindh forsvarar surdegshögern. Samme yngling fortsatte:
”Det är svårt att motivera jättefårrnögenheter som ärvs från led till led.
Vi hymlar om att sälja LKAB och yrar
om AP-fonderna, men skall vi nå en
ägardemokrati far vi ta tilllite andra metoder och göra något åt de stora
fårrnögenheterna.”
Den långe ynglingen var nybliven redaktör for Svensk Linje och hette Carl
Bildt!
AMATÖRER l KANSLIHUSIT?
Massakern på marknadsplatsen i Sarajevo,
väckte världen till ny vrede. Ett svagt
hopp flämtade också: skulle FN äntligen
ingripa mot skurkarna?
I Sverige kräver bl a många socialdemokrater militärt våld. (Den trendkänslige Pierre Schori vill till och med
skicka en kryssningsmissil mot Belgrad!)
Men regeringen lyssnar inte på offrens
skrik. Den tar på sig sina mest parodiskt
statsmannamässiga miner och låter som
ett eko från Maj-Britt Theorin m fl under Gulf-kriget. ”Att släppa loss en flod
av vapen till området” skulle inte lösa
problemen, säger statsministern som
också undervisar oss om att man inte kan
skapa fred med bomber.
Samtidigt uttalar Sveriges politiker sin
tillfredsställelse över att Sverige tog hemliga kontakter med NATO får att B hjälp
(mest flygbombning, eventuellt kärnvapen) om vi blev angripna. Tänk om
NATO sagt ”Nej med bomber löser man
inga konflikter. Förresten vill vi inte leverera vapen till er, det skulle bara forlänga ett eventuellt krig”.
Ingen har påstått att flygattacker skulle
skapa fred i Bosnien. Däremot att det
kanske kan stoppa massmordet på civila –
en forutsättning for fred.
Overksamheten motiveras med risken
att FN-soldater kan utsättas for repressalier. Hur har det blivit så? I FN:s resolution 836 4 juni 1993 står bl a att UNPROFOR far:
take the necessary measures, including the use
of force, in reply to bombardments against the
safe areas – – – or to anned incursion inta them
or in the evem of any deliberate obstruction – –
to the freedom of movement of
UNPROFOR or of protection humanitarian
convoys.
Detta är ord som är ägnade att väcka
höga forväntrungar hos de arma människorna i Bosnien. Verkligheten är hjärtskärande anorlunda.
Det finns anledning att ställa frågor
om det politiska ansvaret for hur trupper
med detta mandat hamnat i en situation
där de, i stället for att lösa uppgiften, är
en gisslan som hindrar alla beslutsamma
motåtgärder. Är de på rätt plats med rätt
utrustning? Var det detta överste
Hennesson syftade på när han talade om
amatörer i kanslihus och utrikesdepartement?
SvENsK TI DsKRIFT 9

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner