Print Friendly

Dagens frågor

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DAGENS FRÄGOR
Kommunal frivilligvård
D
et är något på gång i det svenska
samhället. Krisen spelar förstås
en roll. Är det slut på pengarna så
är det, och man får hitta på något annat.
Men det är inte bara pengar det handlar
om. En mental förändring börjar märkas
litet varstans. I Veckans affärer nyligen
trodde diakoniprästen Gunnar Lundgren
att ”allt kommer att kunna sluta väldigt
bra när vi tvingas ta hand om varandra
igen, inte bara lita till det anonyma samhället. Det är i våra närmiljöer som banden behöver utvecklas och stärkas.”
Men även om man nu äntligen börjar
förstå att förstatligad – eller för den delen
kommunaliserad – medmänsklighet och
omsorg inte är något bra alternativ, så går
det ju inte att bara lämna över ansvaret till
människorna så där utan vidare.
”Vi vet inte om de anhörigas omsorg är
ett önskat eller påtvingat (vår kurs.) ansvar” säger en gravallvarlig forskare. Nej
det vore ju förfårligt om man ”tvingade”
människor att ta hand om sina nära och
kära.
Så vad gör man då i detta 1990-talets
Sverige när inte staten och kommunerna
kan ta på sig totalansvaret för alla, och
ingen vågar ge tillbaka ansvaret till det
civila samhället. Jo då ska här organiseras.
Tillsammans ska därför Kommunförbundet, Röda Korset och andra frivilligorganisationer nu skapa kommunvisa
”banker av mänskliga resurser” som är
tänkta att fungera som dagens arbetsförmedlingar (sic!).
Kanske är det så här det måste gå till.
Men nog känns det som ett tidens tecken
att frivillig omsorg om andra måste organiseras fram i Kommunförbundets regi i
detta Sverige där medmänsklighet sedan
länge tycks vara den offentliga sektorns
exklusiva angelägenhet.
För litet och för sent
S
edan 1989 har Sverige förlorat bortåt 200 000 industrijobb. Vart femte
jobb har försvunnit i industrin. Industriproduktionen har minskat med 15
procent. Det är en nästan ofattbart kraftig
åderlåtning av välfårdssamhällets bas som
skett på mycket kort tid.
Tredje kvartalet 1989 fanns det en miljon sexhundrasjuttiosex tusen anställda i
den offentliga sektorn. Tredje kvartalet
1992 fanns det en miljon sexhundrasjuttiofem tusen. Ett tusen jobb, mindre än en
promille, har försvunnit.
Nu kommer ”larm”-rapporter om att
30 000 jobb måste sparas bort i kommunerna inom den närmaste framtiden. Fan
tro’t, sa Relling. Uppgifter om fallskärmsavtal för en miljon offentliganställda antyder att det nog inte blir så lätt.
Men om så vore är det ändå för litet. På
varje privatanställd går det i dag nästan
två offentligt försörjda. För 20 år sedan
var det mindre än en. Det är den relation
som politiker måste försöka återskapa.
Och det är fåfångt att tro att det går att
återvinna det privata näringslivets växtkraft så länge de offentliganställda är dubbelt så många som industrijobben, och de
offentliga utgifterna tar tre fjärdedelar (!)
av den samlade produktionen.
448
Behåll skattestoppet!
D
et har nu varit kommunalt skattestopp i tre år. Däremot har det
gått för sig att sänka skatten – en
rättighet som beklagligtvis ytterst få utnyttjat.
Från den borgerliga regeringen har
skiftande signaler kommit om hur det blir
med skattestoppet för 1994. Moderaterna och folkpartiet tycks vara för en förlängning, medan centerpartiet är motståndare. Det sistnämnda partiets företrä-
dare i en del kommuner och landsting verkar bespetsa sig på nya skattehöjningar så
fort det blir tillåtet igen. Det har också antytts att skattestoppet visserligen skall slopas men ersättas av någon sorts skattetak.
Regeringen har bara en sak att göra:
förlänga skattestoppet
Det är högst osannolikt att de samhällsekonomiska problemen är över
1994. Kommunerna måste dra sitt strå till
stacken för att åstadkomma balans i ekonomin. De behöver dessutom det tryck på
sig att genomföra strukturförändringar
som ett skattestopp medför. Skulle det
försvinna är risken stor att det ofrånkomliga förändringsarbetet stannade av. Skall
ett skattetak införas, nå så sätt det då vid
nuvarande nivå!
En invändning mot förlängt kommunalt skattestopp är att det minskar den
kommunala självstyrelsen. Formellt ligger
det något i detta. Men den nackdelen får
man ta. Det finns faktiskt ett ”kommunalt
samband” i bekämpningen av den samhällsekonomiska krisen, ehuru helt annorlunda än det som föresvävade Tage
Erlander i författningsdebatten på 1960-
talet. Därtill kommer en annan sak. De
riktade statliga bidragen slopas nu och ersätts med en påse pengar som kommunerna kan använda efter behag. Den reformen betyder mycket mer för att stärka
kommunernas självbestämmanderätt än
vad skattestoppet innebär i motsatt riktning.
Citerar bäst som citerar sist
F
rån Svenska Dagbladets ledarsida
29 september strax efter krispaket
l citerar vi hjärtlöst:
Rätt vid fel tidpunkt
Det senaste numret av Svensk Tidskrift, den oberoende konservativa
idetidskriften, anlände i går till redaktionen. Under vinjetten Dagens frågor
(?)upprörs ST över kraven på nationell
samling i kristider:
Det finns ”mycket litet som talar för
att socialdemokraterna skulle hjälpa
landet ur krisen om det fanns risk för
att detta skulle kunna gynna den borgerliga regeringen”, skriver ST:s ledarskribent, och fortsätter:
”I det läget tror en del borgerliga tidningar att socialdemokraterna skall
gripas av någon slags oegennyttig patriotism. Vet de borgerliga inte – efter
alla dessa år av socialistisk opportunism och populism – med vilka de har
att göra?” Ibland är det en fördel att
skriva för en dagstidning. Eller . ..
Nu, efter socialdemokraternas sabotage
mot krispaket 3 och skadeglädje efter
sammanbrottet av valutapolitiken kan
man också se vissa fördelar i ett långsiktigt perspektiv.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner